Det går att säga mycket om Flashback. De av mina vänner som det startats egna diskussionstrådar kring, endast ämnade att diskutera deras yttre eller uttrycka hat för deras åsikter, är nog inte jätteglada över sajtens existens. Samtidigt har vi flera gånger fått se hur Flashback kan fungera som en effektiv crowdsourcingplattform och sätta ljus på både falskspel och orättvisor.

Flashback-grävarna tar emot priset för Sveriges Radios pris Medieormen 2011.

Flashback-grävarna tar emot  Sveriges Radios pris Medieormen 2011.

Idag fyller Flashback som fenomen 30 år. I det här långa och matiga (och subjektiva) inlägget kan du läsa om hur Flashback gått från punkig papperstidning 1983 till ett av Sveriges största nätforum 2013. Du kan läsa om rättegångarna, domarna och alla försök att tysta ner sajten, och du kan läsa om de journalistiska aktiviteterna, som i fallet Bjästa samt avslöjandet av de falska bilderna från naturfotografen Terje Hellesøs (som även ledde till att Språkrådet tog med ordet ”terja” på nyordslistan).

Jag brukar tänka på Flashback som USA. En plats där allt det sämsta och allt det bästa hos människan ryms, ganska ofta i en salig blandning. Det går att prata om Flashback som fenomen och kritisera sajten för de fall där illegala aktiviteter förekommit på forumet. Men det går inte att placera Flashback i ett fack eller avfärda det som en hatsajt eller en urspårad nätrörelse.

Relaterade inlägg: