Turerna kring kommunchefsbloggandet fortsätter

Den twittrande kommunchefen Mattias Jansson (ur Internetworld nr 2, 2011)
Den twittrande kommunchefen Mattias Jansson (ur Internetworld nr 2, 2011)

Diskussionerna kring Katrineholms kommunchef Mattias Jansson och Katrineholms Kurirens agerande har mycket riktigt fortsatt under helgen och början av veckan. Precis som jag skrev tog diskussionen fart även i de traditionella medierna. Nyss medverkade Katrineholms Kurirens chefredaktör Krister Wistbacka samt  kommunchefen Mattias Jansson i Sveriges Radio Studio Ett för att diskutera det hela (inslaget här). Ett av de främsta argumenten från Wistbackas sida till varför det inte är okej att publicera intervjufrågor (allmän handling) på kommunchefens blogg är att det saboterar deras planerade artikelserie.

För mer belysning av frågan kan jag rekommendera min och Johanna Ögrens podcast på DN.se som vi publicerade förra veckan. Klicka på play-knappen nedan för att höra våra ljuva stämmor.

Under vårt samtal diskuterar vi färsk statistik över twittrandet i Sverige samt den påverkan de så kallade ”twittertalibanerna” har på medieflödet. Ett färskt exempel är Mattias Jansson som är kommunchef i Katrineholm. Han är en mycket aktiv twittrare och finns även på Facebook och sin egen blogg. När han fick frågor av lokaltidningen Katrineholms-kuriren bad han om hjälp från sina läsare på Twitter och Facebook. Och nu pågår debatten för fullt huruvida det är bra eller dåligt att en kommunchef ägnar sig åt sociala medier.

Kommunchefen och Twittertalibanerna by På Webben

6 kommentarer

Jag kanske är fel ute här, men är inte journalistens jobb att _tolka_ de fakta och utsagor som intervjupersonen kommer med och dra slutsatser utifrån dessa som man sedan redovisar? Om det ens är i närheten av sanningen så begriper jag inte vad Wistbackas problem är. Det går alltid att problematisera kring saker som folk säger och göra intressanta artiklar utifrån det, även om personen råkar ha redovisat sina åsikter vid ett tidigare tillfälle. Kanske tom än mer så nu iom den uppmärksamhet som de har fått kring sina frågor (där ämnet i sig egentligen är rätt okontroversiellt). Men det är klart, för att kunna göra det krävs att man har förmågan att tänka till ett varv extra. Kanske blev det för jobbigt = backreflexen slog till och hela redaktionen slår bakut. Synd, men å andra sidan rätt underhållande att följa. 🙂

Ja, jag är helt med dig. Tror mest att det handlade om prestige i det här fallet, även om retoriken inte utgår från det (för hur skulle det se ut liksom). Istället blir det massa insnärjda resonemang om att ”hindra granskningen” osv.