Hur påverkas vårt sociala liv av webben?

Jag har fått en del frågor angående mitt förra inlägg om Elisabeth Höglunds debattartikel, där jag skrev att statistik visar att tillgång till nätet skapar fler möten offline, och ett större kontaktnät rent allmänt. Jag hänvisade då till mina gamla artiklar i Fokus från våren 2008 (tror huvudartikeln är på 18.000 tecken med några sidoartiklar på runt 4000). Men jag preciserade inte var någonstans i artikeln som statistiken finns.

Jag ska försöka leta fram den forskningsrapport som Jeffrey Cole på USC Annenberg School for Communication & Journalism gjort där mer detaljerad statistik presenteras. Under tiden väljer jag att citera ett stycke ur min egen text som jag tycker belyser fenomenet. Obs, att artikeln som sagt har några år på nacken. Men andemeningen är ju densamma.

Ur Molnet förändrar allt.

Ett nytt sätt att umgås

En bild som ofta målas upp när det gäller sociala nätverk på internet är att det hindrar människor från att träffas i verkligheten. Och oavsett hur vi definierar vad som är socialt – att umgås med tio vänner på nätet och dela upplevelser i molnet, eller att fika med en bekant – så är bilden av den fysiskt isolerade internetmänniskan en myt. Det hävdar Jeffrey Cole från Center for Digital Future i Kalifornien som forskar kring hur internet påverkar människors liv över tid.

– Samvaro med familjen minskar inte. Samvarotid med vänner ökar till och med litet när människor börjar använda internet. Många använder tekniken för att arrangera riktiga möten, säger Jeffrey Cole.

Enligt studier på forskningscentrat Center for Digital Future har den tid amerikaner ägnar framför någon form av bildskärm ökat från 16 till 34 timmar per vecka de senaste 35 åren. Och antalet skärmar har trefaldigats.

Samtidigt motionerar samma grupp lite mer än andra. Och det verkar också som att internetanvändarna är lite mindre ensamma och deprimerade än övriga befolkningen.

– Samtidigt jobbar vi mer än någonsin. Arbetstider och medieanvändning förändras. Man tittar mindre på tv, säger Jeffrey Cole.

En undersökning gjord av Center for Digital Future 2007 visar att 43 procent av medlemmarna i sociala nätverk på internet rankar dessa lika högt som deras fysiska nätverk. Samma siffra för 2008 är 55 procent.

– Tonåringar i dag vill inte ha fifteen minutes of fame, de vill ha fifteen megabytes of fame, säger Jeffrey Cole.

Relaterade inlägg:

Författare: Fredrik Wass

På Bisonblog skriver jag om hur internet förändrar samhället, medielandskapet, politiken och människorna. Jag berör också kommersiella aspekter som till exempel startups, marknadsföring och kommunikation i sociala medier.

7 reaktioner till “Hur påverkas vårt sociala liv av webben?”

  1. Första stycket på denna sida: http://www.marketingcharts.com/direct/social-media-doesnt-make-users-less-social-14784/ , pekar delvis på det du säger. Många träffar fler utanför nätet, i samband med att de ökar sin aktivitet på nätet. Undersökningen är från 2010.

    Men ärligt talat är just denna undersökning rätt tveggad som argument för att internetumgänge ökar umgänget offline. Samtidigt som många ökar, minskar andra, om än mycket färre.

    Det är väldigt individuellt förstås, men jag har lite svårt att förstå att folk kan tvivla på att sociala medier skapar ett på sitt sätt större kontaktnät. Via framför allt FB kommer många i kontakt med gamla vänner och bekanta, vilka de många gånger inte haft kontakt med alls på många år. Samtidigt är många vänner på FB inte något bevis på ett faktiskt breddat, aktivt nätverk. Själv har jag till exempel alldeles för många ”vänner” där, och interagerar bara med ca 10 procent aktivt. Detsamma gäller Linkedin, tex.

    Twitter är väldigt annorlunda, eftersom du inte alls existerar där så länge du inte är aktiv. Jag skulle tippa att det leder till en större andel aktiv passiv interaktion där, dvs en interaktion där du tar del av andras flöde utan att nödvändigtvis själv interagera (du tar emot utan att sända).

    Reaktionerna på Höglunds artikel via bland annat Dagens Medias referat pekar på att hon inte på något sätt är ensam om sin oro eller om det är åsikter de ska kallas. Människor upplever alltså att andra/de själva slukas av interaktionen via nätet, till nackdel för den fysiska. Oavsett om man tycker att det är fel upplevelse eller ej, är det en bra idé att ta den på allvar (en uppmaning jag inte riktar till Fredrik personligen utan bara är en reflektion).

  2. Är inte problemet att man fortfarande definierar analoga möten som ”mer på riktigt”: det här bygger ju på ganska subjektiva värderingar av värdet av digitalt och analogt..

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.