Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: medietrender

”Förvaltning är tråkigt tycker Kalle Chef”

Videoklippet som nästan alla redaktioner i Sverige kommer att nicka igenkännande åt.

”Den här historien handlar om Mittmedia, men alla karaktärer och berättelser är påhittade. Alla liknelser med verkligheten är ren slump.”

[Tipstack: Joakim Jardenberg i Facebookgruppen Journalistbubblan.]

Relaterade inlägg:

Mitt nyhetsflöde

Söndag kl 22.38
Ser en tweet från Breaking News om att ett barn tycks ha botats från HIV för första gången någonsin. I tweeten finns en länk till en artikel från Associated Press. Jag retweetar inlägget.

BreakingNews

BreakingNews

Söndag kl 23.48 
Jag ser några andra nyhetsbyråer twittra ut olika varianter på HIV-nyheten. Journalisten Linus Larsson twittrar:

Linus Larssons tweet

Linus Larssons tweet

Måndag kl 01.00
På Facebook publicerar sidan I fucking love science en statusuppdatering där de berättar om upptäckten.

Skärmdump från Facebook och I fucking love science-gruppen.

Skärmdump från Facebook och I fucking love science-gruppen.

Måndag kl 01.28
Mikael Zackrisson delar i sitt Facebookflöde en artikel från The New York Times som berättar mer om nyheten.

Delning av NY Times-artikeln på Facebook

Delning av NY Times-artikeln på Facebook

Klockan är nu 01.50 och jag ska strax gå och lägga mig. Jag drar några slutsatser från de senaste timmarna:

  1. Jag har fortfarande inte läst någon av de länkar som twittrats ut eller delats på Facebook.
  2. Jag har ännu inte besökt en enda traditionell mediesajt eller nyhetsförmedlare sedan jag läste den första tweeten från Breaking News.
  3. Kombinationen av att informationen nu kommit från flera olika nyhetsbyråer samt även delats av människor jag har en personlig relation till gör att jag värderar nyheten som relativt stor och jag förutsätter att den kommer att nämnas i morgonens nyhetssändningar och webbnyheter.
  4. Nyheter är sociala.
  5. ”Breaking” nyheter går inte att ta betalt för.

Känner du igen dig i hur nyheten spreds från olika källor? Det är givetvis inget konstigt eller nytt. Många av oss har sett ovanstående scenarion uppstå nästan dagligen i flera års tid. Men jag beslutade mig ändå för att beskriva det exakta flödet då jag hade det färskt i minnet. Och kanske också för att det blir så tydligt hur nyhetsförmedling fungerar idag, som en hybrid mellan forna tiders gatekeeper-baserade rapportering och viskleken. Budskapet byggs ut, förändras, förstärks och kompletteras. För varje källa ökar också betydelsen, eller i alla fall den upplevda betydelsen och tyngden i nyheten.

Om alla källor i mitt flöde börjar rapportera om en händelse samtidigt ska det mycket till för att jag ska kunna avfärda det. Men så har det alltid varit förstås. Skillnaden är att vi nu som privatpersoner agerar som nyhetsagenter i varandras flöden. Vi kan lyfta fram, sålla bort eller avfärda information och då och då uppstår stunder av enighet. ”Det här är viktigt” tycks flödet säga, oavsett om det kommer från en internationell nyhetsbyrå eller en kompis.

Relaterade inlägg:

Känslor i vägen för affärsbesluten

Björn Hedensjö

Björn Hedensjö

I sin senaste krönika i Dagens Media gör Björn Hedensjö en befriande nedbrytning av argumenten som omgärdar mediernas möjlighet att ta betalt för innehåll på nätet, en diskussion som ofta brukar bli fastlåst i gamla föreställningar och lika mycket ideologi som faktiskt affärsmässigt underlag. Björn redogör för några av de klassiska argumenten från båda sidor av betalväggen och konstaterar slutligen:

”Många av framtidens vinnare är de som smartast kombinerar räckviddsaffärer och betallösningar. Men om det är något som verkligheten – den affärsmässiga – visat, så är det att det inte finns något enkelt facit i den här frågan. Det som är bra för Vogue behöver inte vara det för Ystads Allehanda, och vice versa. Därför lönar det sig, som i så många andra sammanhang, att inte hålla för öronen bara för att den som pratar har andra argument än de man själv är bekväm med.”

Läs Känslomässig och enkelspårig debatt om betalväggar.

Relaterade inlägg:

Peak Pod

Peak Pod (det vill säga den punkt när antalet podcast-program långsamt börjar minska i antal) beräknas nås under hösten 2013. Stagnationen kommer dock att föregås av en drastisk ökning i antalet podcasts vilket kommer kräva allt större investeringar för att behålla greppet på marknaden och nå ut till de övermättade målgrupperna.

Som en effekt av Peak Pod kommer lyssnarna att successivt vända sig till alternativa och förnyelsebara mediekällor. Enligt beräkningar från Sustainable Media Institute i München kommer det hållbara medieanvändandet att kunna uppnås fullt ut cirka 2020.

– Vi ser en oroväckande utveckling just nu och bevakar förstås de olika aktörerna för att analysera konsekvenserna av den så kallade reverserade medieeffekten. Den inträffar när det är fler personer som producerar ett medieformat än antalet som tar del av det som publik. Men vi är ändå hoppfulla på längre sikt och ser Peak Pod som en början på något nytt och bättre snarare än ett misslyckande, säger Mick Behringer, analytiker vid Sustainable Media Institute.

(Obs, detta är ett satiriskt inlägg om någon tvivlade. Det finns ingen ”Mick Behringer” eller något Sustainable Media Institute. Däremot finns det en brant ökande kurva av nystartade podcasts)

Alla kan podda. (Journalisten)

Relaterade inlägg:

Hetaste medietrenden just nu

Podcasttekniken är gammal, ändå är det först nu som poddfebern verkar ha spridit sig rejält. Det visar inte minst den senaste tidens mediebevakning av fenomenet. I januari i år skrev jag om att 2012 skulle bli podcastens år. Det bekräftades senare av dels ett gäng nya och bra poddar, men också nästan lika många artiklar och inslag om ”det nya”, som ju i själva verket är nästan lika gammalt som bloggandet – en annan gräsrotsrörelse som senare blev mainstream.

Maktministeriet i Journalisten.

Bara de senaste veckorna har Kjell Häglund skrivit ett reportage om podcasting i Fokus, CS Life har ett längre reportage och i det senaste numret av tidningen Journalisten är vi på Maktministeriet med som exempel på en amatörpodd skapad av entusiaster.

Samtidigt har allt fler mediemänniskor tagit sina följare och fans med till poddvärlden i form av Alex och Sigge, Hannah och Amanda, Jenny och Carina, Kristian och Andres och så förstås föregångarna Filip och Fredrik. Värvet av Kristoffer Triumf är en annan podd som fått spridning och uppmärksamhet under 2012, och sajter som Bokhora, Feber, Idg.se och andra skapar nu egna poddformat. De nominerade poddarna i Svenska podradiopriset 2012 visar ganska tydligt hur traditionella mediemänniskor tagit plats bland entusiast- och nischpoddarna, vilket också påminner om hur det såg ut när bloggandet började spridas i Sverige 2005. Än så länge har vi dock inte sett en podcast gå från okänd amatörpodd till att lyftas upp av ett traditionellt mediebolag och ges större exponering, men det är bara en tidsfråga innan det sker.

Varför blir poddar så stort just nu, när tekniken funnit så så länge? Det finns flera orsaker, men här är de viktigaste:

  • 1. Smarta mobiler har gjort att det numera blivit enkelt att streama musik och radio direkt i våra mobiler. Dessutom passar just podcasts (radio) bra att lyssna på när man samtidigt gör något annat, till exempel åker till jobbet, tränar eller på andra sätt är i rörelse.
  • 2. ”Play-kulturen” och on demandtjänsterna har skapat en mediekonsumtion som hela tiden distansierar sig från tablåtänkandet. Vi är vana att ta del av både traditionellt medieinnehåll likväl som filmer, musik, bloggar och sociala medier när vi vill, hur vi vill. Att lyssna på en podcast passar väl in i det mönstret.
  • 3. Nisch och djup och ”lång media” har blivit ett alternativ till det snabba traditionella mediebruset. Att ägna en hel koncentrerad timme åt att lyssna på ett podcastavsnitt kräver engagemang, men det skapar också utrymme för en annan typ av samtal och medieinnehåll jämfört med korta nyhetsinslag, magasin, paneldebatter och annat. Det här fördjupade samtalet har förstås förts i P1 sedan tidernas begynnelse, men då med en begränsning i bandbredd eftersom det handlar om en enda kanal och inte en flora med hundratals (eller internationellt sett tusentals) olika poddar med olika inriktning.
  • 4. Mediepersonligheter (och många andra) gillar att själva ha full kontroll över ett eget format där de får prata om exakt det de själva vill utan att bli avbrutna eller begränsade av sändningstider eller textlängder, precis som att blogga med andra ord. Det är kul att göra radio helt enkelt, och i podden finns utrymme för experiment och variation på ett sätt som få kommersiella mediebolag har råd med, även om flera av de största poddarna är sponsrade på olika sätt.
  • Kändisar och mediemänniskor har genom sitt poddande satt ljus på ett nytt format vilket gjort att fler börjat lyssna på poddar och även upptäckt de som funnits där hela tiden.

Jag minns när jag besökte Podcamp Europe, en unconference arrangerad på Älvsjömässan i juni 2007. Redan då pratades det om hur företag och organisationer kunde använda podcasting i verksamheten, något som växer även nu, framförallt inom IT- och webbranschen där poddandet varit igång länge och har trogna lyssnare. På Podcamp Europe intervjuade jag bland annat Anders Nyman från podcastingföreningen Swecasters om hur han såg på utvecklingen, vilket du kan titta och lyssna på här. Det slår mig hur lite som egentligen har hänt sedan dess när det gäller podcastingtekniken, men hur väldigt mycket större antalet lyssnare och producenter av poddar är nu jämfört med då.

Uppdatering: Pelle Sten tipsar om den här SvD-artikeln från 2006 som beskriver det nya med podradio och där poddproducenterna Richard Gatarski (QritiQ och Skolsmart), Kal Ström (Dagensskiva) och Henrik Torstensson (Utbyggarna) citeras. Jag tänker även på podden What’s Next som gjordes av SSWC-grundarna Tomas Wennström och Kristin Heinonen under 2007-2009. Ja, börjar man gräva finns många exempel. Webbradion är en podd som startade 2009 och fortfarande är igång.

Relaterade inlägg:

Det enda som håller dagspressen vid liv är TV

MEDIETRENDER. Ta dig en titt på människorna bredvid dig i bussen eller på tåget. Chansen är stor att de deltar i revolutionen. Även resenärerna på spårvagnen och tunnelbanan har anslutit sig till rörelsen. De har en beslutsam blick, som i ett kollektivt samförstånd. Och blicken pekar nedåt, mot mobilen.

De smarta telefonerna har förändrat hela mediemarknaden i hur vi konsumerar innehåll, men också hur annonsörer och kommersiella aktörer når fram till oss. Det är dags att ta temperaturen på en ny reklamverklighet. Länge har de tryckta mediernas död utropats, men nästan lika länge har affären fortsatt vara bärande. Tills nu. Medieinvesteringarna i printannonsering minskar eller står stilla. Samtidigt ökade mobilmarknadsföringen med 200 procent under 2011 enligt senaste mätningen från IRM, förvisso från en betydligt blygsammare utgångspunkt. Konstigt nog verkar det enda som håller dagspressen vid liv vara tv.

Anders Ericson (Foto: Micael Engström)

– Att dagspressen inte har backat beror inte på egen förmåga utan snarare på att det varit ont om plats i tv. Både radio och tv har en begränsad exponering och då kan det bli slutsålt. När annonsörerna inte har råd med tv går de till dagspressen, det har räddat dem, säger Anders Ericson, vd för branschorganisationen Sveriges annonsörer.

I USA har tidningsdöden varit förödande och den svenska marknaden har ganska länge sett betydligt bättre ut. Men enligt Anders Ericson är det snart slut på undantaget.

– Dagspressen har haft ras under 3-4 år som varit tydliga. Det är anledningen att Aftonbladet inte längre vill lämna statistik på sin upplaga. Samtidigt har även tidskrifter och populärtidningar som tidigare haft stabila upplagor börjat tappa. Annonsörerna kommer slutligen inse att det inte är intressant.

Ett tag sågs läsplatteutvecklingen med Ipad i spetsen som räddningen för de traditionella tidningsförlagen. Äntligen skulle det gå att flytta affären till nätet på ett lönsamt sätt. Men betalningsviljan för digitala produkter är högre hos amerikanska läsare jämfört med svenska, samtidigt som marknaden förstås är enorm på andra sidan Atlanten ställt mot den svenska befolkningen.

– I Sverige är vi fortfarande ett uland när det gäller svenska tidskrifter på läsplattor. Betalningsviljan är inte speciellt hög. Det är svår att flytta sin affärsmodell från papper till nätet, säger Anders Ericson.

Tillbaka till bussen igen. Alla andra medieslag förändras när passagerarna blickar ner på den högupplösta skärmen där deras digitala liv samsas med appar för i stort sett alla behov en modern människa kan tänkas ha. Och där, bredvid människorna nästan dygnet runt, finns hett eftertraktat utrymmen för kommersiella intressen.

Närvaron måste ske med lyhördhet och fingertoppskänsla. Det vet Anders Paulsson. Han är marknadsdirektör på KappAhl som nyligen förändrat strategin kring sin kundkommunikation och hämtat hem mycket av produktionen inhouse.

Anders Paulsson, KappAhl

– Den målgrupp som Kappahl har är väldigt digital och socialt orienterad. Då måste man möta den förväntan om man ska vara med i matchen. Kunden har en förväntan att möta företaget i alla kanaler och möta samma bild och samma helhet. Där kommer vi inte vara i början på hösten men det är ett mål, säger Anders Paulsson.

När det gäller den mobila arenan ligger fokus för Kappahl mycket på att skapa säljdrivande verktyg snarare än traditionell reklam. Det här är även en trend inom mobil marknadsföring i stort.

–Jag är av uppfattningen att varje kanal har sin specifika funktion, och det måste man utgå ifrån. En mobil plattform handlar framförallt om att möta ett specifikt behov som kunden är i. Inom retail så är det största behovet för en mobil plattform något som stödjer kundens inspirations- eller köpbehov i butik.

En oväntad effekt av den mobila utvecklingen är återkomsten av direktreklam som ett “retro-format” berättar Anders Paulsson. Det blir exklusivt att få papperspost i brevlådan för de yngre generationerna, något som känns ganska udda när antalet “reklam, nej tack”-skyltar räknas in i ett vanligt trapphus var som helst i Sverige idag.

Experternas analys
Tre kunniga personer reflekterar kring förändringen på mediemarknaden och hur både reklamköp och mediekonsumtion kommer att förändras framöver.

Håkan Gustafsson, mediechef på Aegis media.

Håkan Gustafsson, Aegis Media

Håkan Gustafsson, Aegis Media

– Pentrationen av smarta telefoner är över 55 procent. Det har växt fram på bara två år och det är det som driver utvecklingen. En tydlig trend är fenomenet “second screen”. Man har en andra skärm med sig i soffan. Tidigare har den tekniska utvecklingen gjort att du time-shiftar, det vill säga tittar på playtjänster och spelar in. Men det finns en mottrend i det, att live kommer tillbaka. Det är en liten paradox kanske, men mobilutvecklingen gör att tv:n som lägereld är på väg tillbaka. Det finns displayannonsering i mobilen, men det är inte det som är den stora grejen, utan det är att du har ett eget innehåll. Ett typexempel är Arlas kokbok där du kan stå på Ica och handla och få inköpslistan direkt i butiken. Det är inte annonsering, men det är marknadsföring. Kundernas egna medier blir viktigare, vilket skulle kunna bli ett hot mot annonseringen. Som att fritidsresor börjar göra sina egna webb-tv-program till exempel. Nu kan du nå folk på individnivå. Massannonseringen kommer fortsätta att finnas men man kompletterar det med mer riktade och individanpassade saker.

Nina Åkestam, Creative på Wieden+Kennedy, New York (vid intervjutillfället, numera doktorand på Handelshögskolan i Stockholm)

Nina Åkestam

– Byråerna här i USA är jätteduktiga på mobilt, så här pratar man mest om nästa steg: hur sänks trösklarna? Hur kan varumärken samarbeta med befintliga tjänster som folk använder? Därifrån till att få det genomfört är dock en annan femma. Många är skraja för appar efter att ha varit inblandade i långa och dyra projekt som sedan misslyckas för att det är för mycket begärt att få folk att ladda ner appen, hur bra den än är. Det är lätt hänt när något nytt kommer att man vill göra något bara for att alla andra gör det, och då är risken stor att det inte blir så bra. Med det sagt tror jag också att man måste våga prova sig fram. Ingen sitter på alla svar, varken företag, användare eller byråer. Det är ju hela definitionen av något nytt. Jag tror att vi kommer att se experiment där företag satsar väldigt mycket på en kanal och optimerar idéerna utifrån det. Jag tror också att vi kommer att se nya format tas fram, som kan funka på alla plattformar. Just nu är ju formatanpassning ett jätteproblem och kostar massor av pengar. Vi är lite i den världen där internet var for 10 år sedan, när vissa hemsidor bara kunde ses i vissa browsers, och dokument som skapades på en Mac inte kunde öppnas på en PC. Den mediebyrå eller mediaägare som kan hjälpa till att lösa det tror jag kommer att bli stormrik.

Anders Ericson, vd Sveriges Annonsörer
Det är inte många år kvar innan det medieslag som ansetts ointagligt; dagspressen, blir omsprunget av internet. Förra året omsatte dagspressen 7,8 miljarder, och internet omsatte 6,5. Katalogdöden kom ganska sent. Eniro har lyckats krama ut pengar rätt länge. Idag kan man säga att den tryckta katalogen minskar med 32 procents dipp. Men utomhus har digitaliseringen stannat in. Man hade förväntningar på att se en digital utveckling men det har inte skett. Utomhusreklamen har vuxit rätt bra och omsatte 1,1 miljard 2011. JCDecaux och Clear channel avvaktar varandra. Rörligheten är långsam i och med att man skriver avtal med kommuner och markägare. Alla hamnar hos internet och det digitala, även utomhus även om det kommer att ta tid. Det är lite oroväckande med Apple och även Google där man inte har någon insyn i verksamheten. Var är det man faktiskt levererar? Apple är väldigt hemlighetsfulla när det gäller nedladdning i paddor till exempel. När Dagens industri var tidigt ut med en läsplatteverison hade de initialt ett antal premiumannonsörer som egentligen inte visste vad man köpte. Tittar man på statistiken så här långt verkar branschen vara relativt välmående trots allt. Det är inga jätteras. Det sker hela tiden en tillväxt oavsett vad konjunkturen är på väg. Vi har bara backat ett år sedan 1975 och det var 2008 under Lehmankraschen.

Ovanstående artikel publicerades i Internetworld nr 4, 2012.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén