Det jobbiga i att framstå som genusgnällig

Det här med att uppfattas som gnällig och jobbig så fort man tycker till om jämställdhet eller genus. Och hur ”sköna mediemän” tycker att argument i stil med ”vi vet att vi inte lyckas med genusfrågan, men vi har i alla fall tänkt på det” är giltigt i debatten. Det är ju en sorglig men också intressant diskussion.

Tecken i tiden

Kjell Häglund i Journalisten, En vädjan till alla journalister:  När jag frågade henne om hennes retweet av en falsk anklagelse mot en privatperson såg hon instinktivt bara sig själv och sina känslor, inte sin roll i en lynchmobb. Hon hade anklagat en oskyldig – men identifierade hellre sig själv som oskyldigt anklagad. Det sägs ibland, klichéslarvigt, […]