Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Medietrender (Sida 1 av 7)

Yonna Waltersson, Åsa Uhlin, Claes de Faire, Fredrik Wass, Patrik Hadenius

Viktigaste lärdomen om mediebranschen 2018

Nu börjar årssummeringarna ramla in. Själv startade jag genom att försöka mig på en summering av tidskriftsåret 2018 i Sveriges Tidskrifters nyhetsbrev. 

Yonna Waltersson, Åsa Uhlin, Claes de Faire, Patrik Hadenius fick alla svara på samma tre frågor om året som gått och utmaningarna inför 2019. Här är mina svar (läs gärna vad de andra svarade också).

Vilken händelse var den viktigaste i tidskriftsbranschen 2018?
– Reglerna kring GDPR präglade första halvan av året med nästan samma känsla som vid millennieskiftet. Nu lever vi i post-GDPR-samhället och de första konkreta fallen börjar dyka upp där reglerna testas i praktiken. I grunden är det bra med initiativ som stärker integriteten kring människors personliga data. Den andra halvan av året stod det klart att EU äntligen öppnar upp för en sänkning av digitalmomsen, en fråga vi på Sveriges Tidskrifter jobbat med lobbying kring i nio års tid. Nu återstår genomförandet i Sverige, vilket Finansdepartementet presenterat ett konkret förslag för i veckan.

Vilken är din viktigaste lärdom från 2018?
– Att vi nu ser tydliga tecken på att det faktiskt går att ta betalt för medieinnehåll på nätet. Samtidigt befinner sig medierna i förtroendebranschen och vi utmanas av både propagandainstitutioner och plattformar med långt mer sofistikerade tekniska lösningar än många mediebolag. En lärdom i det är att inte tappa bort vad det är som medierna gör bäst, och bli ännu bättre på det.

Vilken utmaning är viktigast för Sveriges Tidskrifter att hantera 2019?
– Att stötta våra medlemmar i den radikala omställning som just nu pågår i vår bransch, och att inte vara för nostalgiska kring gamla metoder och format. Samtidigt ska vi inte lägga alla ägg i samma korg när det gäller nya trender och hajpade fenomen. Både vi som organisation och våra medlemmar har en palett av tillgångar och möjligheter. Framgång för oss handlar om hur vi utnyttjar den bäst, till exempel genom nya intäktsmöjligheter och satsningar på digitala läsarintäkter, men också i hur vi bygger relationer med målgrupperna och blir ännu bättre på det vi alltid har gjort.

Relaterade inlägg:

Fredrik Wass. (Foto: Linda Hörnfeldt)

5 skäl att jobba som medierna gör

Jobbar du med ”content”? Då är den här texten för dig. Lika mycket som jag egentligen ogillar att använda just ordet ”content”, lika mycket inser jag att det blivit någon slags standard för att beskriva både en särskild sorts innehåll och syftet med dess existens.

Det handlar inte om journalistik.

Syftet med content är att sälja, marknadsföra, informera eller bygga varumärke. För den som inte gömt sig under en helsidesannons i Dagens Nyheter de senaste tio åren är content marketing och att som företag producera eget innehåll i egna kanaler ingen nyhet. Däremot är processen för hur det går till ganska olika, och de kostnader det medför att skapa eget content syns inte alltid, speciellt inte om det sker internt utan en byrå.

Första gången jag satte min fot på en redaktion slogs jag av hur snabbt alla flöden gick. Jag hade tidigare jobbat på bland annat en informationsavdelning och var van vid möten, avstämningar, förankringsprocesser och planeringsdokument som alla tillsammans bidrag till en noga uttänkt kommunikation, men också en trögare process. På redaktionen gick allting snabbare. Men det var ändå med en tydlig ansvarsfördelning och ett ägandeskap kring varje uppgift.

Den redaktionella processen är snabb, effektiv, snål och vältrimmad, både på grund av de ekonomiska förutsättningarna som de flesta mediebolag lever under, men också tack vare på det system av metoder och regler som präglar redaktionerna. Det gäller både den lilla tidningen med tre anställda och de gigantiska mediebolagen med hundratals journalister. Jag har jobbat i flera av dessa arbetsmiljöer och dessutom i olika kanaler, som tidningar, radio, tv och webb. Det redaktionella arbetssättet är kanaloberoende. 

Att tänka som en journalist är en sak som många redan försöker göra eller i alla fall säger att de gör. Men att organisera sin marknads- eller kommunikationsavdelning som en redaktion är inte lika vanligt. Nedan har jag därför försökt summera fem skäl till varför du som “jobbar med content” kan dra nytta av mediernas arbetssätt.

1. Snabbt, snålt och effektivt

Ingen har undgått att mediebranschen sedan många år befunnit sig i en hårt pressad ekonomisk situation. Annonsintäkterna har inte hängt med från print till digitalt samtidigt som streamingtjänster och sociala medier konkurrerar om konsumenternas tid. Förutom att det skapat ett hårdare innovationstryck i mediebranschen har det även gjort att de redaktionella processerna slimmats och optimerats för att vara så effektiva och resurssnåla som möjligt. Jobbar du med kommunikation på samma sätt som en modern redaktion får du en ökad resurseffektivitet på köpet.

2. Kommunikationen i centrum

När traditionella företag och organisationer alltmer sätter kommunikationen i centrum av verksamheten är det logiskt att titta på och lära sig av de som alltid har gjort det – medierna. Inhämtning, granskning, analys, bearbetning och publicering av information är kärnverksamheten för alla medier och deras processer och metoder är anpassade därefter.

3. Tydligt ansvar

Redaktörskapet och systemet med en ansvarig utgivare är en nyckelfaktor i den redaktionella processen för mediebolag. Det innebär att det finns en inbyggd ansvars- och rollfördelning i det flöde av innehåll som ett medieföretag publicerar. Å ena sidan är en medieorganisation ofta platt och självgående, men när det hettar till eller vid känsliga publiceringar är det aldrig någon tvekan om vem som ansvarar för innehållet och vem som bär ansvaret för publiceringen. Självklart är det skillnad på kommunikationen i ett bolag, men transparensen kring ansvaret är något att inspireras av.

4. Inbyggd kvalitetssäkring

Strukturkapitalet, det vill säga de metoder och system samt upparbetade relationer som finns kvar om alla anställda skulle lämna ett bolag, är ofta stort i en medieorganisation. Roller, ansvar och processer bygger inte på enskilda individers egna lösningar utan är i bästa fall transparenta, tydliga och används av alla. Det gör att om en eller flera enskilda personer slutar jobba så försvinner inte metoder och processer ut genom dörren.

5. Den fysiska arbetsmiljön

Har du varit på en redaktion någon gång? Ibland får jag känslan att en del tror att en redaktion är lite som ett eget väsen och med betydligt mer komplexa sätt att jobba än hur det faktiskt ser ut i praktiken. Olika medier organiserar förstås sina redaktioner på lite olika sätt, men gemensamt är att de alla bygger på flödeshantering, och ofta har olika roller med specifika stolar eller skrivbord. På större mediers redaktioner brukar den så kallade desken vara i centrum, med ämnesredaktionerna placerade i “hastighetsordning” runt om. Ju snabbare flöde och tid från start till publicering, ju närmare desken är man placerad. När jag har hoppat in och jobbat på olika redaktioner har det ibland tagit så kort tid som några timmar att förstå och börja jobba i det flöde som just den redaktionen jobbar efter. Jag kan inte säga samma sak om alla andra arbetsplatser jag varit på inom näringslivet och offentlig sektor.

Bonustips: För dig som anlitar en byrå

Fundera både på hur byråns egen organisation ser ut och hur den optimerar sin produktion. Ibland är det före detta journalister och redaktörer som jobbar på byrån och då brukar arbetsmetoderna  från mediebranschen hänga med över till byråsidan. Men ibland kan innehållsproduktionen bli lidande av alltför långa ledtider och avstämningar. Där har du som kund ofta ett ansvar i att minska antalet moment i processen och bli ett kugghjul i processen snarare än den som bromsar hastigheten. Din byrå har i sin tur ett ansvar att ha en effektiv arbetsprocess så att inte möjligheten att agera snabbt och agilt i kommunikationen försvinner. Som vanligt är det ett samspel som ger bästa resultat.

Den här texten publicerades ursprungligen i Resumé Insikt.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg
Skorstenar över landskapet

”Influencer marketing och pressutskick har dödat min kärlek till beauty”

Igår meddelade skönhetsbloggaren och juristen Annahita Yazdi att hon fått nog. Hon kommer vare sig att skönhetsblogga, flyga eller shoppa under hela 2019 och jag funderar på om hennes radikala svängning är ett tecken i tiden.

Annahita skriver i inlägget kallat Sista kapitlet:

”Jag har tappat kärleken. Inget spelar roll längre, allt är samma sak och allt är destruktivt. All konsumtion tär på vårt gemensamma hem och av solidaritet med klimatflyktingar och framtida generationer kan jag inte fortsätta med det här. Jag mår inte bra av det. Jag kan inte göra detta mer. industrin, säljare, sponsrade inlägg, influencer marketing och pressutskick har dödat min kärlek till beauty och hur jag än letar så hittar jag inget motiverande i detta längre. Jag är fullständigt utsliten, min värld är övermättad och både jag och ni behöver en rening som gör att man kan börja om på nytt blad.” Läs gärna hela inlägget.

Influencer-marknadsföring har blivit hett de senaste åren och ytterligare en marknadsföringsyta för konsumentvarumärken med behov att nå ut till sina kunder. Samtidigt hörs allt fler röster om det ohållbara i en digital närvaro som ständigt uppmuntrar till konsumtion, och likt Annahita har till exempel inrednings-influencern Frida Ramstedt som driver Trendenser löpande lyft frågan. I ett inlägg från tidigare i år skriver hon:

”Förstår ni varför jag känner frustration när jag scrollar runt i instagramflödet och ser hur mycket vi influencers flyger. Hela tiden. Flera gånger per år. Utan att ifrågasättas. Vi måste sätta det i perspektiv. Är det verkligen rimligt att vi, som nu ska ner till 2 ton koldioxidutsläpp per person och år, inspirerar varandra att flyga mer när det kostar så mycket för klimatet? Det övergår mitt förstånd att vi helt ogenerat kan få fortsätta inspirera och marknadsföra en flygande livsstil som ideal. Utan att skämmas.”

Det här är något som även diskuteras av medlemmarna i intresseorganisationen Influencers of Sweden, bland annat med utgångspunkt i Fridas inlägg. Kommersiella samarbeten och reklam för konsumentvarumärken är en bärande del i att kunna försörja sig både för traditionella medier och influencers.

Samtidigt når julhandeln nya rekord enligt prognoserna och Black Friday som nyss gått av stapeln pekar snarare på ett ännu större konsumtionsfokus för många människor. Allt detta vid kulmen av en högkonjuktur då många har mer medel att konsumera för än tidigare.

Är en ny lågkonjuktur det som blir startpunkten på en radikal omställning i attityder kring konsumtionen? Eller krävs det att framgångsrika influencers tar ställning och gör hållbara val? Antagligen både och, och tusen grejer till, framförallt politiska beslut. Men som tecken i tiden är det intressant att opinionsbildare inom skönhet och inredning tar aktiv ställning MOT ökad konsumtion.

Ytterligare lästips:
Uppmärksamma läsare här på Bisonblog kanske läste mitt relativt populära inlägg Att flyga är rasism, som lyfter fler perspektiv kring vårt avtryck på inte bara miljön, utan även människor i andra länder, när vi konsumerar. 

Relaterade inlägg:

Tidskriftspodden

Poddavsnitt med fyra medietungviktare

Som vanligt är jag lite slö på att uppdatera dig om saker jag gör  annorstädes än här på bloggen. Men jag tror FAKTISKT att du kommer uppskatta i alla fall någon av de fyra poddintervjuer jag gjort den senaste tiden. 

För alla naturintresserade är Charlotte Permell ett välkbekant ansikte, ja även rösten känns igen av många. Jag träffade henne på Världsnaturfondens svenska huvudkontor på Ulriksdals slott.

Efter det kom ett av Tidskriftspoddens mest lyssnade avsnitt, med Cafés chefredaktör Kristofer Steneberg.  Intervjun genomfördes bara dagar efter att beskedet om Cafés ägarbyte kommit ut.

Feminas chefredaktör Ulrika Norberg delade många erfarenheter efter många år i tidskriftsvärlden. Hennes tidning går mot strömmen och växer både i print och digitalt.

Och nu i veckan var det dags för Magnus Bergsten, en av Sveriges mest erfarna chefredaktörer inom historierelaterade magasin med flera titlar under sina vingar, och dessutom utgivning i flera länder.

Relaterade inlägg:

Ängla Eklund

Ängla Eklund och Åsa Uhlin först ut i höstens poddar

Ängla Eklund

Hösten är igång och jag har hunnit producera två nya avsnitt av Tidskriftspodden. I det ena möter du it-juristen Ängla Eklund, ordförande för institutet för juridik och internet och engagerad i frågor kring integritetskydd på nätet.

Åsa Uhlin

Veckans affärers chefredaktör Åsa Uhlin hör du i det andra avsnittet. Under hennes ledarskap ökade Veckans affärer förra året mest i Orvesto Näringsliv och sajten va.se ökade med mer än 100 procent från året innan.

Tidskriftspodden finns givetvis där poddar finns, och så vidare.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg
Fredrik Wass, Resumé Insikt. Foto: Andreas Elgstrand.

Så kan du också jobba lika effektivt som medierna

I min första analystext för Resumé Insikt försökte jag beskriva något jag tänkt på länge, men aldrig riktigt summerat eller skrivit om. Jag har inte heller sett så många andra fördjupa sig i vad som kan tyckas vara en självklarhet – slimmade redaktioner är ofta experter på att snabbt, effektivt och snålt hantera stora mängder information och kommunikation.

Du kan läsa hela texten på 6000 tecken hos Resumé Insikt

Här är en av de fem punkterna som jag presenterar i slutet av texten:

”Har du varit på en redaktion någon gång? Ibland får jag känslan att en del tror att en redaktion är lite som ett eget väsen och med betydligt mer komplexa sätt att jobba än hur det faktiskt ser ut i praktiken. Olika medier organiserar förstås sina redaktioner på lite olika sätt, men gemensamt är att de alla bygger på flödeshantering, och ofta har olika roller med specifika stolar eller skrivbord. På större mediers redaktioner brukar den så kallade desken vara i centrum, med ämnesredaktionerna placerade i “hastighetsordning” runt om. Ju snabbare flöde och tid från start till publicering, ju närmare desken är man placerad. När jag har hoppat in och jobbat på olika redaktioner har det ibland tagit så kort tid som några timmar att förstå och börja jobba i det flöde som just den redaktionen jobbar efter. Jag kan inte säga samma sak om alla andra arbetsplatser jag varit på inom näringslivet och offentlig sektor.”

Relaterade inlägg:

Torg med människor

Sociala medier i valrörelsen då och nu – en tillbakablick

Så här i slutspurten av valrörelsen 2018 roade jag mig med att leta fram en text jag skrev om sociala mediers betydelse under förra valet, 2014. När den här texten skrevs hade inte Trumps valkampanj startat, men den svenska extremhögern och dess hatsajter var aktiva. Nazister hade precis börjat dyka upp under till exempel Almedalsveckan. Ändå är det intressant hur frånvarande diskussionen om näthat och de ryssfinansierade propagandakampanjerna för Sverigedemokraterna är i min text. Var det verkligen så lite prat om det för bara fyra år sedan?

Därför avgör sociala medier valet

Att säga att sociala medier inte avgör valet är som att säga att väljarna inte avgör valresultatet. Jag ska förklara varför.

Varje valrörelse de senaste åren har mantrat upprepats: Sociala medier ska hjälpa politikerna att vinna valet. Och varje valrörelse har den givna motreaktionen kommit som ett analogt brev på posten: Nej, sociala medier kommer inte att avgöra valet. Så även under supervalåret 2014. Då skrev medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast en Brännpunkt-artikel hos SvD med fokus på just det sistnämnda budskapet. Forskarna skriver med en lite sarkastiskt ton att ”den dag som våra politiker kan få väljarna att på nätet intressera sig mer för politik än för perserkatter – då kommer sociala medier att avgöra valet”. De påstår även att politiska budskap sällan blir snackisar och därför inte tacksamma att sprida för människor i sociala medier. (för övrigt skrev samma två forskare en liknande artikel i SvD även under valrörelsen 2010).

Samtidigt rapporterade tidningen Fokus om hur Socialdemokraterna skulle använda verktyget Thunderclap för att koordinera sin sociala medier-aktiviteter i bästa Obama-stil. De amerikanska presidentvalskampanjerna brukar bevakas stenhårt av valstrateger från andra länder, och just president Obamas kampanjstabs förmåga att mobilisera sin valmaskin via nätet lyfts gång på gång fram som ett lyckat exempel, även om det handlar just om mobilisering och styrning, snarare än diskussion och samtal om politiken i sig.

Jag tycker att ”bevisföringen” i Brännpunkt-artikeln är bristande. Dels hänvisar den till flera år gammal forskning om hur svenskarna använder nätet (vilket i internet-år är ganska lång tid). Och dels ställs inte sociala medier i perspektiv till andra plattformar som används för att påverka väljarna. Slutligen saknas även perspektivet om vad som definierar en politisk diskussion i sociala medier. Är det när diskussioner kretsar kring specifika partiers aktiviteter, eller är det när vi diskuterar frågor som kan ha politisk innebörd?

Ett exempel på sociala medier-relaterad händelse som tros ha påverkat väljare under valrörelsen 2010 är blogginlägget på bloggen Klamydiabrevet, om utförsäkrade Annica Holmquist. Inlägget spreds som en löpeld och nådde ända till Washington Post. Enligt vissa gjorde blogginlägget att regeringen förlorade majoriteten och att SD fick en vågmästarroll.

Men det är inte enstaka inlägg som bör lyftas fram för att visa på hur sociala medier använts av medborgarna för att diskutera och reflektera över politik- och samhällsfrågor. Brit Stakston på JMW sammanfattade valrörelsen 2010 utifrån ett sociala medier-perspektiv på ett bra sätt och pekade på att ”Facebook med sina 4.1 miljoner aktiva medlemmar i valårets slutskede får symbolisera de nya kommunikationsformerna och närheten till väljarna utanför valstugan. Så visst har vi ett Facebookval bakom oss.”.

Här är 5 punkter som sätter sociala medier i perspektiv för supervalåret:

  • Hur bra fungerar valstugor, torgmöten, frågestunder och direkta möten mellan väljare och politiker för att avgöra ett val? Det ska jämföras med att lägga motsvarande resurser på den sociala webbnärvaron. Sociala medier är en kanal, en kommunikationsplattform. Den kan inte i sig avgöra något val, precis som att endast torgmöten inte kan göra det. Däremot kan självklart de budskap som bärs av plattformen vara avgörande, precis som ett möte i en valstuga, en tv-reklam eller en tidningsannons kan vara det. Via sociala medier når partierna dessutom befolkningsgrupper som de annars inte skulle kunna ha en dialog med. När vi har en hel generation som väljer bort tablå-tv så når ju inte heller mediernas rapportering fram till stora grupper i befolkningen på samma sätt som tidigare.
  • Vad händer om ett parti helt skulle avstå sin närvaro i sociala medier, valstugor och tv-reklam under valrörelsen? Skulle det förändra valresultatet? Antagligen, vilket återigen sätter fokus på att sociala medier måste ses som en del av något större än en apparat som på ett mystiskt sätt skulle omvandla svagt väljarstöd till större, eller på egen hand lyfta ett parti till valseger.
  • Innehåll i sociala medier påverkar antagligen väljarna på ett marginellt sätt, men politiska val avgörs ofta just på marginalerna. Det är inte de som röstat på samma parti i hela sitt liv som är den viktigaste målgruppen under en valrörelse, utan snarare de som inte bestämt sig.
  • Mobilisering! All kommunikation handlar inte om att övertyga. Om ett parti ser sociala medier som en kanal för att jaga väljare kommer de att misslyckas. Däremot är sociala medier en central funktion för att mobilisera de egna leden, skapa engagemang, få valarbetare, peppa förtroendevalda att köra ända in i kaklet och så vidare, precis så som Obama använt sociala medier. Och om inte det spelar någon roll kan man undra vad som spelar roll.
  • Slutligen, dock inte av liten betydelse, är insikten om att det ofta är i samtal med andra, oavsett om det sker i sociala medier eller vid fysiska möten, som våra politiska åsikter färgas och avgörs. Att vi tar mer intryck av rekommendationer som kommer från våra egna vänner än via en marknadsföringskampanj lär inte vara någon nyhet för någon pr-makare.

Min slutsats blir att utfästelsen om att sociala medier inte kommer att avgöra valet är som att säga att människor inte kommer att avgöra valet. Sociala medier fylls med innehåll av människor som är – just det – sociala. Även om vi skapar filterbubblor och bara pratar med vänner som vi redan känner så är det i samtalen de politiska åsikterna formas och testas. Och ofta sker det långt ifrån valstrategernas radar, i mötet mellan människor vi redan har en relation till.

Papper avgör inte valet, etervågor avgör inte valet, big data avgör inte valet. Människor av kött och blod som kommunicerar avgör valet. Och om man väljer bort nätet som plats för kommunikation, ja då har man förlorat all koppling till verkligheten och kommer definitivt att förlora valet.

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 7

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén