11 år senare

En marsdag våren 2008 fick jag ett samtal från Karin Pettersson, då chefredaktör på tidningen Fokus. Hon undrade om jag hade lust att göra ett större reportage åt tidningen. Temat skulle vara hur internet förändrar världen och människorna, och det fick gärna ta höjd för relativt visonära resonemang om webbens roll i samhället.

Omslaget till Fokus nr15 från 2008 med där reportaget om molnet publicerades.
Omslaget till Fokus nr15 från 2008 där reportaget publicerades.

Det blev ett av de mest definierande jobben under min journalistkarriär och även i antal tecken blev det ett av de längre reportage jag gjort, med ett gäng sidoartiklar, tidlinjer, faktarutor, sidointervjuer och annat. Du kan fortfarande läsa hela reportaget på fokus.se.

Nästan på dagen 11 år senare träffar jag Karin Pettersson när hon gästar Tidskriftspodden. Som utgångspunkt i samtalet tar jag upp reportaget jag gjorde åt Fokus den där gången och hur mycket som förändrats i hur vi ser på nätet sedan dess. Då fanns en grundpositiv tro på nätet som demokratiseringsverktyg och möjliggörare för att störta diktaturer. Idag är bilden mer nyanserad och ibland mörk, men kanske är sanningen någonstans mittemellan? Lyssna på avsnittet för att höra vad Karin tycker om det och vilket ansvar medier och techbolag har i samhällsutvecklingen.

Karin Pettersson är director of public policy på Schibsted. Hon har en bakgrund som bland annat politisk chefredaktör på Aftonbladet, kommunikationschef på Socialdemokraterna och grundare och chefredaktör på tidningen Fokus. I boken Internet är trasigt, som Karin skrev tillsammans med Martin Gelin, riktades stark kritik mot it-jättar som Google och Facebook. Vilka lösningar vill Karin själv se på de problem hon beskriver och vilken roll har medieföretagen själva i utvecklingen?”

Relaterade inlägg:

Viktigaste lärdomen om mediebranschen 2018

Nu börjar årssummeringarna ramla in. Själv startade jag genom att försöka mig på en summering av tidskriftsåret 2018 i Sveriges Tidskrifters nyhetsbrev. 

Yonna Waltersson, Åsa Uhlin, Claes de Faire, Patrik Hadenius fick alla svara på samma tre frågor om året som gått och utmaningarna inför 2019. Här är mina svar (läs gärna vad de andra svarade också).

Vilken händelse var den viktigaste i tidskriftsbranschen 2018?
– Reglerna kring GDPR präglade första halvan av året med nästan samma känsla som vid millennieskiftet. Nu lever vi i post-GDPR-samhället och de första konkreta fallen börjar dyka upp där reglerna testas i praktiken. I grunden är det bra med initiativ som stärker integriteten kring människors personliga data. Den andra halvan av året stod det klart att EU äntligen öppnar upp för en sänkning av digitalmomsen, en fråga vi på Sveriges Tidskrifter jobbat med lobbying kring i nio års tid. Nu återstår genomförandet i Sverige, vilket Finansdepartementet presenterat ett konkret förslag för i veckan.

Vilken är din viktigaste lärdom från 2018?
– Att vi nu ser tydliga tecken på att det faktiskt går att ta betalt för medieinnehåll på nätet. Samtidigt befinner sig medierna i förtroendebranschen och vi utmanas av både propagandainstitutioner och plattformar med långt mer sofistikerade tekniska lösningar än många mediebolag. En lärdom i det är att inte tappa bort vad det är som medierna gör bäst, och bli ännu bättre på det.

Vilken utmaning är viktigast för Sveriges Tidskrifter att hantera 2019?
– Att stötta våra medlemmar i den radikala omställning som just nu pågår i vår bransch, och att inte vara för nostalgiska kring gamla metoder och format. Samtidigt ska vi inte lägga alla ägg i samma korg när det gäller nya trender och hajpade fenomen. Både vi som organisation och våra medlemmar har en palett av tillgångar och möjligheter. Framgång för oss handlar om hur vi utnyttjar den bäst, till exempel genom nya intäktsmöjligheter och satsningar på digitala läsarintäkter, men också i hur vi bygger relationer med målgrupperna och blir ännu bättre på det vi alltid har gjort.

Relaterade inlägg:

Stora Journalistpriset-vinnaren om hur man får människor att berätta

Åsa Erlandsson Tidskriftspodden

Om du är intresserad av ett samtal om dynamiken mellan en journalist och dess intervjupersoner, om hur enkelt kontrollerade rykten tar fart och sprids av etablerade medier och vad det innebär att Polisens kommunikationsavdelning är större än de största dagstidningarnas redaktioner. Ja då kan det senaste avsnittet av Tidskriftspodden vara intressant för dig (lyssna direkt här nedan, eller i din poddspelare).

Jag besöker Åsa Erlandsson, journalist och författare, hemma i hennes kök för en givande diskussion om vad det är som driver henne och vilka egenskaper som krävs för att få vanligtvis medieskygga personer att vilja berätta sin historia för henne.

Mest uppmärksammad är Åsa antagligen för sin bevakning av skolattacken i Trollhättan som hon både rapporterat om i rollen som redaktör på tidningen Svensk Polis, men också i den egna boken Det som aldrig fick ske. Hon vann klassen Årets berättare i Stora Journalistpriset 2017 och var även nominerad till årets tävling.

Relaterade inlägg:

5 skäl att jobba som medierna gör

Jobbar du med ”content”? Då är den här texten för dig. Lika mycket som jag egentligen ogillar att använda just ordet ”content”, lika mycket inser jag att det blivit någon slags standard för att beskriva både en särskild sorts innehåll och syftet med dess existens.

Det handlar inte om journalistik.

Syftet med content är att sälja, marknadsföra, informera eller bygga varumärke. För den som inte gömt sig under en helsidesannons i Dagens Nyheter de senaste tio åren är content marketing och att som företag producera eget innehåll i egna kanaler ingen nyhet. Däremot är processen för hur det går till ganska olika, och de kostnader det medför att skapa eget content syns inte alltid, speciellt inte om det sker internt utan en byrå.

Första gången jag satte min fot på en redaktion slogs jag av hur snabbt alla flöden gick. Jag hade tidigare jobbat på bland annat en informationsavdelning och var van vid möten, avstämningar, förankringsprocesser och planeringsdokument som alla tillsammans bidrag till en noga uttänkt kommunikation, men också en trögare process. På redaktionen gick allting snabbare. Men det var ändå med en tydlig ansvarsfördelning och ett ägandeskap kring varje uppgift.

Den redaktionella processen är snabb, effektiv, snål och vältrimmad, både på grund av de ekonomiska förutsättningarna som de flesta mediebolag lever under, men också tack vare på det system av metoder och regler som präglar redaktionerna. Det gäller både den lilla tidningen med tre anställda och de gigantiska mediebolagen med hundratals journalister. Jag har jobbat i flera av dessa arbetsmiljöer och dessutom i olika kanaler, som tidningar, radio, tv och webb. Det redaktionella arbetssättet är kanaloberoende. 

Att tänka som en journalist är en sak som många redan försöker göra eller i alla fall säger att de gör. Men att organisera sin marknads- eller kommunikationsavdelning som en redaktion är inte lika vanligt. Nedan har jag därför försökt summera fem skäl till varför du som “jobbar med content” kan dra nytta av mediernas arbetssätt.

1. Snabbt, snålt och effektivt

Ingen har undgått att mediebranschen sedan många år befunnit sig i en hårt pressad ekonomisk situation. Annonsintäkterna har inte hängt med från print till digitalt samtidigt som streamingtjänster och sociala medier konkurrerar om konsumenternas tid. Förutom att det skapat ett hårdare innovationstryck i mediebranschen har det även gjort att de redaktionella processerna slimmats och optimerats för att vara så effektiva och resurssnåla som möjligt. Jobbar du med kommunikation på samma sätt som en modern redaktion får du en ökad resurseffektivitet på köpet.

2. Kommunikationen i centrum

När traditionella företag och organisationer alltmer sätter kommunikationen i centrum av verksamheten är det logiskt att titta på och lära sig av de som alltid har gjort det – medierna. Inhämtning, granskning, analys, bearbetning och publicering av information är kärnverksamheten för alla medier och deras processer och metoder är anpassade därefter.

3. Tydligt ansvar

Redaktörskapet och systemet med en ansvarig utgivare är en nyckelfaktor i den redaktionella processen för mediebolag. Det innebär att det finns en inbyggd ansvars- och rollfördelning i det flöde av innehåll som ett medieföretag publicerar. Å ena sidan är en medieorganisation ofta platt och självgående, men när det hettar till eller vid känsliga publiceringar är det aldrig någon tvekan om vem som ansvarar för innehållet och vem som bär ansvaret för publiceringen. Självklart är det skillnad på kommunikationen i ett bolag, men transparensen kring ansvaret är något att inspireras av.

4. Inbyggd kvalitetssäkring

Strukturkapitalet, det vill säga de metoder och system samt upparbetade relationer som finns kvar om alla anställda skulle lämna ett bolag, är ofta stort i en medieorganisation. Roller, ansvar och processer bygger inte på enskilda individers egna lösningar utan är i bästa fall transparenta, tydliga och används av alla. Det gör att om en eller flera enskilda personer slutar jobba så försvinner inte metoder och processer ut genom dörren.

5. Den fysiska arbetsmiljön

Har du varit på en redaktion någon gång? Ibland får jag känslan att en del tror att en redaktion är lite som ett eget väsen och med betydligt mer komplexa sätt att jobba än hur det faktiskt ser ut i praktiken. Olika medier organiserar förstås sina redaktioner på lite olika sätt, men gemensamt är att de alla bygger på flödeshantering, och ofta har olika roller med specifika stolar eller skrivbord. På större mediers redaktioner brukar den så kallade desken vara i centrum, med ämnesredaktionerna placerade i “hastighetsordning” runt om. Ju snabbare flöde och tid från start till publicering, ju närmare desken är man placerad. När jag har hoppat in och jobbat på olika redaktioner har det ibland tagit så kort tid som några timmar att förstå och börja jobba i det flöde som just den redaktionen jobbar efter. Jag kan inte säga samma sak om alla andra arbetsplatser jag varit på inom näringslivet och offentlig sektor.

Bonustips: För dig som anlitar en byrå

Fundera både på hur byråns egen organisation ser ut och hur den optimerar sin produktion. Ibland är det före detta journalister och redaktörer som jobbar på byrån och då brukar arbetsmetoderna  från mediebranschen hänga med över till byråsidan. Men ibland kan innehållsproduktionen bli lidande av alltför långa ledtider och avstämningar. Där har du som kund ofta ett ansvar i att minska antalet moment i processen och bli ett kugghjul i processen snarare än den som bromsar hastigheten. Din byrå har i sin tur ett ansvar att ha en effektiv arbetsprocess så att inte möjligheten att agera snabbt och agilt i kommunikationen försvinner. Som vanligt är det ett samspel som ger bästa resultat.

Den här texten publicerades ursprungligen i Resumé Insikt.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

”Influencer marketing och pressutskick har dödat min kärlek till beauty”

Igår meddelade skönhetsbloggaren och juristen Annahita Yazdi att hon fått nog. Hon kommer vare sig att skönhetsblogga, flyga eller shoppa under hela 2019 och jag funderar på om hennes radikala svängning är ett tecken i tiden.

Annahita skriver i inlägget kallat Sista kapitlet:

”Jag har tappat kärleken. Inget spelar roll längre, allt är samma sak och allt är destruktivt. All konsumtion tär på vårt gemensamma hem och av solidaritet med klimatflyktingar och framtida generationer kan jag inte fortsätta med det här. Jag mår inte bra av det. Jag kan inte göra detta mer. industrin, säljare, sponsrade inlägg, influencer marketing och pressutskick har dödat min kärlek till beauty och hur jag än letar så hittar jag inget motiverande i detta längre. Jag är fullständigt utsliten, min värld är övermättad och både jag och ni behöver en rening som gör att man kan börja om på nytt blad.” Läs gärna hela inlägget.

Influencer-marknadsföring har blivit hett de senaste åren och ytterligare en marknadsföringsyta för konsumentvarumärken med behov att nå ut till sina kunder. Samtidigt hörs allt fler röster om det ohållbara i en digital närvaro som ständigt uppmuntrar till konsumtion, och likt Annahita har till exempel inrednings-influencern Frida Ramstedt som driver Trendenser löpande lyft frågan. I ett inlägg från tidigare i år skriver hon:

”Förstår ni varför jag känner frustration när jag scrollar runt i instagramflödet och ser hur mycket vi influencers flyger. Hela tiden. Flera gånger per år. Utan att ifrågasättas. Vi måste sätta det i perspektiv. Är det verkligen rimligt att vi, som nu ska ner till 2 ton koldioxidutsläpp per person och år, inspirerar varandra att flyga mer när det kostar så mycket för klimatet? Det övergår mitt förstånd att vi helt ogenerat kan få fortsätta inspirera och marknadsföra en flygande livsstil som ideal. Utan att skämmas.”

Det här är något som även diskuteras av medlemmarna i intresseorganisationen Influencers of Sweden, bland annat med utgångspunkt i Fridas inlägg. Kommersiella samarbeten och reklam för konsumentvarumärken är en bärande del i att kunna försörja sig både för traditionella medier och influencers.

Samtidigt når julhandeln nya rekord enligt prognoserna och Black Friday som nyss gått av stapeln pekar snarare på ett ännu större konsumtionsfokus för många människor. Allt detta vid kulmen av en högkonjuktur då många har mer medel att konsumera för än tidigare.

Är en ny lågkonjuktur det som blir startpunkten på en radikal omställning i attityder kring konsumtionen? Eller krävs det att framgångsrika influencers tar ställning och gör hållbara val? Antagligen både och, och tusen grejer till, framförallt politiska beslut. Men som tecken i tiden är det intressant att opinionsbildare inom skönhet och inredning tar aktiv ställning MOT ökad konsumtion.

Ytterligare lästips:
Uppmärksamma läsare här på Bisonblog kanske läste mitt relativt populära inlägg Att flyga är rasism, som lyfter fler perspektiv kring vårt avtryck på inte bara miljön, utan även människor i andra länder, när vi konsumerar. 

Relaterade inlägg:

Poddavsnitt med fyra medietungviktare

Som vanligt är jag lite slö på att uppdatera dig om saker jag gör  annorstädes än här på bloggen. Men jag tror FAKTISKT att du kommer uppskatta i alla fall någon av de fyra poddintervjuer jag gjort den senaste tiden. 

För alla naturintresserade är Charlotte Permell ett välkbekant ansikte, ja även rösten känns igen av många. Jag träffade henne på Världsnaturfondens svenska huvudkontor på Ulriksdals slott.

Efter det kom ett av Tidskriftspoddens mest lyssnade avsnitt, med Cafés chefredaktör Kristofer Steneberg.  Intervjun genomfördes bara dagar efter att beskedet om Cafés ägarbyte kommit ut.

Feminas chefredaktör Ulrika Norberg delade många erfarenheter efter många år i tidskriftsvärlden. Hennes tidning går mot strömmen och växer både i print och digitalt.

Och nu i veckan var det dags för Magnus Bergsten, en av Sveriges mest erfarna chefredaktörer inom historierelaterade magasin med flera titlar under sina vingar, och dessutom utgivning i flera länder.

Relaterade inlägg:

Fyra (av många) kommunikationstrender 2019

Fredrik Wass

Jag har begått trendspaning igen och författat 10 000 tecken till Resumé Insikt nu i november. Om du är prenumerant kan du läsa hela texten.

Här är inledningen:

”Ska jag lyssna på åsiktsmaskinerna som berör den digitala utvecklingen skulle en trendspaning inför nästa år handla mycket om hur trögrörliga medierna är, hur underbara techbolagen från Silicon Valley är och att framtiden tillhör AI, VR, AR, självkörande bilar, autonoma scootrar och “ridesharing for groups” (eller kollektivtrafik, som vanligt folk säger). Glömde jag drönare? Ja, drönare ska med förstås. Eller var det från spaningen inför 2016? Minns inte. Men ja, framtiden innehåller definitivt dessa innovationer, så helt fel är det förstås inte.

Men hur säker jag än är på att innovationerna ovan redan gjort intåg eller kommer göra det inom kort i medie- och kommunikationsbranschen, så är jag lika säker på att det även finns andra trender som pågår parallellt och som kan vara värda att uppmärksamma. 

Och vem gillar inte listor? ALLA ÄLSKAR LISTOR! Här kommer ännu en. Fyra kommunikationstrender att ha koll på inför 2019. Ganska fiffig rubrik om jag får säga det själv. 

OBS! En av de absolut viktigaste trenderna är förstås hur vi förstör vår planet, flyger som aldrig förr, vägrar ändra vår livsstil och är allmänt destruktiva trots att vi vet konsekvenserna. Den trenden bör finnas med i ALLA trendspaningar inför 2019, men de kommande fyra trenderna är lite mindre samhällsomstörtande, på gott och ont.”

Fredrik Wass: Fyra kommunikationstrender som slår 2019

Relaterade inlägg: