Carl Reinholdtzon Belfrage och kvinnosynen

Jag vill blogga om något snajdigt internetrelaterat, men det går inte. Jag måste rikta ljuset mot att Metro ens släpper igenom den här restaurangrecensionen av Carl Reinholdtzon Belfrage (uppdatering: Metro har plockat ned sidan, men här finns en pdf-version som jag sparat).

Texten någon slags uppvisning i skev kvinnosyn och består nästan uteslutande av häpnande liknelser där restauranger jämförs med kvinnor, kvinnor som en förväntas vilja byta så fort ett nytt yngre alternativ finns tillgängligt. Lite som en handelsvara.

”Ni vet hur det kan vara: man tror sig ha den perfekta flickvännen – slank, vacker och på alla sätt alert rent intellektuellt – men så träffar man hennes lillasyster och världen faller samman framför en. En ny, yngre och spänstigare kopia har uppenbarat sig. ”

Nej Carl, ”vi” vet faktiskt inte hur det kan vara.

Recensionen fortsätter med mängder av sunkiga liknelser och jag tycker synd om stackars restaurang Maharani Moor som tvingas se sin verksamhet beskrivas med ett så sunkigt bildspråk.

”Jag har alltså bytt till en yngre modell indiska. Kanske inte helt politiskt korrekt. Men den här lilla snäckan är ung och rå, inte lika gulligt uppsminkad i kitsch och Bollywood som storasystern på Första Långgatan, och hon tillfredsställer mina smaklökar.”

[Tipstack: Gordon Andersson]

Uppdatering1:
Och en sak till. Jag betackar mig fan för den här typen av icke-kommentarer kring vad som är okej och inte okej att reagera på eller ”rasa över”, så som Johan Hilton skriver i de här tweeten. Felet är att ställa saker mot varandra, som att det bara går att kritisera en sak i taget och att det handlar om att prioritera. Det gör det inte. Att tycka att en restaurangrecension är sunkig betyder inte automatiskt att man tycker att förföljda kvinnor förtjänar att vara just förföljda. Det är falsk argumentation och det gör mig mycket trött.

Uppdatering2: Metro har plockat ner artikeln och svarar nu på kritiken i Dagens Media.