Att föreläsa eller inte föreläsa

Föreläsningsbranschen är så sjukt snårig. Här frodas rena kvacksalvare tillsammans med några av landets mest briljanta tänkare, ibland på samma event. Relativt ”nya” områden som internetkultur eller webbstrategier har länge dragits med profeter som hämtar erfarenheterna från sitt personliga Twitter-konto och målar upp en världsbild där alla tycks verka i en helt oberoende och konsekvensfri kontext, utan att behöva ta hänsyn till vare sig organisatoriska eller kommersiella aspekter av de råd och uppmaningar som profetiorna innehåller.

Föreläsningsbranschen är så sjukt snårig. Här frodas rena kvacksalvare tillsammans med några av landets mest briljanta tänkare, ibland på samma event. Relativt ”nya” områden som internetkultur eller webbstrategier har länge dragits med profeter som hämtar erfarenheterna från sitt personliga Twitter-konto och målar upp en världsbild där alla tycks verka i en helt oberoende och konsekvensfri kontext, utan att behöva ta hänsyn till vare sig organisatoriska eller kommersiella aspekter av de råd och uppmaningar som profetiorna innehåller.

Jag tänker på det när jag läser om de föreläsare som satt i system att utmåla internet som en skräckvärld för barn och ungdomar och som turnerar landet runt för att skrämma upp oroliga föräldrar.

Elza Dunkels
Elza Dunkels

Nätforskaren Elza Dunkels skriver väldigt bra om fenomenet och ger också bra svar på hur vi borde tänka kring vuxnas ansvar och ungdomars användande av nätet.

”Standardupplägget för skräckföreläsningar är en rad anekdoter som ska illustrera vilka faror som finns på nätet. Dessa anekdoter är inte sällan exotiserande, alltså historier som förstärker uppfattningen att det finns ett vi och ett dom – vuxna och unga. Barn som zappar mellan tv-program, läser läxor, lyssnar på musik och chattar samtidigt är en klassiker. Det är viktigt för retoriken i dessa föreläsningar att etablera bilen av dagens unga som något väsentligt annorlunda.”
Läs hela inlägget Skräckföreläsare.

Jag tänker också på när jag pratade med Karin Adelsköld om hennes nya talarförmedling Adelsköld och Wennerberg och hur hon vill lyfta fram personer som faktiskt vet vad de pratar om, men också kan vara underhållande när de berättar om det. En kombination som inte är jättevanlig.

Jag tänker också på tidningen Filters reportage om talarbranschen från 2011.

”De framställs som superentreprenörer, visionärer och inspirerande coacher. Kommuner, organisationer och företag betalar tiotusentals kronor i timmen för att låta dem tala för personalen. Filter skrapade på talarbranschens glänsande yta för att se om produkten verkligen är värd sitt pris.”

Det är helt enkelt en djungel därute för den som söker en bra talare. Det viktigaste tycker jag är att veta varför en talare behövs. Om det är för att underhålla och inspirera kanske en renodlad komiker räcker? Är det för att skapa värde och konkret affärsnytta för bolaget så kanske inte en timmes föreläsning gör varken till eller från, då kanske det skulle vara bättre med en workshop eller ett mer långsiktigt samarbete? Jag tror dessutom att många företag har mängder av erfarenheter hos den egna personalen som är värda att spridas internt och lyftas upp bättre. Det blir ett billigt alternativ, men du får också en person som är väl införstådd med de utmaningar som finns inom den egna organisationen.