Något är ruttet i journalisternas rike

På Twitter tycker jag ofta att Fredrik Strömberg kan vara grumpy och onödigt neggig. Ibland tycker han till om saker som att han alltid vet bäst, och i det är han i gott sällskap (bland annat av mig) (Uppdaterat: Onödigt hårda ordval av mig) Men med det sagt är det uppfriskande, för att inte säga klargörande, att läsa hans uppgörelse med JMK och SJF. Inlägget kommer som en reaktion på gårdagens seminarium hos JMK där journalistens nya roll och upplösning diskuterades.

jag blir beklämd intill ilskans gräns av att höra JMK-professorn Sigurd Allern prata om att det 2009 var tillväxt på papperstidningar i Asien. Vad fan ska en JMK-student göra med den informationen? Lära sig kinesiska och flytta till Shanghai, månne? Den här typen av verklighetsflykt, som applåderas av de institutionella och förfinansierade låtsasmediemänniskorna på SJF och JMK, tjänar bara till att ge studenterna en helt felaktig bild av den värld de sätts ut i. En student på JMK angav skälen, mycket korrekt, till att vilja genomgå utbildningen för att bli journalist till att ”få rätt verktyg för att kritiskt granska”. Hon har så jävla rätt – synd bara att de som säljer henne verktygen kommer att erbjuda en spade när hon behöver ett mikroskop.

Citatet ovan är inte helt rättvisande för resten av inlägget, men får fungera som indragare. Läs hela inlägget hos Fredrik Strömberg nu.

Jag har aldrig gått på vare sig JMK eller JMG. Men min erfarenhet efter att ha pratat med vänner och bekanta som studerat där är att utbildningen i sig kan vara riktigt bra och spännande. Framförallt har studenterna förstatjing på prestigetyngda praktikplatser hos public service-bolagen och de stora seriösa medieaktörerna. Men något jag också hört är att just den världsbild som målas upp för journaliststudenterna inte alltid har direkt representation med verkligheten. Om det hjälper till att bygga drömmar eller skapar kaos med en framtida yrkesroll får någon annan svara på.

8 kommentarer