Det är sommar i Afghanistan. Temperaturen i det svenska ansvarsområdet stiger, både på termometern och när det gäller antalet attacker och incidenter. Förutom den mest aggressiva våroffensiven på länge från talibanerna och en tydlig otålighet från allierade afghanska aktörer bidrar de allt högre kritiska rösterna från de internationella förbandens hemländer till en pressad situation.
Den svenska insatsen pågår enligt plan, nu större än någonsin sett till antal soldater. Samtidigt ökar truppnärvaron från de internationella samarbetsländerna i svenskarnas område. Det är både bra och dåligt. Fler soldater och mer resurser kan leda till större närvaro och bättre möjligheter att utbilda och träna de afghanska säkerhetsstyrkorna och myndigheterna. Samtidigt innebär det att ännu fler aktörer samsas om samma "kontaktytor" gentemot det afghanska samhället. Den interna samordningen och koordineringen inom ISAF är allt annat än enkel och det är lätt hänt att den vänstra handen inte vet vad den högra gör i en organisation med tusentals soldater och flera parallella ledningsstrukturer.
När jag åkte till Afghanistan var de flesta av oss inställda på att det värsta kunde hända. Och det gjorde det. Det kan även hända igen. Vi befann oss i landet under "lågsäsong" för hot och attentat. Det är under senvåren och sommaren som den värsta tiden för attentat infinner sig. De relativt färska svenska soldaterna i insatsområdet har redan varit i strid flera gånger. Än så länge har det gått hyfsat bra för de svenska soldaterna, men fyra norska soldater i det angränsande västra ansvarsområdet dog till följd av en vägbomb idag. Och flera afghanska soldater har också fått sätta livet till under attacker i det svenska ansvarsområdet.
Kan Sverige och svenskarna hantera fler allvarliga incidenter i Afghanistan? Vad blir den politiska reaktionen om något händer strax innan valet i höst? De röd-gröna är inte enade om insatsens framtid vilket lämnar utrymmet för en komplex debatt. Tyvärr tror jag att risken för den debatten är stor. Men jag skulle gärna slippa se orsakerna till att den blossar upp.
Jag respekterar verkligen de som tycker att Sverige ska dra tillbaka sina trupper från landet. Men vad som slagit mig är den okunskap som är utbredd kring vad vi gör i landet och vilket syfte insatsen har. Först när alla kort finns på bordet går det att ha en vettig diskussion, men om det är något område som är svårt att närma sig på ett nyanserat sätt så verkar det vara försvarspolitik. Läs mer via länkarna nedan.
Relaterat:
Vänstern bryr sig inte om småfolket – Johanne Hildebrandt (Aftonbladet)
Kollegial uppsnäppning – Wiseman's Wisdoms
