Bloggen Ekonomistas är som en modeblogg för statistik, med dagens outfit i form av några snygga tabeller och pedagogiska texter som till och med får en sifferhatare som jag att fatta. Och idag skriver de det vi alla vill höra; krisen är inte så farlig. Åtminstone inte än. Det kan de nämligen visa statistiskt. Kolla in:
"Kontentan av resonemanget är att så länge krisen är huvudsakligen finansiell
finns ingen större anledning till oro (bortsett från om man är
aktieägare i utsatta banker eller pensionär med huvuddelen av sina
pensiontillgångar i östeuropafonder). Så länge inte konkurserna börjar
öka (vilket de ännu inte gjort) och industriproduktionen sjunker
drastiskt (vilket ännu inte skett) är situationen under kontroll. Vi
har lång väg kvar till 1990-talskrisen."
Besök gärna Ekonomistas för att titta på en fin-fin graf över alla ekonomiska kriser sedan 1870. Ekonomistas drivs av "sex forskare i nationalekonomi som brinner för saklig samhällsdebatt och nationalekonomisk forskning".
7 kommentarer
Den här filmen ger en inblick i hur average Joes i USA kan drabbas:
http://calculatedrisk.blogspot.com/2008/10/foreclosure-alley.html
Man inser då att det här är ingen vanlig konjunkturnedgång.
I en vanlig nedgång säger man ”Oh crap, nu får vi spara och köpa en 32tummare istället för en 42tummare.”
I den här nedgången säger man ”Oh crap, jag måste lämna mitt hus och TVn får stå kvar för jag har inte råd att anlita en flyttfirma.”
”Och idag skriver de det vi alla vill höra; krisen är inte så farlig”…
Ja, med statistik kan man visa allt möjlig, t.om det vi vill höra!? Tyvärr kan knappast snygga grafer förändra de orsakssammanhang som skiljer denna kris från de statistiskt jämförda, då de statistiska mått som är avgörande i detta fall: förtroende och mått som beskriver effekterna av de förändrade beteendena, och dessutom hur de återkopplar mot varandra, både frånvarande och betydligt mer komplexa.
Vad som skiljer statistik för att beskriva faktiska samhällsförändringar och statistik avsedd för marknadsföring eller ”vad man vill höra” kan säkert Fredrik Wass själv inse, men kanske reflektera över varför dessa snygga grafer, dess ”lättförståeliga” framställning och budskap attraherade honom.
Frågeställningen är intressant därför den berör en viktig orsak till ”finanskrisen” som just denna vadmanvillhörastatistik också gestaltar så bra, både i sig själv och Fredrik Wass emotionella responsibilitet av den och hur han här på sin blogg formulerar sin tillfredsställelse över att han fått höra vad han velat höra…
Är inte det av intresse?
Svante, här är jag. Det här är min blogg. Du behöver inte tala till mig i tredjeperson. Du låter nämligen onödigt högtravande och elitistisk då. Och det är onödigt på en så rar ordvrängare.
Jag skrev just ”vad vi vill höra” för att markera att man bör se det hela med en viss distans. En distans som du, Svante, helt verkar sakna. 🙂
Vi är på samma spår du och jag. Att ”det vi vill höra” är långt ifrån sanningen eller rationell och logiskt producerad information. Alla människor är känslomänniskor förstås. Men det är få av både ekonomer och marknadsförare som verkar ha fattat det, trots att det är 2008.
Vad är det förresten som Ekonomistas försöker marknadsföra? Statistik?
Kan du berätta så att jag förstår? Det är också en ”intressant frågeställning”.
Ursäkta mitt högtravande tilltal, får skylla på min ovana med blogginlägg, avsikten var faktiskt den motsatta, även om ditt betecknade av mig som ”rar ordvrängare” använder sig av samma teknik.
Avsaknaden av distans till ”vad man vill höra” var just min distanslösa poäng och hur denna distanslöshet beskriver sig av val av ”information” och i vilken hög grad som dessa informationsval kan beskrivas som bekräftande av vad man redan ”vet” snarare än vad man inte vet och därför vill veta. Jag intresserar mig för hur detta förhållningssätt gestaltar sig och hur marknadsföring marknadsför sig själv och hur den marknadsför sig själv för sig själv? Jag vet bara vad du säger om någonting och vad som sägs, jag kan inte veta din distans för detsamma. Därför är det av intresse för mig din verkliga position så jag vet var du är.
Vad Ekonomista försöker marknadsföra antar jag handlar om forskningspengar för dom själva som gör sidan, vad annars?
Ursäkta mitt högtravande tilltal, får skylla på min ovana med blogginlägg, avsikten var faktiskt den motsatta, även om ditt betecknade av mig som ”rar ordvrängare” använder sig av samma teknik.
Avsaknaden av distans till ”vad man vill höra” var just min distanslösa poäng och hur denna distanslöshet beskriver sig av val av ”information” och i vilken hög grad som dessa informationsval kan beskrivas som bekräftande av vad man redan ”vet” snarare än vad man inte vet och därför vill veta. Jag intresserar mig för hur detta förhållningssätt gestaltar sig och hur marknadsföring marknadsför sig själv och hur den marknadsför sig själv för sig själv? Jag vet bara vad du säger om någonting och vad som sägs, jag kan inte veta din distans för detsamma. Därför är det av intresse för mig din verkliga position så jag vet var du är.
Vad Ekonomista försöker marknadsföra antar jag handlar om forskningspengar för dom själva som gör sidan, vad annars?
Jag förstår inte hur man kan missa distansen i inlägget ovan. Men som bloggare glömmer man ibland att helt nya läsare inte är bekant med ens sätt att uttrycka sig lätt missförstår.
Fredrik, det vore roligt att läsa en utvecklad analys av just det här med bloggen som ett pågående samtal där en ny läsare ibland misstolkar ett enstaka inlägg. Det har hänt mig flera gånger. Ironi och fina nyanser fungerar bara riktigt effektivt med människor/läsare man har en relation till.
Lisa förmedlar just det som intresserar mig och orsaken till varför jag formulerade mig ”distanslöst”: bloggandet med som med ”ironi och fina nyanser” – Lisa tillhör en av mina verkliga favoritbloggare både stilistiskt och innehållsligt (jag bugar mig för dig Lisa!)-bekräftar på ett distanserat sätt enbart sin egen närvaro för sig själv och andra bloggrelationer på ett distanslöst sätt, och själva bloggämnet bara ramar in sin egen närvaro.
Jakui är ett uttryck på hur något så trivialt och ointressant likväl som tidskrävande kan uppfattas som viktigt – min egen bloggkommentar kunde jag hitta hos Fredriks flöden just i termer av hur mitt tilltal av Fredrik, inte mitt inlägg beskrevs- utan någon som helst relevans eller intresse än som relationslekar