När jag gjorde mitt mastodontreportage om internet till tidningen Fokus i våras låg tonvikten vid de sociala aspekterna av internetutvecklingen. Vad gör utvecklingen med oss som människor och hur förändrar den vår gemensamma bild av vad som definierar ett samhälle? Det är ett perspektiv som jag ofta återkommer till i olika sammanhang och jag tror att vi i framtiden kommer se tillbaka på just den här tiden som en brytpunkt.
Några tecken på förändringens vindar är bland annat den aktivism som organiseras och frodas i sociala medier. Det här skriver Mikael om i ett inlägg på åkestam.holst.
"Internet och de sociala nätverken har gett oss verktygen att skapa
högst tillfälliga organisationer runt högst tillfälliga ämnen. Med
dessa verktyg till hjälp kanske vi faktiskt är på väg mot demokrati
2.0, där vi alla kan göra våra röster hörda. Synd bara att det första
dessa nya möjligheter leder till är att vi ska kriga mot varandra [vattenkriget mellan norra och södra Stockholm, bloggarens anmärkning]. Men
det är väl så det brukar vara med framstående innovationer."
Jag tror inte riktigt att det är så enkelt som att alla kan göra sig hörda via nätet. Det finns stora grupper i samhället som exkluderas när det skrivna ordet och vår retoriska förmåga är det som avgör genomslagskraften. Det stämmer att det är lättare att organisera människor och dessutom bygga opinion på kort tid via nätet. Däremot krävs det samma skills för den som sitter bakom spakarna som det gjort långt innan internet. Du måste kunna presentera din idé, vara retoriskt skicklig och dessutom anpassa kommunikationen till din tänkta målgrupp. Precis som vanligt alltså.
Dock, och det är ett stort dock, underlättar nätet att många små röster bildar kluster och sammanslutningar som tillsammans blir starka. Det såg vi exempel på när det gäller FRA-debatten. Men det innebar inte att enskilda personer fick göra sin röst hörd, utan snarare var kollektivets kraft det som skapade en hög volym i röststyrkan. Samma sak sker när vi röstar vart fjärde år.
För att summera: Samma egenskaper och färdigheter krävs för att nåt ut med sitt budskap även i framtiden. Skillnaden är att hierarkierna för vem som tillåts utforma budskapet har förändrats samt var, hur och när information delas, sprids och konsumeras. Eller nåt.
4 kommentarer
Håller med i allt väsentligt. Men jag tror nog att fler kan bli hörda. Däremot är det inte säkert att de blir sedda.
Lite enkelt skulle man inom opinonsbildning kunna skilja på de som eteblerar eller tar fram information och de som sprider den. Dessa är nödvändigtvis, eller t o m sällan, samma personer. De har dock det gemensamt att de häckar i nya miljöer såsom sociala medier. Och i och med att de möts här så får just de som är insatta hjälp av de högljudda.
Så även om det är kollektivet som hörs. Är det individer som står bakom det som det pratas om. De möjligheterna var inte de samma förr.
Word!
OMG! Ska sluta alla mina inlägg med ”eller nåt”, det fångar på pricken den ambivalens jag känner många gånger kring ”vad är det som händer just nu EGENTLIGEN?” 🙂 Annars tror jag du är helt rätt ute. Det grundläggande i kommunikation med att ha ett schysst budskap i botten är antagligen tidlöst. Vilket påminner mig om att damma av min Cicero.
Kloka ord. Jag kan inte annat än instämma.