Tre röster om intäktsmodeller för framtidens kulturkonsumtion

Va908
Vi har blivit trötta på att höra debatten om upphovsrätt och fildelning. Det är dags att titta framåt. Vilka är alternativen och vilka affärsmodeller kommer att fungera? På riktigt. Idag är det torsdag vilket innebär att ett nytt nummer av Veckans affärer når butiker och prenumeranter. I tidningen intervjuar jag Kenth Muldin (vd på STIM), Elin Alvemark (Label Manager på PIAS) och Daniel Ek (vd på Spotify) kring framtidens musikkonsumtion och intäktsmodeller. Deras svar innehåller inga slutgiltiga lösningar men är en temperaturmätare. Mitt mål var att lyfta fram tre olika aktörer med tre olika perspektiv, för att dryfta frågan om hur framtidens musikkonsumtion ska finansieras. Diskussionen lär fortsätta… (som vanligt i debatten kring pengar och kultur).

Några utdrag från Insider – 3 röster från frontlinjen (ur VA nr 9, 2008):

”Att försöka trycka ner anden i flaskan igen känns inte som rätt väg att gå. Jag är övertygad om att det går att skapa en win-win situation som både ger konsumenten vad den önskar och kompenserar låtskrivarna, artisterna och skivbolagen. […] Det måste göras på ett sätt som gör att upphovsmännen känner sig trygga, att de kan identifiera nya intäktsströmmar och fortsätter att skapa musik samtidigt som de förstår sina fans bättre” Daniel Ek, Spotify

”Fokus måste ligga på statens reglering av de företag som på ett samvetslöst sätt utnyttjar handelsvara de inte betalat för i sina affärsmodeller. Många förstår inte att vi har en digital infrastruktur till stor del finansierad av konstnärer. Vad ger ComHem och Toshiba rätten att sälja musikers varor för egen vinst? […] Musikbranschen måste kunna existera under samma marknadsekonomiska förutsättningar som alla andra företag – trots att varan är musik” Elin Alvemark, PIAS

”Skräckscenariot är att Stim och andra rättighetshavare inte lyckats få in större delen av fildelningen i någon form av marknad. I ett land som Sverige återstår bara att jaga fildelare med rättsliga medel, men det är inte en hållbar utveckling. Det är oklokt av rättighetshavare att använda upphovsrätten för att förbjuda tillgången. Den ska användas för att lösgöra rättigheter och licensiera den musik som finns.” Kenth Muldin, STIM

3 kommentarer

Som vanligt så är det INGEN i församlingen som föreslår att all fildelning som sker under icke kommersiella former helt enkelt skall släppas fri. – Man kan undra varför alla viker sig för dessa i huvudsak amerikanska särintressena (läs Antipiratbyrån och IFPI) – utan dom hade den svenska musik/film branschen överhuvudtaget inte brytt sig om filedelningen som fenomen.
Mitt förslag är att sparka ut dem ur Sverige omedelbart. – De skall inte längre få fortsätta att pådyvla oss deras amerikanska rättssyn – där de förvandlar upphovsrättsintrång till stöld – upphovsrätt till äganderätt och där de utmålar helt vanliga jobbare – studenter och tonåringar som organiserade brottslingar. –
De skall inte heller få fortsätta sina försök att ändra vårt svenska rättssystem till något de redan har i USA. – Där kan särintressena redan spionera på internetanvändarna – begära ut personuppgifter från internetoperatörerna och hota och släpa inför rätta barn – ensamma mödrar – studenter och pensionärer.
Varför undrar ingen vad det skulle betyda för den lilla människan om amerikanska särintressen tilläts att härja fritt här i Sverige på det viset? – Vilken medelsvensson skulle ha tid – ork och nog med kunskaper för att kunna hävda sig mot dessa stora drakar? – Det är dags att vakna!!
Det märkliga är också att INGEN har kunnat presentera några som helst hållbara bevis för att den illegala fildelningen har några som hels negativa effekter på samhället – dom berörda branscher eller på ”kreatörerna”
Vad gäller dom sistnämnda – är det inte konstig att dessa ALDRIG har protesterat som samlad grupp mot den olagliga fildelningen – varken här i Sverige eller utomlands. – Man skulle tro att en grupp som ser hela sin existens hotad genom den illegala fildelningen – för länge sedan skulle ha organiserat sina styrkor och med EN röst ha protesterat mot företeelsen? –
Kanske är kreatörerna (läs musiker och artister) klokare än sina branschbolag och alla deras självutnämnda försvarare.
Det verkar också att alla som debaterar dagens upphovsrätt helt stirrar sig blind på obevisade negativa effekter – Få eller ingen nämner någonsin dom positiva effekter som den illegala fildelningen har fört med sig. – Utan den hade exempelvis .MP3 formatet aldrig fått den spridning och acceptans som det har – och tack vara den så har vi fått helt nya produkter som vi nu tar få givit. – Jag slår vad om att Beatrice Asks barnbarn äger en mp3 spelare av något slag. –
Eller att fildelare har skapat ett gigantisk multimediaarkiv på nätet – där man inte bara kan ladda hem Robyn’s senaste hit – eller den aktuella oscarsbelönade filmen utan också massor av material som för länge sedan har försvunnit från butikshyllorna – men som av en obegriplig anledning fortfarande skyddas av upphovsrättslagen. –
Eller att fildelare har blivit mycket medvetna kulturkonsumenter som nu lyssnar på musik de annars aldrig skulle ha köpt eller ser filmer de annars aldrig skulle ha gått på bio för. – För eller senare ger även det positiva effekter för Sverige som helhet.

Hallo
Lösningen ligger helt enkelt i en substantiell ändring av själva upphovsrätten. Fildelning går bara att legalisera när man ändrar den lagstiftning som gör den illegal. Och det bör ske fort.
Upphovsrätten i sin nuvarande form har uppstått genom ensidigt lobbyarbete. Den har bevisligen inget som helst stöd i befolkningen. Den har ett orimligt och omoraliskt stort skyddsomfång. Därför måste den ändras, och det måste ske snabbt.
Ändringen bör se till att
– skyddstiderna kortas radikalt, t.ex. till samma längd som i patenträtten eller ännu kortare
– all icke-kommersiell användning av skyddade alster bör släppas fri
– vid kommersiell användning av skyddade verk bör de fasta avgifterna (”royalties”) till rättighetsinnehavarna ersättas med en vinstandelmodell. Ingen vinst – ingen avgift …..
– under tiden när en ny upphovsrätt utreds och tas fram borde upphovsrätts-industrins påtryckarorganisationer och statens rättsväsende ”ligga lågt” med att lagföra folk som bryter mot dagens idiotiska och omoraliska regelverk – i väntan på den nya lagstiftningen.
Av aktörerna som citerats ovan verkar Spotify ha en vettig åsikt. Elin Alvemark från PIAS verkar vara kritisk i huvudsak mot kommersiell spridning av skyddat material, och där kan man nog hålla med. I citatet säger hon ingenting om den icke-kommersiella fildelningen. Kenth Muldin från STIM visar den vanliga stalinistiska andan som kännetecknar det gamla systemets anhängare – de har ju sin inkomst därifrån. Bara tanken att kreatörer genom ombud låter ”jaga” och lagföra sina egna anhängare är skrämmande och kränkande. Kreatörerna borde tänka efter minst 10 gånger innan de går med på att deras representanter i t.ex. STIM svinar mot folk som gillar deras verk. En konstnär som behandlar sin publik illa – även om det sker via ombud – är inte värd att ha någon publik. Konstnärer som gör sånt borde svartlistas och bojkottas.

De ’alternativ’ som läggs fram är inte särskilt konkreta. Det är inte heller svårt att förstå varför: det finns inga enkla lösningar på problemet – sett från musikproduktionsindustrins perspektiv. Realiteten är att de behöver inte alls tjäna pengar, de har inte alls en sådan rättighet. Det är fullt möjligt att det inte längre finns utrymme för deras affärsmodeller. Det är dags för kreatörer och konsumenter att komma varandra närmare, som exemplifierat av Nine Inch Nails senaste släpp.
Denna industri kommer naturligtvis inte ta sin förestående död stillatigande. De kommer att fortsätta med sina tama försök till att kontrollera sin produkt, med DRM och slutna teknologier, och med rättsliga ingrepp mot konsumenter, med hårde lobby mot EU och mot svenska politiker. Detta är vad vi har att se fram emot de närmsta åren. Förhoppnings kommer musikproduktionsindustrin att dö innan de tar det öppna samhället med sig.