Krönika publicerad i Internetworld nr 11 samt på Internetworld.se.
Det gick ett sus genom publiken i salongen på Chinateatern. Den första paneldebatten på webbkonferensen SIME hade precis börjat och diskussionen blev genast intensiv. Nätokraten och artisten Alexander Bard mässade ut sitt budskap, och åhörarna blev minst sagt förvånade. Vad säger människan? Han går ju tvärtemot vad alla experter sagt de senaste åren. Hur vågar han hävda att användargenererat innehåll är dödsdömt i framtiden? Har han aldrig hängt på Fejjan? Eller läst en blogg?
Den mening som kom ur Alexander Bards mun var en provokation mot hela webbranschen. ”Talent generated content is the future” sa Bard och fortsatte med att förklara varför. Enligt honom kommer vi inte att orka surfa runt på sajter som Youtube i jakt på bra innehåll. Istället kommer vi att förlita oss på att någon gör det åt oss, förslagsvis mediabolag och andra större aktörer med kapital i ryggen.
För en webbnörd ter sig resonemanget på gränsen till revolutionärt. I tider av bloggar, communities och sociala tjänster har vi lärt oss att rapa ord som dialog, kommentarer och användaromdömen i sömnen. Och mantrat är tydligt – alla sajter kan bli sociala, användarna gör jobbet.
Så kommer denna nätdebattör och talar om det motsatta, en tillbakagång till sändare och mottagare, elit och pöbel, producent och konsument.
Jag tror att Alexander Bard har både rätt och fel. Han har rätt i att informationsstressen gör oss kommunikationströtta och skapar en vilja att effektivisera onlinetillvaron så långt det går. Han har fel i att ansvaret för urvalet skulle ligga hos ett fåtal gatekeepers som bestämmer ”what’s hot or not”. I framtiden sker urvalet automatiskt utifrån varje musklick eller mobilknappsnedtryckning vi själva gör. Och samlingspunkterna blir de verktyg som är bäst på att paketera och filtrera vår kommunikation och information.
För webbens framtid handlar inte om att samla information, det handlar om att effektivisera kommunikation. Som det alltid har gjort.
Andra bloggar om: Alexander Bard, SIME, internet, youtube
4 kommentarer
Hej,
hoppas allt är bra!
Jag tror du är spot on här! Det finns en anledning till att jag alltid använder Amazon för att hitta och utvärdera böcker. Sedan kanske jag köper via AdLibris, om de har boken, men de reviews och rekommendationer som Amazon kommer med är oslagbara hittills, tycker jag. Samma fenomen ser vi också redan med sajter där användarna skapar allt eller mesta delen av innehållet. Collaborative filtering är grejen! =)
Mvh,
Kristofer Mencák
Jovisst är det så. Vi kommer att få se ökat kollektivt urval även när det gäller sökmaskiner tror jag…frågan är bara hur de kommer vikta urvalet.
http://brainjam.se/2007/11/29/google-gar-mot-en-personlig-digg-och-social-sokmotor/
Nokia håller inte med Bard:
http://www.framtidstanken.com/?p=1256
Eller, ok, de håller inte med till 25%.
Du har så rätt. De nätverksfenomen som blomstrar för tillfället lever ju faktiskt i mångt och mycket på att vi är nyfikna på vårt eget nätverk, våra ”egna kändisar” och det som de publicerar – inte nödvändigtvis för att det de publicerar är särskilt briljant eller begåvat. Incitamentet att ta in informationen är faktiskt ofta avsändaren snarare än själva innehållet. Vi gör själva våra filtreringar för finessen är ju att alla kan publicera. Och oavsett om avsändaren är kommersiell eller ideell så kommer det att vara publiken som bestämmer vad som är hot or not.
Tack för god läsning!