Metro missade chansen till bra PR

Om det är något jag lärt mig av att ha bevakat och använt sociala medier så är det förståelsen för att det inte är en helt kontrollerad arena. Vill man som företag på riktigt utnyttja sociala medier i sin verksamhet måste man också vara beredd på att löpa linan full ut. Precis som jag tidigare indikerat verkar inte Metro riktigt förstått vilken värld de gett sig in i genom sin bloggsatsning. Kritiken mot användarvillkoren, betalningsmodellen och avsaknaden av de mest basala bloggfunktionerna som t.ex. RSS-flöden har varit relativt omfattande.

Den senaste i raden av kritiska inlägg hittar jag hos BetaAlfa. Det är Makan Amini som på ett pedagogiskt sätt belyser vad som händer när ett mediaföretag inte tänker längre än annonsintäkerna räcker. Metro valde att stänga ner en blogg som drog in pengar till Röda Korset, eftersom den blev FÖR populär FÖR snabbt. Här är filmen som berättar hur det gick till:

Enligt mig sumpade Metro chansen till schysst publicitet. Tänk vilken framgångssaga för Metro att kunna säga att den nya bloggsatsningen bidrar till välgörenhet och dessutom på användarnas initiativ! Istället agerade Metro gammelmedialt och stängde ner bloggen. I mina ögon har trovärdigheten hos till exempel Silverfisken (aka Jonas Peterson, som för övrigt vann Grand Prix i Cannes Lions i veckan), som valt att sälja sitt innehåll till Metro, minskat rejält. Kommentarerna från Metros affärsområdeschef Mattias Nyman i filmklippet säger allt. Det är trögmedia vs framtid det handlar om.

Ping. Andra bloggar om: , , , ,

13 kommentarer

Makan Amini, Metro gjorde dig en tjänst

För någon vecka sedan startades metrobloggen.se, ett blogghotell som betalar 3 öre per genererad sidvisning till de som bloggar. Makan Amini (s) fick för sig då att utnyttja systemet för att samla in 1 miljon kronor som han sedan ville skänka ti…

Nu tror jag inte att du tänker långsiktigt. 1 miljon kronor är en hel del annonspengar, pengar som företag betalar. Såg du bloggen i fråga? Den var totalt innehållslös och den bara uppmanade att ladda om sidorna om och om igen för att generera fram miljonen.
Knappt några annonsklick hade en sådan blogg genererat vilket gör att de skulle i längden tappa annonsörerna och så hade de fått sänka priset på annonsplatserna.
Sist men inte minst: om det hade gått ut att någon snubbe tjänat en miljon i lön så hade hela blogghotellet blivit översvämmat av bloggar som försökte ge sig inpå samma sak… resten kan du räkna ut själv 🙂
Det är i alla fall vad jag såg framför mig när jag läste om miljon-bloggen.

Ärligt? Jag har försökt läsa Silverfisken otaliga gånger. Men jag kan inte förstå vad som är särskilt med den? Hur många som helst kan skriva likadant. Dessutom svarar han ju aldrig på kommentarer. Det är ingen kommunikation alls där.
Att han sålde sig till Metro var väl inget konstigt alls.

>Mickey
Det må vara hänt att Makan Amini hittade en lucka i systemet som gick att utnyttja. Min åsikt är dock att Metro skulle kunna gjort så mycket mer av situationen än att prompt stänga ner bloggen. Jag tycker att de hade guldläge att istället utnyttja idén, kanske genom att utveckla den och göra Aminis blogg till mer än en reload-sida. Metro måste förstå att såna här saker händer när man inte tänker igenom uppläget ordentligt i förväg.
>MickeyMaze
Uppenbarligen tillhör inte du målgruppen för Silverfisken, och det gör nog inte jag heller. Men helt klart är han en väldigt populär bloggare med återkommande läsare. Och med den positionen tycker jag att han förlorar trovärdighet genom att sälja sig till Metro. Det tycker jag att alla andra i samma position gör också.

En tidslinje och mer kritik av Metrobloggen

Först en liten disclaimer: varför skriver jag så mycket om Metrobloggen?
Är jag avundsjuk? Är jag dum i huvudet?
På första frågan kan jag bara svara: nej. För jag har medvetet valt bort att tjäna pengar på mina bloggar. På andra frågan s…

Makan hade kunnat råffa åt sig pensionspoäng och andra sociala förmåner för flera tusen eftersom ”Miljonen” betalas ut som lön…
Ganska illa att utnyttja läsarna så, och för att inte tala om att utnyttja RK:s goda rennomé.

Genom din kommentar visar du också vad du tror om människor. Visst, Makan ”hade” kunnat göra en massa saker. Men varken du eller jag har rätt att i förväg döma honom för det. Låt oss hålla oss till vad människor gör och säger att de ska göra, istället för ogrundade påståenden.

Ditt svar till Bosse tycker jag är märkligt. Inte kan du väl leva efter den devisen heller? Du verkar vara gammal nog för att ha kunnat bli blåst och bränd mer än en gång. Självklart litar du inte automatiskt på människor, speciellt inte om du ”möter” dem på internet…

Ja ja …. Och hade de nu inte stängt ner denna insamlingssida och det visat sig vara en stor bluff då hade även detta varit hemskt.
Hur ska man egentligen agera för att gör alla till lags eller det är så illa ibland så att man bara måååååste hitta något negativt.
Ha det gott.

Jag håller med om trovärdigheten. Federley med flera som bytt till ”Metrobloggen” gör sig själva en otjänst när de helt oreflekterat går in och så gott som oavlönat (eller är de avlönade) går in och agerar affischnamn åt en kommersiell satsning.

De är garanterat avlönade. Antagligen ganska rejält också. Ingen tvekan om det. Men jag kan tänka mig att skälen till varför de hoppade på satsningen skiljer mellan de olika überbloggarna.
Federley har ju en politisk agenda t.ex.

Jag hade också en insamlingssida uppe på Metrobloggen. Samlade in pengar inför Peking 2008 och skulle visa upp den andra (sanna) sidan av Kina – och donera intäkterna till frihetsgrupper och familjer till fängslade kristna (de förföljs för att de tror på ”västerlandets Gud”). Men den bloggen stängde Metro också ner. Först blev jag pissed, men sedan glad eftersom jag insåg att jag nu slapp ägna tid åt den sjukt fula, hysteriskt trögladdade och galet browserinkompatibla Metrobloggen.
Eftersom jag fått så sjukt mycket trafik på min egen blogg kommer Kina-engagemanget med stor sannolikhet att blomma upp där istället.