Bloggdebatt om näthat – en trött tillställning

Rubriken på Publicistklubbens debatt lät lovande: ”Bloggen – offentligt privatliv och anonymt hat”. Och paneldeltagarna var heller inga duvungar. Isobel Hadley- Kamptz och Peter Wennblad är personer jag följt en längre tid, medan min enda relation till Eric Rosén var via en artikel av Wennblad i tidningen Neo. Frida Boisen brukar kunna provocera på ett lite jobbigt sätt och sen var det Nils Funcke, chefredaktör för Riksdag och departement och även känd för att ha avsatt Laila Freivalds och vunnit stora journalistpriset för insatsen. På en direkt fråga från moderatorn och PK:s ordförande Stig Fredrikson om det var Nils Funcke som avsatte Freivalds svarade Funcke kort – ja.
Ett märkligt sätt att se på journalistik, men vad vet jag.

Publicistklubbens paneldebatt om bloggar, näthat och integritet

På bilden: Peter Wennblad, Eric Rosén, Isobel Hadley-Kamptz, Frida Boisen och Nils Funcke.

Tyvärr kändes inledningsvis diskussionen som hämtad från ett sömnigt UR-program från våren 2004. Samma frågeställning om bloggarnas vara eller icke vara som då. Tyvärr märktes Stig Fredriksons okunskap om bloggosfären alltför väl vilket gjorde själva paneldebatten lite släpig.

Nils Funcke fick representera det gamla synsättet på media och han gjorde klart direkt att det här med bloggar inte var mycket att hänga i julgran. Han hade bevisligen inte förstått det och kunde inte förstå vem som skulle ha intresse av att läsa dem.

Funcke tyckte också att samma krav bör ställas på bloggare som mot vanliga tidningar. De måste berika journalistiken och tillföra något i debatten. Annars kan det vara. Det handlar också om att ta ansvar för kommentarer enligt lagen om elektroniska anslagstavlor. Funcke tror också att det kommer att startas en förundersökning mot Carl Bildt för de hotfulla kommentarer som lämnats på hans blogg, och som Bildt vägrat ta bort. Brottet rubriceras som medhjälp till hets mot folkgrupp.

Efter den inledande blogbashningen kunde dock själva ämnet för kvällen avhandlas, om än med något svaga frågeställningar.

Frida Boisen tyckte inte att ”näthatet” är något nytt.
– När jag var reporter på Expressen fick jag 30-40 mail om dagen som var rent hat. Och det handlade ändå om helt vanliga nyhetsartiklar, inga krönikor. Man får mer mail som reporter på en kvällstidning än som bloggare.
Hon är även oförstående inför kommentatorerna på Resumé och Dagens Medias sajter.
– Det är det mest koncentrerade hatet i den svenska journalistkåren.

Isobel Hadley-Kamptz klargjorde skillnaden mellan att skriva i rollen som journalist jämfört med privat bloggare.
– Jag blev utsatt för en del grejer när jag jobbade på DN, men då fick DN:s säkerhetschef ta hand om ärendet. Som journalist har man även en redaktion i ryggen, men som bloggare är man helt ensam.

När det gäller orsaken till varför Linda Skugge slutade blogga säger Peter Wennblad att det förmodligen inte hade med de hotfulla och elaka kommentarerna att göra. De har funnits där hela tiden.
– Det huvudsakliga motivet till att Skugge slutar blogga är att hon inte får tillräckligt betalt. Hon orkar helt enkelt inte.

Hadley-Kamptz sa också att hon tycker att bloggarna har blivit den nya världens kvällstidningar. Förr ansågs det ofint för ”finmedia” att referera till kvällstidningar. Samma roll har nu bloggarna fått. Det går bra att sno vad som helst utan källhänvisning. Eric Rosén fick även berätta om hur han såg på sitt bloggande, integritet och hotfulla kommentarer.

Efter halva debatten började folk i publiken långsamt droppa av då den riktiga nerven aldrig riktigt infann sig. Jag tycker det var synd att möjligheten till en intressant och aktuell debatt kring hot och anonymitet schabblades bort på grund av en bloggokunnig moderator och en direkt bloggkritisk paneldeltagare.

Jag trodde vi kommit längre så, att bloggen är ett accepterat medium. Och att syftet med paneldebatten var att diskutera nätbeteende och bloggande utifrån den senaste tidens skriverier. Inte huruvida det är intressant att läsa dagboksbloggar om frukostvanor eller inte.

Skarpa hjärnor i publiken var bland annat Natalie Kazmierska och Per Gudmundson samt förstås stora delar av Fokus redaktion. Tror även att Redaktörn var där. Jag fick känslan av att det kunnat bli betydligt mer liv i debatten än vad som nu blev.
Uppdatering: Läs Per Gudmundson: Medielogiken har gett oss näthatet på Svd.se.

Nedan har jag klippt in några filmklipp från kvällen. Det första är Isobel Hadley-Kamptz som svarar på en fråga om hennes roll som bloggare kontra författare. Det andra är Peter Wennblad och Nils Funcke som pratar om övervakning och det faktum att vi är ständigt under övervakning med hjälp av mobilkameror och bloggare som rör sig i alla offentliga rum (vilket mitt filmande är ett bra exempel på).

Skruva upp ljudet, det blev lite lågt.


Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer

Det är, som Isobel tydligen också sade, stor skillnad mellan hur journalister och kända personer drabbas och bloggare.
Den debatt som pågått i medier har fokuserat på kända personer som drabbats av näthat.
När vi vanliga okända personer som bloggar drabbas är ett annat ämne. Som har sina problem och som inte alls täcks upp i den här debatten i medier nu.
Journalister som bloggar är en slags bloggar, det är nästan mer krönikor, medan bloggare som bloggar från gräsrötter är mycket mer samverkande.
När vi vanliga bloggare drabbas har vi inte en stor redaktion bakom ryggen. t ex.
Därför är näthatsdebatten nu egentligen inte en debatt om bloggvärlden utan om webbjournalister och kändisar som drabbas.

Förstår vad du menar med att debatten aldrig blev intressant. Verkade rent ut sagt totalt ointressant.
För att dra en parallell, inte hade någon orkat läsa ett motsvarande blogginlägg med samma innehåll?
Vaddå ”varför skulle då någon vilja läsa din bok, om de kan läsa din blogg med samma innehåll?” – jadu. Ibland läser du DN på nätet och DN i pappersform. Ibland läser man bloggar, ibland läser man böcker. Att generalisera det skrivna ordet på det sättet håller inte.
Bra sammanfattat Fredrik, i alla fall.

Jag tycker att det är läge att nyansera och problematisera en smula. Är det inte väl förenklande och fördummande att alla skriver om ”näthatet”, ett riktigt kvällstidningsbegrepp, som om det var något definierat och vedertaget?
Hot, hat, inskränkta åsikter, klumpiga grodor, Tourettes syndrom, puckon och anonymitetsfetishister rumsterar tillsammans med åtskilliga andra kategorier på webben.
Som det är i nuläget kan samhället knappt hantera olaga hot IRL och nödvändigheten att hitta metoder att motarbeta hot på webben är stor. Processen gynnas dock inte av masspsykos kring ett minst sagt ”avgränsat” ord.

Går hat att utrota? Jag tror inte det, jag menar att det finns inbyggt i den mänskliga naturen. Men det är klart att det måste hållas under kontroll. Men det är klart att personer som bär på mycket indämt hat ser en möjlighet att
få utlopp för detta genom att dom kan vara anonyma på nätet. Men det är klart att man påverkas negativt när man läser hotfulla fraser. Att bara rycka på axlarna och glömma tror jag är omöjligt. Att trösta sig med att det bara är sjuka personer går inte heller. Det ska bli intressant att se om det går att stoppa. I don´t think so
tyvärr.

Funcke tyckte också att samma krav bör ställas på bloggare som mot vanliga tidningar. De måste berika journalistiken och tillföra något i debatten.
Tycker alltså herr Funcke med handen på hjärtat att skräptryck som Expressen och Aftonbladet tillför och berikar i debatten? Om så är fallet så verkar bantningstips, kändisskvaller och ryktesspridning vara viktigare än jag först trodde.

Läste precis ett inlägg som löd ”Stekare mot FRA – utläggningen” WTF?! Det verkar vara rätt seriöst dessutom. Kolla själva: [url=]http://www.finest.se/userBlog/?uid=6&beid=1009278 [/url]