Göran Rosenberg skriver i en kolumn i DN om ett enligt honom "växande kommunikationsproblem", nämligen Propaganda förklädd till journalistik. Han kallar alla professionella kommunikatörer som har till uppgift att kommunicera sina uppdragsgivares verksamhet ur ett nyhetsmässigt eller journalistiskt perspektiv för falska eller gömda avsändare. Rosenberg menar att läsaren inbjuds att missförstå vem som egentligen vill oss vad eftersom det finns dolda agendor bakom många av nyheterna.
"Vad som därvid kommer att missförstås är inte vad som sägs utan varför det sägs – inte nyheten i sig utan avsikten bakom den. Missförstås avsikten missbedöms också trovärdigheten – vilket kan vara avsikten med kommunikation av det här slaget."
Göran Rosenberg tar inte upp journalisternas roll i sammanhanget. Vem sköter urvalet och utifrån vems agenda? Vilka faktorer ligger bakom att oredigerade pressmeddelanden publiceras med utgivarens trovärdighet som insats? Jimmy Wilhelmsson på Attach Information rekommenderar alla människor att läsa tidningen som om det vore 1 april varje dag och reflekterar kring journalistens roll i sammanhanget.
"Det måste ingå i en journalists arbetsuppgifter att sålla bland påtryckningar. Det duger inte att enbart kalla alla andra för propagandister och hissa den heliga journalistiken till skyarna. Sanningen är att journalistiken inte klarar sig utan informatörer, PR-folk, insiders och tjallare. Alla avsändare har agendor och det är journalistens sak att visa sin publik vad som är rätt eller inte. Inte att gnälla på avsändaren."