En vanlig dag i skolan

Hur är livet som 24-årig lärare i Rinkeby? Foxy L’il Retard skriver så det bränns, om maktlöshet, idealism, frustration och sorgen av att inte räcka till. Om hatet, värmen, kärleken och Is treårige lillebror som också ska bli ligist när han blir stor. Läs hela inlägget och inte bara nedanstående citat. Det är värt det.
”Långt senare får jag tid att prata med KD och hon nästan gråter och berättar att hon höll fast S för att lugna honom och S var vansinnig för att

Update: Foxy L’il Retard har valt att stänga ner sin blogg och därmed har det citerade inlägget nedan försvunnit. Deep|ed berättar varför.
__________________

Hur är livet som 24 26-årig lärare i Rinkeby? Foxy L’il Retard skriver så det bränns, om maktlöshet, idealism, frustration och sorgen av att inte räcka till. Om hatet, värmen, kärleken och Is treårige lillebror som också ska bli ligist när han blir stor. Läs hela inlägget och inte bara nedanstående citat. Det är värt det.

"Långt senare får jag tid att prata med KD och hon nästan gråter och berättar att hon höll fast S för att lugna honom och S var vansinnig för att hon sa att hon skulle ringa hans pappa och S sa att hans pappa skulle slå honom. Jag kommer inte låta honom slå dig! Det lovar jag, säger KD School_boy_1åt honom och några timmar senare gråter KD när hon förtvivlat slår ut med händerna och säger att hon är så ledsen för att hon inte kan hålla sitt löfte och tänk om Ss pappa slår honom nu? Jag stannar kvar med KD i en hel timme efter att barnen har gått hem och vi pratar om att vi måste anmäla pappan till soc, lärare har anmälningsplikt. KD torkar sig i ansiktet och snorar och snyftar och jag börjar nästan sympatigråta med henne. Jag tycker så synd om henne. Jag tycker så synd om henne för att hon är nyutexaminerad och idealist och hon vill så gärna tro på Farliga sinnen, för det vill vi alla när vi kommer till Rinkeby, men vi är inte Michelle Pfeiffer och ingenting kommer att bli bra, för det här är verkligheten."

[Länktips: Deep|edition]

1 kommentar

Har utbildat mig till högstadielärare men bestämde mig ganska snart efter min examen för att inte jobba som lärare. Jag orkade inte… och då jag jobbade i ett litet samhälle norr om Halmstad. Att jobba i Rinkeby borde vara en rejäl brottningsmatch i jämförelse och jag känner stor beundran och respekt för de lärare som tar på sig den svåra uppgiften. Det är en av samhällets viktigaste uppgifter om man frågar mig.