Fredrik Olsson är copywriter på gerillabyrån Miami Advertising. Han har en åsikt om nästan allt och drar sig sällan för att yppa den. Här gästbloggar han om fenomenet fega reklambyråer och rädda kunder.
När kunden alltid har rätt blir det aldrig riktigt bra
Tycker du att reklam i allmänhet suger? Då har du förmodligen rätt. Men det beror inte alltid på att byrån gjort ett taskjobb med vänster hand. Vulgärreklam är lika ofta ett resultat av att en okunnig kund fått bestämma och lägga sig i utförandet lite väl mycket. På byråsidan finns det en del filurer som gör reklam ungefär som när man gjorde käcka kampanjer på den mörka medeltiden, d v s åren innan den kreativa revolutionen på 1960-talet. Somliga gör det av okunskap. Andra gör det av lättja och girighet. En tredje kategori gör det av rädsla. Rädsla för att förlora kunden och därmed en säker kassako.
Rädsla är också den främsta anledningen till att köparen gör ett dåligt jobb. En marknadschef sitter sällan tryggt på sin stol. Ofta är han eller hon en form av mellanchef som för flerfrontskrig och måste hålla ställningarna både uppåt och nedåt. Då är det säkrast att spela helgarderat och helst inte avvika allt för mycket ifrån vad ens föregångare tidigare gjort. Om skräcken kryddas med en god portion okunskap inom kommunikation får man en cocktail som heter duga. Då är man plötsligt i ett läge där reklam kan upphandlas ungefär som grus eller vilken stapelvara som helst. Det är då byrån plågsamt nog har lättare att ta betalt för originaljobb än idéer.
Sällan blir detta missförhållande mer påtagligt än när det ska göras grafiska plattformar och andra grundläggande profilelement. Uppdragsgivaren har kontrakterat någon för att lösa en uppgift som han inte klarar själv. Kunden är alltså medveten om problemet och hur rollfördelningen ser ut. Ändå vill han ha sista ordet och t ex behålla den irrelevanta pippifågeln i logotypen som konstant förväxlas med värste konkurrentens. Och självklart ska den vara blå, som innan.
Detta leder till tidsödande kompromissande, tandagnisslande och omfattande kapitalförstöring. Byrån har gjort ett halvtaskigt jobb som man har svårt att räkna hem p g a många onödiga korrsvängar och uppdragsgivaren har investerat i nygammal form som inte fungerar varken internt eller externt. Vanligen rivs alltihop upp när det är dags att byta byrå efter ett år och då startar karusellen om igen.
Om alla skomakare kunde bli vid sin läst hade alla gynnats. Det hade sparats pengar, varumärken blivit starkare, konsumenter trognare och siffrorna svartare i bokslutet. Så tänk på det nästa gång du ska köpa reklam.
Fredrik Olsson.
8 kommentarer
Jag tycker det du skrev om mellanchefsproblematiken är mycket bra. Men finns det inte ett ansvar hos byrån att både utbilda kunden och missionera för den egna professionen, precis som marknadschefen ofta gör i de egna leden? Faktum är ju att ingen annan än kunden kan företaget bäst från insidan. En kunskap som kanske borde utnyttjas bättre tillsammans med byråns kunskap om marknad, metoder och idéarbete.
Visst har byrån ett ansvar för uppdragsgivarens fortbildning inom kommunikation. Och i den bästa av världar fungerar detta perfekt. Men man kan bara lära någon som vill lära. Tyvärr spelar andra aspekter också in. Politik är ett bra exempel på varför de sämre lösningarna plågsamt ofta vinner över de bättre.
Jo, det är alltid ett problem när man måste ta hänsyn till andra människor och i synnerhet till människor som har helt andra uppfattningar än man själv har.
Sedan är det också så att somliga webb-byråer är snajdigare än de borde vara i somliga fall. Jag känner människor som blivit mycket missnöjda med de hemsidor de fått gjorda, eleganta och flashiga och för förmögenheter, därför att hemsidorna inte alls tilltalar deras kundkrets, ex folk i övre medelåldern, och därför att deras design är så avancerad att företagets immage kommer bort sammanhanget eller ges ett alldeles felaktigt intryck.
Billighetsförsäljningar ex. ska inte ha så eleganta hemsidor att folk ges intryck att där måste allting kosta skjortan. En loppmarknad får inte ge intryck av att sälja dyra Orreforsvaser eller avancerad teknik.
Designers i allmänhet, inte minst unga sådana, har ofta en tendens att göra för eleganta och alldeles för avancerade hemsidor, även där sådana inte passar. Somliga företagare vill absolut inte framstå som exklusiva, bara ha ut information att de finns, var de finns och om vad de säljer, och då har de all rätt att få det också och precis på det sätt de själva begär.
Smaken är, som alla vet, som baken – delad. Inte nog med det, det går dessutom mode i design och reklam, vilket innebär att olika åldersgrupper kan ha helt olika åsikter om vad som är snyggt och uppskatta helt olika design.
Det är lite skräpkod som syns eftersom det verkar som om min vän Fredrik börjar skriva i… Word?! 🙂
”När kunden alltid har rätt blir det aldrig riktigt bra”
Min kollega nere på Miami i Göteborg har skrivit en gästpostning på bisonblog med rubriken När kunden alltid har rätt blir det aldrig riktigt bra. Som vanligt genomtänkt och provokativt sant. Den springande punkten i hans argumentation handlar om att m…
Hmm. Typepad har fått fnatt. Ska försöka fixa. 🙂
Rädsla är också den främsta anledningen till att köparen gör ett dåligt jobb. En marknadschef sitter sällan tryggt på sin stol. Skriver Fredrik – mycket sant.
Ett problem är också att marknadscheferna sitter så få år på varje ställe numera, de hoppar runt som om de vore kreatörer på reklambyråer vartannat år. Det finns ingen guldklocka i slutet på karriären och för att få deras stege att gå uppåt i både titel och lön vill de ha resuméer som talar sitt tydliga språk – för varje arbetsplats skall de kunna säga:
”….försäljningen ökade med X procent under min ledning.” Lättaste sättet att temporärt öka försäljning snabbt är hemska starbursts i annonserna och andra billiga knep som fungerar ungefär som socker. Bra en liten stund, men tar energi i det långa loppet.
Numera bryr de sig inte om det långa loppet för varumärket – varför skulle dom det, när långvarig satsning inte gagnar deras karriär överhuvudtaget?
”Faktum är ju att ingen annan än kunden kan företaget bäst från insidan. En kunskap som kanske borde utnyttjas bättre tillsammans med byråns kunskap om marknad, metoder och idéarbete.”
Research, research. =o)