Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: utlandsstyrkan

Jag deltar i uppropet mot rasism, tillsammans med över 200 utlandsveteraner

Idag deltar jag i det här uppropet som initieras av Veteraner mot rasism och främingsfientlighet. Nästa söndag är det val i Sverige. Jag hoppas att du noga tänker över hur du ska rösta, och framförallt hoppas jag ATT du röster, en möjlighet som inte alls är given. Speciellt inte om Sverigedemokraterna och deras extremistiska svans får mer makt i det här landet. 

Ur debattartikeln på DagensNyheter.se.

”Vi veteraner vet av egen erfarenhet att det inte är den etniska blandningen som skapar konflikter. Det är extremister som utnyttjar och underblåser motsättningar. […] Vi veteraner har sett liknande händelseutvecklingar vid konflikter på fler platser runt om i världen. När vi ser främlingsfientliga politiker sätta på sig kostymer och bänka sig i riksdagen blir vi mycket oroade. Vi har sett att det börjar med små grupper av nationalistiska extremister, men att det kan sluta med Srebrenica och fullskaligt inbördeskrig. Vi vill därför uppmana dig som går och röstar den 9 september att tänka till. Tror du verkligen att utmaningar och problem kring bostäder, skola, försvar, sjukvård, kriminalitet, miljö och andra politikområden kommer att lösas genom att kasta ut invandrare? Vi tror inte det.”

Pojkar i Afghanistan. Foto: Henrik Eskilsson, Försvarsmakten
Pojkar i Afghanistan. Foto: Henrik Eskilsson, Försvarsmakten

Relaterade inlägg:

Krigets psykologi

”Fan, jag är ju i Afghanistan! Det måste vara den där granatkastaren de briefade oss om innan vi åkte ut. Fan! Jag sitter ju fast i myggnätshelvetet! Fan också, snart kommer granat nummer två. Fan också, jag kommer dö nu, invirad i ett jävla fisknät!”

En specialistofficer skriver om sina upplevelser från utlandsstyrkan i Afghanistan (FS21, sommaren 2011) i ett långt och målande inlägg om de psykiska problem hen drabbades av efter bara två veckor i insatsområdet.

”Den värsta dödsångesten har gått över men jag kan inte gå ner i varv, och jag blir väldigt oroad över detta. Igår hade det skjutits mot oss och visst hade jag fått ett adrenalinpåslag men inte värre än att jag kunde hantera det. Det jag upplever nu är något utöver det vanliga, jag kan inte kontrollera min rädsla.”

Samverkan.

Min tid i utlandsstyrkan var betydligt lugnare än de situationer som beskrivs i inlägget. Men det har endast att göra med den befattning jag hade som var mer fokuserad på stabsarbete och samverkan med afghanska myndigheter än på patrullering och operationer ute i fält. Att befinna sig i ett insatsområde innebär ett konstant, lågmält och osynligt stresspåslag som då och då förstärks vid större händelser. Det märks egentligen inte förrän du är på hemmaplan igen, och är lite förrädiskt av just den orsaken. Efter månader i tjänst blir du trött utan att veta varför och ibland utan att du egentligen känner dig utsatt eller sliten.

Vårt förband var regelbundet inblandade i strider under hela insatsen och vi förlorade även tre kollegor som aldrig fick återvända hem. Det går fortfarande inte en enda dag utan att jag tänker på tiden i Afghanistan. Samtidigt är jag tacksam över att konsekvenserna för mig personligen inte blev värre (några enstaka mardrömmar och en kvardröjande känsla av meningslöshet och frustration var några symptom efter hemkomsten), och jag tänker ofta på de anhöriga till våra döda kollegor.

Inlägget av specialistofficeren är modigt och välbehövligt, för det är sällan de fysiska skadorna som drabbar hårdast.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén