Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: tv

Jag och Elin fortsätter spana i Aftonbladet TV i höst

Ja det stämmer. Jag och Elin Häggberg, aka Teknifik, fortsätter att trendspana i Aftonbladet Morgon varje måndag även i höst.

Vi körde nästan varje måndag hela våren och nu till hösten kommer vi försiktigt introducera lite nytt i själva formatet. Men grunden är att vi under cirka 10 minuter pratar om 3-4 nyheter i den digitala världen från den senaste veckan. Ibland är det något som Facebook hittat på, ibland en drönare som ser ut som en vattenskoter, och ibland en 3d-skrivare som bygger hus. Det vanliga alltså.

Titta gärna på Aftonbladet.se eller direkt i tablå-tv på TV3, måndagar vid 07.30-tiden.

Fredrik Wass och Elin Häggberg i Aftonbladet TV

Relaterade inlägg:

Så går det till att vara expert i TV

På förekommen anledning repriserar jag det här inlägget från Resumé som handlar om hur det går till att vara gäst i Aktuellts nyhetssändning. Jag sitter just nu i sminket för en ny medverkan i studion, och hittills har den gått till nästan identiskt som förra gången.

Fredrik Wass SVT

Första gången jag satte min fot i en tv-studio var när jag själv stod bakom kameran. Under studietiden jobbade jag extra som fotograf på en av TV4:s lokalstationer. Jag jobbade både med att sköta studiokameror i direktsändning och att följa med reportrar ut för att göra lokaljournalistik ”på fältet”.

Studio-vanan har jag fått användning av när jag senare i min karriär fått agera talesperson eller expert i olika media-sammanhang. Som journalist, bloggare och nu kommunikationskonsult blir jag ibland tillfrågad om att uttala mig kring trender på webben, Facebooks framfart, företag som gör bort sig på nätet, integritetsfrågor, musikbranschens digitala förflyttning, sociala medier i allmänhet eller något annat webb- och it-relaterat.

Igår var det dags igen. SVT Aktuellt ringde och ville att jag skulle kommentera hur nätkampanjer som #BringBackOurGirls och #Kony2012 fungerar, och om många människors engagemang på nätet verkligen får någon effekt i praktiken eller bara leder tillslacktivism (det korta svaret är: Det beror på). Inslaget kan du se 37 minuter in i sändningen, men det jag tänkte skriva om är själva processen det innebär att vara med i 3 minuter direktsänd intervju i ett av Sveriges största nyhetsprogram.

Det som syns i rutan är ju lite av ett konstruerat samtal. Upplägget för att vara gäst i olika nyhetsprogram är ganska lika, oavsett vilken radio- tv- eller webb-tv-sändning det handlar om.

Så här gick det till igår och så går det oftast till enligt min erfarenhet:

1. Får under dagen ett samtal eller ett sms från en researcher eller redaktör som 1. Beskriver att de ska göra ett inslag kring ett visst ämne och frågar om jag 2. är tillgänglig för att vara med i direktsändning, ofta samma kväll (logistiken är ofta avgörande, då det är ont om tid och redaktionen vill säkra upp att man faktiskt kan vara med och ta sig till studion, alternativt vara med via länk eller telefon – mer vanligt inom radion).

2. Vid det första samtalet gör researchern en förintervju och ställer frågor som liknar de som kommer ställas under det riktiga inslaget i nyhetsprogrammet. Här resonerar man ofta om lite olika spår och vinklar för att hitta en kärna med ett tydligt budskap. Eftersom det är så ont om tid för intervjun i sändningen (ofta max 3 minuter) är det viktigt att snabbt komma till poängen. Vanligtvis hinner programledarna inte ställa mer än 3-4 frågor innan de rundar av och sändningen fortsätter.

3. Efter samtalet börjar jag fundera på vad jag tycker är viktigt att få sagt, med erfarenheten att hälften av det ändå inte kommer att rymmas på den korta tiden. Jag jobbar vidare med andra saker på jobbet, men har mentalt börjat förbereda mig för sändningen senare på dagen.

4. Programledaren hör av sig under dagen (händer inte alltid) för att prata igenom ämnet en gång till. Ofta har hen fått ett antal frågor från researchern som nu ställs till mig ytterligare en gång. Det här skapar en trygghet hos båda parter kring vad diskussionen/intervjun kommer att handla om och vilken sorts svar jag kommer att ge i direktsändningen.

5. Programledaren eller researchern tar mina adressuppgifter och beställer en taxi till ett specifikt klockslag med marginal för att jag som gäst ska hinna till tv-huset och bli sminkad samt eventuellt hinna försnacka lite med programledaren på plats.

6. Jag tar på mig kläder utan synliga logotyper (om det är public service) samt ej vitt eller med täta mönster, vilket kan störa bilden.

7. Taxin hämtar mig hemma (om det är en kvällssändning) eller där jag råkar befinna mig och tar mig till tv-huset/tv-studion där en person möter upp mig i receptionen och tar mig till sminket. Som man utan hår går sminkningen snabbt. Min erfarenhet är att TV4 lägger mer tid på smink och hår rent generellt jämfört med SVT. TV4:s gäster blir helt enkelt fixade lite mer, framförallt kvinnliga gäster. Det är förstås ingen slump utan ingår i kanalens visuella profil.

8. Efter sminkningen tar jag plats i lobbyn/väntrummet. Där brukar det alltid sitta andra gäster som ska vara med i programmet och ibland småpratar man lite innan. Ska man vara med i en paneldiskussion kan det finnas en fara i att prata av sig för mycket med de andra före sändningen. Försöker då att prata om allt annat än just ämnet vi är där för att diskutera.

9. Under ett inslag, eller under väderpresentatörens dragning lotsar en studiovärd eller ljudtekniker in mig till min plats i studion samt sätter på mig en mikrofon. Hinner snabbt hälsa på programledaren (om det inte är gjort tidigare) och brukar sedan mentalt fokusera på de frågor jag vet ska komma, samt ta en slurk vatten för att inte tappa rösten mitt i sändningen.

10. Någon form av påa görs där programledaren läser en inledningstext från prompter, alternativt så visas ett färdigproducderat inslag. Därefter startar själva intervju i stil med ”Och då säger vi välkommen till Fredrik Wass, kommunikationsrådgivare…”

11. Programledaren ställer sin första fråga och jag svarar på den för för tredje eller fjärde gången den dagen. Ändå känns det inte som en repetition av det jag sagt tidigare, utan ofta dyker det upp nya vinklar och spår när man väl är på plats. Är det flera programledare turas de om att ställa frågor, vilket också brukar bli lite mer spontant.

12. Under intervjun försöker jag avläsa i programledarens kroppspråk och ögon hur långt det är kvar av tiden och om hen vill att jag ska utveckla eller avrunda mina svar. Efter några minuter, precis när det känns som att man blivit lite varm i kläderna och hamnat i en intressant diskussion är det dags att gå vidare.

13. Jag sitter kvar på min plats medan programledaren påar nästa inslag eller lämnar över till en kollega. I nästa lite längre paus kommer en studiotekniker/studiovärd fram och tar bort mikrofonen. Jag säger hejdå till folket i studion, går ut och får en taxi beställd. Slår på mobilen i taxin hem och får några sms från vänner som sett mig i tv och vill påpeka just det.

14. Den kvardröjande känslan bruka vara att min medverkan kändes helt okej, men att jag ville få sagt mer och kanske svarat på ett mer ekonomiskt sätt (dvs. färre ord för samma innehåll). Men jag kan villkoren för den här typen av inslag och vet att det aldrig kan bli en helt igenom faktaspäckad kommentar. Istället handlar det om att nyansera ett ämne eller ge perspektiv på ett inslag.

Tidsåtgången för mig som gäst för att medverka i 3 minuter nyhetssändning motsvarar ungefär en halvdag utspritt över en eller flera dagar, beroende på hur tidigt redaktionen hör av sig. Behöver jag göra egen research kring ämnet ökar förstås tiden det tar att förbereda sig.

Jan Gradvall har tidigare uppmanat alla frilansare att alltid ta betalt för sin medverkan i olika program. Emanuel Karlsten har också skrivit om det.

För mig som heltidsanställd konsult kan det sägas vara en del i jobbet. Att ha gäster i nyhetsprogram är ju ett välbeprövat koncept och bryter av från växelspelet mellan klassisk prompterläsning blandat med förproducerade inslag.

En aspekt att tänka på är att både fysisk tillgänglighet samt vanans makt spelar roll i valet av experter eller analyspersoner. Valet av person utgår förstås från sakkunskap, men även andra faktorer spelar in. Har personen varit med tidigare (dvs är personen van att prata i tv)? Brukar personen kunna sammanfatta det hen vill säga på ett tillgängligt och kortfattat sätt? Om det är en expert, verkar hen förtroendeingivande? Olika typer av program har förstås andra urvalskriterier.

(Det här inlägget kom till på uppmaning av en kollega som tyckte att det kunde vara intressant för andra att få reda på hur det egentligen går till bakom kulisserna när någon blir inbjuden att medverka i en sändning).

Relaterade inlägg:

Smärtsam påminnelse om att sanningen alltid är relativ

Making a murderer

Dokumentären #MakingAMurderer var förstås helt oemotståndlig med sina 10 timmars rafflande handling som tagit 10 år att producera, men som tar avstamp i en händelse som ägde rum för över 30 år sedan.

Trots mängder av rättegångsklipp och detaljerade beskrivningar av händelseförlopp, bevisföremål och annat juridiskt finlir, hålls tittaren i ett järngrepp kring den eviga berättelsen. Den om den lilla människans kamp mot ett system som för det mesta tjänar sina medborgare, men som också alltid har skördat oskyldiga offer, så att resten av oss ska förbli trygga i känslan av att rättvisan kommer att segra. Åtminstone för det mesta, och nästan alltid för den som har både den ekonomiska och socio-kulturella förmågan att försvara sig.

I Making a Murderer blir det tydligt hur klass, makt och identitet blir avgörande i synen på anklagade och offer, men också i samhällets myndighetsutövning, och det oavsett vem som egentligen är skyldig till ett brott. Det amerikanska rättssystemet visar detta på ett extremt sätt, och många saker hade säkert sett annorlunda ut i ett svenskt brottsmål. Men grundberättelsen om vem som är trovärdig och hur våra fördomar spelar in i bedömningen av andra människor, är universell.

Är det underhållning? Är det utbildning? Kanske båda. Jag är benägen att hålla med Rich Juzwiak som skriver på Gawker:

”We stay on our asses, depressed this time by the lengths others will go to ruin a man’s reputation, as opposed to the lengths he’ll go to be on TV (and ruin his reputation in the process). I’m heartened that our reality programming is exposing flaws in our justice system and sowing seeds of compassion. I’m thrilled that something as ultimately open-ended as this show is still so seemingly satisfying to so many people. As we trudge toward the promise of the truth, amassing tweets and e-signatures and righteous outrage, it seems like things might be getting better insofar as we understand the extent of how bad things are. Enlightenment penetrates that bubble of the upwardly mobile, and at the very least, we feel better knowing even if little is tangibly better. Maybe it’s just pop culture that’s getting more sophisticated, representative, and compassionate. In the end, for the vast majority of its audience, Making a Murderer is only a show, but that’s better than nothing.”

När jag sett hela dokumentärserien lämnas jag precis som många andra, med fler frågor än svar. Och med en känsla av att sanningen alltid är relativ, något jag lärde mig i skolan för länge sedan, och som jag verkligen behövde påminnas om.

Jag blir därför också medveten om att dokumentären Making a Murderer visar EN version av händelseförloppet, snarare än den enda versionen. Men berättelsen pågår fortfarande och sedan den 18 december förra året (då Netflix släppte alla 10 avsnitt på sin plattform) har allt fler människor engagerat sig i vad som egentligen hände hos Averys skrotupplag den där mörka oktoberdagen 2005, och vad som pågår just nu. Det sker genom namninsamlingar att skickas till USA:s president, genom research-insatser från allt ifrån Reddit-trådar till Anonymous-hackare.

Bara genom att googla Making a Murderer blir det tydligt att det här är en dokumentär som skapar engagemang och aktivitet. “Jag vill veta mer” tycks vara den vanligaste reaktionen efter att det 10:e och sista avsnittet avverkats.

Efter att ha sett serien tror jag att även du vill det.

Andra som skrivit om Making a Murderer är bland andra Caroline Hainer på TVdags.se och Karolina Fjellborg på Aftonbladet. Läs gärna Buzzfeed-artikeln 12 Burning Questions About “Making A Murderer” Answered om du redan sett serien.

Relaterade inlägg:

Jag är en Nettianalyytikko

Fredrik Wass i Ei Saa Peittää

I alla fall enligt det nya talkshowen Ei Saa Peittää under ledning av Johanna Koljonen. I premiärprogrammet handlar det om sociala medier och jag gör ett inspel där jag ger min bild av hur vi kommer att relatera till och prata om sociala medier om tio år. Min spaning är – nästan inte alls. Kolla gärna hela programmet, min medverkan kommer 22 minuter in ungefär.

Ei Saa Petiätt

Foto: SVTPlay.se.

Relaterade inlägg:

Den enda som inte får betalt är du

Hur mycket, när, av vem, varför och varför inte? Att ta betalt är ett ständigt återkommande ämne som frilansare. Isobel Hadley-Kamptz skriver bra om vikten av ta betalt, men också när man inte behöver göra det. En speciell situation är när man är gäst i olika typer av program i radio och tv, eller ställer upp på att delta i paneler och seminarium, något jag själv gjort en del.

Jag minns en text av Kjell Häglund (tror jag) om att ställa upp i tv som skribent. Man sitter där en dödstidig morgon och låter sig sminkas till mänsklighet och inser att alla andra runt omkring en får betalt. Vakten vid dörren har betalt, personen som servar kaffemaskinen har betalt, sminkösen har betalt, fotografer, producenter, programledare har betalt. Den enda som inte har betalt är du, som är där för att ge programmet innehåll.

Läs hela Det finns inget gratis arbete.

Lite relaterat kanske: Mitt tidigare inlägg Mig äger ingen, om att vara ”nån annans” som frilans.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

Gillade du det här inlägget?

Anmäl dig här så får du alla mina nya inlägg i mailen en gång i veckan. Ganska smart faktiskt. /Fredrik Wass

* måste fyllas i




(Glöm inte att bekräfta din adress efter att du fyllt i uppgifterna. Titta i skräpkorgen om bekräftelsemailet inte kommer fram)