Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Sverigedemokraterna

Torg med människor

Sociala medier i valrörelsen då och nu – en tillbakablick

Så här i slutspurten av valrörelsen 2018 roade jag mig med att leta fram en text jag skrev om sociala mediers betydelse under förra valet, 2014. När den här texten skrevs hade inte Trumps valkampanj startat, men den svenska extremhögern och dess hatsajter var aktiva. Nazister hade precis börjat dyka upp under till exempel Almedalsveckan. Ändå är det intressant hur frånvarande diskussionen om näthat och de ryssfinansierade propagandakampanjerna för Sverigedemokraterna är i min text. Var det verkligen så lite prat om det för bara fyra år sedan?

Därför avgör sociala medier valet

Att säga att sociala medier inte avgör valet är som att säga att väljarna inte avgör valresultatet. Jag ska förklara varför.

Varje valrörelse de senaste åren har mantrat upprepats: Sociala medier ska hjälpa politikerna att vinna valet. Och varje valrörelse har den givna motreaktionen kommit som ett analogt brev på posten: Nej, sociala medier kommer inte att avgöra valet. Så även under supervalåret 2014. Då skrev medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast en Brännpunkt-artikel hos SvD med fokus på just det sistnämnda budskapet. Forskarna skriver med en lite sarkastiskt ton att ”den dag som våra politiker kan få väljarna att på nätet intressera sig mer för politik än för perserkatter – då kommer sociala medier att avgöra valet”. De påstår även att politiska budskap sällan blir snackisar och därför inte tacksamma att sprida för människor i sociala medier. (för övrigt skrev samma två forskare en liknande artikel i SvD även under valrörelsen 2010).

Samtidigt rapporterade tidningen Fokus om hur Socialdemokraterna skulle använda verktyget Thunderclap för att koordinera sin sociala medier-aktiviteter i bästa Obama-stil. De amerikanska presidentvalskampanjerna brukar bevakas stenhårt av valstrateger från andra länder, och just president Obamas kampanjstabs förmåga att mobilisera sin valmaskin via nätet lyfts gång på gång fram som ett lyckat exempel, även om det handlar just om mobilisering och styrning, snarare än diskussion och samtal om politiken i sig.

Jag tycker att ”bevisföringen” i Brännpunkt-artikeln är bristande. Dels hänvisar den till flera år gammal forskning om hur svenskarna använder nätet (vilket i internet-år är ganska lång tid). Och dels ställs inte sociala medier i perspektiv till andra plattformar som används för att påverka väljarna. Slutligen saknas även perspektivet om vad som definierar en politisk diskussion i sociala medier. Är det när diskussioner kretsar kring specifika partiers aktiviteter, eller är det när vi diskuterar frågor som kan ha politisk innebörd?

Ett exempel på sociala medier-relaterad händelse som tros ha påverkat väljare under valrörelsen 2010 är blogginlägget på bloggen Klamydiabrevet, om utförsäkrade Annica Holmquist. Inlägget spreds som en löpeld och nådde ända till Washington Post. Enligt vissa gjorde blogginlägget att regeringen förlorade majoriteten och att SD fick en vågmästarroll.

Men det är inte enstaka inlägg som bör lyftas fram för att visa på hur sociala medier använts av medborgarna för att diskutera och reflektera över politik- och samhällsfrågor. Brit Stakston på JMW sammanfattade valrörelsen 2010 utifrån ett sociala medier-perspektiv på ett bra sätt och pekade på att ”Facebook med sina 4.1 miljoner aktiva medlemmar i valårets slutskede får symbolisera de nya kommunikationsformerna och närheten till väljarna utanför valstugan. Så visst har vi ett Facebookval bakom oss.”.

Här är 5 punkter som sätter sociala medier i perspektiv för supervalåret:

  • Hur bra fungerar valstugor, torgmöten, frågestunder och direkta möten mellan väljare och politiker för att avgöra ett val? Det ska jämföras med att lägga motsvarande resurser på den sociala webbnärvaron. Sociala medier är en kanal, en kommunikationsplattform. Den kan inte i sig avgöra något val, precis som att endast torgmöten inte kan göra det. Däremot kan självklart de budskap som bärs av plattformen vara avgörande, precis som ett möte i en valstuga, en tv-reklam eller en tidningsannons kan vara det. Via sociala medier når partierna dessutom befolkningsgrupper som de annars inte skulle kunna ha en dialog med. När vi har en hel generation som väljer bort tablå-tv så når ju inte heller mediernas rapportering fram till stora grupper i befolkningen på samma sätt som tidigare.
  • Vad händer om ett parti helt skulle avstå sin närvaro i sociala medier, valstugor och tv-reklam under valrörelsen? Skulle det förändra valresultatet? Antagligen, vilket återigen sätter fokus på att sociala medier måste ses som en del av något större än en apparat som på ett mystiskt sätt skulle omvandla svagt väljarstöd till större, eller på egen hand lyfta ett parti till valseger.
  • Innehåll i sociala medier påverkar antagligen väljarna på ett marginellt sätt, men politiska val avgörs ofta just på marginalerna. Det är inte de som röstat på samma parti i hela sitt liv som är den viktigaste målgruppen under en valrörelse, utan snarare de som inte bestämt sig.
  • Mobilisering! All kommunikation handlar inte om att övertyga. Om ett parti ser sociala medier som en kanal för att jaga väljare kommer de att misslyckas. Däremot är sociala medier en central funktion för att mobilisera de egna leden, skapa engagemang, få valarbetare, peppa förtroendevalda att köra ända in i kaklet och så vidare, precis så som Obama använt sociala medier. Och om inte det spelar någon roll kan man undra vad som spelar roll.
  • Slutligen, dock inte av liten betydelse, är insikten om att det ofta är i samtal med andra, oavsett om det sker i sociala medier eller vid fysiska möten, som våra politiska åsikter färgas och avgörs. Att vi tar mer intryck av rekommendationer som kommer från våra egna vänner än via en marknadsföringskampanj lär inte vara någon nyhet för någon pr-makare.

Min slutsats blir att utfästelsen om att sociala medier inte kommer att avgöra valet är som att säga att människor inte kommer att avgöra valet. Sociala medier fylls med innehåll av människor som är – just det – sociala. Även om vi skapar filterbubblor och bara pratar med vänner som vi redan känner så är det i samtalen de politiska åsikterna formas och testas. Och ofta sker det långt ifrån valstrategernas radar, i mötet mellan människor vi redan har en relation till.

Papper avgör inte valet, etervågor avgör inte valet, big data avgör inte valet. Människor av kött och blod som kommunicerar avgör valet. Och om man väljer bort nätet som plats för kommunikation, ja då har man förlorat all koppling till verkligheten och kommer definitivt att förlora valet.

Relaterade inlägg:

Street crowd

Tre sätt att kritisera Google och Facebook våren 2018

Trycket mot de amerikanska it-jättarna Google och Facebook ökar i styrka. Det är valår och svenska politiker gör utspel mot techspelarna samtidigt som svenska medier ger luft åt kritiken i sin egen rapportering. Ofta är kritiken befogad men ibland finns det skäl för medierna att rikta samma kritiska blick mot sig själva. Varför har man inte tidigare lyckats erbjuda sina användare ett liknande värde som Google och Facebook lyckats med? Har inte de traditionella medierna själva deltagit i att skapa ett onlineklimat där virala drev kan frodas? Varför har man gjort sig så beroende av de digitala tech-bolagen för distributionen av ens innehåll? (Jag vet vad jag skulle svara på dessa frågor, men de bör ändå finnas med i den övergripande diskussionen).

Med det sagt kan den som vill rikta en känga mot de digitala giganterna under våren 2018 göra det utifrån flera perspektiv, några lite mer allvarliga än andra. Här är tre av de tydligaste i debatten just  nu:

  1. It-jättarnas undfallenhet att hantera det hat och de hot som förmedlas via deras plattformar. Svenska publicister har under flera år kritiserat Google för hur journalister utsatts för hatdrev och trakasserier via framförallt Youtube. Nu har Google hamnat i blåsväder då antisemitisk information kring ett antal svenska judar sprids och rankas upp via Googles sökindex. Samtidigt finns ett utbrett missnöje över hur plattformar som Instagram och Facebook ofta låter kränkande och hatfullt innehåll finnas kvar men minsta bild på en bröstvårta censureras direkt. Parallellt förs debatten om censur och ”överstatlighet” och vem som egentligen bär ansvar för information på nätet, den som publicerar det – eller den som gör den sökbar och tillgänglig. Det kan minst sagt bli bekymmersamt om utvecklingen leder till ökad politisk styrning och påverkan av hur människor tar del av oberoende kommersiella online-tjänster och deras innehåll. Yttrandefrihetsperspektivet är viktigt att hålla kvar.
  2. It-jättarnas roll i den demokratiska processen. En debatt som tog fart på allvar efter det amerikanska presidentvalet med ryska påverkansoperationer som bästa exempel, men också hur etablerade politiska partier och organisationer använt och använder till exempel Facebooks annonsverktyg för att segmentera och påverka väljare.
  3. It-jättarnas konkurrens med traditionella medier. Google och Facebook äter upp i princip all tillväxt inom digital annonsering och många medieföretag kämpar hårt för att hitta intäkter online samtidigt som printräckvidderna sjunker. Reaktionen hos medierna har de senaste åren kommit att handla om ökat fokus på läsarintäkter och digitala prenumerationer, då det första slaget om annonsintäkterna delvis gått förlorat med it-jättarna som vinnare. Men det finns även exempel på annonsörer som valt att sluta med sina annonsinvesteringar hos till exempel Youtube eller Facebook på grund av att deras annonsinnehåll kan riskera att visas i anslutning till extremistiskt innehåll. En säker och förutsägbar annonsmiljö är också ett av de starkaste argumenten för de traditionella mediernas säljavdelningar där mediernas trovärdighet är en nyckelfaktor.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan. Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Toppen av ett isberg av digital extremism

”Efter mycket kritik har Google plockat bort en antisemitisk hatlista och stängt en Youtube-kanal som spridit rasistiska videor. Men problemet är inte bara att detta innehåll över huvud taget finns tillgängligt, utan att Googles och Youtubes algoritmer gynnar just extremism och antisemitism.”

Facebook uppmanar publicister: Lägg inte alla ägg i vår korg

”I början gjorde vi inte skillnad på nyheter och nyheter, vilket är problematiskt. Nu har vi kommit till en punkt där vi måste definiera kvaliteten på nyheterna. Har vi då information från ett stort antal människor om att källan är tillförlitlig och informativ – ja, då premieras den”

Which news platform will win in a post-Facebook world?

”With Facebook backing away from the news business, how will users change their news consumption? Will Facebook users turn elsewhere for their news, or will they just see less of it?”

Seth Godin: Where are the movie stars?

”Role models are fine. But not when they get in the way of embracing our reality. The reality of not enough time, not enough information, not enough resources. The reality of imperfection and vulnerability. There are no movie stars. Merely people who portray them now and then.”

Experterna: Så kommer sociala medier utvecklas under 2018

”Autenticitet är ett återkommande ämne under den en timme långa sittningen. Rajni Licienne Jaques menar att var tredje post i hennes flöde är sponsrad. Det är inte autenticitet, enligt henne. Influencers behöver skapa något annat, mer autentiskt, om fenomenet ska överleva i framtiden.”

Vägen, sanningen och Tino Sanandaji

”Tino Sanandaji har dykt in i statistik för att försöka bevisa att Sverige har rasat samman till följd av invandringen. Eftersom argumentationen alltid stödjer sig på sig själv så blir det lite som när någon säger: ”Gud finns. Det står i andra Mosebok 3:14.” Den typen av argumentation övertygar bara de redan frälsta och precis som med Bibeln är det fler människor som följer Massutmaningen än som förstår vad det står i den.”

Rage against the machine: self-driving cars attacked by angry Californians

”The great promise of self-driving cars is that they will save innumerable lives by removing the most fallible and unpredictable element from vehicle traffic: the human. But in San Francisco at least, fickle human behavior is taking a stand.”

 

Relaterade inlägg:

Redaktionsrevolter, algoritmskola och analys av sd-väljarnas stöd

Algoritmer som premierar extrema åsikter och den verkliga orsaken till att sd-politiker kan bete sig som hur som helst. Söndagslänkarna är tillbaka och veckans utgåva fortsätter domineras av metoo-rörelsens kraft.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan.Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Anna Loverus

Därför ska du inte ta debatten med rasisterna på Facebook

Anna Loverus fortsätter analysera och tolka algoritmernas påverkan på hur vi kommunicerar.

Med ett val runt hörnet och polarisering som en identifierad samhällsutmaning är det många som funderar på hur man kan bidra till ett bättre debattklimat på nätet. Här är några konkreta förslag på vad du kan göra, och vad du borde undvika.

Resumé | Jennifer Wegerup

Knäckt av kollegorna – så skapas kulturen som kränker kvinnor

Jennifer Wegerups text är kanske en av de mest drabbande skildringarna inifrån mediebranschens arbetsplatser i kölvattnet av #metoo-rörelsen. Det fanns och finns helt fantastiska journalister och medarbetare på Aftonbladet. Det som har pågått under hösten är ett (en?) katarsis. En kris med många lager, men mitt i allt – en möjlighet att hitta en bättre väg framåt.

Expressen | Thomas Mattsson

Kärleksförklaring till Aftonbladet

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver en väldigt lång text om Aftonbladets historia av konflikter, rapporteringen som ofta legat i absolut framkant och rollen som innovationshus för både journalistik och redaktionella processer. Mattsson namnger i princip alla utpekade profiler, ger sin analys av ”spelet” bakom kulisserna och ger ett antal scenarion inför framtiden. Om det verkligen är en kärleksförklaring går att ifrågasätta, men läsvärt är det.

TPM | Josh Marshall

There’s a Digital Media Crash. But No One Will Say It

”The big picture is that Problem #1 (too many publications) and Problem #2 (platform monopolies) have catalyzed together to create Problem #3 (investors realize they were investing in a mirage and don’t want to invest any more). Each is compounding each other and leading to something like the crash effect you see in other bubbles.”

Hyttfors.com | Stefan Hyttfors

Bitcoin – once in a lifetime

Stefan Hyttfors skriver att vi kanske borde se kryptovalutor som ”the internet of money”, och precis som att e-mail var en av de första grejerna vi kunde göra på internet, så betyder inte etableringen av blockchain-tekniken och kryptovalutorna att det är det enda vi kommer använda det till.

”many think of Bitcoin as digital money, and therefore all discussions are focused on exchange rates to determine value. The currency is extremely volatile since it is an extremely immature and small currency compared to any state (fiat) currency. But Bitcoin might be so much more than internet money; maybe we need to think of it as the internet of money. In that case, currency is just the first application, like e-mail was the first application of the internet.”

Novus | Torbjörn Sjöström

Novusundersökning, SD väljaren

Torbjörn Sjöström, vd för Novus, skriver en analys kring de senaste opinionssiffrorna för de svenska riksdagspartierna och fokuserar på väljarna som stödjer Sverigedemokraterna. Hur ser motiven ut bakom stödet och hur kommer det sig att sd:s politiker tycks kunna bete sig hur vidrigt som helst utan någon synbar effekt i förtroendesiffrorna?

”Många som sympatiserar med SD ser det som en tydlig signal till omvärlden att något är fel, man går till den som erkänner problemen, förhoppningsvis stoppar den negativa utvecklingen, drar i nödbromsen. Däremot är det inte säkert att man förväntar sig lösningar. Det räcker att de erkänner problemen. Detta är också förklaringen till varför SDs sympatisörer upplevs vara helt opåverkade av kriser inom partiet. Man röstar inte på dem för att de är rumsrena, tvärtom, man röstar på dem för att de är de enda som erkänner problemen i samhället. Sverigedemokraterna ”säger som det är”.”

Sara Hernandez

Revolutionen i #metoo byggs på sociala kanaler

”Sociala medier har också gett oss kraften att organisera oss. På rekordtid har tiotals (kanske hundratals) grupper bildats för alla olika typer av branscher, men även för skolelever, brukare och människor utan specifik yrkesmässig tillhörighet. Och vi har kunnat organisera oss, diskutera, skriva på uppropslistor och dela våra historier.”

Dagens Media

Därför​ ​hade​ ​#metoo​ ​aldrig​ ​kunnat​ ​bli​ ​så​ ​stort​ ​utan sociala​ ​medier

Intressant 15-minuterspodd från Dagens Media där KIT:s marknadschef Jonna Ekman gästar.

”Medan​ ​det​ ​är​ ​relevant​ ​att​ ​veta​ ​hur​ ​man​ ​distribuerar​ ​innehåll​ ​på​ ​ett​ ​bra​ ​sätt​ ​kommer​ ​det​ ​aldrig kunna​ ​väga​ ​upp​ ​den​ ​effekt​ ​som​ ​bra​ ​innehåll​ ​har.​ ​Om​ ​en​ ​begåvad​ ​distributör​ ​kan​ ​höja effekten​ ​tio​ ​gånger​ ​kan​ ​kvalitén​ ​på​ ​innehållet​ ​höja​ ​effekten​ ​tusen​ ​gånger.”

Beatly | Isabelle Ljungqvist

Micro-influencers

Många inlägg om hur man ska räkna på influencer marketing som medieinvestering har publicerats senaste året. Isabelle Ljungqvist, en av grundarna bakom influencer-plattformen Beatly drar en lans för micro-influencern och förklarar varför den som letar stor och bred räckvidd ofta är fel ute om den lägger sina pengar på influencer-samarbeten.

MEDIUM | James Bridle

Something is wrong on the internet

”Someone or something or some combination of people and things is using YouTube to systematically frighten, traumatise, and abuse children, automatically and at scale, and it forces me to question my own beliefs about the internet, at every level.”

Foto överst: Ralf Roletschek / roletschek.at

Relaterade inlägg:

Cathy O'Neil på Internetdagarna. Foto: Sara Arnald (CC-BY)

Sex i politiken och filterbubblans slutliga död

Den här veckan har många ”sanningar” fått stryka på foten. Filterbubblans existens och Sverigedemokraternas väljarstöd är två av dem.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan.Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Expressen | Torbjörn Nilsson

Sex, lögner och politik

Torbjörn Nilssons fredagstexter i Expressen kommer vid en historisk tillbakablick beskrivas som en institution i svensk politisk journalistik. Man skulle i princip kunna basera hela kurser på journalistprogrammet baserat på artiklarna. Fredagens text handlar om makt och sex i politiken, både i ljuset av Metoo, men också med mer långtgående tidsmässigt perspektiv i de svenska partiernas organisationer.

Anna Loverus | Annaloverus.se

Därför är inte filterbubblan det vi borde prata om

Det var något som skavde under veckans konferens Internetdagarna. Begreppet filterbubbla användes både ofta och med delvis olika betydelse, samtidigt som dess existens anses högst tvivelaktig av flera forskare. Anna Loverus beskriver vad det egentligen är vi borde prata om, samtidigt som hon redogör för ett gäng missuppfattningar kring vad den så kallade filterbubblan egentligen är för något.

IIS | youtube.com/internetfoundation

Internetdagarna 2017

Jag har inte hunnit samla mig själv riktigt efter Internetdagarna men jag rekommenderar verkligen att kolla in youtubekanalen från arrangören IIS där väldigt många av presentationerna finns publicerade som klipp med både bra ljud och bild. GDPR, sociala medier, fake news, näthat, domännamn, politik, media – ja många perspektiv fanns med i innehållet. Jag gillade till exempel Cathy O’Neils föreläsning om algoritmer. Hon har skrivit boken ”Weapons of math destruction”.

https://youtu.be/h0sA5y1NWNg

Aftonbladet | Effie Karabuda

En dag i en kvinnlig spelredaktörs liv

Effie Karabuda är spelredaktör på Aftonbladet. I en text beskriver hon en helt vanlig dag på jobbet, en verklighet som tyvärr alla som följt #Gamergate och lyssnat på Anita Sarkeesian är väl bekanta med.

”Tillbaka på kontoret. Jag publicerar en 2500 tecken lång recension varav tre meningar handlar om hur lättklädd en kvinnlig spelkaraktär är. Notiserna haglar in på Twitter. ”Du ser ut som en halalslaktad gris”, ”vilken vidrig smutshora du är” och ”jävla fitta du borde gå och ta livet av dig” lyser på skärmen. Jag tar screenshots, mejlar Aftonbladets säkerhetskontakt och ber honom anmäla nättrollen åt mig. Fast jag vet att det kommer trilla in brev från polisen där det står att förundersökningarna har lagts ner. På ren rutin öppnar jag Aftonbladet Spelas Facebooksida och går in på meddelanden. Raderar en dickpic. Hittar en till. Raderar den också.”

Dagens Opinion

Iteam och Prime utvecklar kontroversiell Facebook-karta

Christian Landgren, grundare och vd på Iteam, berättar om Flodeskollen.se, ett projekt av Iteam och United Minds som låter människor donera tillgång sina Facebook-konton för att göra det möjligt att forska på stora datamängder. Landgren efterlyser större kunskap och analys från europeiska aktörer på området.

”EU och Sverige har ett stort ansvar att skapa egna moln med data som vi kan forska på. Men vi samlar i dag inte data på samma sätt som USA och Kina. Vi säljer gärna ut våra startups men har ingen mekanik som samlar in data. Och på alla big data-konferenser ser vi bara amerikaner och kineser och inga européer. Vi har pratat med Peter Eriksson (digitaliseringsminister, MP) och Ardalan Shekarabi(civilminister) och vi är oroliga.” säger Christian Landgren.

Politism | Eric Rosén

Sverigedemokraterna har det inte lätt

Partiet har tappat motsvarande över 300 000 personers stöd på bara ett år.

”Troligen handlar det tyvärr inte om att en antirasistisk mobilisering gett SD pyspunka. Mer sannolikt är att Sverigedemokraternas löfte om förändring och en omdaning av samhället framstår som allt mindre trovärdig för varje år som går. De kan helt enkelt inte åstadkomma så mycket som de lovat, och som väljarna har trott. En insikt som också drabbat partiledningen, vilket förklarar varför de låtit sig styras mer och mer av näringslivslobbyister och riskkapital när de väljer väg politiskt.” skriver Eric Rosén.

P4 Örebro | Elin Häggberg

Kriget om internet

Debatten om nätneutralitet går åter högt i USA och många techbolag gör gemensam sak i att protestera mot en utveckling där kommersiella aktörer (till exempel telekombolagen) tillåts styra vilket innehåll och vilka sajter som internetanvändarna ska få prioriterad tillgång till, något som går rakt emot vad många menar är internets grundläggande funktion.

Inga söndagslänkar utan Elin Häggberg aka Teknifik. Tidigare i år gjorde  hon en film som förklarar vad nätneutralitet egentligen handlar om. Jag tycker du ska titta på den då frågan är relevant även i Sverige där operatörer som Telia gett till exempel fri surf till tjänster som Spotify i deras mobilpaket, och därmed försämrar konkurrensmöjligheterna på det öppna nätet.

Bild överst i inlägget på Cathy O’Neil – Foto: Sara Arnald (CC-BY)

Relaterade inlägg:

San Francisco sett från båten till Alcatraz Den amerikanska flaggan i förgrunden. Foto: Fredrik Wass

Krisen börjar efter presidentvalet

Jag visste inte att Brit Stakston aktivt valt att inte kommentera det amerikanska presidentvalet. Hon skriver om det klokt här, och jag är helt med i hennes resonemang. Både traditionella och sociala medier har spelat en viktig roll i att extrempartier och extrempolitiker lyckats nå ut till de större massorna. Som tidig nätevangelist är det lätt att tvivla på tidigare sanningar, den där upptäckarglädjen inför nätets möjligheter och vad som är meningen med hela skiten.

Men det är EFTER presidentvalet den riktiga utmaningen börjar. Trump vs Clinton har blivit en så extremt tydlig signal, och fått sån chockverkan, över vad som pågår även hos oss.  Precis som med Trump har dock inte rasisterna bland våra folkvalda dykt upp från ingenstans.

Vi har successivt fått vänja oss vid normaliseringen, nu även påhejad på ledarplats av vissa borgerliga skribenter hos seriösa och etablerade svenska dagstidningar. På samma sätt som med Trump i USA har traditionella medier spelat och fortsätter spela en viktig roll i att vrida agendan åt ett håll som gynnat brunskjortorna. Bradley-effekten har gjort att opinionsföretagens prognoser blivit missvisande och både medias och allmänhetens bild av opinionen och väljarnas fokus har snedvridits.

David Orlic är på plats i Washington just nu och ramar in problemet i den här statusuppdateringen.

”Varje gång som jag tittat på tv har Donald Trump upptagit över 80% av sändningstiden. Högst ovetenskapligt såklart. Men den som gnäller på filterbubblor i sociala medier bortser från att Trump har hackat traditionella mainstreammedier på ett historiskt sätt. […] Efter månader av säkerhet finns bara tvivel: på media, demokrati, politiska institutioner och social utveckling. Även om Trump skulle förlora, har han vunnit verklighetsbilden.” – ur David Orlics uppdatering.

När väl extrempartier tar makten kan man hoppas att deras gloria faller snabbt. Väljare inser att de inte är regeringsdugliga samt att deras löften aldrig kommer infrias. Litegrann som när Brexit-sidans företrädare nästan togs på sängen av framgångarna (och ansvaret) med följden att de hoppade av. Men att tänka att det först måste bli värre för att sedan kunna bli bra är sällan en effektiv strategi.

Vinner Hillary Clinton kommer många pusta ut, men bara tillfälligt. Det politiska landskapet efter valet kommer vara mer trasigt och polariserat än någonsin. Förtroendet för makthavare och det politiska systemet minskar antagligen ännu mer, samtidigt som Trump kommer göra sitt bästa för att göda konspirationsteorierna om riggade val, riggade medier (trots att hans huvudsakliga kampanjverktyg varit just gratis uppmärksamhet från traditionella medier) och en allmän misstro mot demokratin.

Vinner Donald Trump är det en seger för konservatism, högerextremism och en brun medvind världen över. Det här beskrivs träffande i slutet av den här artikeln hos Expo:

”Om Trump skulle vinna så kommer åtminstone ingen prata om Brexit längre. Då kommer valresultatet torna upp sig som en av vår tids mest avgörande politiska händelser. Det kommer att få eget namn och minnas som den dag då extremhögern reste sig ur andra världskrigets ruiner och återigen tog plats vid maktens bord.” – ur artikeln i Expo.

Bilden överst i inlägget tog jag själv på en båttur i San Francisco Bay för några år sedan. Apropå systemfientliga aktörer som ökar misstron mot etablissemanget är det en av ganska få baksidor av Silicon Valleys techvärld. Mer om det en annan gång.

Relaterade inlägg:

Du får inga ryggdunkningar av att försvara demokratin

Det oroar mig mycket att jag nu även i min bekantskapskrets, från politiskt intresserade, börja se tecken på normaliseringen av rasismen. Människor som själva jobbar med media men som klagar på ”den stora konspirationen”. Människor som tidigare identifierat sig som sosse, liberal eller moderat, men som nu lyfter fram sd:s perspektiv, intressen och politiker utan att blinka. Människor vars behov av tillhörighet verkar större än behovet av demokrati och källkritik.

När jag var liten läste vi om Tyskland och de två världskrigen. Jag minns min otroliga fövåning över hur vanliga människor kunde gå med på allt hemskt nazisterna gjorde. Det kändes… orealistiskt, i brist på ett bättre ord. Det är först under senare år jag insett hur naiv mina känsla var. Hur lite jag visste om hur människors åsikter och tankegods utvecklas och påverkas.

Jag vet inte när mitt uppvaknande skedde. Kanske var det när jag själv arbetade med att påverka människors attityder i Afghanistan. Eller så var det när jag arbetade som journalist och mina texter fick vingar. Eller också var det när de kommunikationsstrategier jag varit inblandad i att ta fram, fick effekter hos olika målgrupper.

Det är så enkelt att underblåsa den mörka skuggan vi alla har inom oss. Varje dag måste jag tänka aktivt på hur jag väljer att tolka min omvärld. Den enda, och jag menar enda, likheten mellan mig och en faktablind anhängare av extremhögerns världsbild, är att vi båda gärna ifrågasätter etablerade sanningar. Problemet är att Sveriges etablerade sanning just nu börjar få likheter med Sd:s ihopljugna propaganda, snarare än en statistik- och vetenskapsförankrad bild av verkligheten.

Det är en sorg att se den här utvecklingen, men jag ser också många som vågar höja rösten och stå för demokratiska värderingar, i en tid när du inte får några pluspoäng eller ryggdunkningar för det, utan snarare dränks av digitala och ibland fysiska hatattacker.

Vi är värda så mycket mer än det som nu händer.

Det anser många.
Och jag.

Relaterade inlägg:

20:e avsnittet om makt och strukturer på internet

Idag spelade vi in det 20:e avsnittet av Maktministeriet. Vi har hållit på med podcasten i över ett år nu och det är kul att se att vi dels inte tappat sugen ännu och dels att fler och fler lyssnar på våra avsnitt.

Maktministeriet spelar in

Veckans podd handlar bland annat om mobilkamerornas betydelse för integriteten i det offentliga rummet, med tjänster som Memoto på gång och #SDgate i färskt minne.

”Kan du stå för allt du gör om du blir filmad dygnet runt Sverigedemokraterna krisartack vare att de filmat sig själva. Samtidigt går vi alla runt och dokumenterar våra liv med mobilen i högsta hugg och lifeloggingtjänsterna poppar upp som svampar.I veckans avsnitt av Maktministeriet pratar vi om vad som händer när det offentliga rummet blir övervakat av dess egna medborgare”

Avsnitt 20: Alla är Erik Almqvist
Maktministeriet finns på Twitter och Facebook. Lyssna på oss på iTunes eller Soundcloud:

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén