Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Sverigedemokraterna

San Francisco sett från båten till Alcatraz Den amerikanska flaggan i förgrunden. Foto: Fredrik Wass

Krisen börjar efter presidentvalet

Jag visste inte att Brit Stakston aktivt valt att inte kommentera det amerikanska presidentvalet. Hon skriver om det klokt här, och jag är helt med i hennes resonemang. Både traditionella och sociala medier har spelat en viktig roll i att extrempartier och extrempolitiker lyckats nå ut till de större massorna. Som tidig nätevangelist är det lätt att tvivla på tidigare sanningar, den där upptäckarglädjen inför nätets möjligheter och vad som är meningen med hela skiten.

Men det är EFTER presidentvalet den riktiga utmaningen börjar. Trump vs Clinton har blivit en så extremt tydlig signal, och fått sån chockverkan, över vad som pågår även hos oss.  Precis som med Trump har dock inte rasisterna bland våra folkvalda dykt upp från ingenstans.

Vi har successivt fått vänja oss vid normaliseringen, nu även påhejad på ledarplats av vissa borgerliga skribenter hos seriösa och etablerade svenska dagstidningar. På samma sätt som med Trump i USA har traditionella medier spelat och fortsätter spela en viktig roll i att vrida agendan åt ett håll som gynnat brunskjortorna. Bradley-effekten har gjort att opinionsföretagens prognoser blivit missvisande och både medias och allmänhetens bild av opinionen och väljarnas fokus har snedvridits.

David Orlic är på plats i Washington just nu och ramar in problemet i den här statusuppdateringen.

”Varje gång som jag tittat på tv har Donald Trump upptagit över 80% av sändningstiden. Högst ovetenskapligt såklart. Men den som gnäller på filterbubblor i sociala medier bortser från att Trump har hackat traditionella mainstreammedier på ett historiskt sätt. […] Efter månader av säkerhet finns bara tvivel: på media, demokrati, politiska institutioner och social utveckling. Även om Trump skulle förlora, har han vunnit verklighetsbilden.” – ur David Orlics uppdatering.

När väl extrempartier tar makten kan man hoppas att deras gloria faller snabbt. Väljare inser att de inte är regeringsdugliga samt att deras löften aldrig kommer infrias. Litegrann som när Brexit-sidans företrädare nästan togs på sängen av framgångarna (och ansvaret) med följden att de hoppade av. Men att tänka att det först måste bli värre för att sedan kunna bli bra är sällan en effektiv strategi.

Vinner Hillary Clinton kommer många pusta ut, men bara tillfälligt. Det politiska landskapet efter valet kommer vara mer trasigt och polariserat än någonsin. Förtroendet för makthavare och det politiska systemet minskar antagligen ännu mer, samtidigt som Trump kommer göra sitt bästa för att göda konspirationsteorierna om riggade val, riggade medier (trots att hans huvudsakliga kampanjverktyg varit just gratis uppmärksamhet från traditionella medier) och en allmän misstro mot demokratin.

Vinner Donald Trump är det en seger för konservatism, högerextremism och en brun medvind världen över. Det här beskrivs träffande i slutet av den här artikeln hos Expo:

”Om Trump skulle vinna så kommer åtminstone ingen prata om Brexit längre. Då kommer valresultatet torna upp sig som en av vår tids mest avgörande politiska händelser. Det kommer att få eget namn och minnas som den dag då extremhögern reste sig ur andra världskrigets ruiner och återigen tog plats vid maktens bord.” – ur artikeln i Expo.

Bilden överst i inlägget tog jag själv på en båttur i San Francisco Bay för några år sedan. Apropå systemfientliga aktörer som ökar misstron mot etablissemanget är det en av ganska få baksidor av Silicon Valleys techvärld. Mer om det en annan gång.

Relaterade inlägg:

Du får inga ryggdunkningar av att försvara demokratin

Det oroar mig mycket att jag nu även i min bekantskapskrets, från politiskt intresserade, börja se tecken på normaliseringen av rasismen. Människor som själva jobbar med media men som klagar på ”den stora konspirationen”. Människor som tidigare identifierat sig som sosse, liberal eller moderat, men som nu lyfter fram sd:s perspektiv, intressen och politiker utan att blinka. Människor vars behov av tillhörighet verkar större än behovet av demokrati och källkritik.

När jag var liten läste vi om Tyskland och de två världskrigen. Jag minns min otroliga fövåning över hur vanliga människor kunde gå med på allt hemskt nazisterna gjorde. Det kändes… orealistiskt, i brist på ett bättre ord. Det är först under senare år jag insett hur naiv mina känsla var. Hur lite jag visste om hur människors åsikter och tankegods utvecklas och påverkas.

Jag vet inte när mitt uppvaknande skedde. Kanske var det när jag själv arbetade med att påverka människors attityder i Afghanistan. Eller så var det när jag arbetade som journalist och mina texter fick vingar. Eller också var det när de kommunikationsstrategier jag varit inblandad i att ta fram, fick effekter hos olika målgrupper.

Det är så enkelt att underblåsa den mörka skuggan vi alla har inom oss. Varje dag måste jag tänka aktivt på hur jag väljer att tolka min omvärld. Den enda, och jag menar enda, likheten mellan mig och en faktablind anhängare av extremhögerns världsbild, är att vi båda gärna ifrågasätter etablerade sanningar. Problemet är att Sveriges etablerade sanning just nu börjar få likheter med Sd:s ihopljugna propaganda, snarare än en statistik- och vetenskapsförankrad bild av verkligheten.

Det är en sorg att se den här utvecklingen, men jag ser också många som vågar höja rösten och stå för demokratiska värderingar, i en tid när du inte får några pluspoäng eller ryggdunkningar för det, utan snarare dränks av digitala och ibland fysiska hatattacker.

Vi är värda så mycket mer än det som nu händer.

Det anser många.
Och jag.

Relaterade inlägg:

20:e avsnittet om makt och strukturer på internet

Idag spelade vi in det 20:e avsnittet av Maktministeriet. Vi har hållit på med podcasten i över ett år nu och det är kul att se att vi dels inte tappat sugen ännu och dels att fler och fler lyssnar på våra avsnitt.

Maktministeriet spelar in

Veckans podd handlar bland annat om mobilkamerornas betydelse för integriteten i det offentliga rummet, med tjänster som Memoto på gång och #SDgate i färskt minne.

”Kan du stå för allt du gör om du blir filmad dygnet runt Sverigedemokraterna krisartack vare att de filmat sig själva. Samtidigt går vi alla runt och dokumenterar våra liv med mobilen i högsta hugg och lifeloggingtjänsterna poppar upp som svampar.I veckans avsnitt av Maktministeriet pratar vi om vad som händer när det offentliga rummet blir övervakat av dess egna medborgare”

Avsnitt 20: Alla är Erik Almqvist
Maktministeriet finns på Twitter och Facebook. Lyssna på oss på iTunes eller Soundcloud:

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén