Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Svenska dagbladet

Filterbubblan har alltid funnits

Med anledningen av gårdagens presentation av Twittercensus med statistik kring svenskarnas Twitter-vanor publicerades en krönika av Svd-journalisten Tobias Brandel. Budskapet i krönikan går kortfattat ut på att de vi följer på Twitter är precis som oss själva och att de olika kluster av användare som skapats är isolerade från varandra. Jag tycker det finns en del problem med att så kategoriskt hävda att Twitter skapar och förstärker isolering när jag snarare uppfattar motsatsen.

Svenska Twitter (graf från Twittercensus 2013)

Svenska Twitter (graf från Twittercensus 2013)

Brandel skriver om Eli Parisers teorier om filterbubblan, hur personaliserade webbtjänster filtrerar bort innehåll och skapar en likriktad och anpassad upplevelse som inte låter oss ta del av något oväntat eller något som bryter mot de vanor och mönster vi redan har. Sanningen är att filterbubblan alltid har funnits, och den har historiskt varit mycket mindre än nu. Förr var det ett begränsat urval av vänner och bekanta samt gatekeepers i form av traditionella massmedier som rapporterade om hur världen såg ut. Genom de tidningar du valde att läsa eller de radioprogram du valde att lyssna på skapade du din egen filterbubbla med betydligt färre informationspunkter än dagens informationssamhälle. Ofta hade du inte ens valet att ta del av alternativa källor.

Argumentet om att sociala medier skapar en filterbubbla och gör det svårare för oss att ta del av motsträviga bilder eller åsikter haltar därför något, i alla fall om vi ska jämföra med hur villkoren för vår mediekonsumtion och sociala liv såg ut innan internet. Här är tre påståenden från Brandels krönika som jag tänkte försöka bemöta.

”Mellan grupperna sker ingen eller liten överlappning. När politiker hävdar att de använder Twitter för att de vill finnas där vanliga människor finns, så är det helt enkelt inte sant.”

Precis som Hampus Brynolf sa under sin presentation är allting relativt. Enligt honom kan i princip alla svenska twittrare nås genom endast två led i nätverket, vilket är ett ganska kort avstånd för ett socialt nätverk med en halv miljon användare. Det stämmer att klustren skapar bubblor där många följer personer som liknar de själva, men samtidigt gör Twitter det möjligt att följa människor du inte känner personligen överhuvudtaget och ditt flöde kan bestå av både uppdateringar från bästa kompisen eller en riksdagsman.

”Skulle vi göra motsvarande karta för Facebook skulle den bli uppdelad i ännu tydligare kluster.”

Jag saknar en källa för det här påståendet, men det stämmer antagligen enligt logiken i mitt svar ovan. Fortfarande har dock människor idag betydligt större möjligheter att nå utanför sina egna kretsar och få intryck och kontakter långt utanför de sociala gränser som förr utgjordes av fysisk närhet och fysisk begränsning i kommunikationsmöjligheter (fysiska möten, telefon, brev och andra tidiga kommunikationssätt hade inte alls samma möjligheter att hålla kontakt och kommunicera med människor utanför ens närhet).

”den här kartläggningen visar att den som hävdar att sociala medier bryter ner traditionella makthierarkier och gränser mellan människor tyvärr har fel.”

Nja. Jag skulle vilja hävda att sociala medier skapar helt andra och bättre förutsättningar att förflytta sig i hierarkier och sociala grupperingar än tidigare. Anders Mildner skrev en smart grej på Twitter angående Tobias Brandels slutsatser. Analysen av Tobias Brandel utgår från att människor på Twitter är statiska, att den bild Twittercensus visar upp är permanent. I själva verket är det ju ett tvärsnitt som hela tiden är i förändring. Dessutom har makthierarkierna inom de olika grupperna (till exempel politik, media, kultur osv) förändrats betydligt genom de sociala medierna, något som inte återspeglas i själva klusterbildningen (eftersom klustret i sig är statiskt) men som återspeglas i vilka medlemmar av klustret som driver debatten och de facto utöver makten.

Ingen kan väl på allvar hävda att den har tillgång till färre informationspunkter och mindre möjligheter att kommunicera och nå ut till olika människor idag jämfört med innan sociala medier etablerades? Snarare är behovet av filter och kluster större än någonsin när mänskligheten producerar information i en takt som aldrig tidigare skådats.  Vi kommer även i framtiden att behöva metoder och verktyg för att begränsa informationsflöden och kommunikation, därmed förstås inte sagt att alla filter fungerar bra eller att total individualisering är önskvärd. Men sätt dig själv och försök följa 200 000 svenska twitterkonton så inser du ganska snabbt att du behöver ett sätt att sålla.

Det stämmer att många följer personer som jobbar med samma saker som de själva eller gillar att diskutera samma ämnen som en själv, men det stämmer helt enkelt inte att skulle finnas sämre förutsättningar nu än tidigare att bredda sina perspektiv, eller att Twitter och andra sociala medier förstärker isolation och sätter upp murar mot omvärlden.

Relaterat: Joakim Jardenberg: Filterbubblan som sprack.

Relaterade inlägg:

Samma olika när Yahoo får ny vd

Det finns många sätt att beskriva Marissa Mayers nya uppdrag som vd för Yahoo.

  • ”Yahoo rekryterar från Googles innersta krets”
  • ”Googles toppchef ska stoppa Yahoos fall”
  • ”Hon är nyckelspelaren från Google som ska rädda Yahoo”
  • ”Silicon valley-veteranen som ska rädda Yahoo”
  • ”Google förlorar toppnamn till konkurrenten”

Hon var anställd nr 20 på Google, har tung erfarenhet samt är respekterad och har gott rykte om sig i Silicon Valley. När Svenska Dagbladet (via Aftonbladets Svd Näringsliv-ruta) rapporterar om händelsen blir vinkeln att hon är kvinna, gravid och liksom ”haft tur” som nu fått det här stora uppdraget. Nästan som att hon snubblade över det.

Aftonbladet.se beskriver rekryteringen av Marissa Mayer (under SvD Näringsliv-vinjetten).

Ja, hon är oerfaren i rollen som just vd, men att så tydligt sätta oerfaren och gravid i rubriceringen känns både trött och kvinnofientligt. Visst förstår jag logiken i klickjournalistiken. Rubrikerna måste dra kontrasterna till sin spets. Och vårt samhälle ser tyvärr ut så att gravida kvinnor sällan blir rekryterade till toppositioner inom näringslivet. Men ibland tänker jag att även kommersiella tidningar kan vilja kliva ur de djupa hjulspår som de redan rullat i sedan tidernas begynnelse. Men det kanske är för mycket begärt? Visst finns det långt värre exempel, men alla gräver vi och kritiserar saker som berör oss själva, i mitt fall webbranschen och mediebilden av den.

Annika Lidne spred en skärmdump från SvD:s sajt på Facebook idag. Det var så jag först blev uppmärksammad på hur vinklingen av nyheten såg ut. Frågan är hur det beskrivits om en 37-årig man fått jobbet? ”Unga stjärnan som ska rädda Yahoo” kanske?

SvD:s beskrivning av rekryteringen

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén