Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: strategi

Katrine Kielos beskriver edgerank för Stefan Löfven

Funderar du på varför vissa av dina statusuppdateringar på Facebook får mycket uppmärksamhet i form av kommentarer och likes medan andra tycks helt ointressanta och förblir okommenterade? Det är lätt att tro att det bara handlar om innehållet, det vill säga hur intressant eller ”aktiverande” uppdateringen är. Men sanningen är lite mer komplex än så. Det handlar också hur och när du publicerar något samt vilket format det har. Ännu en aspekt handlar om hur många som redan gillat eller kommenterat det du publicerat, och det finns olika tröskelvärden som gör att när något får många reaktioner så syns det för ännu fler personer som följer dig och kan således få ännu fler reaktioner (som en slags positiv spiral-effekt).

Om du länkar till något som tar besökaren bort från Facebook och in på en annan sajt så rankas det lägre än om du publicerar en vanlig statusuppdatering utan en länk. Om du lägger upp en bild så rankas den också högre än en länk. Alla de här mer eller mindre föränderliga reglerna finns i Facebooks edgerank – en algoritm som beskriver hur och vad som ska visas i ditt nyhetsflöde på Facebook. Exakt hur edgerank fungerar är precis som Googles sökalgoritm inte helt officiellt, men i huvudsak avgörs exponeringen av uppdateringar i ditt flöde av tre saker:

  1. Din relation till den som publicerat innehållet.
  2. Hur innehållet är viktat (dvs. hur Facebook rankar en text, en bild, en länk, ett videoklipp eller annat gentemot varandra)
  3. Tiden när uppdateringen gjordes.

Källa: Wikipedia

Det är väldigt intressant att läsa ledarskribenten och s-debattören Katrine Kielos brev till partiledaren Stefan Löfvén där hon väldigt bra och enkelt förklarar hur en vettig kommunikationsstrategi för Löfvén skulle kunna se ut. Hon ger också några konkreta råd som beskriver hur edgerank fungerar (även om det inte nämns i texten).

”När du nyss postade en länk till Svenska Dagbladet om hur Reinfeldt slarvat bort 97 miljarder i Nuon-affären drev du följare bort från din sida och till Svenska Dag­bladet. Men de flesta klickade inte ens och förstod därför inte heller vad det gällde. Folk på Facebook är rätt ovilliga att klicka på länkar som leder bort från Facebook.

Du bör i stället posta bilder med budskap inklistrade som folk kan dela. Du hade kunnat låta någon göra en liten bild av Reinfeldt med texten ”Om man har slarvat bort 97 miljarder bör man svara på frågor om det” samt en liten sosseros i hörnet. […] Den bilden hade väldigt många av dina 14 000 följare delat med sina vänner. Helt och hållet utan att du behövde bygga någon kampanjsajt.”

Katrine Kielos beskriver trenden hos svenska politiker och pr-konsulter att åka till USA och göra studiebesök hos presidentvalskampanjernas staber och sedan komma hem med stora visioner och häftiga lösningar på ganska enkla problem. Ibland kanske det är enklare att skicka ett e-mail eller att faktiskt ha ett någorlunda vettigt budskap som inte bara handlar om ”fred på jorden och mer av allt till alla”-luddiga formuleringar.

Det tar inte speciellt lång tid att lära sig förstå hur edgerank fungerar, men självklart måste det finnas ett innehåll som har substans för att det ens ska nå ut. Genom att bygga starka relationer och vara tydlig i sin kommunikation kommer ens budskap också delas av fler, i alla fall om det du har att säga känns relevant. Budskapet måste också vara socialt, det vill säga vara något som andra vill berätta för sina vänner. Det räcker inte att det är ”rätt” eller ”viktigt”.

Den här bilden la jag upp i mitt Facebookflöde efter att ha insett hur edgrerank fungerar. Ibland är det frustrerande när till synes meningslösa saker är det som ger mest gensvar, men det är också mänskligt.

Den här bilden la jag upp i mitt Facebookflöde efter att ha insett hur edgrerank fungerar. Ibland är det frustrerande när till synes meningslösa saker är det som ger mest gensvar, men det är också mänskligt.

Relaterade inlägg:

Ibland måste öppna dörrar sparkas in

Inte nog med att jag fyller år idag, min debattartikel om företag i sociala medier har även publicerats i Computer Sweden. Den utgår från näthatsdebatten och framförallt H&M:s hanterande av kränkningar och hot på den egna Facebooksidan. När jag skrev den kände jag att jag nästan sparkade in öppna dörrar. Ingen kan väl ha undgått hur saker och ting fungerar tänkte jag. ”Alla” vet väl att det krävs resurser och ansvar för att bygga en närvaro på webben? Så det var nästan som att jag kände mig lite väl övertydlig och självklar när jag skickade in texten till debattredaktören Eva Melin på Computer Sweden.

Samtidigt tyder en del reaktioner och feedback jag fått på att budskapet verkligen behövs upprepas, att företag i hela Sverige som ser det som självklart att finnas på Facebook, Twitter och andra platser inte automatiskt har förstått vad det också innebär i form av att också delta i diskussionerna och vara tydlig när något går för långt. Vissa ser sociala medier som ännu en marknadsföringskanal, där tänket från övriga kanaler lever kvar. Men det är ju så mycket mer, så väldigt mycket mer komplext. Det är inte en annonsyta, en bannerkampanj, en reklamfilm eller en tidningsannons. Det är ett samtal. Och trots att jag skrivit om det professionellt i över 8 år nu, verkar ämnet fortfarande ha relevans och tåla upprepning.

Puff på Computer Swedens sajt.

Puff på Computer Swedens sajt.

Läs Sociala medier kräver närvaro och resurser på ComputerSweden.se. Här är ett citat från slutet på artikeln:

”Jag tror inte det är så svårt. I vissa fall kan det handla om resurser, men alla är inte H&M med tusentals fans och följare som kräver uppmärksamhet. Vanligtvis är det inte tusentals kommentarer som väller in varje dag. Snarare handlar det om att förvalta den kundkontakt som faktiskt finns och samtidigt ha en tydlig plan för hur du ska agera om något plötsligt tar fart och blir en snackis.

Dina besökare och följare är i första hand människor, inte konsumenter eller jobbiga kritiker i ditt Facebookflöde. När ditt företag hittar rätt på värderingsskalan och aktivt visar närvaro, empati och en tydlig moralisk kompass kommer de att belöna dig för det.

Om du inte vill ha kvinnohatare och kriminella som kunder förstås, då kan de kränkande kommentarerna stå kvar.”

Relaterade inlägg:

Så hanterar du ditt felstavade domännamn

Hur mycket pengar tjänar Google på att dina besökare stavar ditt domännamn fel? Frågan kan tyckas märklig, men beroende på användarens inställningar kan en felskrivning av domänen i adressfältet göra att de hamnar hos Google som självklart erbjuder de adwords-finansierade sökresultaten bara ett klick bort.

domain names

Domain name billboard. Foto: streetart @Flickr (CC BY-NC 2.0)

Andra som kan göra pengar på felstavningar är de ofta annonsspäckade sajter som kopplats till mängder av felstavade versioner av kända varumärken och företag. Skriver du till exempel in adressen http://aftonbladeet.se/ hamnar du på en renodlad annonssida med en mängd adwords-länkar.

Så tar du reda på de vanligaste felstavningarna
Genom att använda Google Keyword Tool kan du testa olika sökord och felstavningar för att se hur många det är som söker på ett specifikt eller felstavat begrepp. Varje månad görs det till exempel 1600 sökningar på frasen “Internetworld” på svenska Google. Samma siffra för det felstavade “Internetword” är 16. Det är med andra ord inga stora mängder besökare som hamnar fel vid sökningen på just den frasen. Självklart bör du också använda ditt eget analysverktyg för sajten och se vilka sökfraser som ofta används för att nå din sajt.

Kanske hittar du ditt felstavade domännamn ihop med andra nyckelord som ändå gjort att besökaren hittat rätt. Det finns också verktyg som till exempel Name ISP:s tjänst där du kan söka fram felstavade varianter på olika domännamn. Det är en bra utgångspunkt för att få ett hum om vilka stavningsvariationer som kan finnas.

ww eller wwww?
För att ytterligare underlätta för besökarna är det en god idé att se över hur sajtens subdomäner är uppbyggda. Det är något som Mikael Lindström från Outrider uppmärksammar i en artikel på outrider.se. Vad händer till exempel om någon skriver in ww.dittforetag.se (det vill säga ett w för lite)? Genom att skapa subdomäner som till exempel w.dittforetag.se eller wwww.dittforetag.se och länka dessa direkt till originaldomänen slipper besökaren fastna på vägen till din sajt. I värsta fall kanske det verkar som att din sajt ligger nere om det enda som möter besökaren av ww.dittforetag.se är ett felmeddelande.

Tre snabba tips för din felstavningsstrategi
1. Analysera den egna trafiken samt använd verktyg som Google Keyword Tools för att förstå vilka ord och begrepp som används för att hitta till din sajt.
2. Gör en lista på vanliga felstavningar och prioritera vilka som används ofta. Bestäm vilka som är värda att registrera samt under hur många toppdomäner de bör finnas.
3. Se även över din struktur för subdomäner då felskrivningar av ww och wwww kan göra att besökaren inte kommer fram till din sajt.

Registrera varumärket innan domännamnet
“Cybersquatting innebär att man registrerar ett domännamn innehållandes eller bestående av en annans varumärke i hopp om att sedan sälja det till varumärkesinnehavaren, misskreditera denne eller på annat sätt slå mynt av varumärkesinnehavarens rättighet.
Därför bör man alltid registrera domännamn innan man lanserar en ny produkt på marknaden eller i samband med att man gör sin varumärkesansökan.”
Magnus Broman, Jurist på Dipcon AB, på PRVbloggen.se

“Jag anser att en viss mån av ”skyddsregistreringar” ligger i varje verksamhets intresse. Att då registrera dessa domänadresser ÄR varje verksamhets ansvar. På samma sätt som det ligger i verksamheters intresse att sätta upp vägvisare och skyltar till fysiska butiker och kontor, så att kunder hittar rätt.”
Peter Forsman, Registraransvarig på .SE, ur ett blogginlägg på Internetdagarna.se.
_____________________________________________________________
Hela det här inlägget/artikeln är publicerad i Internetworld nummer 4, 2012.

Relaterade inlägg:

Från behållare till dialog

Grejen med sociala medier är att de är… sociala. Det är ett faktum som ibland glöms bort i tider av optimerade uppdateringar för företagets facebooksida eller automatiserad twitterbevakning för att veta när och om det pratas om din verksamhet. Merparten av användarna på en social sajt befinner sig där just för att vara sociala, och det är ofta det jag upplever fungerar sämst när ett användarkonto går från att representera en person till en organisation. Ibland trycks gammal medielogik in i sociala medier och mätvärden som snarare hör hemma i pressklippsvärlden än i ett samtal appliceras.

Den sociala interaktionen med andra människor är ofta väldigt finkänsligt kalibrerad efter situationen och vilka de olika parterna i samtalet är. Maskiner har helt enkelt svårt att hänga med. Jag påminns om allt det här när jag läser Anders Engströms inlägg om hur han använder olika sociala nätverk. Han beskriver hur han tänker kring tjänster som Google+, Twitter, Facebook och den egna bloggen som han skrivit sedan 1999. Han påpekar också något som jag tycker är en viktig poäng. Varje sajt har sitt eget tonläge, sitt eget mikrouniversum med både skrivna och oskrivna regler för hur dialogen ska se ut. Sociala medier kräver en sak som är svår att kompromissa bort, hur många smarta verktyg och bevakningstjänster man än använder. Det krävs närvaro, en riktig och mänsklig närvaro som sträcker sig längre än att se sig som sändare av budskap till en publik.

”Har heller aldrig riktigt förstått mig på de som från en och samma tjänst uppdaterar ett gäng sociala nätverk samtidigt. Att posta samma sak till Twitter, Facebook, Linkedin, mfl känns mest som ett sätt att posera. Ett ängsligt försök att synas på alla platser samtidigt, utan egentligen bli engagerad i någon.”
Bakelit.com: Alla dessa sociala kanaler – här är min utvärdering och min strategi 

Jag har antagligen skrivit hundratals artiklar eller inlägg som på olika sätt beskriver hur företag och organisationer ska lyckas kommunicera och marknadsföra sig i sociala medier. Men om det är någon slutsats jag tar med mig så är det vetskapen om den krock som uppstår när sociala medier ska integreras som en ”kanal” bland andra kanaler i företagets marknadsplan. Det fungerar helt enkelt inte likadant.

Like-button

Like it or not?

Utan att bli helt Cluetrain-uppeldad nu så fastnar ändå känslan av att nätets sociala tjänster sällan byggts för att vara marknadsföringsplattformar i grunden. Utan samtalen och människorna är de bara tomma behållare. Och som företag krävs det både lyhördhet och ett finjusterat tonfall för att bli en del av dialogen istället för behållaren.

Relaterade inlägg:

Hur skiljer man på privat- och arbetsliv i sociala medier?

Personligt, men inte privat. Personligt och privat. Personligt eller privat. Att både vara aktiv som privatperson på nätet och samtidigt representera ett företag eller en organisation är inte alltid helt enkelt. Bisonblogs helgläsning fortsätter. Den här gången blir det en artikel som jag skrev för Internetworld i slutet av oktober, med rubriken:

Ta kontroll över din roll på nätet

När bloggfenomenet var ungt utropade många bloggare att de minsann skrev personligt, men absolut inte privat. Åren gick. Facebook blev det fyrljus av identitetsskapande på nätet som hämtade kraft från alla de tidigare nätverken och kanalerna för socialt umgänge på webben.

Både privat och professionell på samma plats. Bild från Alltid Nyheters Twitter-flöde.

Över fyra miljoner svenskar har ett konto på Facebook och på exakt samma sätt som att människosamlingar i den fysiska verkligheten drar till sig företag och affärer blir också den sociala webben en arena för kommersiella budskap eller relationer.

Med etableringen av företag, organisationer och myndigheter i de sociala rummen på nätet dyker en rad frågor upp när det gäller det personliga och det privata.

Det är vi som jobbar med kommunikation och affärer på nätet i olika former som hela tiden måste göra avvägningar. Det duger nämligen sällan att vara ”det stora varu­märket” när du vill prata direkt med dina kunder i en diskussionstråd på ­Facebook eller i ett svar på Twitter.

Då blir dialogen lätt färglös. I stället uppskattar många kunder att mötas av en riktig människa, ett personligt tilltal och en tydlig avsändare på nätet.

Men den professionella kommunikationen utförs av vanliga individer, som också har egna Face­booksidor eller Twitterkonton och som ­ibland måste representera både sin arbetsgivare och sig själva samtidigt i kontakterna med omvärlden. Det ställer krav på både tillgänglighet och lyhördhet, men framför allt gör det att gränserna mellan jobb och fritid suddas ut.

– När någon nämner Björn Borg en söndagskväll kan jag inte ignorera det, jag måste hantera det. Jag förstår att många blir stressade av att hela tiden vara tillgängliga, men jag blir stressad av att vara bortkopplad.

Så säger Micke Kazarnowicz. Han är ansvarig för sociala medier på Björn Borg och en aktiv debattör och bloggare. För honom är det självklart att representera sin arbetsgivare i de sociala medierna, men kanske framför allt att representera sig själv.

Han pekar på att det är viktigt att aktivt ta kontroll över sin egen nätnärvaro och att skilja på sig själv och sin uppdragsgivare när det gäller till exempel användarnamn och de konton man registrerar på olika tjänster. Det ska gå att byta arbetsgivare utan att allt står och faller med den person som har ansvarat för den ­sociala medier-närvaron.

– Någon gång ska någon annan ta över och det måste gå att knyta loss det från en själv. Det är väldigt få som på riktigt har tydliga strategier för sociala medier. Ofta byter man arbetsgivare till någon i samma bransch. Om jag byter till en kon­kurrent men har kvar mina inloggningsuppgifter, vad händer då? Jag skulle aldrig skapa en identitet namngiven efter en specifik arbetsgivare.

Micke Kazarnowicz tror att både arbetsgivare och personal tjänar på att personalen har sina egna personliga identiteter på nätet.

– Då är det lättare att kapa banden och ta in någon ny. Levi’s har kontot ”Levi’s guy” på Twitter, men personen bakom kontot är namngiven. Han är utbytbar och någon annan kan ta över. Den typen av strategi tycker jag är bra. Sociala medier handlar om mänsklig interaktion. Alla varumärken blir bättre av det, säger han.

Det är en sak att möta kunder i sociala medier, men kanske blir det annorlunda när relationen är mellan lärare och elev eller vuxen och barn?

När ”kunden” är en elev ställs frågor om privatliv och integritet på sin spets. Johanna Karlsson har jobbat som klasslärare i sju år. Hennes elever är ganska unga, vilket har gjort att hon inte arbetar med sociala medier direkt i undervisningen.

– Däremot använder jag sociala medier utanför klassrummet. Dels för omvärldsbevakning, dels som en plattform för pedagogiska diskussioner. Det är på något sätt enklare att ha djupa, pedagogiska diskussioner med någon som man inte akut behöver lösa vikariefrågor med. Dessutom tycker jag att det är intressant att följa samspelet mellan mina elever på till exempel Facebook. De blir som helt andra personer framför datorn, särskilt dem som jag uppfattar som tillbakadragna och blyga.

Hur privat är du på nätet?
– Jag är ganska konservativ när det gäller den bild jag visar upp av mig själv för mina elever. Jag är relativt öppen med mycket om mitt privatliv, men om jag kommer hem från en fest klockan tre på natten och tycker att det är en bra idé att på fyllan uppdatera min Facebookstatus, vill jag inte att mina elever ska se det. Jag skulle inte vilja möta dem på tunnelbanan då heller.

– När jag skriver på nätet skriver jag oftast för en vuxen publik, men i relationen med mina elever är jag väldigt fokuserad på barn. Jag tror att mina elever skulle ha svårt att förstå skillnaden och därför är jag inte direkt hemlig med min närvaro i sociala medier, men det är verkligen inte som att jag delar ut mitt visitkort till mina elever.

Johanna Karlsson beskriver hur hon hanterar alla kontakter med elever lika och att hon inte kontaktar dem om det inte är något särskilt, som en läxa eller liknande. Hon är också noga med att kommunikationen ska kunna ”hålla” för andra ögon än hennes egna.

– Om de skickar ett meddelande eller skriver någonting svarar jag. Mycket sällan censurerar jag mig själv när jag vet att kollegor kommer att läsa det jag ska skriva, men det händer. Jag skulle aldrig skriva någonting om mina kollegor eller min arbetsplats i sociala medier som jag inte kunde säga framför dem, även om chansen fanns att de inte skulle se det.

Hur skiljer man på privat- och arbetsliv när man agerar i sociala medier?
– Jag tycker gränsdragningen mellan privat- och yrkesliv är väldigt svår. Jag vill kunna twittra utan att censurera mig själv. När jag blir arg och bloggar i affekt svär jag ganska mycket. Ibland skriver jag om sex. Jag vill absolut inte att mina elever ska läsa det. Det tillhör mitt privata liv.

– Trots det tycker jag att om man är orolig för att någonting man twittrar eller skriver privat ska ­läsas av fel person, bör man fundera på om det egentligen är så viktigt att man publicerar det och varför. Man bör också vara medveten om att risken är ganska liten att det man lägger upp eller skriver på nätet tolkas precis så som man önskar att det ska tolkas. Viss måttfullhet alltså, säger ­Johanna Karlsson.

Fem tips för din personliga strategi i sociala medier

  • Skriv aldrig något, ­varken som privatperson eller i rollen som representant för ett företag, som du inte skulle kunna säga öga mot öga till den det handlar om.
  • Skilj på dig själv och din arbetsgivare eller uppdragsgivare när du väljer till exempel Twitternamn eller registrerar konton på olika sociala nätverk. Om du byter jobb kan det bli klurigt att behöva byta alla konton.
  • Utnyttja dock möjligheten att låta dig själv eller andra i personalen synas i företagets eller ­organisationens kanaler. Att det finns riktiga personer bakom en företagssida på Facebook eller en Youtubekanal ökar trovärdigheten.
  • Se på företagets sociala medier-konton som ”platshållare” där de personer som just nu är mest lämpade att driva närvaron är aktiva, men också möjliga att byta ut vid personalförändringar.
  • Använd till exempel grupper på Facebook och Linked­in för att komma i kontakt med personer du inte har som vänner på ditt privata konto. Det gör det lättare att hålla isär dina roller.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén