Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Sociala medier (Sida 1 av 8)

Torg med människor

Sociala medier i valrörelsen då och nu – en tillbakablick

Så här i slutspurten av valrörelsen 2018 roade jag mig med att leta fram en text jag skrev om sociala mediers betydelse under förra valet, 2014. När den här texten skrevs hade inte Trumps valkampanj startat, men den svenska extremhögern och dess hatsajter var aktiva. Nazister hade precis börjat dyka upp under till exempel Almedalsveckan. Ändå är det intressant hur frånvarande diskussionen om näthat och de ryssfinansierade propagandakampanjerna för Sverigedemokraterna är i min text. Var det verkligen så lite prat om det för bara fyra år sedan?

Därför avgör sociala medier valet

Att säga att sociala medier inte avgör valet är som att säga att väljarna inte avgör valresultatet. Jag ska förklara varför.

Varje valrörelse de senaste åren har mantrat upprepats: Sociala medier ska hjälpa politikerna att vinna valet. Och varje valrörelse har den givna motreaktionen kommit som ett analogt brev på posten: Nej, sociala medier kommer inte att avgöra valet. Så även under supervalåret 2014. Då skrev medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast en Brännpunkt-artikel hos SvD med fokus på just det sistnämnda budskapet. Forskarna skriver med en lite sarkastiskt ton att ”den dag som våra politiker kan få väljarna att på nätet intressera sig mer för politik än för perserkatter – då kommer sociala medier att avgöra valet”. De påstår även att politiska budskap sällan blir snackisar och därför inte tacksamma att sprida för människor i sociala medier. (för övrigt skrev samma två forskare en liknande artikel i SvD även under valrörelsen 2010).

Samtidigt rapporterade tidningen Fokus om hur Socialdemokraterna skulle använda verktyget Thunderclap för att koordinera sin sociala medier-aktiviteter i bästa Obama-stil. De amerikanska presidentvalskampanjerna brukar bevakas stenhårt av valstrateger från andra länder, och just president Obamas kampanjstabs förmåga att mobilisera sin valmaskin via nätet lyfts gång på gång fram som ett lyckat exempel, även om det handlar just om mobilisering och styrning, snarare än diskussion och samtal om politiken i sig.

Jag tycker att ”bevisföringen” i Brännpunkt-artikeln är bristande. Dels hänvisar den till flera år gammal forskning om hur svenskarna använder nätet (vilket i internet-år är ganska lång tid). Och dels ställs inte sociala medier i perspektiv till andra plattformar som används för att påverka väljarna. Slutligen saknas även perspektivet om vad som definierar en politisk diskussion i sociala medier. Är det när diskussioner kretsar kring specifika partiers aktiviteter, eller är det när vi diskuterar frågor som kan ha politisk innebörd?

Ett exempel på sociala medier-relaterad händelse som tros ha påverkat väljare under valrörelsen 2010 är blogginlägget på bloggen Klamydiabrevet, om utförsäkrade Annica Holmquist. Inlägget spreds som en löpeld och nådde ända till Washington Post. Enligt vissa gjorde blogginlägget att regeringen förlorade majoriteten och att SD fick en vågmästarroll.

Men det är inte enstaka inlägg som bör lyftas fram för att visa på hur sociala medier använts av medborgarna för att diskutera och reflektera över politik- och samhällsfrågor. Brit Stakston på JMW sammanfattade valrörelsen 2010 utifrån ett sociala medier-perspektiv på ett bra sätt och pekade på att ”Facebook med sina 4.1 miljoner aktiva medlemmar i valårets slutskede får symbolisera de nya kommunikationsformerna och närheten till väljarna utanför valstugan. Så visst har vi ett Facebookval bakom oss.”.

Här är 5 punkter som sätter sociala medier i perspektiv för supervalåret:

  • Hur bra fungerar valstugor, torgmöten, frågestunder och direkta möten mellan väljare och politiker för att avgöra ett val? Det ska jämföras med att lägga motsvarande resurser på den sociala webbnärvaron. Sociala medier är en kanal, en kommunikationsplattform. Den kan inte i sig avgöra något val, precis som att endast torgmöten inte kan göra det. Däremot kan självklart de budskap som bärs av plattformen vara avgörande, precis som ett möte i en valstuga, en tv-reklam eller en tidningsannons kan vara det. Via sociala medier når partierna dessutom befolkningsgrupper som de annars inte skulle kunna ha en dialog med. När vi har en hel generation som väljer bort tablå-tv så når ju inte heller mediernas rapportering fram till stora grupper i befolkningen på samma sätt som tidigare.
  • Vad händer om ett parti helt skulle avstå sin närvaro i sociala medier, valstugor och tv-reklam under valrörelsen? Skulle det förändra valresultatet? Antagligen, vilket återigen sätter fokus på att sociala medier måste ses som en del av något större än en apparat som på ett mystiskt sätt skulle omvandla svagt väljarstöd till större, eller på egen hand lyfta ett parti till valseger.
  • Innehåll i sociala medier påverkar antagligen väljarna på ett marginellt sätt, men politiska val avgörs ofta just på marginalerna. Det är inte de som röstat på samma parti i hela sitt liv som är den viktigaste målgruppen under en valrörelse, utan snarare de som inte bestämt sig.
  • Mobilisering! All kommunikation handlar inte om att övertyga. Om ett parti ser sociala medier som en kanal för att jaga väljare kommer de att misslyckas. Däremot är sociala medier en central funktion för att mobilisera de egna leden, skapa engagemang, få valarbetare, peppa förtroendevalda att köra ända in i kaklet och så vidare, precis så som Obama använt sociala medier. Och om inte det spelar någon roll kan man undra vad som spelar roll.
  • Slutligen, dock inte av liten betydelse, är insikten om att det ofta är i samtal med andra, oavsett om det sker i sociala medier eller vid fysiska möten, som våra politiska åsikter färgas och avgörs. Att vi tar mer intryck av rekommendationer som kommer från våra egna vänner än via en marknadsföringskampanj lär inte vara någon nyhet för någon pr-makare.

Min slutsats blir att utfästelsen om att sociala medier inte kommer att avgöra valet är som att säga att människor inte kommer att avgöra valet. Sociala medier fylls med innehåll av människor som är – just det – sociala. Även om vi skapar filterbubblor och bara pratar med vänner som vi redan känner så är det i samtalen de politiska åsikterna formas och testas. Och ofta sker det långt ifrån valstrategernas radar, i mötet mellan människor vi redan har en relation till.

Papper avgör inte valet, etervågor avgör inte valet, big data avgör inte valet. Människor av kött och blod som kommunicerar avgör valet. Och om man väljer bort nätet som plats för kommunikation, ja då har man förlorat all koppling till verkligheten och kommer definitivt att förlora valet.

Relaterade inlägg:

Laptop på skrivbord

Så får du saker gjort när sociala medier pockar på din uppmärksamhet

Jag vet inte hur du fungerar, men själv har jag minst sagt en stark tendens att fastna i de sociala flödena så fort jag tar upp min mobil eller sätter mig vid en dator.

Jag lever uppkopplad både i mitt jobb- och privatliv och varje dag konsumerar jag enorma mängder uppdateringar, bilder, kommentarer och annat innehåll på nätet. Roliga tweets och intressanta artikeltips lurar alltid bakom hörnet även om det egentligen är helt andra saker jag borde göra.

Råden är många kring hur du ska undvika uppmärksamhetsfällorna. Steven Zhang säger att det mest produktiva sättet att hantera ens tid på internet är att minimera den tid vi lägger på det. Radikalt, jag vet.

”Jag tenderar att inte ha så bra självkontroll när jag använder nätet. Antagligen eftersom jag är en naturligt nyfiken person” skriver han i ett inlägg på Quora.

Att vara på internet är som att ställa sig framför vattenflödet av en brandslang med information, och våra hjärnor är ganska dåliga på att hantera det, är hans slutsats.

Så hanterar du din tid på nätet på ett vettigt sätt enligt Steven Zhang

  1. Innehållsproduktion. Steven Zhang försöker arbeta så mycket som möjligt offline för att sedan koppla upp sig när det verkligen behövs. Han använder Getting things done som metod för att få saker gjorda, och det fungerar även offline. Han skriver blogginlägg och längre e-mailsvar i nedkopplat läge, och har i förväg sparat ned eller noterat uppgifterna så att de kan göras utan uppkoppling.
  2. Innehållskonsumtion. När Steven Zhang vill läsa en artikel, ett inlägg eller längre mail skickar han innehållet till sin Kindle via en ”share to Kindle”-funktion. Det blir mindre distraherande att läsa innehållet på det sättet och han avsätter också längre stunder då han ”crunchar” igenom allt det han sparat undan för att läsa.

Steven Zhang konstaterar att han är som mest produktiv när han flyger eftersom det tvingar honom att vara nedkopplad (i alla fall på de flesta långflyg än så länge). Jag känner likadant med att åka tåg. Att ha ett distansförhållande med regelbundna tågresor gjorde till exempel under för min produktivitet när jag var frilansjournalist en gång i tiden. Uppkopplingen på tåget var så svajig att det ändå var lika bra att göra saker som inte krävde internet.

Hur gör du för att få saker gjort, trots alla flöden som pockar på uppmärksamheten?

(Ovanstående text publicerades ursprungligen på resume.se när jag drev en egen blogg där)

Relaterade inlägg:

20 år efter Lunarstorm: Så dog de svenska communitysajterna

För tjugo år sedan startades Lunarstorm – den första och vid den tiden största svenska communitysajten. För tio år sedan hände något på webben som kom att förändra allt. Vid den tiden låg svenskarnas digitala liv splittrat över en mängd olika sajter. Lokala ­aktörer kämpade om att locka till sig flest medlemmar och Lunarstorm var det community som både var tidigt ute och hade haft störst penetration.

Under dess glansdagar hade Lunarstorm haft 1,2 miljoner medlemmar och några av de största konkurrenterna var Hamsterpaj, Skunk, Playahead, Apberget, Sylvester och Bilddagboken. Än idag finns trotjänare som Familjeliv och Flashback kvar, men det är ingen överdrift att benämna det som hände de där åren som en slakt på svenska communities, till förmån för utländska konkurrenter med bättre sociala funktioner, gränssnitt och förmåga att knyta till sig en ännu större del av den svenska befolkningen.

Lunarstorm

Lunarstorms inloggningssida när det begav sig. (Bild: Internetmuseum)

Vid samma tid insåg svenska företag styrkan i att bygga tätare relationer med kunderna på nätet. Att bygga ett eget företagscommunity 2006 var lika hett som att jobba med growth marketing 2016. Sen kom Facebook. Det blev början på slutet för de svenska breda communitysajterna och satte delvis punkt för företagens försök att bygga upp egna sociala plattformar. Bara några år senare framstod dåtidens sociala svenska giganter som tomma kyrkogårdar, ibland med någon vilsen själ vandrades runt bland inaktiva användarkonton, om de ens fanns kvar online fortfarande.

”30 procent av medlemmarna betalade för Lunarstorms premiumtjänst”
Här berättar Lunarstorms grundare Rickard Eriksson om hur Lunarstorm skapades och ovanan från annonsörer att ”betala för luft”.

Uppköpshajp bland svenska communities
Under samma tid hade tillgången till bredband och snabbare uppkoppling blivit så etablerat att video på webben inte bara var en hackig historia i upplösningen 100×100 pixlar.

Youtube startades ovanför en pizzeria i San Mateo 2005 och ett år senare började sajten på allvar få spridning även i Sverige.

YouTube screenshot 2005.png
Youtube som sajten såg ut strax efter lanseringen 2005.
(Bild: WikipediaWP:NFCC#4), Fair use,)

Att video på nätet var det hetaste heta, det förstod gänget bakom Bubblare – en svensk videosajt som också ville vara ett community för användarna. Bubblare lanserades under sommaren 2006 och bara 7 månader senare köpte Eniro 48,1 procent av Netclips, bolaget bakom Bubblare, för 9,2 miljoner kronor. Investeringen kom mitt i peaken av både video- och communityboomen och ses ibland som en misslyckad och alltför dyr affär ur Eniros perspektiv. Det omdömet var dock lätt att göra i efterklokhetens trygga famn.

– Det var en tidsanda och en communityhajp 2005 tills Facebook kom in och käkade upp allt. Alla stora communities bytte ägare fram och tillbaka. Apberget gick till Västerbottenkuriren till exempel. Youtube såldes till Google i oktober 2006 och det spädde på en redan het marknad, säger Oskar Kalmaru, grundare och marknadschef på Narrative, men också en av grundarna till Bubblare.se och innan dess pr-ansvarig på Hamsterpaj.

Oskar Kalmaru

Oskar Kalmaru beskriver tidsepoken som att det fanns en övertro på det lokala perspektivet.

– Det var bisarrt att det fanns så många olika etablerade communities i lilla Sverige. Lunarstorm, Playahead, Apberget och Hamsterpaj betraktades som att de skulle vara för evigt. Det var en ganska optimistisk tanke.

– Vi startade Bubblare för att skapa ett lokalt video-community. Och Youtube var inte lika känt i Sverige då. Men det som hänt sedan dess är att de globala sajterna blivit lokala. Facebook är på svenska. Det märks inte att man är på en utländsk sajt.

Idag är Bubblare.se en skugga av sitt forna jag. Efter att Eniro köpte in sig i bolaget ville de integrera tjänsten bland Eniros produkter och enligt Oskar Kalmaru handlade det även om ett intresse för tekniken bakom sajten. Oskar återvände till studierna vid Handelshögskolan i Stockholm under 2008 medan resten av grundarna fortsatte driva bolaget samtidigt som det fick en annan nisch.

– Bubblare var kvar ett tag och de som jobbade i bolaget styrde om det till ett videoproduktionsbolag. Det drivs fortfarande idag i form av Snabbfilm AB, säger Oskar Kalmaru.

Hajpen kring Bubblare och senare droppet i användarantal i konkurrens med framför allt Youtube är tidstypisk resa för ett community under de här åren, enligt Oskar Kalmaru.

– Det var en annan tid. Det man gjorde då gör man ju med Facebooksidor idag. Betydligt snabbare och enklare dessutom. Då var man tvungen att investera i egna stora sajter.

Men ska vi vara oroliga för att de sajter vi använder idag när som helst kan försvinna till förmån för nya utmanare och konkurrenter? Inte lika mycket som förr, tycker Oskar Kalmaru. En av orsakerna är, enligt honom, att vi investerar betydligt mer tid och material i de sajter vi använder idag jämfört med tidigare. Ibland använder vi även loginfunktionen på Facebook för att komma åt andra sajter.

– Ett skäl till att Facebook är mer robust jämfört med Lunarstorm är att det är så mycket mer än ett sätt att umgås. Mycket av din onlineidentet ligger på Facebook.

Hög tid att hitta alternativ
Den som använder Googles tjänster för bland annat mail, dokumenthantering och sök i olika former vet att företaget sitter på stora mängder personlig information om oss som användare. Företaget nämns också regelbundet i debatter om integritet på nätet och vilken makt de stora kommersiella jättarna har över vårt digitala liv.

Vad som händer om Google skulle förpassas till webbkyrkogården vågar en del nästan inte tänka på. En som dock inte bara lekt med tanken utan även skrivit en bok om Google och dess ställning som hela världens sökmotor och datasamlare är journalisten Andreas Ekström. Han utmålar inte de stora webbföretagen som onda eller goda, snarare handlar det om att deras lagring och analys av stora datamängder kommer att medge stora konkurrensfördelar nu och i framtiden.

– För de här företagen är makroperspektivet egentligen det allra viktigaste, att genom till exempel sökordsanalys kunna veta vad hela världen just nu är rädd för eller längtar efter eller vill köpa eller sälja, det är alltid mer värt än att veta att just jag är lite extra intresserad av en viss författare eller så. Båda kunskaperna är värdefulla, men överlag tror jag inte att någon direkt farlig personkartläggning pågår hos de här företagen, bara för att det skulle vara möjligt för dem att göra det, säger han.

andreas-ekstrom-web

Andreas Ekström. Foto: Pontus Tideman

Hur påverkar det oss att tjänster som idag är centrala och som vi investerar mycket tid och material i kan försvinna eller överges?
– Inte så mycket som det borde! Vi borde ju bli skickliga arkivarier, som aktivt funderar på hur vi tar backup och hur vi sorterar och sparar. I stället tycks de flesta göra tvärt om: spara allt på ett enda ställe, och så hålla tummarna.

När det gäller Facebook tror Andreas Ekström att tjänstens betydelse som identitetsbärare och certifieringsverktyg kan bli minst lika viktig som att vara en plats där vi kommunicerar med andra människor.

– För Facebook ligger det en ofattbart stor affär i att bli utfärdare av hela världens e-legitimation. Och vilken aktör skulle vara bättre lämpad, rent tekniskt? Inom några år kan vi alldeles säkert göra ganska många bankaffärer med vår Facebook-identitet. Kanske också rösta i vissa val.

Digital nostalgi
Men vad är det då som är så viktigt att spara när en gammal favorit går till sista vilan? Elza Dunkels är fil dr i pedagogiskt arbete och forskar bland annat kring ungdomar och internet på Umeå universitet. Hon pekar på att människan i grunden är nostalgisk, men kanske inte på det sätt vi tror. Enligt henne är till exempel bilder och gamla mail mer värda än långa diskussiontrådar och själva interaktionen med andra. Den lever i nuet men har mindre värde som arkivmaterial.

– Interaktion är inget man sparar generellt ändå. Man sparar mail av säkerhetsskäl, det är lite mer som fakta-konversationer. Det är bra att kunna gå tillbaka och se vad det stod, men man sparar det inte för själva interagerandet.

Elza Dunkels

Elza Dunkels

Gamla pappersarkiv har fördelen av att vara relativt beständiga mot tidens gång, jämfört med datafiler och servrar som kanske inte kan läsas av framtidens operativsystem och hårdvara. Det här är något som många arkivarier grubblar över. Samtidigt tycker inte Elza Dunkels att vi ska överdriva forna tiders arkivering. Att skapa standarder och rutiner för hur vi ska bevara information till eftervärlden är något som alla tidsepoker haft problem med.

– Visst har det funnits arkivering, men mycket har byggt på att ett bibliotek har gjort på sitt eget sätt. Man inbillade sig att det var mer ordning förr. Men jag tror att man var ganska slarvig.

– Hade vi sparat ned allt så hade vi inte fått plats med nutiden heller. Det går inte att ha kvar exakt alla amerikabrev. Det är för att några finns kvar som det går att se dem, säger Elza Dunkels.

Hennes forskning visar att unga människor delar med sig av intim information i något större cirklar av vänner nu än tidigare. Och de yttre cirklarna av bekantskapskretsen ökar också genom närheten via till exempel Facebook. Yngre personer kan också bli nostalgiska över gamla webbtjänster eller användare på ett diskussionsforum, något som äldre inte hunnit bli eftersom internet inte var etablerat på samma sätt under deras ungdom.

– Det är så roligt när folk kommer ihåg “nicks”. Det är som byfånar som alla visste vem det var. Det är samma sak som hände förr i tiden när folk träffades och kom från samma bygd. Vi har använt det globala nätverket för att skapa en pytteliten by. Hela världen erbjöds oss och så tar vi det fantastiska och går tillbaka och gör det som alla försökt fly ifrån.

– Ingen ville egentligen bo i den där byn där alla pratade skit om varandra. Men vi kanske har tagit det positiva från byvärlden med in i det digitala.

Olika syn på personlig data
Hur viktigt vi tycker det är att behålla vår uppgifter när vi flyttar mellan sajter och nätverk skiljer sig också mellan olika personer, enligt Elza Dunkels.

– Vissa människor vill ha kvar allt och vissa vill lämna saker bakom sig. Det är olika hur man tänker kring det. Är man en person som rycker på axlarna och går vidare så är det ett mindre problem. Flyttstöket mellan olika sajter kan bli mindre i framtiden i takt med att de stora jättarna blir ännu mer dominerande.

– Just nu är de största webbtjänsterna så stora att det kommer dröja länge innan den stora massan försvinner någon annanstans. Det finns lite näthipsters som försöker göra något annat eller folk som tröttnar för att det inte är spännade längre. Det säger Marcin de Kaminski, nätforskare, nätaktivist och sociolog. (numera yttrandefrihetsexpert på Sida).

Han är förvånad över Facebooks dominans och minns en tid när många uppskattade att ha tillgång till flera olika nischade forum och nätverk. Det var något positivt i sig. När alla finns på samma plats föds nya problem, enligt honom.

– Näthatsdiskussionen är lite som om internet imploderar. Alldeles för många på samma ställe och ingen vet vad de gör. Det innebär dock inte att alla är onda.

Marcin de Kaminski

Marcin de Kaminski

Marcin de Kaminski reflekterar också över vad det innebär att en enda sajt som Facebook har så stor makt när det gäller vilka nyheter och vilken information vi tar del av. Han nämner den svenska feministiska sajten “33anledningar” som blev spärrad av Facebook under en period, något som Facebook senare hävdade var ett misstag och som inte borde ha hänt.

– Då tror man direkt att det är Facebook som har en illasinnad plan, när det egentligen är ett spamfilter. Vi är i en värld där vi ser resultatet av koden men vi förstår den inte. Vi får större delen av vår nyhetsuppdatering via Facebook. Trådar som är mer populära ser vi mer av trots att vi själva inte är intresserade av dem. Då skapas ett konstlat intresse.

Gammal plattform lever än
Marcin de Kaminski har använt protokollet för livechatt – IRC, sedan 1993 och använder det fortfarande. Det är ett exempel på en plattform som inte har förändrats tekniskt men som både ökat och minskat i popularitet under åren.

– Förr i tiden var det gemene mans chattforum, men så är det inte längre. Det är mer nischat med olika intressegrupper. Men det lever kvar, vilket är fascinerande.

Icq-fönster när det begav sig.

Icq-fönster när det begav sig.

Han använde meddelandetjänsten Icq hellre än Msn när båda var aktuella och använde olika communitysajter för olika saker. Det finns en viktig aspekt med webbtjänster som ägs och drivs av ett bolag, snarare än att vara byggda på öppen källkod.

– Problemet är att det handlar mer om tjänster än protokoll. Om Facebook skulle ta sin hand ifrån sajten facebook.com så finns det inte så mycket kvar. Det finns ingen möjlighet att sätta upp ett eget Facebook.

Så dör en social sajt
En grupp internetarkeologer har analyserat community-sajten Friendsters uppgång och fall.

Friendster var en av de många sajter som dränerades på användare och aktivitet när Facebook slog igenom på allvar. Tidningen Wired berättar om hur Google ville köpa Friendster för 30 miljoner dollar 2003 men bara tre år senare var sajten så gott som död i USA. Den klarade sig några år till tack vare ett starkt fäste i Sydostasien innan den slutligen självdog efter en redesign.

Friendster

När en grupp forskare vid Swiss Federal Institute of Technology analyserade Friendsters utveckling kom de fram till att trots att sajten hade tiotals miljoner användare var kopplingarna mellan dem inte speciellt starka.

De flesta användare var inte ihopkopplade med särskilt många andra och la du till en ny kontakt fick du ändå inte tillgång till jättemånga fler personer.

Det fanns inte tillräckligt starka relationer i nätverket vilket gjorde att många övergav sajten när användargränssnittet förändrades. Det var helt enkelt inte värt det.

– Först började användarna i de yttre kretsarna att lämna sajten, vilket försämrade upplevelsen för de mest aktiva användarna och ledde till en kedjereaktion som löste upp nätverket, säger David Garcia, professor vid The Swiss Federal Institute of Technology, till tidningen Wired.

Slutsatsen är att det krävs mer än många användare för att bygga ett starkt socialt nätverk. De måste ha starka kopplingar till varandra också.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Internetworld, hösten 2013. Inledningen har modifierats inför publiceringen här på Bisonblog.

Relaterade inlägg:

”Om webben är öppen, varför måste det sociala vara stängt?”

Är vi dömda till en social tillvaro innanför väggarna på de sociala medier vi använder? Just nu pågår kampen om ett fritt internet på flera fronter.

Jag har begått blogginlägg igen på min nya blogg hos Di Digital. Läs om IndieWeb och försöket att skapa oberoende sociala plattformar för att minska inlåsningseffekten som de stora kommersiella IT-jättarna ofta önskar sig.

Di Digital - Har Facebook låst in oss för gott?

Relaterade inlägg:

5 perspektiv på sociala medier i valrörelsen 2014

Idag skrev jag ett längre inlägg på Intellectabloggen med fokus på hur sociala medier används i valrörelsen. Medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast påstår i en Brännpunkt-artikel i SvD att sociala medier inte avgör valet. Jag ger mig på att reda ut varför den typen av påståenden både är missvisande och direkt felaktiga. Inlägget innehåller även fem perspektiv på valrörelsen i sociala medier i punktform.

”Att säga att sociala medier inte avgör valet är som att säga att väljarna inte avgör valresultatet. Jag ska förklara varför.”

Läs mer på Intellectabloggen: Därför har forskarna fel om valet i sociala medier.

Relaterade inlägg:

Så bevakar du stora nyhetshändelser snabbare än svenska medier

Blogg100-utmaningen har rullat igång med full kraft och vi är strax över 700 personer som vill försöka blogga 100 dagar i rad. I mitt fall innebär det att vi på Intellecta Corporate har börjar publicera de första inläggen på vår företagsblogg. Idag har jag skrivit ett inlägg som tar avstamp i den senaste utvecklingen i Ukraina: Guide: Så bevakar du situationen i Ukraina snabbare än svenska medier.

Jag går igenom 5 tips på hur du kan hitta nyheter och källor långt innan de blir upplockade av medierna, samt hur till exempel Bambusers kartsök och taggar på Instagram kan leda dig direkt till händelsernas centrum. Läs hela inlägget här.

Följ utvecklingen i Ukraina via Instagram.

Följ utvecklingen i Ukraina via Instagram.

Relaterade inlägg:

Därför fungerar inte den påkostade reklambilden i sociala medier

Den delbara bilden har blivit ett enkelt sätt att snabbt förmedla ett budskap och nå en stor publik, men vi saknar ett gemensamt språk för att hantera bilder. Det hävdar Christel Copp, som är formgivare och konsult inom visuell kommunikation. Hon undervisar bland annat på Göteborgs universitet, där de som utbildas till kommunikatörer har bildkommunikation som en del i sin verktygslåda.

Christel Copp, formgivare och konsult inom visuel kommunikation– Det har blivit ett enormt bildflöde sedan mobilkameror och digitalkameror kom. Ett problem ur ett yrkesperspektiv är att vi i skolan får lära oss svenska språket, men att människor har väldigt lite kunskap om hur man kommunicerar i bild, säger Christel Copp.

Som exempel berättar hon om hur företag ofta skriver genomarbetade och bra texter till sina hemsidor, men inte alls har samma förståelse för eller lägger samma vikt vid bilderna.

När det gäller bilder i sociala medier kan den virala effekten vara svår att förstå och bemästra. Det är det extrema och avvikande som människor oftast reagerar på och vill dela vidare, något som kan stå i motsats till det budskap de flesta företag vill förmedla.

– Benetton använde under en viss tid extrema bilder för att vara ett klädföretag. Det är möjligt att deras försäljning ökade, men det blev en väldig debatt kring bilderna. Om det varit ett framgångskoncept hade antagligen fler ­företag ägnat sig åt det, säger Christel Copp.

Det finns alltid ett sammanhang där bilden presenteras, till exempel i flödet på Facebook, på ett företags hemsida eller i nyhetsrapporteringen. Om du exempelvis bläddrar i en resekatalog förväntar du dig att se vackra bilder från olika resmål. Kontexten avgör hur vi tolkar bilden.

– Naturfotografier eller bilder som vinner tävlingar är vackra i sig och vi kan förstå att bilden är tagen i en unik eller osannolik situation. Den får en laddning, till exempel de första bilderna från månen. De kanske inte alltid är bra kompositionsmässigt, men de har ett värde eftersom det är så extremt att ta bilden just där. Säg att någon fallit ur en byggnad och haft en kamera med sig och fångat en bild på väg ner. Den hade varit extrem om man känner till kontexten i sig, säger Christel Copp.

För att skapa bilder som din målgrupp blir engagerad av måste du utgå från den miljö där bilderna når mottagaren, men kanske framför allt från vilket syfte den som tittar på bilden har. När vi befinner oss på väg till jobbet eller går på stan letar vi inte aktivt efter reklambilder eller andra bildbaserade budskap. Därför är reklambilderna ofta tydliga i sin form för att fungera i just den miljön, enligt Christel Copp. Bläddrar vi förbi uppdateringar från våra vänner i sociala medier söker vi kanske inte efter något speciellt eller har några särskilda förväntningar på det som kommer att visas.

– När vi är i färd med att göra något annat behöver bilden vara väldigt tydlig. Men har man en skoluppgift eller en yrkesuppgift kommer man att leta bilder på ett helt annat sätt. Det är inte alltid kommunikatörer tänker på det. I vilket läge ska jag slå mig in i människans medvetande och när letar de själva?

Björn Lundevall är art director och delägare på FLB. Enligt honom finns det ett gammalt tänkande som lever kvar där den klassiska reklambilden får större budget och fokus än pressbilden.

– På många sätt lever vår bransch kvar i att det finns olika typer av bilder där reklambilden har störst budget och pressbilden, som har en möjlighet att vara spetsigare, sliter med smulor av reklambudgeten. Därför blir de bilderna ofta idéfattiga. Men vilken av bilderna har egentligen högst krav på sig och störst potential?

Precis som Christel Copp är Björn Lundevall inne på att sätta in bilden i ett större sammanhang, att se dess roll att berätta en historia snarare än att jaga klick och delningar. Men han har ändå en idé om vilken typ av bilder som har störst chans att spridas.

– Alla bilder med en tydlig idé har en chans att bli virala. Men sanningen är väl att humor, kontrovers och bilder med djur och bebisar verkar vara förfördelade. Jag tror att om man stirrar sig blind på antal klick, visningar och delningar missar man lätt att berätta sin historia.

Vad som sprids och delas skiljer sig också mellan olika plattformar. En tydlig trend enligt Björn Lundevall är att gå bakom kulisserna och visa bilder från den egna verksamhetens insida.

– Facebook svämmas över av sentimentalitet och rättvisebilder i samma takt som de yngre försvinner därifrån. Jag som är art director ser hur många berättar “behind the scenes”-historien. Ett bra exempel är Instagrams senaste uppdatering som innefattade en uppfräschning av logotypen. Nyheten om detta spreds väldigt fort med hjälp av “behind the scenes”-bilder från uppdateringen via Dribble som är ett ännu snävare forum.

Traditionella reklambilder och bilder som används på företagens hemsidor är sällan de bilder som fungerar bra för den som vill få stor spridning.

– Bilder som inte blir virala kan man väl säga är de bilder man tydligt ser är skapade för att bli just virala. Bilder som ligger för nära det dagliga utbudet av stortavlor, erbjudanden och reklam kanske man kan säga. Det är svårt att få ut en kampanjbild, säger Björn Lundevall.

Vilken strategi ska man som företag ha för att få ut sin bild?
– Strategin ska alltid vara att göra bra, relevanta bilder med en tydlig idé. Det säger sig självt men ofta är problemet nog snarare att man lägger väldigt mycket tid på just “strategin” och rätt lite tid och resurser på den faktiska bilden. Hur många datortillverkare gör till exempel roligt bildmaterial? Prova att bildgoogla ultrabook, säger Björn Lundevall.

Datortillverkare lägger exempelvis tid och kraft på att skapa initiativ på Pinterest för att få ut sina rätt tråkiga bilder där, menar Björn Lundevall, och undrar varför de i stället inte bara gör bra, relevanta bilder som har chans att hamna där naturligt.

Våga sprida dina bilder
När Stockholms stad lanserade en ny grafisk identitet kunde kommunen ha gjort mer för att undvika reaktionerna och kritiken mot att arbetet kostat fyra miljoner kronor, tycker Björn Lundevall.

– Jag förstår att man vill smyga ut en sådan nyhet eftersom man vet att skattepengar inte är något man tar lätt på. Men man missar det helt genom att smyga med bildmaterialet. Om man har en pressbild och det är den nya logotypen är det såklart att det ser dyrt ut med fyra miljoner spenderade skattekronor. Hade de i stället visat fler enheter, fler applikationer och mer inspirationsmaterial tror jag att storyn inte hade behövt handla om hur mycket det kostat utan om hur bra och viktigt det kan vara med en enhetlig visuell kostym, säger Björn Lundevall.

Björn Lundevall ger tre tips på hur du kan jobba aktivt med en bildstrategi:

  • Det viktigaste är att våga kliva ur sina guidelines och tänka på hur man kan berätta sina historier på ett ärligare och mer relevant sätt och anpassa sig efter var man vill synas.
  • Var mer snabbfotad och häng på kulturella händelser och rörelser. Du har säkert sett bilden på Steve Jobs i Applelogon som dök upp i samband med hans död.( sök på ”Steve Jobs Mac logo”).
  • Våga bli mer nischad och våga gå smalt till en början. Kika på Volvo Concept You, som visar upp sin designprocess på den plattform som kändes mest relevant för att visa upp en designprocess, Tumblr.

Ovanstående artikel skrevs och publicerades ursprungligen för Internetworld.se.

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 8

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén