Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: relationer

Vänner, kontakter, följare eller fans?

Förändrar strukturen på vår kommunikation också strukturen på vår vänskap? Maktministeriet har spelat in ett litet avsnitt om vänskap. Vad passar bättre en regnig helg som den här än att krypa upp i soffan och lyssna på lite podd?

Relaterade inlägg:

Tweetupsthlm tog mig tillbaka till framtiden

Nu ska jag berätta om två saker som inte har med varandra att göra, men ändå går att länka samman. I mitten av januari började jag med mitt Blogg100-projekt som går ut på att blogga i hundra dagar i rad. Det har gått väldigt bra än så länge (tackar som frågar). Innan helgen var jag på Tweetupsthlm, ett mingel med den enda gemensamma nämnaren att de som deltar gillar att twittra typ. (även om det förstås finns kluster bland de människor som dök upp på Hilton Slussen i fredags). Det var 470 personer anmälda till Tweetupsthlm varav kanske 300-400 dök upp. Imponerande, och bra fixat av eldsjälen Niklas Dahlqvistmed flera.

#tweetupsthlm 3 februari 2012 på Hilton Slussen i Stockholm.

#tweetupsthlm 3 februari 2012 på Hilton Slussen i Stockholm.

Båda de här sakerna har fått mig att bli nostalgiskt. För det är något med det entuasistdrivna som ibland glöms bort i tider av optimerade statusuppdateringar från din företagssida på Facebook eller de där listorna på hur du undviker felsteg i sociala medier. Därmed inte sagt att guider av den typen inte behövs, men ibland vill man sluta vara hubot och bli lite mer känslomänniska liksom. Det finns plats för båda perspektiven, det vet jag.

I fredags blev jag påmind om hur det kändes 2004, de där första åren jag bloggade och långsamt hittade andra som var lika intresserade och entusiastiska som jag. Jag minns Bloggforum och den där mixen av människor som uppstår när det är intresset och inte vinsten, nätverket eller exponeringen som får styra. Jag minns spontana träffar med Jaikububblan.

Självklart kan du ha rent affärsmässiga skäl till att prata med andra människor på Tweetupsthlm, men det är inte i första hand det som utmärker stämningen eller eventet som sådant. Istället är det en välkomnande och öppen attityd från de allra flesta (och självklart lite nervösa blickar och ängslan inför att kanske inte känna så många, vilket senare brukar lösa sig av sig självt).

Tweetupsthlm påminde mig om det som en gång var det fina med nätet. Blogg100-bloggandet har tagit mig tillbaka till den mentala känslan av att blogga för att det är kul, och inget annat än det. Inga måsten eller krav på att ”underhålla det personliga varumärket” eller ”finnas på radarn för att få fler uppdragsgivare” (även om det säkert hjälpt för sådana syften också). Mitt eget bloggande har även blivit längre, mer ambitiöst och enligt mig mer relevant (upp till andra att bedöma i och för sig), men framförallt mer entusiastiskt.

Det känns litegrann som att jag hittat tillbaka till det som var orsaken till att jag blev så engagerad i internet från första början, de sociala möjligheterna, styrkan i entusiasmen snarare än beräknandet av mänskliga transaktioner. De där stapplande steget med 28,8-modemet i mitten av 1990-talet. Allt är inte likadant såklart, och tur är väl det. Men angreppssättet och tankarna liknar varandra.

(Jag hade tänkt skriva något om vilken typ av personer som INTE dyker upp på mingel av ovanstående typ, eller som inte är så närvarande på nätet som man skulle kunna tro med tanke på deras yrkesroller eller bakgrund. Men det får bli i ett annat inlägg. Det finns förklaringar. Ledtråd: Makthavare, entreprenörer, medieetablissemang)

Relaterade inlägg:

Facebook ler och klappar oss på huvudet

I förra numret av Internetworld fick jag förmånen att skriva om ett av mina favoritämnen, nämligen relationer på internet och hur nätet förändrar vårt sätt att kommunicera. Jag intervjuade psykologerna Oskar Henriksson från Psykologifabriken och Hillevi Brinkborg från Wemind om hur de ser på nätrelationer och beteenden.

Läs de tre artiklarna här:

Här är två citat ur artiklarna som jag tycker lyfter intressanta aspekter.

Oskar Henriksson, psykolog på Psykologifabriken (Foto: David Brohede)

Vi speglar oss mot och bekräftar varandra på olika sätt och våra intryck från omvärlden påverkar också våra val. Om du vet att en viss typ av uppdateringar eller inlägg leder till många kommentarer eller ”gilla”-klick från dina vänner känns det inte direkt långsökt att tro att du dras till att ägna dig åt just den typen av publiceringar.

För att förstå hur vi kommunicerar online och vilka roller vi antar tycker Oskar Henriksson att vi ska vända blicken bakåt i historien. Det som nu sker på nätet liknar mer det som hände i det gamla bysamhället än i det ofta distanserade och mänskligt isolerade industrisamhället, där individen fick mindre plats.

– Självklart finns en grundpersonlighet, men sedan påverkas våra beteenden av de miljöer vi växer upp och verkar i. Om byäldsten log åt oss och klappade oss när vi gjorde något bra som barn kanske vi gjorde mer av det. Den effekten kan vi nu få på Facebook. Vissa saker kommer att bli mer uppmuntrade än andra. Det kan påverka hur vi ser på oss själva. ”Just det, folk gillar när jag är glad. Det här kanske jag ska göra mer av.” Det kan påverka vår personlighet, säger Oskar Henriksson, och fortsätter:

– Om du är på ett möte och din chef ler varje gång du kommer med ett nytt förslag är det klart att du uppmuntras att komma med nya idéer.

Hillevi Brinkborg, psykolog på Wemind

Hillevi Brinkborg, psykolog på Wemind

Vårt sätt att relatera till omvärlden skiljer sig inte speciellt mycket bara för att vi sitter bakom en skärm.

– När klienter ska återge en dialog berättar de snarare om innehållet och ibland kan jag därför tro att de har träffats, men senare visar det sig vara en konversation över internet. Jag drar slutsatsen att forumet inte längre spelar så stor roll, att relationer skapas och upprätthålls på olika sätt, säger Hillevi Brinkborg.

Det finns exempel på situationer där internet faktiskt gör det lättare att utföra handlingar eller agera i en kommunikationsroll som kanske inte är bekväm från början.

Hillevi Brinkborg pekar på att vissa klienter tycker att det är lättare att ta kontakt eller återuppta kontakten med vänner via internet, något som de från början uttryckt som en svårighet.

– Jag ger ibland sådana hemuppgifter, som att till exempel mejla en barndomskompis eller lägga till en kompis på Facebook.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén