Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: rasism (Sida 1 av 2)

Street crowd

Tre sätt att kritisera Google och Facebook våren 2018

Trycket mot de amerikanska it-jättarna Google och Facebook ökar i styrka. Det är valår och svenska politiker gör utspel mot techspelarna samtidigt som svenska medier ger luft åt kritiken i sin egen rapportering. Ofta är kritiken befogad men ibland finns det skäl för medierna att rikta samma kritiska blick mot sig själva. Varför har man inte tidigare lyckats erbjuda sina användare ett liknande värde som Google och Facebook lyckats med? Har inte de traditionella medierna själva deltagit i att skapa ett onlineklimat där virala drev kan frodas? Varför har man gjort sig så beroende av de digitala tech-bolagen för distributionen av ens innehåll? (Jag vet vad jag skulle svara på dessa frågor, men de bör ändå finnas med i den övergripande diskussionen).

Med det sagt kan den som vill rikta en känga mot de digitala giganterna under våren 2018 göra det utifrån flera perspektiv, några lite mer allvarliga än andra. Här är tre av de tydligaste i debatten just  nu:

  1. It-jättarnas undfallenhet att hantera det hat och de hot som förmedlas via deras plattformar. Svenska publicister har under flera år kritiserat Google för hur journalister utsatts för hatdrev och trakasserier via framförallt Youtube. Nu har Google hamnat i blåsväder då antisemitisk information kring ett antal svenska judar sprids och rankas upp via Googles sökindex. Samtidigt finns ett utbrett missnöje över hur plattformar som Instagram och Facebook ofta låter kränkande och hatfullt innehåll finnas kvar men minsta bild på en bröstvårta censureras direkt. Parallellt förs debatten om censur och ”överstatlighet” och vem som egentligen bär ansvar för information på nätet, den som publicerar det – eller den som gör den sökbar och tillgänglig. Det kan minst sagt bli bekymmersamt om utvecklingen leder till ökad politisk styrning och påverkan av hur människor tar del av oberoende kommersiella online-tjänster och deras innehåll. Yttrandefrihetsperspektivet är viktigt att hålla kvar.
  2. It-jättarnas roll i den demokratiska processen. En debatt som tog fart på allvar efter det amerikanska presidentvalet med ryska påverkansoperationer som bästa exempel, men också hur etablerade politiska partier och organisationer använt och använder till exempel Facebooks annonsverktyg för att segmentera och påverka väljare.
  3. It-jättarnas konkurrens med traditionella medier. Google och Facebook äter upp i princip all tillväxt inom digital annonsering och många medieföretag kämpar hårt för att hitta intäkter online samtidigt som printräckvidderna sjunker. Reaktionen hos medierna har de senaste åren kommit att handla om ökat fokus på läsarintäkter och digitala prenumerationer, då det första slaget om annonsintäkterna delvis gått förlorat med it-jättarna som vinnare. Men det finns även exempel på annonsörer som valt att sluta med sina annonsinvesteringar hos till exempel Youtube eller Facebook på grund av att deras annonsinnehåll kan riskera att visas i anslutning till extremistiskt innehåll. En säker och förutsägbar annonsmiljö är också ett av de starkaste argumenten för de traditionella mediernas säljavdelningar där mediernas trovärdighet är en nyckelfaktor.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan. Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Toppen av ett isberg av digital extremism

”Efter mycket kritik har Google plockat bort en antisemitisk hatlista och stängt en Youtube-kanal som spridit rasistiska videor. Men problemet är inte bara att detta innehåll över huvud taget finns tillgängligt, utan att Googles och Youtubes algoritmer gynnar just extremism och antisemitism.”

Facebook uppmanar publicister: Lägg inte alla ägg i vår korg

”I början gjorde vi inte skillnad på nyheter och nyheter, vilket är problematiskt. Nu har vi kommit till en punkt där vi måste definiera kvaliteten på nyheterna. Har vi då information från ett stort antal människor om att källan är tillförlitlig och informativ – ja, då premieras den”

Which news platform will win in a post-Facebook world?

”With Facebook backing away from the news business, how will users change their news consumption? Will Facebook users turn elsewhere for their news, or will they just see less of it?”

Seth Godin: Where are the movie stars?

”Role models are fine. But not when they get in the way of embracing our reality. The reality of not enough time, not enough information, not enough resources. The reality of imperfection and vulnerability. There are no movie stars. Merely people who portray them now and then.”

Experterna: Så kommer sociala medier utvecklas under 2018

”Autenticitet är ett återkommande ämne under den en timme långa sittningen. Rajni Licienne Jaques menar att var tredje post i hennes flöde är sponsrad. Det är inte autenticitet, enligt henne. Influencers behöver skapa något annat, mer autentiskt, om fenomenet ska överleva i framtiden.”

Vägen, sanningen och Tino Sanandaji

”Tino Sanandaji har dykt in i statistik för att försöka bevisa att Sverige har rasat samman till följd av invandringen. Eftersom argumentationen alltid stödjer sig på sig själv så blir det lite som när någon säger: ”Gud finns. Det står i andra Mosebok 3:14.” Den typen av argumentation övertygar bara de redan frälsta och precis som med Bibeln är det fler människor som följer Massutmaningen än som förstår vad det står i den.”

Rage against the machine: self-driving cars attacked by angry Californians

”The great promise of self-driving cars is that they will save innumerable lives by removing the most fallible and unpredictable element from vehicle traffic: the human. But in San Francisco at least, fickle human behavior is taking a stand.”

 

Relaterade inlägg:

Man tittar upp bakom en laptop

Extremhögerns försprång på nätet har en förklaring

”Extremhögern var bland de första att inse nätets potential för att organisera sig och rekry­tera nya anhängare. På hatsajterna slipas taktiken för att angripa meningsmotståndare och framstå som starkare än de är.”

Så står det i inledningen av den här DN-artikeln där Kristofer Ahlström redogör för hur de högerextrema rörelserna använt internet – från början i brist på utrymme och uppmärksammhet från samhällsetablissemanget, och numera som en arena för mobilisering, hatattacker och konspirationer. Nu har rasismen släppts in i finsalongerna, det vill säga invalda rasister i våra beslutande församlingar, vilket också gjort att extremisterna kunnat ändra strategi på nätet, dock fortfarande med propaganda, hot och nätverksbyggande som viktiga ingredienser.

Några av de viktigaste rösterna för att förstå både den här utvecklingen och de sociala mediernas roll blir intervjuade i artikeln. Jag tänker på Lisa Bjurwald, Jack Werner, Brit Stakston och Henrik Johansson. Samtidigt får vi ett bra historiskt perspektiv av Heléne Lööw, docent på Uppsala universitets historiska institution. Journalisten My Vingren pekar också på den sociala aspekten av att delta i den rasistiska kampen:

”Både på hatsajter som Avpixlat och Fria tider, men även i Facebookgrupper och på interna forum, så är det en enkel, självklar och bekräftande gemenskap. Alla som tycker likadant får direkt uppbackning, stöd och en social gemenskap som jag tror att många saknar, säger hon.”

Jag själv är med på ett litet hörn och pekar på dels behovet av att inte ge upp i kampen om diskursen på nätet och dels att faktabaserade argument sällan får någon effekt i diskussioner med extremister:

”Det går aldrig att vinna en diskussion med populistiska rasister genom att presentera fakta, då fakta är ett relativt begrepp för dessa grupper. Deras mål är att skapa en skev bild av samhället för att sedan motivera sina egna förslag mot den bakgrunden, som i sig alltså är en kraftigt felaktig nulägesanalys.”

Relaterade inlägg:

Du får inga ryggdunkningar av att försvara demokratin

Det oroar mig mycket att jag nu även i min bekantskapskrets, från politiskt intresserade, börja se tecken på normaliseringen av rasismen. Människor som själva jobbar med media men som klagar på ”den stora konspirationen”. Människor som tidigare identifierat sig som sosse, liberal eller moderat, men som nu lyfter fram sd:s perspektiv, intressen och politiker utan att blinka. Människor vars behov av tillhörighet verkar större än behovet av demokrati och källkritik.

När jag var liten läste vi om Tyskland och de två världskrigen. Jag minns min otroliga fövåning över hur vanliga människor kunde gå med på allt hemskt nazisterna gjorde. Det kändes… orealistiskt, i brist på ett bättre ord. Det är först under senare år jag insett hur naiv mina känsla var. Hur lite jag visste om hur människors åsikter och tankegods utvecklas och påverkas.

Jag vet inte när mitt uppvaknande skedde. Kanske var det när jag själv arbetade med att påverka människors attityder i Afghanistan. Eller så var det när jag arbetade som journalist och mina texter fick vingar. Eller också var det när de kommunikationsstrategier jag varit inblandad i att ta fram, fick effekter hos olika målgrupper.

Det är så enkelt att underblåsa den mörka skuggan vi alla har inom oss. Varje dag måste jag tänka aktivt på hur jag väljer att tolka min omvärld. Den enda, och jag menar enda, likheten mellan mig och en faktablind anhängare av extremhögerns världsbild, är att vi båda gärna ifrågasätter etablerade sanningar. Problemet är att Sveriges etablerade sanning just nu börjar få likheter med Sd:s ihopljugna propaganda, snarare än en statistik- och vetenskapsförankrad bild av verkligheten.

Det är en sorg att se den här utvecklingen, men jag ser också många som vågar höja rösten och stå för demokratiska värderingar, i en tid när du inte får några pluspoäng eller ryggdunkningar för det, utan snarare dränks av digitala och ibland fysiska hatattacker.

Vi är värda så mycket mer än det som nu händer.

Det anser många.
Och jag.

Relaterade inlägg:

Rasistiska nyhetssajter skapar alternativa mediebubblor

Det kan vara så att jag, Julia och Josefine spelade in det viktigaste avsnittet av Maktministeriet hittills idag. Det säger jag inte bara för att det låter bra, utan för att jag faktiskt tror att det är sant. I avsnitt 30 diskuterar vi redaktionell rasism och hur främlingsfientliga ”nyhetssajter” sätter traditionell medierapportering ur spel när det gäller att skapa en gemensam världsbild.

”Den allmänna uppfattningen verkar dock fortfarande vara att “om det ser ut som en nyhetssajt, smakar som en nyhetssajt och luktar som en nyhetssajt – ja då är det en nyhetssajt”. […] Vilken roll spelar främlingsfientliga nyhetsredaktioner på nätet? Har deras position och status förändrats? Hur förhåller vi oss till källkritik? Vilka krav (om några) ställer gemene man på en nyhetskälla? Och vad blir konsekvenserna när traditionella medier antingen får beröringsskräck eller inte tar deras mindre transparenta och tydliga konkurrenter på allvar?”

Om du aldrig lyssnat på Maktministeriet förut så är avsnitt 30 en bra början. Just sayin…

Relaterade inlägg:

Fyra nyanser av rasism

Idag läser vi Nanna Johansson på Nöjesguiden.se.

”Godisrasisterna försöker få hela debatten att handla om godsaker, och då särskilt pepparkakor, chokladbollar och kinapuffar, som de fått för sig är hotade. De brinner för att få kalla sötsaker för vad de ”alltid” har kallats – men märkligt nog hör man dem aldrig strida för att halstablett ska kallas för det mer ålderdomliga ”pastill” eller klaga över att ingen längre säger ”bröstsocker”.”

Ur inlägget Fyra sorters Facebook-rasister.

Relaterade inlägg:

Det får vara nog nu

Citaten gör inte artiklarna rättvisa. Läs hela texterna.

”Och så har det kommit några telefonsamtal också, mitt i natten till och med. Oknullad, ful och korkad, alternativt psykiskt sjuk eller både och. Det blir omdömena efter en artikel rörande snöröjning i Karlskoga. Männen som hatar kvinnor är många i Sverige.”

Oknullad Ful Korkad – Jenny Wennberg, Arbetarbladet

”Varför blir folk så upprörda? Jag har så svårt att förstå det. Och det gör mig ledsen. Jag tror att de flesta av er som är upprörda skulle behöva läsa på, inte bara fånga några ord som andra skriver på Facebook. Gå till källan och läs hela historien, titta på länkarna här ovan och fundera ett varv till. Rannsaka om det verkligen spelar så stor roll. Fundera över din roll i samhället och vem du egentligen vill vara och framstå som – och i vilket samhälle du vill leva och uppfostra dina barn i.”

Tintin, pepparkaksgate och Disney – rena tomteverkstan – Anna-Carin Carnebro

”Leta rätt på riktig rasism, har vissa sagt. Oivvio Polite har då svarat att bilder som denna har en historisk laddning som man inte kan bortse ifrån, de har använts för att ”avhumanisera svarta barn. En process som var nödvändig för att vita människor skulle kunna behandla svarta människor som boskap”.

Stereotyper som skaver – Sydsvenskan

Relaterade inlägg:

Varför är du feminist?

När Maria Sveland skriver så här i sin välspridda debattartikel funderar jag på om resonemanget kring antifeministernas drivkraft även fungerar tvärtom.

”En av de män som sökte upp mig under den här mycket märkliga kvällen på Charles Dickens var just en sån papparättshaverist. När jag frågade honom varför han hatade feminister svarade han att det var på grund av alla vårdnadstvister där männen inte hade några som helst rättigheter gentemot kvinnorna.”

Sveland driver tesen att många jämställdister och antifeminister drivs av ett hat sprunget från personliga erfarenheter av att bli kränkta eller missunnade av kvinnor i olika sammanhang. Hon gör även kopplingen till främlingsfientliga rörelser där medlemmar hämtar sin drivkraft från personliga erfarenheter av karaktären ”invandrarna tar våra jobb”.

Det som slår mig är om detsamma även gäller motsatsen. Vilka erfarenheter krävs för att bli feminist? För en kvinna kanske det är uppenbart att hämta argument från negativa erfarenheter av maktstrukturer, glastak, könsmaktsordningen och annat. Bara att acceptera en könsmaktsordning verkar ju så radikalt att även vanliga ”sköna” mediemän har svårt att ta ordet i sin mun.

Men var hämtar jag som man min feministiska drivkraft? Kanske från min egna familj, kanske från personer som varit tillräckligt pedagogiska under mitt liv för att få mig att förstå. Kanske från konkreta undersökningar och forskning som alla kommer fram till samma slutsatser. Kanske från att hela tiden röra mig i en miljö där 50/50 anses kvinnodominerande, eller där horder av mansdominerade startup-företag finns i strukturer som finansieras av ännu fler mansdominerade investerare. Kanske från den totala oviljan hos gubbmysiga 20-nånting hipsters att se sin egen relation till och strukturella samhörighet med en kvinnohatande rasist. Kanske när jag ser hur inflytelserika män ”köper sig” ett genusperspektiv genom några väl valda uttalanden, men bakom kulisserna fortsätter med samma trötta retorik som tidigare – ”kan de inte sluta gnälla nån gång, jag HAR ju tagit in en tjej”. Kanske från att ha spenderat tid i andra världar än Stockholms mediegegga. Världar som bättre representerar gemene man, på gott och ont. Verkligen på gott, och ibland på ont.

Jag tror det är där någonstans det börjar.

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén