Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: politik (Sida 1 av 2)

Tricia Wang - The Conference 2016

Digitalisering som valfråga

Problemet med politiska debatter i allmänhet och valrörelser i synnerhet är det debattvakuum som inträffar i frågor där det finns ett blocköverskridande samförstånd (eller i alla fall ett ointresse att debattera). För mig blev det slående hur frånvarande digitaliseringsfrågorna var i 2014 års valrörelse. Det manifesterades kanske mest tydligt när Partipartiet röstades bort från EU-parlamentet, men också i alla de partiledardebatter och utfrågningar som ägde rum under valrörelsens slutspurt under hösten 2014.

Integritetsfrågorna verkade stendöda. Frågor kring övervakning var försvinnande få. Kritiska röster fans men dominerade sällan debatten. Detta under ett år då vi såg stora avslöjanden på den internationella arenan i spåren efter Edvard Snowdens läckta dokument, med stort intresse från publiken i Almedalen när The Guardian berättade om hur de jobbade tillsammans med nämnde Snowden i avslöjandena.
Nedanstående tweet skrev jag dagen före valdagen 2014. Den fick 73 retweets, vilket tyder på att i alla fall några kände igen sig i problemformuleringen.

Kanske har turerna runt Transportstyrelsens eventuella dataläckor, en alltmer högljudd diskussion om desinformation och propaganda samt en mer aktiv debatt kring it-jättarnas roll i det amerikanska presidentvalet skapat en grogrund för något nytt. Kanske kommer valrörelsen 2018 att innehålla mindre tyst samförstånd och fler faktiska debatter kring digitaliseringen?

Frågor kring hur vi vill att staten ska agera och hantera sin digitala närvaro och myndighetsutövning har bäring på många andra frågor. Dessutom finns det mycket att diskutera när det gäller att några stora amerikanska it-jättar har byggt infrastrukturen för vårt digitala samhälle.

Det är lite som att amerikanska Department of Transporation skulle styra över hur vi bygger våra vägar i Sverige. Eller att General Electric (GE) skulle sköta vår elförsörjning. Fundera på det.

Personligen använder jag tjänster från Google, Apple, Facebook och andra jättar varje dag, och mitt digitala liv skulle vara fattigare utan dem. Dock finns krafter som både vill begränsa nätfriheten samt låsa in oss på kommersiella arenor, istället för att ha en fri tillgång till det öppna nätet.

Jag vet inte vad som krävs för att vi som medborgare ska bli mer intresserade och medvetna om den kamp som pågår just nu mellan statlig styrning, kommersiella intressen och medborgerlig frihet. Fler avslöjanden? Större skandaler?

Det är för många som tjänar på likgiltigheten.

(Detta är ett utbyggt och delvis omarbetat inlägg som ursprungligen publicerades på resume.se i september 2014. Bild överst: Tricia Wang föreläser på The Conference).

Relaterade inlägg:

Så blir alla vinnare i valet 2018

Krönika publicerad i Resumé.

Efter det amerikanska presidentvalet uppstod en politisk depression hos vissa och en oro inför det svenska valet 2018. En alltför stark känsla av maktlöshet hos medborgarna är farlig för ett samhälle, likaså om tilliten till samhällets institutioner minskar. Det leder till instabilitet och öppnar upp för både interna och externa krafter att utnyttja situationen. Något som alla förlorar på. Men vad ska vi göra då?

Kanske är det viktigaste att inte acceptera ett populistiskt narrativ. Det som både Donald Trump och Sverigedemokraterna har gemensamt är att de baserar sin politik på ett eget narrativ med utgångspunkten i bilden av migrationskris, ett ”sönderfallande” samhälle och en motreaktion mot det etablissemang de själva säger sig stå utanför (men i själva verket är en del av).

Det är också svårt, nästan omöjligt, att motbevisa påståenden om att medier mörkar och ljuger. Det ser vi på de rasistiska hatsajterna varje dag. I stället måste ett helt annat narrativ skapas, beskrivas och kommuniceras.

Samhällskonstruktiv kommunikation måste fokusera mindre på att bemöta grundlösa påståenden från haverister, alternativt ägna sig åt käbbel mellan aktörer som redan befinner sig på samma sida i synen på demokratin. Den måste lägga mer fokus på det egna narrativet, den egna berättelsen.

Det kan exempelvis handla om att ”kapprusta” mot de arméer av botar och aktivister som hela tiden överöser den offentliga diskussionen med propaganda. Det handlar också om att våra myndigheter och samhällsfunktioner måste kompetensutveckla sina medarbetare i nivå med den digitala verkligheten så att inte demokratins spelregler utnyttjas av antiparlamentariska rörelser.

Förtroendet för medierna då? Mitt i mediernas finansieringskris måste de vara ännu mer pålitliga och relevanta samt försöka återknyta relationen till sina läsare, tittare och lyssnare. Speciellt lokalt, där lokala aktivistgrupper har ersatt bevakningen i många fall. Det kommer vara både jobbigt och dyrt, men alternativet kostar desto mer. Det finns dock ett ökat engagemang hos samhällsintresserade människor som tror på människors lika värde och att stärka demokratin snarare än under­minera den. En beslutsam optimism.

Nu gör vi det.

Relaterade inlägg:

Datarevolution i OmVärlden

Eva Jespersen, UNDP

Eva Jespersen, UNDP

”Vi rör oss mot en värld med ”information inequality”. Aktörer som är ”data rich” och ”data poor”. Det krävs också ny lagstiftning i vissa fall.  Vi ser hur länder är försiktiga. I Tanzania har man precis antagit en lag som säger att bara data som skapats av landets egna statistikbyrå får användas som källa för offentlig statistik.”

För OmVärldens räkning intervjuade jag Eva Jesperson, vicechef för FN:s utvecklingsorgan UNDP:s årliga utvecklingsrapport Human Development Report. Hon pratar om hur en datarevolution kan rädda världen, men också hur statistik och data är politisk och används av makthavare för att kontrollera befolkningen.

Läs: FN saknar mätmetoder för att mäta både nya och gamla mål på Omvarlden.se.

Relaterade inlägg:

Årets valaffisch

Eller i alla fall känslan efter att ha sett alla photoshoppade affischer på stan.

Hubotdemokraterna

Bilden är satir (surprise!)
Originalfoto: SVT

Relaterade inlägg:

Rysk psyops, mediekritik och supervalår

I år genomför jag Blogg100-utmaningen tillsammans med kollegorna på Intellecta Corporate. Jag måste säga att det än så länge går över förväntan. Så här nästan halvvägs in i utmaningen har vår blogg fyllts med en mängd olika typer av inlägg från många olika personer.

Carl Bildt i rysk tv

Eftersom Bisonblog är min egen blogg, så tänkte jag dock tipsa om ett inlägg jag skrivit själv idag. Det handlar om hur rysk propaganda når Sverige och innehåller även en slags allmän uppmaning om att bli lite mer mediekritiska. Det är ju supervalår trots allt.

”För att lyckas med en psyops-kampanj (som ofta har stora likheter med civila kommunikationskampanjer) krävs stor kännedom om målgruppen som budskapet är tänkt att påverka. Ofta finns stora kulturskillnader mellan parterna i en konflikt vilket kan göra det extra svårt att anpassa kommunikationen.

Tidigare i år spreds rapporter om hur svenska försvarsmaktsanställda blivit kontaktade via Twitter av svensktalande (men rysslandsbaserade) twitteranvändare som velat ställa frågor kring att ”jobba statligt i Sverige”. Kontakterna ses som bevis på att det sker underättelsearbete via sociala medier för att kartlägga svenskarnas olika roller inom Försvarsmakten, men också som ett sätt att undersöka hur opinionen ser ut i Sverige kring Ryssland som nation.”

Ur inlägget: Vem tjänar på att du sprider informationen vidare?

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén