Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Podcast (Sida 1 av 6)

Tidskriftspodden

Poddavsnitt med fyra medietungviktare

Som vanligt är jag lite slö på att uppdatera dig om saker jag gör  annorstädes än här på bloggen. Men jag tror FAKTISKT att du kommer uppskatta i alla fall någon av de fyra poddintervjuer jag gjort den senaste tiden. 

För alla naturintresserade är Charlotte Permell ett välkbekant ansikte, ja även rösten känns igen av många. Jag träffade henne på Världsnaturfondens svenska huvudkontor på Ulriksdals slott.

Efter det kom ett av Tidskriftspoddens mest lyssnade avsnitt, med Cafés chefredaktör Kristofer Steneberg.  Intervjun genomfördes bara dagar efter att beskedet om Cafés ägarbyte kommit ut.

Feminas chefredaktör Ulrika Norberg delade många erfarenheter efter många år i tidskriftsvärlden. Hennes tidning går mot strömmen och växer både i print och digitalt.

Och nu i veckan var det dags för Magnus Bergsten, en av Sveriges mest erfarna chefredaktörer inom historierelaterade magasin med flera titlar under sina vingar, och dessutom utgivning i flera länder.

Relaterade inlägg:

Tidskriftspodden avsnitt 39 Carolina Hemlin och Anna Dahlqvist

”Alla började skriva om frågor som Ottar bevakat i många år”

Jag har begått podd igen. Den här gången hade jag två gäster i Tidskriftspodden när chefredaktörerna för tidningen Ottar var gäster. Carolina Hemlin och Anna Dahlqvist pratade bland annat om ”Hur går man vidare efter att mörklädda personer stormat in och attackerat tidningens event med rökgranater?” och om #metoo-rörelsen – ”Alla började skriva om frågor som Ottar bevakat i många år”.

Podden finns där poddar finns. Du kan också lyssna direkt nedan.

Relaterade inlägg:

Axel Andén, Medievärlden, Avsnitt 37 Tidskriftspodden

Medievärldens chefredaktör om 10 års medieutveckling och #metoo

I säsongens andra avsnitt av Tidskriftspodden träffar jag Axel Andén, chefredaktör för Medievärlden. Vi hinner bland annat prata bloggrevolution, Jaiku-bubblan, allmän medieutveckling, #metoo-bevakning och betalmodeller.

Hojta gärna om du har någon feedback på podden, bra eller dåligt. Som vanligt hittar du podden direkt här, eller i din podd-app.

Glimtar ur avsnitt 36:

  • Så gick det till när Alma Talent köpte Medievärlden – och så är relationen till förlagskollegorna på Dagens Media
  • Om medieutvecklingen de senaste 10 åren – ”Jag fick rätt”
  • Om betalväggarnas återkomst – ”Ett av de mer positiva skiftena jag varit med om”
  • Så hanterade Medievärlden #metoo-bevakningen – ”Som människa och professionell har det varit en utmattande och viktig höst”
  • Om kritiken kring Expressen-publiceringen: ”Att vi inte känner pressen oftare kanske tyder på att vi inte är tillräckligt farliga i vår granskning”

Relaterade inlägg:

Utsikt från flygplan över stad

Att flyga är rasism

Det sa klick. Som över en natt synkroniserades många krönikörers och debattörers tankar kring hållbarhet och livsstil. Den kollektiva skulden nådde upp till bristningsgränsen och behovet av att bikta sig offentligt blev så starkt att det inte gick att motstå.

För några veckor sedan startade en publiceringsvåg av konsumtionskritiska texter rörande svenskarnas flygvanor.

”Jag är trött på att visa mitt barn en döende värld”
skrev Jens Liljestrand.

”Jag ser deras resor och min avund vet inga gränser”
skrev Isobel Hadley-Kamptz.

”Därför struntar medelklassens långresenärer i klimathotet”
skrev Sofia Ulver och nu gick det liksom inte att värja sig från debatten längre.

Precis när folk hunnit säga ”jo, men jag tänker faktiskt mycket på miljön i andra sammanhang – källsorterar och äter vegetariskt och så…” i tvivlande försök att försvara sina julresor till Thailand eller spontanbokade New York-weekends. Ja, då kom nådastöten:

Att flyga är rasism

Det är en nästan vulgärt perfekt rubrik. Men det finns såklart ett resonemang bakom påståendet och det står Ola Söderholm för i avsnitt 176 av podcasten Lilla Drevet när han i sin tur hänvisar till psykoanalytikern Donna M Orange (läs en introduktion till hennes senaste bok här).

I en passage i podden pratar Ola Söderholm om västmänniskans inställning till hur miljöförstöringen påverkar resten av världen och hur det finns liknelser till hur vita människor såg på slaveri för 200 år sedan.

Lilla Drevet avsnitt 176

Ola Söderholm säger bland annat:

”Donna M Orange är inne på att vi måste se klimatorättvisan som en fortsättning på slaveriet och den koloniala världsordningen. Att klimatorättvisa är rasism slår hon fast. […] …att den atlantiska slavhandeln inte hade sin rot i det rasistiska hatet mot afrikaner, utan att det fanns entreprenörer och investerare och konsumenter som hade starka personliga intressen av att socker skulle bli en vara för masskonsumtion. Enda sättet att få ner priset tillräckligt mycket var slavarbete på de amerikanska plantagen. Då blir rasismen det som kommer efteråt – det är inte ens det egentliga intresset, utan en funktion av att man vill tillgodose sitt verkliga intresse.

Även om man som investerare i sockeraktier sällan tänkte på det så var slutsatsen mer eller mindre medvetet att eftersom mitt intresse enligt den givna ekonomiska logiken inte kan vara fel – jag måste få avkastning på mitt kapital, det kan inte vara fel. Då kan inte heller rasism vara fel.

De som drabbas kan inte vara fullt ut mänskliga, tänker man på något vis. Man måste lösa det så. Och det är samma logik och fortsättning på samma världsordning som ligger bakom attityden att ”jag måste ju flyga”, jag måste ju konsumera på det här viset, jag måste få avkastning på mitt kapital, vi måste ju ha tillväxt för att uppnå vår nivå av välstånd. Det kan inte vara fel. […] Det handlar om ett nedärvt rasistiskt överlägsenhetkomplex, som Donna M Orange pratar om. Att vi har rätt till vår konsumtion och är en rasistisk världsordning en förutsättning för vår konsumtion så upprätthåller vi en sån, där vi på ett undermedvetet plan inte ser människorna i ”det globala syd” som fullt ut mänskliga. Klimatorättvisa är rasism men kanske omedveten. Den är nedärvd men det är ändå vår skuld och vårt ansvar. […]

Om man ska prata om det här med reduktionism och oviljan att förstå att alla delar hänger ihop så är det fascinerande att se hur frikopplad dagens moderna antirasism är från kapitalismkritik och klimatfrågan. Att det inte handlar om att förstå kolonialism och den rasistiska världsordningen som en biprodukt av kapitalisters intressen, utan att det känns mer som att analysen stannar vid rasism som det glödgande hatet – att rasism bara är det nazisters besinningslösa hat mot judar. Det är en antirasism som kan approprieras av konsumtionskulturen. Att Kakan Hermansson kan vara profilerad antirasist och göra reklam för Audi, men att en antirasistisk rörelse självklart måste vara antikonsumistisk, eftersom det är så vi koloniserar livsutrymmet för ickevita människor idag. Precis som vi gjorde för 200 år sedan.

[…] Jag vill addera det perspektivet till den här debatten om hur den kulturella medelklassen ska göra för att känna sig anständiga och woke. De bör vara medvetna om att flyga är rasism. I alla fall rasism på ungefär samma vis som det var rasism att handla socker på 1800-talet. ”

I höstas skrev jag följande i en Facebook-grupp jag är med i för att försöka diskutera mina egna tvivel och hur jag känner kring flygresandet.

Är det bara jag som börjar tycka att det känns miljömässigt helt orimligt att åka över halva jorden för att gå på konferenser, jobbmöten etc. ja även semestra utanför Europa? Min miljöångest har ökat markant senaste åren och jag minns särskilt när jag var i San Francisco för snart ett år sedan. Då jag åkte hem tänkte jag att det kanske var sista gången jag besökte staden. (att jag ens var där från början säger förstås mycket om både mitt priviligierade liv och mina resvanor). I mitt flöde ser jag dagligen både uppdateringar från platser världen över och frågor om tips på aktiviteter vid olika exotiska resmål. Hur mycket tvekar ni inför resandet? OBS, jag har flugit flera gånger senaste året och är verkligen en belastning snarare än en tillgång för jorden. Undrar bara hur andra tänker, och hur folk gör för att bota sin eventuella miljöångest. Står allt hopp till omställningen av bränsle från fossilt till förnyelsebart, eller hur ska man tänka?

Det var ganska spännande att läsa kommentarerna till inlägget. Det fanns många kloka nyanser i diskussionen som uppstod och det blev också en tråd att återkomma till nu efter årsskiftet när ovan nämnda debattinlägg publicerades. Helt klart var att alla var fullt medvetna om problemet med en ohållbar livsstil och alla hade egna förklaringsmodeller samt även konkreta åtgärder för hur de som individer försökte påverka sin miljöpåverkan.

4 sätt som folk förhåller sig till flygandet

Svaren i diskussionen som uppstod efter ovanstående inlägg höll sig till ett antal teman, väldigt förenklat går de att summera i ungefär 5 olika kategorier, som kan överlappa varandra:

  • Eftersom jag vant mig vid att kunna åka över hela jorden och det än så länge saknas rimliga alternativ att kunna fortsätta med det, så kommer jag inte att sluta flyga, men jag försöker eventuellt minska antalet resor samt förlägga fler möten online snarare än att flyga för korta möten i jobbet.
  • Okej att flyg är dåligt, men det finns ju massa annat som är dåligt också. Låt oss prata om kött/bilåkning/fartygsutsläpp/industriavfall (valfri miljöpåverkande aktivitet).
  • Jag har slutat flyga, äter inget kött och försöker leva så smart som möjligt, men jag saknar långresorna. Mitt samvete hindrar mig dock från att åka.
  • Jag bor i en region helt beroende av flyget och skillnaderna i restid mellan flyg och andra alternativ räknas inte i timmar, utan dagar. Det är i princip omöjligt att leva och jobba i regionen utan att flyga, men vi försöker ha så många möten som möjligt online.

Vet inte vad det säger om mig, men jag tycker att de flesta svaren ovan känns ganska rimliga och jag har full förståelse för hur resonemanget går. Samtidigt hade jag önskat att normen var en annan, att den sociala skammen var ännu större över att lägga upp bilder från en New York-weekend eller att be om tips om ett resmål som ligger 12 timmar bort med flyg. Jag inser att det främst är de valbara semesterresorna jag fokuserat på, fullt medveten om att jobbresorna är ett minst lika stort problem. Det känns mer frivilligt och valbart att flyga för nöjes skull, och alltså något man som individ kan påverka i större utsträckning.

För det kommunicerar ju inte bara en klasstillhörighet och en ekonomisk status (kolla, jag har råd att göra det här) som i sig kan vara problematisk, utan det bidrar också till normen kring vilka resor som är rimliga att göra och på vilket sätt.

Precis som jag skrev i det där facebookinlägget är jag dock inget föredöme själv. Jag är nog mer ute efter diskussionen och resonemanget än att straffa folk (och mig själv) för att vi flyger. Kanske är det som Sofia Ulver säger – att ett normskifte kan ske snabbt, precis som det gjorde med cigarettrök på krogen, och att kombinationen av politiska beslut, folkopinion och en förändring i värderingarna tillsammans skapar vad Ulrica Schenström alltid brukar tjata om i podden Åsiktskorridoren, nämligen reformer!

När tiden är mogen, och det är den sannerligen nu, kanske den kollektiva pråm av normer vi lever svänger snabbare.

Relaterade inlägg:

Jag är ny programledare för Tidskriftspodden

Johan Kellman Larsson har startat, drivit och byggt upp Sveriges Tidskrifters podcast Tidskriftspodden som hade premiär våren 2016. Sedan årsskiftet har dock Johan gått vidare till en tjänst som redaktör på tidningen Café och jag har tagit över som ansvarig och programledare för podden.

Det känns kul att vara tillbaka i poddvärlden igen efter ett fyra år långt uppehåll från Maktministeriet – som jag Julia Skott och Josefine Hådell drev tillsammans under 2,5 år och cirka 50 avsnitt. Det är också lyxigt att kunna bygga vidare på det fina jobb som Johan Kellman Larsson gjort med podden.

Gäst i Tidskriftspoddens säsongstart är Brit Stakston som verkligen inte kräver någon presentation för den som läst Bisonblog genom åren. Vad du kanske inte vet är att Brit även sitter i styrelsen för Sveriges Tidskrifter och är vd för Blankspot.

Tidskriftspodden Brit Stakston

Här är några smakbitar ur avsnittet med Brit Stakston:

✔️ Därför är läsarna den mest underskattade resursen i det journalistiska arbetet
✔️ Så ska Blankspot bevaka valårets blinda fläckar – i Nils Holgerssons fotspår
✔️ Om nätet som mötesplats: ”Vi har nästan alla blivit nättroll i det offentliga samtalet online”
✔️ Om #metoo-bevakningen: ”Vi behöver tänka flera varv till”
✔️ ”I internetkretsar är diskussionerna otroligt historielösa – som att vi bara blivit förändringsbenägna genom internet”
✔️ Om betalväggar: ”Det är bekymmersamt att du stoppas från det bra innehållet men hittar de galna konspirationsteorierna så mycket lättare”

Bland tidigare gäster i podden märks till exempel Amelia Adamo, Johan Såthe, Camilla Björkman, Irena Pozar, Margret Atladottir, Thomas Arnroth, Robert Brännström och Helle Klein.

Lyssna direkt här ovanför, eller prenumerera på Tidskriftspodden i din poddapp. Kom gärna med feedback på vad som kan göras bättre, eller vilka gäster du skulle vilja se i podden.

Relaterade inlägg:

Tips 25 svenska poddar

Här är mina 26 favoritpoddar

Det finns poddar och så finns det poddar. Vissa lyssnar jag på slaviskt och missar inte en stavelse, andra är mer platser jag besöker då och då, antingen för att gästen verkar intressant eller för att ämnet just då känns extra viktigt. Eller också för att jag lyssnat på alla andra poddar jag brukar lyssna på och därför väljer att gå över till sällanlyssningspoddarna.

Själv drev jag, Julia Skott och Josefine Hådell podden Maktministeriet mellan 2012-2014 och vi hann göra över 50 avsnitt. Sedan dess har jag producerat podd sporadiskt. Jag gjorde till exempel tidningen OmVärldens poddavsnitt inför almedalsveckan 2015 med tips och råd från ett gäng almedalsveteraner. Här är för övrigt Daytonas färska poddlyssnarundersökning med statistik över det svenska poddlandskapet.

De här poddarna missar jag inte ett avsnitt av

(Jag har valt att inte ta med rena Sveriges Radio-program som produceras för både vanlig sändning och som publiceras i podformat, till exempel Medierna, Lördagsintervjun, Psyket och Tankesmedjan).

Alex & Sigges podcast

Alex och Sigges podcast
Det finns lite av en hatkärlek i relationen till den här podden och många jag känner säger samma sak. På senare år har podden blivit mer och mer välproducerad och genomtänkt, men ibland också lite ”mallad”. Dock är det här en av få poddar jag har gråtit till och som också fått mig att se saker på helt nya sätt med nya perspektiv. Mer kan jag nog inte begära av en podd.

Anger Management

Anger Management podcast

Nystartad podd av Aftonbladets Karin Pettersson och Der Spiegels Georg Diez som båda är Niemanstipendiater och befinner sig i Boston för att plugga på Harvard University ett år. I podden träffar de intressanta experter och tänkare och hittills tar de avstamp i diskussionen om Donald Trump och hans påverkan på amerikansk politik. Avsnittet om hur internet sades vara demokratins frälsare för att 10 år senare bli något delvis annat är extra spännande för en sån som jag.
Lyssna här.

Atladottir och Bjurwald

Atladottir & Bjurwald

När Mattsson Helin lade ner sin podd som en konsekvens av att Jan Helin slutade som chefredaktör på Aftonbladet och började som programdirektör på SVT var Atladottir & Bjurwald en av få mediepoddar som höll ställningarna. I mina ögon har podden bara blivit bättre och bättre sedan dess, men just nu har Margret Atladottir och Lisa Bjurwald ett uppehåll. Enligt uppgift är de dock på väg tillbaka under våren. Hoppas verkligen det.
Lyssna här.

Bra Snack

Bra Snack podcast

Får jag tipsa om en podd jag själv varit gäst i? Ja, det borde gå. Jag gillar poddar med frågepanel och lyssnarmedverkan. Bra Snack är ett bra exempel på det där frågor från lyssnarna inom en mängd olika områden avhandlas varje vecka. Det kan handla om allt ifrån relationsbekymmer, hur man skaffar kompisar som nyinflyttad till vad man ska säga till en jobbig chef. Den senaste tiden har programledarna Anna Sahlin och Nille af Ekenstam börja inleda podden med lite allmänt bra snack, men jag gillar nästan den renodlade frågepodden bättre. Pang på relationsångesten liksom.
Lyssna här och på brasnack.se.

Dilan och Moa

Dilan och Moa podcast

Pratigt, högt och lågt, men aldrig tråkigt. Det känns som att Moa Lundqvist och Dilan Apak har en kompispodd där lyssnaren är den tredje kompisen i rummet. Både Moa och Dilan har även ett förflutet från Tankesmedjan i P3. Och Lilla drevet, Februaripodden och Moa & Dilan tillgodoser definitivt behovet av samtidsspaningar i samma anda.
Lyssna här.

En varg söker sin pod

En varg söker sin pod

NärCaroline Ringskog Ferrada-Noli och Liv Strömquist diskuterar samhälle, kultur, feminism, medier och skapande gör de alltid med en beredskap för att ompröva både egna och andras etablerade sanningar. Alla avsnitt innehåller mist en aha-upplevelse som får mig att öppna ögonen för de normer och åsikter som jag tagit för självklara, men som ibland inte håller för en närmare granskning. En varg söker sin pod är unik och genre-överskridande i poddvärlden.
Lyssna här.

Februaripodden

februaripodden

Innan februaripodden hade jag saknat en både rolig och analyserande podd som avhandlar mansrollen, relationerna och känslolivet på ett otramsigt sätt utan den där tonårssnubbiga tonen som många manliga komiker brukar ha. Februaripodden har otrolig gles publiceringstakt vilket är synd, men programledarna Jonatan Unge och Ola Söderholm återfinns även i andra poddar, till exempel Lilla drevet.
Lyssna här.

Filip & Fredriks podcast

Filip & Fredriks podcast

Jag skrev min första artikel om den svenska podcastscenen någon gång 2007-2008, men det var Filip och Fredrik som på riktigt gjorde poddlyssnandet folkligt några år senare. Det här är den podd jag lyssnat på längst, och ibland tänker jag på vilken otrolig mediekanal podden är med tanke på hur många timmar jag haft Filip Hammar och Fredrik Wikingssons röster tätt inne i mitt huvud, avsnitt efter avsnitt, vecka efter vecka. Ibland trampar de snett men oftast gör deras unika associationsförmåga kombinerat med en enormt bred allmänbildning att jag bjuds på både analyser och kunskap jag inte får någon annanstans. Sedan podden återigen börjat komma ut på svenska igen efter att bara ha varit på engelska en period märks ett allt större fokus på mediefrågor och politik, vilket har gett podden en välbehövlig vitamininjektion. Jag törst säga att podden aldrig varit bättre än nu, och då har jag ändå lyssnat på varje avsnitt – ett i veckan sedan 2011.
Lyssna här.

Fördomspodden

Fördomspodden

Fördomspodden är en briljant idé redan på ritbordet, och genomförd i praktiken håller den bra hela vägen. Att konfrontera kända personer med både vanliga och ovanliga fördomar om dem blir nästan alltid roligt och spännande, speciellt när vissa påståenden känns väldigt tillskruvade och ändå visar sig stämma. Fördomspodden produceras av tidningen Cafés Emil Persson.
Lyssna här.

Lilla drevet

Lilla drevet

För mig som länge varit ett fan av Tankesmedjan i P3, speciellt tiden då det här gänget var de bärande satirikerna i programmet, är Lilla drevet som ett ”best of Tankesmedjan”. Dessutom utan begränsningar i form av sändningstid, public service-policys eller LAS-regler som gör att P3 hela tiden slänger ut programledarna precis när de blivit varma i kläderna och börjat bli riktigt bra. Lilla drevet kan vara väldigt olika beroende på vilka som poddar i varje avsnitt men blixtrar verkligen till då och då med en samtidsanalys som får en att både förundras och underhållas.
Lyssna här.

Londonpodden

Londonpodden EFN

Ibland är det bra med ett perspektiv som inte är mediebubblan i Stockholm. Under både Storbritanniens Brexit och det amerikanska presidentvalet har Katrine Marçal och Maria Borelius bjudit på ett utifrån-perspektiv i Londonpodden. De har analyserat händelseutvecklingen och ibland lyckats förklara skeenden i utlandet bättre än de svenska medierna som ofta och helt rimligt färgas av den svenska nationella debatten parallellt.
Lyssna här.

Mediepodden

Mediepodden
När Olle Lidbom och Emanuel Karlsten lanserade sin nya mediepodd angav de att de ville fylla tomrummet som Mattsson Helin lämnat efter sig (minns ej exakt citat), detta helt utan att nämna till exempel Atladottir & Bjurwald som ju sedan länge stått sida vid sida med de två chefredaktörerna från Expressen och Aftonbladet när det gäller det svenska mediepoddandet. Med det sagt är Mediepodden ett relevant och intressant inslag i mediedebatten. Jag blir ofta provocerad av det nästan slentrianmässiga dissandet av traditionella medier, men inser också syftet med det. Det finns en bra dynamik mellan Lidbom och Karlsten som sällan håller med varandra fullt ut och för den som vill hålla koll på medie- och internetsnackisar är det här bra lyssning.
Lyssna här.

 

On the media

On the media podcast

OTM är svaret för den som vill förstå hur den amerikanska mediebranschen hanterar en mediefientlig president, hur snacket går i den amerikanska mediebranschen och vilka frågor som är på agendan. Ofta medverkar initierade och aktuella journalister och experter som befinner sig i den absoluta mediala hetluften. Trots allvarliga ämnen finns ett lättsamt och tillgängligt tonläge i podden.
Lyssna här.

Tankar med

Tankar med – Daniel Redgert

Daniel Redgert jobbar på Perfect Day Media och hymlar inte med hans fascination för kändisskapet, både det egna och andras. Ännu en podd som intervjuar samma kändisar som redan varit med i Värvet och ett gäng andra intervjupoddar? Ja, så kan man säga. Men Redgert vågar ställa de lite mer känsliga frågorna och verkar få sina gäster att bli lite mer öppna med sina olika agendor än i många andra sammanhang. Ganska ojämn podd beroende på gästen och vilken kemi som uppstår i studion, men nästan alltid lyssningsvärd.
Lyssna här.

Tidskriftspodden

Tidskriftspodden

Nu blir det lite self promotion eftersom Tidskriftspodden ges ut av min arbetsgivare Sveriges Tidskrifter. Johan Kellman Larsson intervjuar intressanta människor från mediebranschen med fokus på tidskriftsvärlden. Antalet lyssnar ökar ständigt i takt med att fler och fler gäster hunnit vara med i podden. Sedan starten har till exempel Amelia Adamo, Robert Brännström (KIT), Irena Pozar (Veckorevyn), Olle Aronsson (Breakit), Susanna Lundell (Kommunalarbetaren) och Patrik Hadenius (Vetenskapsmedia) hunnit bli intervjuade. Ja, även jag har varit gäst.
Lyssna här. Läs mer om alla avsnitt på sverigestidskrifter.se/podden.

Åsiktskorridoren

Åsiktskorridoren

asiktskorridorenAftonbladet Ledares podcast har inte bara ett fyndigt namn utan också ett spänstigt innehåll. Speciellt gillar jag Ulrica Schenströms (m) ständiga ”reformförslag”-efterlysningar när deltagarna i podden ger sig in i att analysera vad som EGENTLIGEN behövs för att vända den svenska politiska vinden, oavsett om man vill att de rödgröna eller Alliansen ska vinna nästa val. Fredrik Virtanen är programledare och förväntas ta en symbolisk roll som centerpartist i diskussionerna med blandat resultat. I övrigt varierar gästerna som oftast består av medlemmar från Aftonbladets ledarredaktion, till exempel Anders Lindberg och Jonna Sima.
Lyssna här.

De här poddarna lyssnar jag på då och då

Konversation
”Ett samtal om kreativitet mellan två av vår tids ledande röster inom konst, teater, litteratur, film, musik och media.”
Lyssna här.

Alla våra ligg
”Let’s talk about sex, baby! ”Alla våra ligg” är podden där vi gör just det. ”Ella” & ”Linnéa” anser att sexlivet är viktigt för välmåendet. Och kul att prata om. De pratar om ämnet helt ocensurerat – ibland tillsammans med gamla ligg som gäster.”
Lyssna här.

Allt du velat veta
”Din populärvetenskapliga podcast. Den snabbaste och roligaste vägen till kunskap och allmänbildning. Ett ämne, en expert, en knapp timme.”
Lyssna här.

Nemo möter en vän
”Nemo Hedén slår sig ner öga mot öga med kända profiler & tar reda på allt det där han länge undrat över. Nytt avsnitt varje måndag”
Lyssna här.

Under huden med Kakan Hermansson
”Under Huden är en samtalspodd av och med Karin Kakan Hermansson. Varje vecka gästas hudvårdsnörden Kakan av en ny person som hon pratar om allt från skönhet och hudvård till hälsa, kvinnoideal och normer med.”
Lyssna här.

Maratonpodden
”En podcast om uthållighetssporter ledd av journalisten och författaren Petra Månström.”
Lyssna här.

Superältarna
”Superältarna är podden där vi vrider och vänder på ett ämne, ställer en väldig massa frågor och förhoppningsvis hittar några svar. Intressanta gäster har vi också och nytt avsnitt släpps varannan fredag.”
Lyssna här.

Värvet (lyssnade på alla avsnitt de första åren, men lite glesare nu)
”Kristoffer Triumf med en intressant gäst, så enkelt är det.”
Lyssna här.

Bubblare, nytillagda i min podcast-app

Missing Richard Simmons
”On February 15, 2014, fitness guru Richard Simmons disappeared. He stopped teaching his regular exercise class at Slimmons, cut off his closest friends, and removed himself from the public eye after decades as one of the most accessible celebrities in the world. Nobody has heard from him – and no one knows why he left. Filmmaker Dan Taberski was a Slimmons regular and a friend of Richard’s. Missing Richard Simmons is Dan’s search for Richard – and the deeper he digs, the stranger it gets.”
Lyssna här.

Novus Sanity Check
”Novus Sanity Check är vår egen talkshow där vi varje vecka tar upp frågor som de båda programledarna Brit Stakston och Torbjörn Sjöström behöver dryfta med varandra för att vrida och vända på dagsaktuella fenomen. Vi vill med Novus Sanity Check visa vad det viktigaste vi kan göra i en samtid som ibland verkar så knasig att man tror att man är galen.”
Lyssna här.

Relaterade inlägg:

Lyssna på mig, Anna och Nille i BRA SNACK

Idag debuterade jag som relationspodd-gäst. I avsnitt 65 av podden Bra Snack är jag gäst och ger både relationsråd och sociala tips tillsammans med Anna Sahlin och Nille af Ekenstam.

Här kan du lyssna på avsnittet.

Jag har lyssnat på Bra snack ganska länge och gillar verkligen formatet med att olika personer svarar på frågor från lyssnarna. Det blir en bra variation i samtalet.

Bra Snack avsnitt 65

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 6

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén