Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: övervakning

Fortsatt diskussion om Facebooks sätt att koppla samman användare

Imorse blev det tidig uppgång för avfärd mot Aftonbladet TV:s morgonprogram och diskussion kring Facebooks ibland skrämmande sätt att koppla samman användare.

Den här gången handlade det om en psykiater vars patienter fick varandra som förslag på nya vänner, något jag skrivit om i det här inlägget på Di Digital.

Här är inslaget i Aftonbladet Morgon.

Relaterade inlägg:

”Det är inte öppen kod som behövs, det är öppen politik”

Med anledning av NSA-skandalen, övervakningsdiskussionen i stort och allt som har med en modern rättsstat och det digitala samhället att göra, rekommenderas Marcus Jerrängs krönika i Computer Sweden idag.

”Ska vi ha en underrättelsetjänst?
Vad ska den arbeta med?
Hur får den arbeta?
Var går gränserna?
Vilka eftergifter är vi beredda att göra?”

Computer Sweden: NSA ser allt – så vad gör vi nu?

Relaterade inlägg:

Har Datainspektionen rätt i sin kritik mot Facebook?

Imorse medverkade jag i Gomorron Sverige tillsammans med Elin Frendberg från United Minds. Vi pratade om de nordiska datasäkerhetsmyndigheternas utspel (eller kritik) mot Facebooks lagring och hantering av privat information. Det har förekommit fall där Facebooks sökalgoritmer hittat pedofiler som chattat med/om sina offer och informationen har lämnats till myndigheter som kunnat stoppa brott.

Lotta Bouvin, Elin Frendberg och Fredrik Wass i Gomorron Sverige

Lotta Bouvin, Elin Frendberg och jag i Gomorron Sverige

Men var går gränsen när det vi diskuterar i privata rum på nätet också skapar ett underlag för polisväsendet? Facebook slår ifrån sig och hävdar att vi inte har något att oroa oss för. Det är en komplex fråga, men jag tycker diskussionen imorse blev helt okej. Elin Frendberg sa också intressanta saker kring vad som motiverar och för den delen skrämmer människor. Det sociala trycket att delta i nätverket slår ofta ut ett vagt hot om att företag skulle syssla med övervakning. Se klippet nedan.

Relaterade inlägg:

Vem vill du vara? Kan du förklara det för mig?

Jag tänker olika.

Å ena sidan vill jag inte hamna helt i händerna på kommersiella intressen när jag använder internet. Jag vill inte bli totalt kartlagd, analyserad in i minsta detalj och inlåst i lösningar och tjänster som alltid har en prislapp.

Å andra sidan älskar jag när jag får rätt erbjudanden baserat på vem jag är och mina intressen. När jag slipper massor av meningslösa annonser, slipper spam-mail i inkorgen och helt enkelt får en förbättrad användarupplevelse tack vare en individuellt anpassad tjänst eller sajt.

Cookies. Jag kan inte hata dem, men jag kan inte alltid älska dem heller. Och mest hatkärlek får jag nog när jag tänker på tredjepartscookies, dessa charmiga små luringar. Utan dem inga smarta integrationer mellan mina sociala konton och de sajter jag besöker i övrigt. Men samtidigt bildar de en analysmetod som skulle göra de flesta underrättelseavdelningar avundsjuka (hur kommersiella intressen och metoder ibland ligger före militär och polisiär spaning är för övrigt ett helt eget kapitel).

Google undrar: Vem vill du vara? Kan du förklara?

Google undrar: Vem vill du vara? Kan du förklara? (Foto: Fredrik Wass)

Varför tänker jag på mina små sociala medier-darlings tredjeparts-kakorna just nu tänker du? Det har att göra med den här storyn om hur Google lyckats lura Apples webbläsare Safari från att blockera de cookies som Google vill lagra i användarnas webbläsare. Det här gäller både för den vanliga Safari-webbläsaren (6 procent av marknaden) och för den mobila versionen (50 procent av mobilsurfar-marknaden). Målet med luret från Googles sida var att få bland annat ”+1-knappar” och andra typer av widgets kopplade till besökarens egna Google-konto. Om webbläsaren blockerar tredjepartscookies känner inte widgeten eller sajten igen den som besöker sidan och många finesser med integrerade kopplingar till sociala plattformar försvinner. En gilla-knapp från Facebook under ett blogginlägg är ett annat exempel på den här typen av användningsområden.

Så här skriver Ryan Singel i ett gästinlägg hos Wired:

Google said it used the backdoor so that it could place +1 buttons on ads it places around the web via its Adsense program, so that logged-in Google+ users could press the button to share an ad. Without the work-around, the button wouldn’t be able to tell Google which Google account to link the button to.

Han spekulerar även kring varför Google valde att manipulera Safari-webbläsaren på egen hand snarare än att få till en öppen diskussion med Apple om varför default-inställningarna för Safari är en blockering av tredjepartscookies, då dessa är en så stor del av både den sociala och annonsbaserade webbekonomin.

Given that Google announced it is backtracking on its privacy promises to users in order to create the mother of all online profiles by combining the data you give it to nearly all of its services, that secrecy may be more disturbing than the “crime” itself.

Jag tror inte att det finns något svart eller vitt i frågan om personlig integritet och ”osynlighet” kontra spårbarhet och tracking-metoder med kommersiella syften. Ibland gör verkligen det senare att min användarupplevelse blir så mycket bättre. Och ibland blir jag orolig över både makten och kontrollen, speciellt vid tanken på data i orätta händer. Hur tänker du?

Relaterade inlägg:

Internet of things – så funkar det

Kan din joggingsko, badrumsvåg eller blomkruka kommunicera med dig via internet? Då ligger du antagligen i framkant för utvecklingen av internet of things, eller sakernas internet. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer allt fler delar av vår fysiska verklighet att bli uppkopplade och analyserbara delar av den organiskt växande webben.

Whitings uppkopplade våg

Det finns redan teknik som gör det möjligt för fysiska objekt som jogging­skor och badrumsvågar att kommunicera med nätet i olika former, men det är bara början.

När du tittar på Vasaloppet på tv kan du logga in på nätet och se var varje skidåkare befinner sig i realtid. Åkarna bär med sig ett litet chip som gör det möjligt att spåra var de är. Det skapas helt enkelt en digital representation av skidåkarna på internet och det är just det som internet of things handlar om.

Internet of things har bubblat lite under ytan ett tag bland trenderna i webbvärlden. Länge pratade vi om webb 2.0, sedan kom sociala medier och de senaste åren har det handlat väldigt mycket om vad som händer i mobilen.

Kanske är just mobilen det första och främsta exemplet på sakernas internet, eller ”internet i alla ­saker” som kanske är den rätta beskrivningen. En del säger till och med att sakernas internet är den tredje ­digitala revolutionen, efter internet och mobilt internet.

Nu handlar det inte längre om att koppla människor till varandra i stora nätverk, det är i stället saker, objekt, produkter, ja kort sagt det mesta i fysisk form, som blir en del av webben. Den konspiratoriske kanske ser ett mardrömsliknande framtidsscenario i stil med filmen Matrix, där maskinerna tar över ”driften” av verkligheten, ett storebrorssamhälle med total övervakning och full kontroll.

Andra ser enorma möjligheter till effektiviseringar och vinster i form av till exempel minskad energiförbrukning, smarta elnät, förbättrad logistik eller bättre kundkontakt. Sanningen brukar hamna någonstans mittemellan.

– Väldigt mycket av det som är internet of things handlar om innovation. Man tar en befintlig idé och kombinerar den med en annan. En pillerburk som varnar när jag inte har tagit min medicin är ett exempel på hur man kombinerar den infrastruktur som redan finns med en produkt.

Det berättar Hans Dahlberg, chef för M2M på Teliasonera, när han besöker Ingenjörsvetenskaps­akademiens (IVA) seminarium om internet of things. Han berättar om hur Lantbruksuniversitetet kopplade upp 241 älgar i Norrland. Älgarnas rörelser gick bland annat att följa via en karta på webben.

– De sände 900 000 sms. Man ville se hur älgarna påverkades av turism inom de här områdena.

Begreppet ”the internet of things” myntades så sent som 1999 av britten Kevin Ashton, som bland annat ligger bakom forskning och utveckling av RFID-kretsen.

En vision går ut på att om alla världens objekt skulle vara uppkopplade i samma nätverk, det vill säga identifierbara och geografiskt lokaliserade, skulle världen se helt annorlunda ut. Saker som avfallshantering och många andra av de brister vi i dag ser när det gäller produkt- och resursanvändning skulle effektiviseras.

Statusuppdateringar sätter fart på utvecklingen
Trenden är alltså att den fysiska och digitala världen växer ihop tack vare uppkopplade sensorer i form av chip, kameror, mobila enheter och kanske framför allt människornas eget beteende. Datamängderna som beskriver vad vi gör, var vi är och vilka behov vi har, har aldrig varit mer tillgängliga och tydliga.

Vi beskriver det själva genom statusuppdateringar, incheckningar eller geopositionering. Och återigen spelar mobilen en viktig roll.
Det är de smarta mobilerna som driver på utvecklingen av sakernas internet.

Många appar vi ­använder registrerar redan i dag fysisk position, ­rörelse, höjd, temperatur och så vidare. Bara bråkdelar av all information som går att lagra används. Ofta handlar en app om att göra en begränsad sak på ett så bra sätt som möjligt, som till exempel att mäta en joggingrunda och ge statistik kring hastighet och andra parametrar.

Våra mobiler är nästan som ett lager mot verkligheten och tekniken för agumented reality (upphöjd verklighet) blir allt bättre.

Hans Dahlberg från Teliasonera beskriver hur sakernas internet också kan handla om att skapa en bättre kundkontakt.

– Inom bilindustrin finns andra drivkrafter. Du kanske köpte din bil från en återförsäljare, och återförsäljaren frågade om du var nöjd, men biltillverkaren vill ha en mer direkt kontakt med kunden. Tekniken och produkten är inte drivkraften, det är i stället att få kontakt med kunden, säger Hans Dahlberg.

För en mobiloperatör som Teliasonera är data­trafiken förstås en viktig del i sakernas internet.

– Drivkraften bakom det här kommer att vara stora mängder konsumentprodukter, som dammsugare och tvättmaskiner. Och de kommer att röra sig på en global marknad. Vi tittar på hur vi ska få någon form av generiskt system där vi kan flytta ärenden mellan olika operatörer, säger Hans Dahlberg under sin presentation på IVA:s seminarium.

Möjligheterna är enorma, men finns det inga risker? Tidningen The Economist beskriver sakernas internet utförligt och tar upp några av de farhågor som dyker upp vid horisonten när utvecklingen snabbas på.

Bland annat ställer sig tidningen frågan vad som händer med många av de lågavlönade serviceyrken som i dag innehas av människor, men som kanske kommer att bortrationaliseras genom maskinernas ”smarthet” i framtiden. Och även om ditt inbyggda chip kan beskriva ditt hälsotillstånd för en onlinetjänst för att ställa diagnos kan ett fysiskt läkarbesök betyda mer än bara informationsutbyte.

Det tydligaste problemet med en ogenomtänkt implementering av sakernas internet i vår tillvaro handlar om integritet och övervakning. Vi måste skapa metoder för att kunna tacka nej, och ge oss själva möjligheten att avstå att bli analyserade och bokförda i allt vi gör.

The Economist spår att våra hus kan bli skådeplatsen när slaget om vilka företag som ska få ta kontrollen över våra uppkopplade enheter inleds.

Tidningen skriver: ”Människor söker det enkla: de vill ha en faktura, en leverantör, en enda integrerad lösning. Det leder till gigantiska företag som kan sätta ihop ett brett utbud av internetbaserade tjänster, vilket leder till en enorm möjlighet att ta kontrollen över allt som behövs för att göra huset varmt, uppkopplat och redo att dela information”.

Den här artikeln skrev jag ursprungligen för tidningen Internetworld

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén