Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: näthat (Sida 1 av 2)

Street crowd

Tre sätt att kritisera Google och Facebook våren 2018

Trycket mot de amerikanska it-jättarna Google och Facebook ökar i styrka. Det är valår och svenska politiker gör utspel mot techspelarna samtidigt som svenska medier ger luft åt kritiken i sin egen rapportering. Ofta är kritiken befogad men ibland finns det skäl för medierna att rikta samma kritiska blick mot sig själva. Varför har man inte tidigare lyckats erbjuda sina användare ett liknande värde som Google och Facebook lyckats med? Har inte de traditionella medierna själva deltagit i att skapa ett onlineklimat där virala drev kan frodas? Varför har man gjort sig så beroende av de digitala tech-bolagen för distributionen av ens innehåll? (Jag vet vad jag skulle svara på dessa frågor, men de bör ändå finnas med i den övergripande diskussionen).

Med det sagt kan den som vill rikta en känga mot de digitala giganterna under våren 2018 göra det utifrån flera perspektiv, några lite mer allvarliga än andra. Här är tre av de tydligaste i debatten just  nu:

  1. It-jättarnas undfallenhet att hantera det hat och de hot som förmedlas via deras plattformar. Svenska publicister har under flera år kritiserat Google för hur journalister utsatts för hatdrev och trakasserier via framförallt Youtube. Nu har Google hamnat i blåsväder då antisemitisk information kring ett antal svenska judar sprids och rankas upp via Googles sökindex. Samtidigt finns ett utbrett missnöje över hur plattformar som Instagram och Facebook ofta låter kränkande och hatfullt innehåll finnas kvar men minsta bild på en bröstvårta censureras direkt. Parallellt förs debatten om censur och ”överstatlighet” och vem som egentligen bär ansvar för information på nätet, den som publicerar det – eller den som gör den sökbar och tillgänglig. Det kan minst sagt bli bekymmersamt om utvecklingen leder till ökad politisk styrning och påverkan av hur människor tar del av oberoende kommersiella online-tjänster och deras innehåll. Yttrandefrihetsperspektivet är viktigt att hålla kvar.
  2. It-jättarnas roll i den demokratiska processen. En debatt som tog fart på allvar efter det amerikanska presidentvalet med ryska påverkansoperationer som bästa exempel, men också hur etablerade politiska partier och organisationer använt och använder till exempel Facebooks annonsverktyg för att segmentera och påverka väljare.
  3. It-jättarnas konkurrens med traditionella medier. Google och Facebook äter upp i princip all tillväxt inom digital annonsering och många medieföretag kämpar hårt för att hitta intäkter online samtidigt som printräckvidderna sjunker. Reaktionen hos medierna har de senaste åren kommit att handla om ökat fokus på läsarintäkter och digitala prenumerationer, då det första slaget om annonsintäkterna delvis gått förlorat med it-jättarna som vinnare. Men det finns även exempel på annonsörer som valt att sluta med sina annonsinvesteringar hos till exempel Youtube eller Facebook på grund av att deras annonsinnehåll kan riskera att visas i anslutning till extremistiskt innehåll. En säker och förutsägbar annonsmiljö är också ett av de starkaste argumenten för de traditionella mediernas säljavdelningar där mediernas trovärdighet är en nyckelfaktor.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan. Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Toppen av ett isberg av digital extremism

”Efter mycket kritik har Google plockat bort en antisemitisk hatlista och stängt en Youtube-kanal som spridit rasistiska videor. Men problemet är inte bara att detta innehåll över huvud taget finns tillgängligt, utan att Googles och Youtubes algoritmer gynnar just extremism och antisemitism.”

Facebook uppmanar publicister: Lägg inte alla ägg i vår korg

”I början gjorde vi inte skillnad på nyheter och nyheter, vilket är problematiskt. Nu har vi kommit till en punkt där vi måste definiera kvaliteten på nyheterna. Har vi då information från ett stort antal människor om att källan är tillförlitlig och informativ – ja, då premieras den”

Which news platform will win in a post-Facebook world?

”With Facebook backing away from the news business, how will users change their news consumption? Will Facebook users turn elsewhere for their news, or will they just see less of it?”

Seth Godin: Where are the movie stars?

”Role models are fine. But not when they get in the way of embracing our reality. The reality of not enough time, not enough information, not enough resources. The reality of imperfection and vulnerability. There are no movie stars. Merely people who portray them now and then.”

Experterna: Så kommer sociala medier utvecklas under 2018

”Autenticitet är ett återkommande ämne under den en timme långa sittningen. Rajni Licienne Jaques menar att var tredje post i hennes flöde är sponsrad. Det är inte autenticitet, enligt henne. Influencers behöver skapa något annat, mer autentiskt, om fenomenet ska överleva i framtiden.”

Vägen, sanningen och Tino Sanandaji

”Tino Sanandaji har dykt in i statistik för att försöka bevisa att Sverige har rasat samman till följd av invandringen. Eftersom argumentationen alltid stödjer sig på sig själv så blir det lite som när någon säger: ”Gud finns. Det står i andra Mosebok 3:14.” Den typen av argumentation övertygar bara de redan frälsta och precis som med Bibeln är det fler människor som följer Massutmaningen än som förstår vad det står i den.”

Rage against the machine: self-driving cars attacked by angry Californians

”The great promise of self-driving cars is that they will save innumerable lives by removing the most fallible and unpredictable element from vehicle traffic: the human. But in San Francisco at least, fickle human behavior is taking a stand.”

 

Relaterade inlägg:

Hot och hat som får röster att tystna

Några journalister blir fotograferade och trakasserade när de besöker ett branschevent. En ung journalist polisanmäler en näthatare, vinner i tingsrätten men förlorar i hovrätten. En annan måste tänka på säkerheten vid större sammankomster. En tredje har helt enkelt tystnat i det offentliga.

Anmälningar om hot och kränkningar på nätet hanteras fortfarande med ovana och ibland oförståelse av polisen. Lagstiftaren pekar på behovet av nya eller förändrade lagar för att komma till rätta med det som idag inte betecknas som hot, men som ligger på gränsen. Och om det är någon som vet var den gränsen går så är det de högfrekventa hatarna. De vet skillnaden mellan ”Jag ska” och ”Jag önskar att”, och de vet den ur ett rättsligt perspektiv milsvida skillnaden mellan ”Jag kommer att” och ”Sådana som du borde”.

Mediebranschen 2016 är inte bara präglad av sjunkande printintäkter och jakten på digitala möjlig­heter. Den är också en plats där människor, framförallt kvinnor, tvingas acceptera hat och hot i mejlboxen, i telefonen och ibland även i det fysiska rummet. Ett fåtal anonyma sms, några arga tweet och en och annan drevliknande diskussion på Facebook är lätta att bära i jämförelse med den flod av kränkningar som mina kvinnliga branschkolleger utsätts för, varje vecka, året runt.

Regelbundet diskuteras problemet, näthats­debatten brukar återkomma med 1–2 års mellanrum. Väldigt lite händer. Samtidigt tar nya generationer plats, både som medieproducenter och konsumenter. De väljer givetvis slutna rum före öppna kommunikationsvägar, separatistiska forum och grupper före utsatthet i det offentliga. Allt annat vore konstigt.

Att vara ung är inte alltid lätt, att vara det i mediebranschen gör det inte lättare. Och att vara kvinna räcker i sig för att trigga de (nästan alltid manliga) hatarna. Kombinationen av alla tre innebär en utsatthet som få kan föreställa sig.

Jag är glad att det finns människor som trots allt orkar och att allt fler vågar anmäla, driva processer, protestera, agera och samarbeta. Jag är också glad över nystartade Medieklubben där problemet lyfts. Den kan bli en mötesplats där kränkningar inte tillåts. Men jag avskyr vad hatet gör med oss som samhälle och konsekvenserna för enskilda personer. Röster tystnar varje dag. Människor vars perspektiv behövs i dag och i framtiden orkar inte ta sig ton. I stället hörs det öronbedövade ljudet av tusentals hatare som inte kan bättre än att projicera sin rädsla mot något eller någon för att stå ut med sin egen otillräcklighet och känslan av maktlöshet.

Vi måste hitta något som är bättre än det här.

Det är bråttom.

(Den här texten publicerades ursprungligen i tidningen Resumé och på resume.se som en del i krönikeserien ”Opinionsbildarna”.)

Relaterade inlägg:

Nytt försök att skapa smart kommentarssystem

”I mediebranschen har vi jobbat med att försvåra kommenteringen på olika sätt, och då har vi lämnat dem som har det allra svårast längst ut. I det här projektet gör vi tvärtom, och jobbar med att bjuda in alla.”

Så säger Malin Crona, chefredaktör på 8 sidor med bakgrund från bland annat Sveriges Radio och DN.se, i en intervju med Medievärlden. Tillsammans med Mikael Zackrisson på Ziggy Creative Colony kommer hon att ta försöka göra det omöjliga, att ta fram ett kommentarssystem som är öppet och tillgängligt och kan fungera för personer med funktionsnedsättning, men som också står inför samma utmaningar som de flesta tidningars kommentarsfält har idag, till exempel hatkommentarer.

Centrum för lättläst och 8 sidor har fått 1,6 miljoner kronor från Post- och telestyrelsen för att genomföra projektet.

Relaterade inlägg:

Låt den rätte komma in

Caroline Björkgren och har intervjuat Ring P1:s dialogredaktör Gabriel Holmqvist som jobbar med att hämta in åsikter från nätet, och han säger många kloka saker kring kommentarskultur och moderering.

”När man fått en hygglig samtalston gäller det att behålla den. Och det gör man bäst genom att fortsätta ställa motfrågor och visa andra debattörer att man tar deras inlägg på allvar.
– Har man bett om kommentarer bör man också visa att man är intresserad av vad folk skriver. Ett sådant intresse tror jag också kan bidra till att debattonen på nätet blir bättre.”

Läs mer på Internetworld.se.

Relaterade inlägg:

Ibland måste öppna dörrar sparkas in

Inte nog med att jag fyller år idag, min debattartikel om företag i sociala medier har även publicerats i Computer Sweden. Den utgår från näthatsdebatten och framförallt H&M:s hanterande av kränkningar och hot på den egna Facebooksidan. När jag skrev den kände jag att jag nästan sparkade in öppna dörrar. Ingen kan väl ha undgått hur saker och ting fungerar tänkte jag. ”Alla” vet väl att det krävs resurser och ansvar för att bygga en närvaro på webben? Så det var nästan som att jag kände mig lite väl övertydlig och självklar när jag skickade in texten till debattredaktören Eva Melin på Computer Sweden.

Samtidigt tyder en del reaktioner och feedback jag fått på att budskapet verkligen behövs upprepas, att företag i hela Sverige som ser det som självklart att finnas på Facebook, Twitter och andra platser inte automatiskt har förstått vad det också innebär i form av att också delta i diskussionerna och vara tydlig när något går för långt. Vissa ser sociala medier som ännu en marknadsföringskanal, där tänket från övriga kanaler lever kvar. Men det är ju så mycket mer, så väldigt mycket mer komplext. Det är inte en annonsyta, en bannerkampanj, en reklamfilm eller en tidningsannons. Det är ett samtal. Och trots att jag skrivit om det professionellt i över 8 år nu, verkar ämnet fortfarande ha relevans och tåla upprepning.

Puff på Computer Swedens sajt.

Puff på Computer Swedens sajt.

Läs Sociala medier kräver närvaro och resurser på ComputerSweden.se. Här är ett citat från slutet på artikeln:

”Jag tror inte det är så svårt. I vissa fall kan det handla om resurser, men alla är inte H&M med tusentals fans och följare som kräver uppmärksamhet. Vanligtvis är det inte tusentals kommentarer som väller in varje dag. Snarare handlar det om att förvalta den kundkontakt som faktiskt finns och samtidigt ha en tydlig plan för hur du ska agera om något plötsligt tar fart och blir en snackis.

Dina besökare och följare är i första hand människor, inte konsumenter eller jobbiga kritiker i ditt Facebookflöde. När ditt företag hittar rätt på värderingsskalan och aktivt visar närvaro, empati och en tydlig moralisk kompass kommer de att belöna dig för det.

Om du inte vill ha kvinnohatare och kriminella som kunder förstås, då kan de kränkande kommentarerna stå kvar.”

Relaterade inlägg:

Svar på tal

Jag gillar hur lugnt, sakligt och balanserat reportrarna på Uppdrag Granskning bemöter kritiken de fått efter sändningen av Män som näthatar kvinnor. Läs hela inlägget här.

”Sen finns det även de som hävdat att hatet från kvinnor är ett lika stort problem. Vi kan helt enkelt inte se det. Vi har läst hundratals kommentarstrådar genom åren, och mönstret är entydigt. Män är betydligt mer aktiva hatare än kvinnor. Dock finns det givetvis undantag. Kvinnor är mer aktiva på andra kvinnors bloggar tex, och där kan tonen ibland vara väldigt hård och ofta utseendefixerad. Dock är det inte på samma nivå som männens hat mot kvinnor.”

Relaterade inlägg:

Därför hatar vi mer på nätet än öga mot öga

Den här infografiken belyser vilka mekanismer som är i rörelse när vi använder en hårdare ton och blir mer aggressiva i diskussioner på internet jämfört med ett fysiskt möte. Klicka på bilden för större version och läs gärna slutsatserna längst ned på den här sidan, som ligger till grund för infografiken.
[Tipstack: Sveriges Kommunikatörer, via Twitter]

Psychology of an Internet Troll
Källa: Psychology of an Internet Troll

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén