Krönika publicerad i Resumé.

Efter det amerikanska presidentvalet uppstod en politisk depression hos vissa och en oro inför det svenska valet 2018. En alltför stark känsla av maktlöshet hos medborgarna är farlig för ett samhälle, likaså om tilliten till samhällets institutioner minskar. Det leder till instabilitet och öppnar upp för både interna och externa krafter att utnyttja situationen. Något som alla förlorar på. Men vad ska vi göra då?

Kanske är det viktigaste att inte acceptera ett populistiskt narrativ. Det som både Donald Trump och Sverigedemokraterna har gemensamt är att de baserar sin politik på ett eget narrativ med utgångspunkten i bilden av migrationskris, ett ”sönderfallande” samhälle och en motreaktion mot det etablissemang de själva säger sig stå utanför (men i själva verket är en del av).

Det är också svårt, nästan omöjligt, att motbevisa påståenden om att medier mörkar och ljuger. Det ser vi på de rasistiska hatsajterna varje dag. I stället måste ett helt annat narrativ skapas, beskrivas och kommuniceras.

Samhällskonstruktiv kommunikation måste fokusera mindre på att bemöta grundlösa påståenden från haverister, alternativt ägna sig åt käbbel mellan aktörer som redan befinner sig på samma sida i synen på demokratin. Den måste lägga mer fokus på det egna narrativet, den egna berättelsen.

Det kan exempelvis handla om att ”kapprusta” mot de arméer av botar och aktivister som hela tiden överöser den offentliga diskussionen med propaganda. Det handlar också om att våra myndigheter och samhällsfunktioner måste kompetensutveckla sina medarbetare i nivå med den digitala verkligheten så att inte demokratins spelregler utnyttjas av antiparlamentariska rörelser.

Förtroendet för medierna då? Mitt i mediernas finansieringskris måste de vara ännu mer pålitliga och relevanta samt försöka återknyta relationen till sina läsare, tittare och lyssnare. Speciellt lokalt, där lokala aktivistgrupper har ersatt bevakningen i många fall. Det kommer vara både jobbigt och dyrt, men alternativet kostar desto mer. Det finns dock ett ökat engagemang hos samhällsintresserade människor som tror på människors lika värde och att stärka demokratin snarare än under­minera den. En beslutsam optimism.

Nu gör vi det.

Relaterade inlägg: