Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: metro

Skorstenar över landskapet

Samtidigt som vi pratar om presidentvalet

Lisa Magnusson lyfter klokt det kanske viktigaste perspektivet, långt bortom eftervalsanalys, svensk rasism och snöröjning – det faktum att vi sitter och tittar på Titanics orkester samtidigt som båten sjunker allt snabbare.

”Den sammanställda forskningen tyder dessutom på att beräkningarna av vår klimatpåverkan hittills varit för optimistiska; att utvecklingen redan börjat driva sig själv. Det kommer nya miljölarm varje vecka nu, som aldrig blir mer än notiser: döda korallrev, tio grader varmare än normalt på Arktis, varmvattenfisk som letat sig in i svenska vatten.”

Metro: Lisa Magnusson: Varför vill ingen prata om apokalypsen?

Relaterade inlägg:

När en man skriver det självklara

Metro debattartikel av Fredrik Wass

Igår kväll funderade jag på alla inlägg om sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor den senaste tiden. Jag skrev en statusuppdatering kring det som jag valde att publicera i förmiddags. Nästan direkt hörde Metro av sig och ville publicera texten som en debattartikel.

Nu har artikeln publicerats hos Metro  och min egen statusuppdatering delats 66 gånger samt gillats av över 300 personer. Och det för att en man skriver självklarheter.

Jag skrev inte texten för att få ryggdunk av feminister. Jag skrev den för att visa att alla vi män kan göra skillnad i att påverka attityder och normer, men också peka på det faktum att även den som tror sig vara en ”snäll kille” också kan göra misstag eller gå över gränsen. Så även jag. Det är som en blind fläck eller döda vinkeln. Du ser det inte när det händer, för då hade du inte gjort det från början.

Här är texten:

Inte alla män, säger du.

Bra för dig. Då kan vi andra försöka komma till rätta med ett konkret problem som drabbar miljoner kvinnor så länge. Att du och jag inte gjort något ont enligt vår egen subjektiva upplevelse är irrelevant.

Rent statistiskt känner både du och jag män som någon gång utfört sexuella trakasserier, eller olika typer av övergrepp. Att vi inte sett det hända och fått en chans att fördöma dessa män betyder inte att de inte finns. Och att du upplever dig som ”one of the good guys” betyder inte att alla kvinnor gör det. Det som du uppfattar som naturligt, härligt och försiktigt, kan någon annan uppfatta som över gränsen, opassande, kränkande. Vår egen moral är lika lite facit som någon annans. Det är ett samspel. Vi lär oss av varandra vad som känns bra.

Men vad ska vi göra då? En lösning är till exempel att bli mer vaksam när det gäller beteendet och jargongen i våra egna kretsar, försöka vara lyhörd i våra egna relationer inför saker som ens partner kan ha varit med om tidigare, och helt enkelt inte slå ifrån oss problemet bara för att vi inte känner oss träffade. Kanske räcker det ibland att lyssna istället för att komma med en lösning när din vän eller partner beskriver sina upplevelser, sin verklighet. För eftersom människor vi bryr oss om är drabbade, blir vi också drabbade, och det beteende som andra män visar upp kommer även att färga av sig på hur vi uppfattas.

Inte alla män är orsaken till problemet. Men alla män har möjlighet att se, lyssna och erkänna att det finns ett problem. Och varje gång någon säger ”inte alla män” flyttas fokus från kvinnornas upplevelser till männens vilja att rentvå sig. Men männens icke-skuld är inte ett problem. Vad som är ett problem är hur kvinnor i alla samhällsklasser och generationer utsätts för fysiska och psykiska kränkningar som en del av en struktur, en norm, vi inte kan stå utanför.

Nästa gång du känner behovet av att påminna om ‘inte alla män’, pröva att istället fråga om personens upplevelse eller hur hon vill bli bemött för att slippa vara rädd för just dig. Fråga hur man gör för att inte vara som alla män.

I övrigt rekommenderas läsning av Cassandra M Klatzkows inlägg:

Ur inlägget:
”Jag minns varenda berättelse om sexuella övergrepp som mina tjejkompisar har berättat om för mig. Men jag kan inte påminna mig själv om en enda killkompis som själv erkänt sig ha utsatt någon tjej för ett övergrepp. Det går inte ihop alls. Det är så jävla viktigt att det skrivs och pratas om det här hela tiden. För de flesta unga förstår inte ens att det här är något problematiskt. Tjejer förstår inte att de är med på saker de egentligen inte vill och killar förstår inte alla gånger att det de gör är fel. ”

Relaterade inlägg:

Storyn om Veronika är nätjournalistik i tiden

Jack Werner (Bild: Metro.se)

Jack Werner (Bild: Metro.se)

Trots att Jack Werner sedan länge hittat sin journalistiska nisch var det kanske igår världen fick se hur spännande och intressant det kan bli när den kommer till användning fullt ut. I storyn om ”Veronika Larsson”, en anonym nätdebattör som bland annat stulit bilder från en amerikansk tjej för att bygga en online-persona, ryms många insikter om den nätkultur som vi lever i dag.

Artikeln Vem är Veronika? bjuder på gastkramande läsning där jag från början förväntade mig en lösning på mysteriet med personen vars spår finns i kommentarsfält världen över. Istället lämnas läsaren hängande i luften med en uppmaning om att själv bidra till storyn och fortsätta letande efter den riktiga ”Veronika” – människan bakom skärmen. Min inledande besvikelse har nu övergått i känslan av att det nästan inte funnits ett bättre sätt för Jack Werner att bygga sin story.

”Jag hade en god översikt av Veronikas livshistoria, nästan hundra bilder på henne och hennes vänner och kunde nog sätta ihop en översiktlig lista över hennes fem favoritböcker och -ekonomer om någon bett mig. Jag hade läst tillräckligt av hennes stilistiskt säkra och roliga kommentarer för att beundra henne. Och nu visste jag också att hon med största sannolikhet inte existerade. Vem var det egentligen jag beundrade, då?”

Läs Vem är Veronika? av Jack Werner, sociala medier-redaktör på Metro.se.

 

Relaterade inlägg:

Samtidigt på tunnelbanan

Screw #ACTA Internet is free. #subway #stockholm #sticker

Screw ACTA! Internet is free!

Om ACTA, från Wikipedia-sidan

Anti-Counterfeiting Trade Agreement

Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA), formellt handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, Australien, Kanada, Japan, Republiken Korea, Mexikos förenta stater, Konungariket Marocko, Nya Zeeland, Republiken Singapore, Schweiziska edsförbundet och Amerikas förenta stater,är ett multilateralt handelsavtal gällande piratkopiering och varumärkesförfalskning som har förhandlats fram mellan bland andra USAAustralienMexiko och EU.

Syftet med ACTA är att stärka skyddet för existerande immateriella rättigheter. I korthet går avtalet ut på att samordna kampen mot upphovsrättsbrott.

Avtalet har kritiserats för att det förhandlats utan insyn eller demokratisk process samt att det går emot grundläggande mänskliga rättigheter. Detta skapar också problem för datorprogram som kan spela DRM-skyddad media. ACTA kräver vidare att ISP:er inte får länka eller innehar sådan programvara som det är möjligt att spela DRM-skyddad media i.

ACTA är ett handelsavtal och förhandlingarna har därför till stor del bedrivits under sekretess. Sverige har drivit frågan om ökad öppenhet i förhandlingarna. Under 2010 offentliggjordes förhandlingstexten vid flera tillfällen och den slutliga texten offentliggjordes i december 2010. De inblandade länderna har erkänt att ACTA existerar men har tidigare vägrat lämna ut vad förslaget innebär.

Första gången som ACTA offentligt uppmärksammas var i maj 2008 då delar av förslaget läckte till Wikileaks. En människorättsaktivist i Kanada som försökte hämta ut dokument relaterade till ACTA fick dokument med endast rubriken på och all text censurerad.

EU:s mandat för förhandlingarna slogs fast vid ett möte för jordbruksministrarna i maj 2008, men eftersom frågan var en så kallad ”A-punkt” så framgick det inte av mötets dagordning. Riksdagsledamoten Karl Sigfrid, som kritiserat förhandlingarna, fick information om när mötet ägde rum av riksdagens utredningstjänst.

22 av EU:s medlemsstater, alla utom CypernEstlandNederländernaSlovakien och Tyskland, undertecknade avtalet 26 januari 2012 i Tokyo. För Sveriges del så undertecknade Japanambassadören Lars Vargö avtalet. Sedan tidigare hade AustralienKanadaJapanSydkoreaMarockoNya ZeelandSingapore och USA skrivit under det. Efter att avtalet har undertecknats måste det ratificeras av förstEuropaparlamentet och sedan av varje enskild medlemsstats parlament.

Wikipedias text är tillgänglig under licensen Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén