Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: metro

facebook-like

En facebookgranskning är inte automatiskt kampanjjournalistik

Traditionella medier är skenheliga bedragare som driver kampanjournalistik i affärssyfte när de kritiserar Google och Facebook för hur de hanterar hat, hot och användardata på sina plattformar. Det verkar flera it- och mediedebattörer tycka i efterspelet av den senaste tidens rapportering.

Min egen bild är splittrad. Det finns en medielogik i att det som höjs upp också någon gång måste falla ner. Länge var tech, startups och Silicon Valley det hetaste som fanns och allt annat var mossigt och dåligt (typ). Det sker också en nyansering och i takt med techbolagens allt starkare maktposition luftas kritik från olika håll. Presidentvalet i USA 2016 blev ett startskott på den kritikstorm som fortfarande pågår. Men att därifrån dra slutsatsen att kritiken är obefogad bara för att traditionella medier och techjättarna slåss om samma annonspengar är inte rimligt.

Mediernas hantering av sina användares personuppgifter förtjänar minst lika mycket granskning som den som techbolagen utsätts för. Men det betyder inte att det ena friskriver det andra. Två dåliga saker gör inte en av dem bra så att säga.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan. Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här. Här kan du läsa alla tidigare söndagslänkar.

Emanuel Karlsten: ”Det blev fel häromdagen när jag såg broschyren från socialstyrelsen. Min reptilhjärna slog till.”

”De behöver alltså förklara att Sverige i teorin tycker att något är vedervärdigt och lagvidrigt, men att det i praktiken faktiskt är lagligt.”

Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå

”Den här boken sammanfattar allt det arbete jag ägnat mig åt sedan 2013 med att avslöja, beskriva och analysera våra felaktigheter på nätet. Dess titel kommer från en ökänd kommentar på Facebook, publicerad av en man jag brukar kalla Mats.”

The Grim Conclusions of the Largest-Ever Study of Fake News

”Falsehoods almost always beat out the truth on Twitter, penetrating further, faster, and deeper into the social network than accurate information.”

Emma Blom: Även politiska partier måste tänka om

”Det är orimligt att vara så ignorant inför hur man bekämpar det här klimatet som Kristersson är, att tro att det är den digitala avdelningen på Moderaterna som ensamt roddar med ”det där” medan han och hans alliansvänner ägnar sig åt seriös politik….”

Kajsa Ekis Ekman: Varför varnade ingen om Madsen?

”När män halshugger andra män, till exempel av religiösa eller ideologiska skäl, ställer sig världen frågan: varför?
När män halshugger kvinnor ställer sig världen frågan: hur exakt skar de upp kroppen?”

Så ska han vända Metro från kris till framgång

”Ägarkaos, personalflykt och ett groende missnöje. Thomas Eriksson har hoppat på ett minst sagt skakigt tåg. I en intervju med Resumé ger den nya publishern sin bild av turbulensen – och berättar varför han med sin bakgrund kan skapa ordning på Metro.”

Karin Pettersson i Journalistpodden

”Vi träffar Fokus-grundaren, den före detta politiska chefredaktören och ex-partiarbetaren för att snacka om hennes nya uppdrag inom Schibsted, om hur hon ska leda koncernens arbete gentemot Facebook och Google, vilka fällor och utmaningar som ryms inom det uppdraget, men också om sortin från Aftonbladet och känslorna kring detta.”

Why (almost) everything reported about the Cambridge Analytica Facebook ‘hacking’ controversy is wrong

I’m not arguing that Cambridge Analytica and Kogan were innocent. At the very least, it is clear they were doing things that were contrary to Facebook’s data sharing policies. And similarly Facebook seems to have been altogether too cavalier with permitting developers to access its users’ private data. What I am arguing is that Cambridge Analytica are not the puppet masters they are being widely portrayed as. If anything they are much more akin to Donald Trump; making widely exaggerated claims about their abilities and getting lots of attention as a result.”

 

Relaterade inlägg:

Skorstenar över landskapet

Samtidigt som vi pratar om presidentvalet

Lisa Magnusson lyfter klokt det kanske viktigaste perspektivet, långt bortom eftervalsanalys, svensk rasism och snöröjning – det faktum att vi sitter och tittar på Titanics orkester samtidigt som båten sjunker allt snabbare.

”Den sammanställda forskningen tyder dessutom på att beräkningarna av vår klimatpåverkan hittills varit för optimistiska; att utvecklingen redan börjat driva sig själv. Det kommer nya miljölarm varje vecka nu, som aldrig blir mer än notiser: döda korallrev, tio grader varmare än normalt på Arktis, varmvattenfisk som letat sig in i svenska vatten.”

Metro: Lisa Magnusson: Varför vill ingen prata om apokalypsen?

Relaterade inlägg:

När en man skriver det självklara

Metro debattartikel av Fredrik Wass

Igår kväll funderade jag på alla inlägg om sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor den senaste tiden. Jag skrev en statusuppdatering kring det som jag valde att publicera i förmiddags. Nästan direkt hörde Metro av sig och ville publicera texten som en debattartikel.

Nu har artikeln publicerats hos Metro  och min egen statusuppdatering delats 66 gånger samt gillats av över 300 personer. Och det för att en man skriver självklarheter.

Jag skrev inte texten för att få ryggdunk av feminister. Jag skrev den för att visa att alla vi män kan göra skillnad i att påverka attityder och normer, men också peka på det faktum att även den som tror sig vara en ”snäll kille” också kan göra misstag eller gå över gränsen. Så även jag. Det är som en blind fläck eller döda vinkeln. Du ser det inte när det händer, för då hade du inte gjort det från början.

Här är texten:

Inte alla män, säger du.

Bra för dig. Då kan vi andra försöka komma till rätta med ett konkret problem som drabbar miljoner kvinnor så länge. Att du och jag inte gjort något ont enligt vår egen subjektiva upplevelse är irrelevant.

Rent statistiskt känner både du och jag män som någon gång utfört sexuella trakasserier, eller olika typer av övergrepp. Att vi inte sett det hända och fått en chans att fördöma dessa män betyder inte att de inte finns. Och att du upplever dig som ”one of the good guys” betyder inte att alla kvinnor gör det. Det som du uppfattar som naturligt, härligt och försiktigt, kan någon annan uppfatta som över gränsen, opassande, kränkande. Vår egen moral är lika lite facit som någon annans. Det är ett samspel. Vi lär oss av varandra vad som känns bra.

Men vad ska vi göra då? En lösning är till exempel att bli mer vaksam när det gäller beteendet och jargongen i våra egna kretsar, försöka vara lyhörd i våra egna relationer inför saker som ens partner kan ha varit med om tidigare, och helt enkelt inte slå ifrån oss problemet bara för att vi inte känner oss träffade. Kanske räcker det ibland att lyssna istället för att komma med en lösning när din vän eller partner beskriver sina upplevelser, sin verklighet. För eftersom människor vi bryr oss om är drabbade, blir vi också drabbade, och det beteende som andra män visar upp kommer även att färga av sig på hur vi uppfattas.

Inte alla män är orsaken till problemet. Men alla män har möjlighet att se, lyssna och erkänna att det finns ett problem. Och varje gång någon säger ”inte alla män” flyttas fokus från kvinnornas upplevelser till männens vilja att rentvå sig. Men männens icke-skuld är inte ett problem. Vad som är ett problem är hur kvinnor i alla samhällsklasser och generationer utsätts för fysiska och psykiska kränkningar som en del av en struktur, en norm, vi inte kan stå utanför.

Nästa gång du känner behovet av att påminna om ‘inte alla män’, pröva att istället fråga om personens upplevelse eller hur hon vill bli bemött för att slippa vara rädd för just dig. Fråga hur man gör för att inte vara som alla män.

I övrigt rekommenderas läsning av Cassandra M Klatzkows inlägg:

Ur inlägget:
”Jag minns varenda berättelse om sexuella övergrepp som mina tjejkompisar har berättat om för mig. Men jag kan inte påminna mig själv om en enda killkompis som själv erkänt sig ha utsatt någon tjej för ett övergrepp. Det går inte ihop alls. Det är så jävla viktigt att det skrivs och pratas om det här hela tiden. För de flesta unga förstår inte ens att det här är något problematiskt. Tjejer förstår inte att de är med på saker de egentligen inte vill och killar förstår inte alla gånger att det de gör är fel. ”

Relaterade inlägg:

Storyn om Veronika är nätjournalistik i tiden

Jack Werner (Bild: Metro.se)

Jack Werner (Bild: Metro.se)

Trots att Jack Werner sedan länge hittat sin journalistiska nisch var det kanske igår världen fick se hur spännande och intressant det kan bli när den kommer till användning fullt ut. I storyn om ”Veronika Larsson”, en anonym nätdebattör som bland annat stulit bilder från en amerikansk tjej för att bygga en online-persona, ryms många insikter om den nätkultur som vi lever i dag.

Artikeln Vem är Veronika? bjuder på gastkramande läsning där jag från början förväntade mig en lösning på mysteriet med personen vars spår finns i kommentarsfält världen över. Istället lämnas läsaren hängande i luften med en uppmaning om att själv bidra till storyn och fortsätta letande efter den riktiga ”Veronika” – människan bakom skärmen. Min inledande besvikelse har nu övergått i känslan av att det nästan inte funnits ett bättre sätt för Jack Werner att bygga sin story.

”Jag hade en god översikt av Veronikas livshistoria, nästan hundra bilder på henne och hennes vänner och kunde nog sätta ihop en översiktlig lista över hennes fem favoritböcker och -ekonomer om någon bett mig. Jag hade läst tillräckligt av hennes stilistiskt säkra och roliga kommentarer för att beundra henne. Och nu visste jag också att hon med största sannolikhet inte existerade. Vem var det egentligen jag beundrade, då?”

Läs Vem är Veronika? av Jack Werner, sociala medier-redaktör på Metro.se.

 

Relaterade inlägg:

Samtidigt på tunnelbanan

Screw #ACTA Internet is free. #subway #stockholm #sticker

Screw ACTA! Internet is free!

Om ACTA, från Wikipedia-sidan

Anti-Counterfeiting Trade Agreement

Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA), formellt handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, Australien, Kanada, Japan, Republiken Korea, Mexikos förenta stater, Konungariket Marocko, Nya Zeeland, Republiken Singapore, Schweiziska edsförbundet och Amerikas förenta stater,är ett multilateralt handelsavtal gällande piratkopiering och varumärkesförfalskning som har förhandlats fram mellan bland andra USAAustralienMexiko och EU.

Syftet med ACTA är att stärka skyddet för existerande immateriella rättigheter. I korthet går avtalet ut på att samordna kampen mot upphovsrättsbrott.

Avtalet har kritiserats för att det förhandlats utan insyn eller demokratisk process samt att det går emot grundläggande mänskliga rättigheter. Detta skapar också problem för datorprogram som kan spela DRM-skyddad media. ACTA kräver vidare att ISP:er inte får länka eller innehar sådan programvara som det är möjligt att spela DRM-skyddad media i.

ACTA är ett handelsavtal och förhandlingarna har därför till stor del bedrivits under sekretess. Sverige har drivit frågan om ökad öppenhet i förhandlingarna. Under 2010 offentliggjordes förhandlingstexten vid flera tillfällen och den slutliga texten offentliggjordes i december 2010. De inblandade länderna har erkänt att ACTA existerar men har tidigare vägrat lämna ut vad förslaget innebär.

Första gången som ACTA offentligt uppmärksammas var i maj 2008 då delar av förslaget läckte till Wikileaks. En människorättsaktivist i Kanada som försökte hämta ut dokument relaterade till ACTA fick dokument med endast rubriken på och all text censurerad.

EU:s mandat för förhandlingarna slogs fast vid ett möte för jordbruksministrarna i maj 2008, men eftersom frågan var en så kallad ”A-punkt” så framgick det inte av mötets dagordning. Riksdagsledamoten Karl Sigfrid, som kritiserat förhandlingarna, fick information om när mötet ägde rum av riksdagens utredningstjänst.

22 av EU:s medlemsstater, alla utom CypernEstlandNederländernaSlovakien och Tyskland, undertecknade avtalet 26 januari 2012 i Tokyo. För Sveriges del så undertecknade Japanambassadören Lars Vargö avtalet. Sedan tidigare hade AustralienKanadaJapanSydkoreaMarockoNya ZeelandSingapore och USA skrivit under det. Efter att avtalet har undertecknats måste det ratificeras av förstEuropaparlamentet och sedan av varje enskild medlemsstats parlament.

Wikipedias text är tillgänglig under licensen Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén