Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: mediebevakning

Så bevakar du stora nyhetshändelser snabbare än svenska medier

Blogg100-utmaningen har rullat igång med full kraft och vi är strax över 700 personer som vill försöka blogga 100 dagar i rad. I mitt fall innebär det att vi på Intellecta Corporate har börjar publicera de första inläggen på vår företagsblogg. Idag har jag skrivit ett inlägg som tar avstamp i den senaste utvecklingen i Ukraina: Guide: Så bevakar du situationen i Ukraina snabbare än svenska medier.

Jag går igenom 5 tips på hur du kan hitta nyheter och källor långt innan de blir upplockade av medierna, samt hur till exempel Bambusers kartsök och taggar på Instagram kan leda dig direkt till händelsernas centrum. Läs hela inlägget här.

Följ utvecklingen i Ukraina via Instagram.

Följ utvecklingen i Ukraina via Instagram.

Relaterade inlägg:

Helhetsgrepp på #ethiopiaswedes

”Allt flyttade upp ett steg efter domen. De anhöriga fick direktkontakt med Carl Bildt. Kritiken blev skarpare och kom från högsta politiska nivå i Sverige. […] Det är så känsligt läge nu. Det är det första alla säger i telefon. De ringer upp igen och frågar vad som kommer att stå i tidningen och när. Även politiker och tjänstemän som aldrig skulle drömma om att be att få läsa citat eller få insyn i det journalistiska arbetet gör det den här gången.
– Det är för killarnas skull, inget annat, säger en av dem.”

Fokus rekrytering av Maggie Strömberg har gjort fredagarna lite bättre. I senaste numret tar hon ett helhetsgrepp kring de fängslade svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som nu suttit i etiopiskt fängelse i över 250 dagar. Läs det.

#EthiopiaSwedes på Twitter

Jag minns all bevakning av fallet som vi gjorde på Alltid Nyheter i Sveriges Radio när jag jobbade där. Hur vi ofta hade kommentarer från flera anhöriga, kollegor, experter, jurister och många andra efter varje nytt besked under rättegången. När domen föll i slutet av december jobbade jag som sociala medier-korrespondent. Så här lät det när jag sammanfattade några av reaktionerna på 11-årsdomen tillsammans med programledaren Mia Bryngelson:

Relaterade inlägg:

När meta blir norm

Anders Mildner snuddar vid något mycket intressant i sin analys av mediernas utveckling med avstamp i Håkan Juholts avgång.

I artikeln Uträknad med medielogik skriver han:

De senaste årens utveckling har därmed skapat ett slags medie­centrifug, som drar en allt större del av befolkningen in mot journalistiken och får världen att kretsa kring den. En av effekterna av detta är att alla så smått har börjat att resonera som journalister. Och då hamnar en stor del av fokus precis där journalistiken har sitt fokus: på mediehanteringsfrågorna.

Min slutsats blir att inte bara de nyhetshändelser vi konsumerar är medierade, numera är även våra egna privatliv medierade. Kanske är det vid frågan om hur vi som människor förändras av sociala medier och internet som det blir som allra mest tydligt. Statusuppdateringar och blogginlägg blir mer och mer anpassade för att uppnå effekt och genomslag, korrigerade för att passa in i ett flöde av andra kommenterar. Socialt optimerade för en tänkt målgrupp. Det viktiga blir inte längre vad du säger, utan snarare hur du kommunikationsstrategiskt hanterar det du vill ha sagt.

I samma ögonblick som en nyhetshändelse inträffar, framförallt inom politik och näringsliv, kommer metadiskussionen igång. Hur borde han eller hon ha hanterat ”krisen”? Det blir ett metalager som sedan existerar parallellt med den vanliga nyhetsrapporteringen och som konstant poppar upp i form av att retorik- och pr-konsulter, statsvetare och andra experter släpps fram för att kommentera kommentarerna och diskutera diskussionen.

Jag tolkar Anders Mildner som att det beteendet nu växer sig starkt även hos helt vanliga människor, långt utanför maktcentra och mediebevakning. Människor som i Facebookflödet, på Twitter och på bloggar blivit medie- och kommunikationsanalytiker i sina egna liv. Hur drev, hårdbevakning och läckor blivit begrepp som lika gärna kan användas för att beskriva privatlivet som mediebranschen.

Av en slump handlar det här purfärska avsnittet från oss på Maktministeriet just om friserandet och retuschandet av vår digitala livsstil. Vi pratar bland annat om hur viktigt det kan vara att framstå som lyckadde inför andra, på nätet. Hur uppdateringar sker på grundval av läsarrespons och ”likes”, och vad det gör med oss att ständigt mediera vår tillvaro.

Relaterade inlägg:

När tradition står framför smidighet

Igår dominerades nyhetsflödet av nyheten om Håkan Juholts avgång. Många etermedier körde extrasändningar. Expressens Niklas Svensson var sliten efter att ha kört live från sveavägen och sossarnas partihögkvarter i flera dagar, men han höll ställningarna även på Flanaden i Oskarshamn och hade antagligen de bästa livebilderna från presskonferensen ihop med TV4. Ljudmässigt gick det utmärkt att lyssna på Alltid Nyheter (massor av röster om avhoppet här) eller Ekot i Sveriges Radio.

Vad som dock förvånade många var SVT. Samtidigt som jag tittade (och lyssnade) på när Håkan Juholt började sitt avskedstal i shoppinggallerian i Oskarshamn ser jag hur SVT:s tyckarpanel fortfarande höll på med ”inför-snacket” i Rapport-soffan. Under några förvirrade minuter diskuterade de vidare och lämnade sedan över till SVT:s Kerstin Holm som var med live från sveavägen (!). Kerstin Holm var lika förvirrad och återberättade i princip att hon hört på radion att Juholt avgått. TV-huset har aldrig känts mer långt ifrån händelsernas centrum än så.

Det visade sig att SVT:s stora feta sändningsbuss, fylld med enligt egen uppgift rutinerad personal, hade drabbats av ett tekniskt fel precis innan presskonferensen skulle börja.

15 minuter före sändning upptäcktes dock att ljud och bild inte kunde nå kontrollrummet i Stockholm. Hela satellit-utrustningen behövde startas om, en process som är tidsödande och omfattar bland annat en ny satellitsökning. Först 15.12 kunde SVT sända Håkan Juholts presskonferens i sin helhet.
Ur artikeln Haveriet fullständigt oacceptabelt på SVT.se

När jag läser om såna här missar tänker jag på hur traditionella metoder ibland kan stå i vägen för till synes enkla lösningar. Det blir utan tvivel riktigt bra kvalitet på både ljud och bild när stora sändningsbussen är med i spelet. Men, och det här är ett viktigt men, det finns ju alternativ. Om jag 15 minuter innan sändning insett att det inte finns en fungerande kontakt med TV-huset hade jag nog sprungit in med en mobilkamera och dragit igång en bambuser-sändning eller använt någon av de andra livestreaming-tjänsterna som finns.

En halvdålig liveström i en mobilkamera via 3g- eller 4g-nätet måste väl ändå vara bättre än absolut ingenting (som nu blev resultatet). Frågan är hur SVT:s backupsystem ser ut, om det nu finns ett sådant. Det framgår inte i artikeln. Och kanske är det just när det krisar och strular som det blir tydligt hur ryggmärgsbeteendet ser ut, och hur långt en organisation egentligen nått i innovationsarbetet, trots inspirationsföreläsningar om framtidens journalistik eller vid-sidan-av-projekt som Nyhetslabbet.

Nu ska det startas utredningar och tillsättas haverikommissioner och whatnot på SVT, vilket säkert är bra på alla vis. Men jag kan inte släppa bilden i mitt huvud på en kvicktänkt tekniker eller journalist som med några snabba steg kliver in i gallerian där presskonferensen pågår och resolut tar upp sin mobil (om än privat eller jobbets) och börjar sända. Det är ju nyheter det handlar om, inte kvalitetsdrama eller långfilm.

Live-sändning skapar äkthet och nu-känsla, då kan kvalitén komma i andra hand. Och de förvirrade minutrarna i Rapport-soffan hade blivit till ett spontant och kanske lite yxigt, men i alla fall live-mässigt acceptabelt inslag.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver också om mediebolagens logistik- och utrustningsituation. Hans slutsatser blir dock lite annorlunda. Han verkar istället tycka att det är åt andra hållet vi ska gå. Fler infravärmare till frysande reportrar. Mer utrustning och resurser för att säkra leveransen, och en syn på de lättviktiga sociala medierna (där jag antar att mobiltjänster som Bambuser kan sägas ingå) som en referensyta snarare än något som bidrar till rapporteringen:

Gissningvis har den som har tid att tänka ut ironiska hashtags till Twitter om politikbevakningen aldrig satt sin fot vare sig på en nyhetsredaktion eller inne på Sveavägen 68, så sådan kritik kan man ju helt förbise.

Mattsson tycker även att socialdemokraterna inte var tillräckligt snälla när högprofilerade politiska reportrar som Mats Knutson och K-G Bergström inte blev insläppta i foajén på S-högkvarteret utan fick vänta utanför i kylan.

Nåja, att nyheterna ska anpassa sig till medierna snarare än tvärtom kanske är ett drömscenario ur en logistisk synpunkt för mediebolagen. Men det är nog de enda som när en sådan dröm.

Uppdatering: Thomas Mattsson har bemött ovanstående i kommentarsfältet, se nedan.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén