Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: kommunikation

Katrine Kielos beskriver edgerank för Stefan Löfven

Funderar du på varför vissa av dina statusuppdateringar på Facebook får mycket uppmärksamhet i form av kommentarer och likes medan andra tycks helt ointressanta och förblir okommenterade? Det är lätt att tro att det bara handlar om innehållet, det vill säga hur intressant eller ”aktiverande” uppdateringen är. Men sanningen är lite mer komplex än så. Det handlar också hur och när du publicerar något samt vilket format det har. Ännu en aspekt handlar om hur många som redan gillat eller kommenterat det du publicerat, och det finns olika tröskelvärden som gör att när något får många reaktioner så syns det för ännu fler personer som följer dig och kan således få ännu fler reaktioner (som en slags positiv spiral-effekt).

Om du länkar till något som tar besökaren bort från Facebook och in på en annan sajt så rankas det lägre än om du publicerar en vanlig statusuppdatering utan en länk. Om du lägger upp en bild så rankas den också högre än en länk. Alla de här mer eller mindre föränderliga reglerna finns i Facebooks edgerank – en algoritm som beskriver hur och vad som ska visas i ditt nyhetsflöde på Facebook. Exakt hur edgerank fungerar är precis som Googles sökalgoritm inte helt officiellt, men i huvudsak avgörs exponeringen av uppdateringar i ditt flöde av tre saker:

  1. Din relation till den som publicerat innehållet.
  2. Hur innehållet är viktat (dvs. hur Facebook rankar en text, en bild, en länk, ett videoklipp eller annat gentemot varandra)
  3. Tiden när uppdateringen gjordes.

Källa: Wikipedia

Det är väldigt intressant att läsa ledarskribenten och s-debattören Katrine Kielos brev till partiledaren Stefan Löfvén där hon väldigt bra och enkelt förklarar hur en vettig kommunikationsstrategi för Löfvén skulle kunna se ut. Hon ger också några konkreta råd som beskriver hur edgerank fungerar (även om det inte nämns i texten).

”När du nyss postade en länk till Svenska Dagbladet om hur Reinfeldt slarvat bort 97 miljarder i Nuon-affären drev du följare bort från din sida och till Svenska Dag­bladet. Men de flesta klickade inte ens och förstod därför inte heller vad det gällde. Folk på Facebook är rätt ovilliga att klicka på länkar som leder bort från Facebook.

Du bör i stället posta bilder med budskap inklistrade som folk kan dela. Du hade kunnat låta någon göra en liten bild av Reinfeldt med texten ”Om man har slarvat bort 97 miljarder bör man svara på frågor om det” samt en liten sosseros i hörnet. […] Den bilden hade väldigt många av dina 14 000 följare delat med sina vänner. Helt och hållet utan att du behövde bygga någon kampanjsajt.”

Katrine Kielos beskriver trenden hos svenska politiker och pr-konsulter att åka till USA och göra studiebesök hos presidentvalskampanjernas staber och sedan komma hem med stora visioner och häftiga lösningar på ganska enkla problem. Ibland kanske det är enklare att skicka ett e-mail eller att faktiskt ha ett någorlunda vettigt budskap som inte bara handlar om ”fred på jorden och mer av allt till alla”-luddiga formuleringar.

Det tar inte speciellt lång tid att lära sig förstå hur edgerank fungerar, men självklart måste det finnas ett innehåll som har substans för att det ens ska nå ut. Genom att bygga starka relationer och vara tydlig i sin kommunikation kommer ens budskap också delas av fler, i alla fall om det du har att säga känns relevant. Budskapet måste också vara socialt, det vill säga vara något som andra vill berätta för sina vänner. Det räcker inte att det är ”rätt” eller ”viktigt”.

Den här bilden la jag upp i mitt Facebookflöde efter att ha insett hur edgrerank fungerar. Ibland är det frustrerande när till synes meningslösa saker är det som ger mest gensvar, men det är också mänskligt.

Den här bilden la jag upp i mitt Facebookflöde efter att ha insett hur edgrerank fungerar. Ibland är det frustrerande när till synes meningslösa saker är det som ger mest gensvar, men det är också mänskligt.

Relaterade inlägg:

En kommun är ett community oavsett plattform

Minns du debatten kring den twittrande kommunchefen Mattias Jansson och #kgate? Nästa inlägg i Bisonblogs helgläsning är en krönika skriven för Internetworld tidigt i våras. Temat i texten handlar om hur det ställs nya krav på det offentliga Sverige när både medborgare och myndigheter går online. 

Mattias Jansson, den twittrande kommunchefen.

“Jag fick precis följande mail från Katrineholms Kurirens reporter”. Så började ett inlägg av Katrineholms kommunchef Mattias Jansson på hans egen blogg. Kommunchefen bad om hjälp från sina läsare att svara på frågorna. Senare la han även ut svaren i ett eget inlägg. Kritiken från Katrineholmskuriren märktes delvis redan i de första frågorna, men eskalerade ytterligare i fler frågor, ledare och artiklar i tidningen. Frågorna till Mattias Jansson handlade bland annat om lämpligheten i att skriva “banala saker” i sociala medier istället för att ägna sig åt mer seriösa uppgifter.

Händelsen handlar dels om hur medielandskapet förändras och hur aktörer som haft ensamrätt på informationsarenan plötsligt finner sällskap bland dem de är satta att granska. Och dels handlar det om hur svenska politiker och tjänstemän i kommuner och landsting blir labbråttor i ett allt mer komplext, men också fantastiskt, kommunikationslandskap. Saker som tonalitet, attityd, dialog och öppenhet sätts på verkliga prov. Riktlinjer och strategier prövas i kommunikationen med medborgarna och inom de närmsta åren kommer vi att få se många exempel på både bra och dåliga sätt att närma sig de nya plattformarna. Men det måste finnas utrymme för snedsteg.

En av de viktigaste slutsatserna av #kgate som Katrineholmsincidenten kommit att kallas på Twitter, är att vi behöver “labbråttor” som Mattias Jansson. Personer och aktörer som vågar testa och utvärdera, kanske inte alltid med säker utgång. Men vi behöver också ställa de kritiska frågorna. Varför ska en kommunchef blogga, twittra och facebooka i sin tjänst? Det måste både kommunens medborgare likväl som chefen själv känna till eller svara på. Och den frågan ställs med fördel av lokalpressen. En kommun är till för dess invånare, precis som lokaltidningen. Därför tjänar båda på att känna till och agera på de arenor där folket befinner sig. Med fyra miljoner svenskar på Facebook har vi skapat ett samhälle på nätet.

En kommun är ett community, oavsett plattform.

Relaterade inlägg:

Från information till relation hos Försvarsmakten

”Från information till relation”. Så beskriver Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten den satsning som lanserades idag. Försvarsmakten vill släppa fram medarbetarnas bild av verkligheten och har därför lanserat en bloggportal. En ganska snygg sådan skulle jag vilja säga vid första anblick.

riktlinjen för intern och extern kommunikation slår vi fast att Försvarsmaktens kommunikation ska stödja militära operationer, att vår kommunikation syftar till att skapa relationer mellan olika intressenter samt att en väl fungerande kommunikation är en avgörande konkurrensfördel för Försvarsmakten som arbetsgivare. Traditionell enkelriktad signalering är inte längre en fungerande metod för en organisation i förändring.

I Erik Lagerstens inlägg kan man bland annat läsa om Försvarsmaktens strategi kring bloggportalens innehåll. Det verkar lovande.

Bloggportalen innehåller dels bloggar som företrädare för de olika stridskrafterna svarar för, dels bloggar som skapas av enskilda inom ramen för befattning eller av intresse att förmedla kunskap och känslor. Till skillnad från Försvarsmaktens officiella webbplats är formen fri och utan begränsning av våra skrivregler. Försvarsmaktens officiella ståndpunkt kommer främst till uttryck genom denna blogg eller mitt twitterflöde.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen av projektet och hur eventuella högljudda och kritiska röster får ta plats (och om de kommer att göra det). Personligen följer jag bloggen Wiseman’s Wisdom (utanför Försvarsmaktens bloggportal) för att höra mer än en kritisk röst om Försvarsmakten. Min grundinställning är att ju fler röster desto bättre.

Ur ett pressmeddelande:

– Vi vill öka kunskapen om dagens försvarsmakt genom dialogen, men det handlar också om att stimulera en aktiv försvarsdebatt, säger Johannes Hellqvist.
Genom att använda taggen #SVFM (Sveriges försvarsmakt) kan allmänheten skicka inlägg till portalen från egna bloggar och Twitterkonton, och på så vis delta i debatten.

När jag var i Afghanistan bloggade jag som bekant på Dagens Nyheter. Bloggen finns kvar här.

Afghanistan revisited

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén