Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: kommunchef

En kommun är ett community oavsett plattform

Minns du debatten kring den twittrande kommunchefen Mattias Jansson och #kgate? Nästa inlägg i Bisonblogs helgläsning är en krönika skriven för Internetworld tidigt i våras. Temat i texten handlar om hur det ställs nya krav på det offentliga Sverige när både medborgare och myndigheter går online. 

Mattias Jansson, den twittrande kommunchefen.

“Jag fick precis följande mail från Katrineholms Kurirens reporter”. Så började ett inlägg av Katrineholms kommunchef Mattias Jansson på hans egen blogg. Kommunchefen bad om hjälp från sina läsare att svara på frågorna. Senare la han även ut svaren i ett eget inlägg. Kritiken från Katrineholmskuriren märktes delvis redan i de första frågorna, men eskalerade ytterligare i fler frågor, ledare och artiklar i tidningen. Frågorna till Mattias Jansson handlade bland annat om lämpligheten i att skriva “banala saker” i sociala medier istället för att ägna sig åt mer seriösa uppgifter.

Händelsen handlar dels om hur medielandskapet förändras och hur aktörer som haft ensamrätt på informationsarenan plötsligt finner sällskap bland dem de är satta att granska. Och dels handlar det om hur svenska politiker och tjänstemän i kommuner och landsting blir labbråttor i ett allt mer komplext, men också fantastiskt, kommunikationslandskap. Saker som tonalitet, attityd, dialog och öppenhet sätts på verkliga prov. Riktlinjer och strategier prövas i kommunikationen med medborgarna och inom de närmsta åren kommer vi att få se många exempel på både bra och dåliga sätt att närma sig de nya plattformarna. Men det måste finnas utrymme för snedsteg.

En av de viktigaste slutsatserna av #kgate som Katrineholmsincidenten kommit att kallas på Twitter, är att vi behöver “labbråttor” som Mattias Jansson. Personer och aktörer som vågar testa och utvärdera, kanske inte alltid med säker utgång. Men vi behöver också ställa de kritiska frågorna. Varför ska en kommunchef blogga, twittra och facebooka i sin tjänst? Det måste både kommunens medborgare likväl som chefen själv känna till eller svara på. Och den frågan ställs med fördel av lokalpressen. En kommun är till för dess invånare, precis som lokaltidningen. Därför tjänar båda på att känna till och agera på de arenor där folket befinner sig. Med fyra miljoner svenskar på Facebook har vi skapat ett samhälle på nätet.

En kommun är ett community, oavsett plattform.

Relaterade inlägg:

Båda sidor måste synas (kommunchefgate)

Satsningar på sociala medier finansierat med skattepengar måste motiveras, precis som alla andra satsningar. Politiker och tjänstemän ska granskas och ifrågasättas. Det är också viktigt att syna branschens konsulter i sömmarna.

Kommunchefen Mattias Jansson kanske är en jättedålig chef. Han kanske är illa omtyckt av hela kansliet på Katrineholms kommun. Han kanske inte gör sitt jobb ordentligt. Det vet inte jag. Men vad jag vet är att lokaltidningen Katrineholms-kurirens frågor till Mattias Jansson inte är journalistik, utan något annat.

4 miljoner svenskar finns på Facebook. 4 miljoner människor. Räknar man bort barn och gamla (slarvigt uttryckt av mig! Jag tänkte på att antalet äldre användare är ganska få, även om det är den grupp som ökar mest.) så innebär det att stora delar av Sveriges vuxna befolkning tillhör ett samhälle på nätet. Väldigt många färre twittrar, men desto fler opinionsbildare, politiker och debattörer finns där.

Ovanstående fakta gör det svårt för mig att förstå hur Katrineholms-kurirens reporter resonerar. För jag vill verkligen att Mattias Jansson ska granskas. Jag vill att hans motiv och argument synas i sömmarna, och att kommunens investeringar synliggörs. Men jag vill inte att det görs av någon som redan från början bestämt hur storyn ska bli.

Den här storyn kommer att dyka upp i traditionell press, i otalet blogginlägg och webbartiklar den närmaste tiden. Snälla, ta inte ryggmärgsmässigt ställning till fördel för Mattias Jansson. Det kan finnas mycket i historien vi inte känner till. Men snälla, ifrågasätt Katrineholms-kurirens sätt att granska kommunens satsning på sociala medier.

Tack för mig.

Uppdatering 1: Joakim Jardenberg: Journalistik i demokratins och öppenhetens namn… (med mailcitat från ytterligare konversation mellan Mattias Jansson och Katrineholms-kuriren)

Uppdatering 2: Sofia Mirjamsdotter skriver bra på Same Same But Different

Svenska journalister är fortfarande livrädda för granskning. Svenska journalister är fortfarande livrädda för öppenhet. Och tydligen inte endast då det ställs krav på dem själva om öppenhet, utan otroligt nog även när personer i maktposition är öppna och använder sig av offentlighetsprincipen, en princip som alla journalister säger sig älska. Så länge den inte drabbar dem själva.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén