Vem ska bli min mentor?

Jag tror jag vet vilken sorts mentor jag vill vara åt andra, men vet du vem som skulle kunna passa som mentor åt mig?

Help! post it Aubrey Plaza Parks and Recreation

I veckan som gått har jag i olika sammanhang diskuterat mentorskap. Dels utifrån perspektivet att själv vara mentor, och dels att ha en mentor för egen del. Just nu är jag inne i båda faserna samtidigt.

Det finns flera sammanhang där jag själv fungerar som en sorts mentor, och jag tycker om att ha den rollen. Däremot har jag inte själv hittat en specifik person som kan vara mentor åt mig.

Jag kan i och för sig inte säga att jag leta aktivt, förrän nu.

Hittills genom karriären har jag använt mig av många olika personer i min krets som mina mentorer och jag tycker om att få inspel från olika håll för att kunna ta bra beslut om viktiga frågor. Jag har haft förmånen att träffa många seniora och inspirerande personer genom åren som jag lärt mig väldigt mycket av, ofta informellt och utan ett konkret mentorskap. Men jag känner allt oftare att jag behöver en mentor i en lite mer formell bemärkelse och för mig är mentorskap något som behövs hela livet, inte bara för den som är ung.

Mina förväntningar på ett mentorskap

Jag vill att mentorskapet ska vara uttalat, schemalagt och med en tydlig agenda för både möten och ambitionsnivå. Båda parter ska också känna att de får ut någonting av mentorrelationen, gärna genom att vara nyfikna på varandras världar och kunna dra nytta av varandras erfarenheter.

Min drömprofil för en mentor är en person som är något äldre och mer erfaren än mig. Hen har lång erfarenhet från kommunikationsområdet i bred bemärkelse. Kanske är personen en chef eller en profilerad person inom sitt område, men behöver inte jobba med exakt samma saker som jag. Hen ska kunna fungera som bollplank, rådgivare och ögon- eller dörröppnare, men också kunna dra nytta av mina erfarenheter förstås. Därför ser jag heller inte att det skulle utgå någon ersättning för den som är mentor.

Jag tror jag vet vilken sorts mentor jag vill vara åt andra, men vet du vem som skulle kunna passa som mentor åt mig?

Tipsa mig gärna! Eller ännu hellre, hör av dig direkt om du är personen du tror jag söker. Mer info om mig hittar du här, och kontaktuppgifterna står ju direkt i högerspalten.

Relaterade inlägg:

Följ med mig och Jasmin till Rebel & Bird

Fredrik Wass och Jasmin Yaya (Foto: Pelle Sten)
Fredrik Wass och Jasmin Yaya (Foto: Pelle Sten)

Igår blev det officiellt att jag lämnar jobbet på Intellecta Corporate för att börja på byrån Rebel & Bird. Och inte nog med det, min supersmarta kollega Jasmin Yaya följer med. Vi har jobbat i flera projekt tillsammans under åren på Intellecta, och nu får vi chansen att fortsätta jobba ihop på en av de mest spännande byråerna i Sverige.

Varför Rebel & Bird?

För att det är en byrå som ser på både sitt eget erbjudande och sin egen personal på ett modernt sätt med lösningar i framkant på utvecklingen. Kunder som Spotify, King och iZettle profilerar förstås byrån, men för den som träffat någon av medarbetarna så framgår det snabbt att det även finns något mer än bara en häftig kundlista och spännande uppdrag. Som utomstående upplever jag att det finns en stark byråkultur och och en idé om hur kommunikation och marknadsföring bottnar i produkt- och tjänsteutveckling för att skapa tillväxt samt hur byråns interna processer måste se ut för att lyckas. Jag hoppas kunna bidra med min erfarenhet från både medie- och byråbranschen men också lära mig massor. Som vanligt alltså.

Vad lärde jag mig på Intellecta Corporate?

Jag började på Intellecta hösten 2013, det vill säga för snart 2,5 år sedan. I byråtid är det vare sig jättekort eller jättelång tid, men jag har hunnit lära mig otroligt mycket, framförallt av alla de generösa och prestigelösa medarbetare som jobbar där. Jag har också fått uppleva en stor bredd i uppdragen och fått jobba med kommunikation på den absolut högsta strategiska nivån i stora organisationer å ena sidan, och rent operativa uppgifter som skribent eller redaktör i löpande redaktionell produktion, å andra sidan. Att ha fått vara med och gjort en digital förflyttning av Sida:s tidning OmVärlden (med spridningsoptimering, longread-satsningar, podcastlansering och annat) tillhör nog ett av de projekt jag lärde mig mest av. Att tillsammans med Jasmin fått ta fram metoder för att kartlägga kommunikation ur ett genusperspektiv har varit en annan höjdpunkt. Jag har fått göra saker jag aldrig gjort förut och lärt mig saker nästan dagligen. Sen finns det andra projekt som jag inte kan berätta om, och som varit spännande för dess strategiska tyngd.

Vill du följa med?

Följ mig, Jasmin Yaya och Rebel & Bird framöver på www.rebelandbird.com och @rebelandbird på Instagram. Jag heter som vanligt @bisonblog på Twitter och Instagram och Jasmin Yaya heter @jasminyaya.

Relaterade inlägg:

Så använder du bloggen som karriärverktyg

Jobbcoachen och skribenten Lars Carlén hörde av sig och ville göra en intervju kring hur du kan använda bloggen som karriärverktyg och hur du kan tänka kring bloggandet som ett sätt att få kontakt med de arbetsgivare eller uppdragsgivare du vill jobba med. Jag träffade Lars och beskrev hur jag bloggat på Bisonblog sedan 2004. Resultatet blev den här artikeln.

Idag har jag legat däckad i årets andra feberyra hela dagen. Men jag vaknade till lagom till insikten att även en sån här dag ska föräras med ett blogginlägg. Det blir en klassisk hänvisning till vad någon annan skrivit helt enkelt, dessutom vad någon annan skrivit om mig.

Jobbcoachen och skribenten Lars Carlén hörde av sig och ville göra en intervju kring hur du kan använda bloggen som karriärverktyg och hur du kan tänka kring bloggandet som ett sätt att få kontakt med de arbetsgivare eller uppdragsgivare du vill jobba med. Jag träffade Lars och beskrev hur jag bloggat på Bisonblog sedan 2004. Resultatet blev den här artikeln.

”Ju fler kontakter och uppdragsgivare som jag har fått, desto mindre betydelse har bloggen fått, men som ögonöppnare för nya uppdragsgivare är den viktig. Folk hör av sig till mig och ber mig skriva artiklar eller föreläsa på grund av vad de har läst på min blogg, säger han.”

Kuriosa: Så här såg Bisonblog ut 2006, inklusive pilar som visar hur besökarnas ögon rör sig över bloggen.
The way you look at bisonblog.se

Relaterade inlägg:

Idag läser vi Katrine Kielos

Att vi kan benämna en tid där kvinnor ­utför 66 procent av allt arbete i världen och producerar 50 procent av all mat, men bara tjänar 10 procent av inkomsterna samt dör i miljoner, som SLUTET FÖR MÄNNEN säger allt om hur slut det inte är. Kvinnors frigörelse är inget hot mot männen, det är vår tids stora moraliska, humanitära och för den delen ekono­miska uppgift. Fler kvinnor med makt över sina liv innebär inte slutet för ­männen.”

Aftonbladet ledare: Kvinnors frigörelse är inte slutet för mannen.

Relaterade inlägg:

Att förakta svaghet

Publiken på Webbdagarna
Publiken på Webbdagarna

Efter två dagar på konferensen Webbdagarna och runt 12-13 blogginlägg skrivna på Internetworld.se blir man lite kokt i hjärnan. Det fanns många föreläsningar som inspirerade och var visionära, och det fanns flera som var hands on med tydliga tips och råd. Men det fanns en föreläsning som dröjer kvar av flera skäl. När Thérèse Mannheimer bjöd på en väldigt personlig berättelse om hur hon i princip gått in i väggen och omvärderat många sanningar om sig själv visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Inspirerande? Ja. Affärsnytta för åhörarna? Njae. Ett anslag som många känner igen sig i? Jodå. Ett sätt att hajpa sig själv genom en personlig och gripande historia? Definitivt. Men jag lutar åt att uppskatta berättelsen för dess öppenhet, vilket låg helt i konferensens tema. Jag tror dessutom att många uppskattade ett annorlunda inslag som öppnade upp för en annorlunda diskussion.

När jag sammanfattade hennes presentation i ett inlägg så fastnade ett pratcitat som slog an något jag ofta funderat på; innebörden av entreprenörskap och bilden av den nästan maniskt drivna entreprenören. Och kanske inte bara entreprenörer för den delen. Det kan lika gärna handla om den maniskt drivna karriärmänniskan och dess sätt att se på världen.

”Jag hade jobbat alldeles för mycket. Jag låg på sjukhus i två veckor. Under den tiden hinner man tänka väldigt mycket. Varför tänkte jag att människor som är trötta och sjuka är svaga? Varför tänkte jag att folk som gick hem för att hämta ungar på dagis prioriterar fel? Ja, jag tänkte så. När man umgås med entreprenörer har man en tendens att tycka att folk som inte springer lika snabbt är lite sämre.

Jag inser att Thérèse måste gjort något rätt när folk ur publiken gråtande kliver fram efter föreläsningen och tackar henne för en stark berättelse. Vad tycker du?

Relaterade inlägg: