Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: källkritik

De viktigaste tekniktrenderna 2017

Vilka blir de viktigaste tekniktrenderna för 2017? Det var temat när jag och Elin Häggberg återigen var med hos Aftonbladet Morgon och trendspanade. Det vi framförallt diskuterade var Facebooks satsning på livevideo, VR och 360-video, om 2017 kan bli källkritikens år samt återkomsten för Nintendo med lanseringen av mobilspelet Super Mario Run.  Du som läser Bisonblog får här lite ”extramaterial” som vi inte hann med i programmet.

När det gäller live-video är det intressant att det är först när Facebook integrerade tekniken i sin plattform som det blivit den största hajpen. Redan 2008 kunde man livesända video från mobil och dator via till exempel svenska Bambuser, något som jag och många andra roade oss med under en kort period (med blandat resultat). Ändå har det dröjt till nu innan det tar fart på allvar. Youtubes ökade räckvidd ihop med snabbare uppkoppling och bättre kvalitet är säkert en faktor i det.

Aftonbladet Morgon

En trend som är stor och som kommer fortsätta ännu mer är ”disposible media”, det vill säga kommunikation som inte sparas. Snapchat, instagram stories och facebook messengers ”min dag” är några exempel. Bild, text och video har länge varit saker vi arkiverat för att kunna söka och ta fram senare. Nu blir det allt mer en metod för att kommunicera, ett språk om man så vill, som inte behöver finnas för evigt utan finns i stunden, precis som ett vanligt samtal.

Det har inte gått jättebra för Twitter senaste åren, även om plattformen givetvis fortsätter ha otroligt många användare. Tillväxten har stannat av, så även i Sverige. Vad jag gissar så kan ett allt mer ökat live-fokus gynna Twitter, då det är en perfekt tjänst för liverapportering och realtid, snarare än djup och omfattande information. Men mycket tyder på att det blir allt svårare för Twitter att locka annonsörer, till förmån för mer djuplodande sociala medieplattformar som Facebook och Instagram, som också sitter på mer data om sina användare.

Källkritikens år, blir det 2017? Många bashar Facebook för att ha påverkat presidentvalet, och i slutet av 2017 börjar den svenska valupptakten på allvar inför valet 2018. Mycket står på spel. Därför tror jag att vi får se fortsatta diskussioner kring hur de olika tjänsterna på nätet är utformade och programmerade, oavsett om det är sociala medier som Facebook eller internet of things-prylar. Parallellt lär inte desinformationen och ryktesspridningen minska på nätet under året. Vad som dock är bra är att debatten är uppe på bordet.

Se klippet här.

Relaterade inlägg:

Emanuel Karlsten krönika i GP

Människor är inte idioter – de är bra på att sålla och filtrera

Veckans mest delade krönika i Sverige är Emanuel Karlstens experiment-text där rubrik och ingress går ut på att bokläsare skulle vara sämre på källkritik än andra. För den som läser hela artikeln framgår att rubriken och ingressen är hittepå och gjord som ett experiment för att se hur många som delar artikeln i sociala medier utan att läsa hela.

Emanuel Karlstens experiment tar avstamp i en tre månader gammal studie som visar att många delar artiklar utan att ens läsa dem i sin helhet. Tidningen Café gjorde samma experiment i somras och likt Emanuel Karlsten bevisade de tesen att folk delar utan att klicka – den gången handlade det om fotbollsfans som sades vara mer intelligenta än andra.

Men vad visar beteendet kring den här sortens falska nyheter egentligen? Min analys är att det inte säger speciellt mycket om mediebranschen. Det säger heller inte så mycket om sociala medier, även om det är arenan för tillfället. Snarare säger det något om hur människor fungerar generellt.

Vår förmåga att snabbt filtrera och sålla i stora mängder information är fantastisk, men den har också baksidor. Det här är en av dem. Det säger också något om vår syn på avsändare, i det här fallet GP och Emanuel Karlsten. De som sett artikeln delas i sociala medier gör blixtsnabbt (ibland omedvetet) en bedömning av risken att en krönika i GP är helt felaktig utifrån dess rubrik och ingress. Svaret är (turligt nog för GP och Emanuel Karlsten) att många uppfattar avsändaren som trovärdig och värd att dela utan närmare granskning.

Det må vara förhastat och utan källkritiska ambitioner. Men att från början tänka att GP sänder ut falska artiklar skulle ju nästan vara värre? Eller?

Genom en nästan ”perfekt storm” av ett avvikande budskap (konsensus är annars att bokläsare anses ha en minst lika bra analysförmåga och intelligens som icke bokläsare) och snärtigt utformad rubrik och ingress får krönikan viral potential. Beteendet att dela utan att läsa tänker jag handlar om artikeln som socialt objekt och slagträ att kunna användas i diskussion med följare och vänner. Precis på samma sätt som när rasisterna sprider falska artiklar från Avpixlat för att ”bevisa” sin syn på omvärlden. Där är ju ofta hela artikeln skapad på falska premisser, men det tycks inte stoppa människor från att dela den.

Jag gillar dock både Cafés och Emanuel Karlstens experiment då de fungerar som tankeställare och ögonöppnare för alla – oavsett om det handlar om luttrade reportrar eller barn som vill argumentera mot bokläsande inför sina föräldrar. Mer (sociala) medie- och källkritik åt folket.

Relaterade inlägg:

Rasistiska nyhetssajter skapar alternativa mediebubblor

Det kan vara så att jag, Julia och Josefine spelade in det viktigaste avsnittet av Maktministeriet hittills idag. Det säger jag inte bara för att det låter bra, utan för att jag faktiskt tror att det är sant. I avsnitt 30 diskuterar vi redaktionell rasism och hur främlingsfientliga ”nyhetssajter” sätter traditionell medierapportering ur spel när det gäller att skapa en gemensam världsbild.

”Den allmänna uppfattningen verkar dock fortfarande vara att “om det ser ut som en nyhetssajt, smakar som en nyhetssajt och luktar som en nyhetssajt – ja då är det en nyhetssajt”. […] Vilken roll spelar främlingsfientliga nyhetsredaktioner på nätet? Har deras position och status förändrats? Hur förhåller vi oss till källkritik? Vilka krav (om några) ställer gemene man på en nyhetskälla? Och vad blir konsekvenserna när traditionella medier antingen får beröringsskräck eller inte tar deras mindre transparenta och tydliga konkurrenter på allvar?”

Om du aldrig lyssnat på Maktministeriet förut så är avsnitt 30 en bra början. Just sayin…

Relaterade inlägg:

Tecken i tiden

Kjell Häglund i Journalisten, En vädjan till alla journalister:

 När jag frågade henne om hennes retweet av en falsk anklagelse mot en privatperson såg hon instinktivt bara sig själv och sina känslor, inte sin roll i en lynchmobb. Hon hade anklagat en oskyldig – men identifierade hellre sig själv som oskyldigt anklagad. Det sägs ibland, klichéslarvigt, att sociala medier ställer nya krav på journalister. Men det fungerar precis tvärtom. […]
Twittergurun Emanuel Karlsten kunde enligt en sådan egenmotiverad logik ägna en hel nyhetskrönika i Dagens Nyheter i höstas om uppstarten av hans nya entreprenörsprojekt – visst, många ifrågasatte det då, men kommer vi att göra det om fem eller tio år?

Samtidigt på satirbloggen Bakjour:

Som många blivit varse räcker det inte med att vara 4chanfogde eller att kunna bädda in meme med ljusets hastighet, eller ens att ha förmågan att överleva mer än tre dagar utan mat och vatten i en avlägsen reddit-tråd. För inlulzning krävs att du bemästrat följande tre discipliner: Du ska#lunchaihopmedvirtanen, minst en gång blivit retweetad av lulzleviatan @alexschulman och, allra viktigast, ha vip-kort på Riche. Då och först då.

Vårkänslor på kajen.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

Gillade du det här inlägget?

Anmäl dig här så får du alla mina nya inlägg i mailen en gång i veckan. Ganska smart faktiskt. /Fredrik Wass

* måste fyllas i




(Glöm inte att bekräfta din adress efter att du fyllt i uppgifterna. Titta i skräpkorgen om bekräftelsemailet inte kommer fram)