Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: journalistroll

Tankar från Washington D.C om journalistens roll

Jag hittade ett tre år gammalt blogginlägg i utkast-mappen. Det är skrivet av mig i Washington D.C våren 2009 och det verkar ha avpublicerats eller aldrig lagts ut. Jag hade helt glömt att jag skrivit det, men visst håller det även idag?
_________________________

Jag brukar snacka om hur många branschmänniskor är duktiga på att definiera problemen snarare än presentera lösningar när det gäller journalistikens överlevnad. Ändlösa paneldebatter, intervjuer och krönikor har ägnats åt att beskriva exakt vad det är som inte fungerar längre, och kanske till och med varför det inte fungerar (om åhörarna har tur), men sällan finns skarpa svar om framtiden. Och det beror förstås på att ingen vet. Men att ingen vet hindrar inte såna som oss att tycka. Det blir då en ekokammare av röster som alla definierar problemen.

Fredrik Wass på plats i Washington D.C

Utsikt från Newseum i Washington D.C

Den här veckan har jag lyssnat på redaktionsmedlemmar hos bland annat Fortune Magazine, Seed, Forbes och Bloomberg. Jag har även varit på World Economic Forum och hört om deras samarbeten inom The Media, Entertainment and Information Division. I onsdags kväll åt jag middag hemma hos Michael Wolf, och inbjudna var bland annat Kathryn Nichols, redaktör på Huffington Post och Mark Gauger, Chief Development Officer på Frog Design. Nu är jag i Washington D.C och här har jag lyssnat på hur USA:s innovationspolitik fungerar genom en workshop med Dr Charles Wessner, Director, Technology, Innovation and Entrepreneurship of The National Academies. Alla diskussioner under den här tiden har handlat om hur journalistik och innovation hänger ihop. Innovation inom journalistik och journalistik som bevakar innovation. Lite snårigt, jag vet. Och vad är slutsatsen?

När jag idag besökte Newseum och bland annat såg en utställning med bilder från alla Pulizer-prisvinnare genom tiderna, samt såg specialutställningen kring nyhetsbevakning av 11 September-attentaten, så blir min bild av vad journalistik är för något väldigt klar.

Journalistik handlar om att vara på plats. Om det så är att knäppa ögonblicksbilden, ha näsan i ett arkivskåp eller trycka med skottsäker väst bakom en stenmur i Chad, så är det närvaron som bildar den bästa journalistiken.

Vad är en riktig journalist? Enligt mig är det en person som är där. Det kan ske online, offline eller både och. Men bra journalistik är alltid färgad av närvaron. Aldrig helt distansierad eller ”opartisk”. Visst ska källor redovisas och båda sidor höras, det är en av grundstenarna, men utan att vara en del av det som bevakas blir journalistiken sämre. Och genast uppstår det glapp som gör att andra aktörer med högt facerank kan stiga in och helt ersätta den yrkesutövande reportern.

Relaterade inlägg:

#Sisubrowser

Bra svensk journalist-satir just nu är Bakjour:

”Vid årsskiftet blir det licensjakt på pressetiken och researchen. Mikrofonmatadorernas Eldorado, Radiohuset på Gärdet kommer att cyanväterökas och saneras från den asbest på det fria ordet som är #gammelmedia och därmed stå redo för nya hyresgäster, samtidigt som Sveriges Radio som idé går en ny arabisk vår till mötes. Som en förlängning av portalverket @P3Browser kommer SR inom kort att brytas ner till fem ikoniska hashtags: #P1Browser, #P2Browser, #P3Browser, #P4Browser och #Sisubrowser. P:et som länge stått för Program kommer nu att symbolisera Power, något som Sisu i Sisuradio sedan länge redan gör.”

Passa även på att rösta på vad som ska bli av Radiohuset. Just nu leder ”resonanslåda för Kroumata” som alternativ.

Relaterade inlägg:

Det blev en hybridjournalist

Diskussionen om hur PR-branschen blir den som allt mer håller i trådarna i mediebranschens marionetteater är ständigt pågående. Och nu startar ännu en rond. Företagens enorma marknads- och PR-budgetar ska ställas mot anorektiska webbredaktioner med frekvens- och klickmål snarare än kvalitetsindex.

Idag skriver Dagens Medias nyhetschef Martin Schori en belysande text på Aftonbladet Kultur om bland annat myten kring webbens brist på lönsamhet, mediernas ovilja att följa läsarnas medievanor och hur de stora PR-byråerna nu även kommit att representera diktaturer och förtryck i svallvågorna från den arabiska våren. Och från Syrien kommer rapporter om hur aktivister torteras för att uppge inloggningsuppgifterna till sina Facebookkonton samtidigt som västföretag säljer övervakningsutrustning till diktaturregimen.

Martin Schori skriver:

Att det inte går att tjäna pengar på webben har blivit en sanning, trots att den gång på gång motbevisats. I år kommer, till exempel Aftonbladetsannonsintäkter på webben passera papperstidningens dito, samtidigt somDagens Industri drog in 44 miljoner kronor i ren vinst på webben i fjol. De slimmade redaktionerna kombinerat med en webb som skriker efter snabba nyheter har gjort det allt mer tacksamt att fylla tidningar och sajter med innehåll som förpackats av de allt starkare pr-byråerna och pressavdelningarna. Arbetsplatser som nu allt oftare befolkas av duktiga journalister som tröttnat på tidningarnas sparpaket och löneutveckling.

Vilken journalisttyp är Janne Josefsson? Antagligen inte en hybrid. (Foto: arkland_swe CC-BY-NC-SA 2.0)

Tillåt mig tänka högt. Ja, det är svårt att bli rik på att vara journalist eller på att driva mediebolag. Lönsam är en sak, men ett liv i överflöd något annat. Många av de starkaste medieföretagen har ägare som byggt sin framgång i en annan tid, på en annan typ av marknad. Att journalister väljer en tryggare och mer välbetald anställning på en PR-byrå är kanske inte alltid så svårt att förstå. Risken blir att de enda två typer som trots allt fortsätter tro på livet som journalist blir de som 1. inte har de sociala egenskaper som krävs för ett jobb som konsult eller inhousekommunikatör eller 2. är så självförbrännande och engagerade att de inte kan se någon annan tillvaro än det kall som de upplever att journalistyrket innebär. Den senare typen accepterar förstås dåliga löner, osäkra anställningsformer och en ofta pressad arbetssituation med höga leveranskrav. För allt annat blir otänkbart.

Kanske finns det en tredje typ. Hybridjournalisten. Den som ena dagen arrangerar events, föreläsningar och seminarium, ibland tillsammans med annonsörer och sponsorer, för att andra dagen skriva lagom granskande artiklar om samma bransch som annonsörerna tillhör… eller som deltar i branschevents och sociala sammanhang tillsammans med människor som de samtidigt bevakar i journalistrollen. Som ser nätverket av människor som en tillgång i det journalistiska uppdraget. Men vänta nu, det låter ju som jag… Men nu tänker jag bara högt förstås.

Foto: arkland_swe

Relaterade inlägg:

När meta blir norm

Anders Mildner snuddar vid något mycket intressant i sin analys av mediernas utveckling med avstamp i Håkan Juholts avgång.

I artikeln Uträknad med medielogik skriver han:

De senaste årens utveckling har därmed skapat ett slags medie­centrifug, som drar en allt större del av befolkningen in mot journalistiken och får världen att kretsa kring den. En av effekterna av detta är att alla så smått har börjat att resonera som journalister. Och då hamnar en stor del av fokus precis där journalistiken har sitt fokus: på mediehanteringsfrågorna.

Min slutsats blir att inte bara de nyhetshändelser vi konsumerar är medierade, numera är även våra egna privatliv medierade. Kanske är det vid frågan om hur vi som människor förändras av sociala medier och internet som det blir som allra mest tydligt. Statusuppdateringar och blogginlägg blir mer och mer anpassade för att uppnå effekt och genomslag, korrigerade för att passa in i ett flöde av andra kommenterar. Socialt optimerade för en tänkt målgrupp. Det viktiga blir inte längre vad du säger, utan snarare hur du kommunikationsstrategiskt hanterar det du vill ha sagt.

I samma ögonblick som en nyhetshändelse inträffar, framförallt inom politik och näringsliv, kommer metadiskussionen igång. Hur borde han eller hon ha hanterat ”krisen”? Det blir ett metalager som sedan existerar parallellt med den vanliga nyhetsrapporteringen och som konstant poppar upp i form av att retorik- och pr-konsulter, statsvetare och andra experter släpps fram för att kommentera kommentarerna och diskutera diskussionen.

Jag tolkar Anders Mildner som att det beteendet nu växer sig starkt även hos helt vanliga människor, långt utanför maktcentra och mediebevakning. Människor som i Facebookflödet, på Twitter och på bloggar blivit medie- och kommunikationsanalytiker i sina egna liv. Hur drev, hårdbevakning och läckor blivit begrepp som lika gärna kan användas för att beskriva privatlivet som mediebranschen.

Av en slump handlar det här purfärska avsnittet från oss på Maktministeriet just om friserandet och retuschandet av vår digitala livsstil. Vi pratar bland annat om hur viktigt det kan vara att framstå som lyckadde inför andra, på nätet. Hur uppdateringar sker på grundval av läsarrespons och ”likes”, och vad det gör med oss att ständigt mediera vår tillvaro.

Relaterade inlägg:

Så skriver du ett pressmeddelande – del 2

Wow, vilken respons! Så skriver du ett pressmeddelande – del 1 verkar ha öppnat portar som länge stått stängda, förlöst energi som länge stått still. PR-konsulterna retweetade och tackade, journalisterna suckade igenkännande och mediebevakningsföretagen blev lyriska. Den fina feedback jag fick efter första delen i pressmeddelande-skolan gör att det nu blir extra roligt att publicera del 2. Men först en liten repetition från del 1, vad var det jag sa? Jo, att:

  • 1. Skicka aldrig, aldrig, aldrig en pdf-fil.
  • 2. Återvänd till punkt ett samt lägg till word-filer på listan av vad du aldrig ska skicka.
  • 3. Varför är din information viktig?
  • 4. Sätt in dig själv i ett större sammanhang
  • 5. Se till att bra bilder finns tillgängliga

Läs gärna del 1 och kommentarerna till det inlägg innan du sätter igång med den andra delen, som nu följer:

6. Gör inte hela jobbet åt journalisten
Det här kan låta motsägelsefullt. Självklart vill jag som journalist gärna få bra och relevant material skickat till mig. Och självklart underlättar det om du har paketerat informationen på ett tydligt och överskådligt sätt. Men oavsett hur välformulerad och ”färdig” texten i pressmeddelandet är så kommer den aldrig att användas i sin ursprungsform (förutom möjligtvis pratcitat).

Du ska ge kortfattad och kärnfull information om din nyhet och bakgrunden till den, men du behöver inte skriva en färdig artikel, det är journalistens jobb. Snarare försvårar du för en skribent om du själv skriver en färdigvinklad (och kanske till och med utmärkt) klar artikel med bra pratcitat och brödtext. Då får jag som skribent jobba hårdare för att INTE kopiera den vinkel eller det sätt som texten är strukturerad.

Tänk så här istället: Arbeta med en kort inledning som förklarar det viktigaste, det vill säga vad?, var?, när?, vem? och hur? och varför? Använda gärna punktlistor eller faktablock som går att använda som underlag, och skriv gärna några pratcitat som passar i sammanhanget (se nedan). Då blir pressmeddelandet en bra källa för journalisten, snarare än ett eget journalistiskt verk. Inget hindrar förstås att du broderar ut informationen till en egen artikel som du publicerar på den egna sajten, men ett pressmeddelande skrivs inte för att bli publicerat, det skrivs för att skapa intresse hos en journalist, bloggare eller annan represent för någon form av publicistisk verksamhet.

Ibland behövs inget pressmeddelande. Lars Moberg (SVT) och jag i Mazar-e Sharif, 2010.

7. Slipa på pratcitaten
I förra punkten nämnde jag pratcitat. Det fungerar ofta bra att ha med några väl valda citat från personer som är relevanta för nyheten. Gäller det en produkt eller tjänst så vill man förstås höra vad den som varit ansvarig har att säga, men även en användare eller en oberoende röst utanför den egna organisationen kan vara en vettig ”talking head” i sammanhanget. Vad som ofta blir meningslöst är uddlösa citat i stil med ”Vi på företaget X ser positivt på vår nya produkt och är säkra på att alla i hela Sverige kommer uppskatta dess finesser”. Skriv hellre ”Den nya tjänsten svarar upp mot det allt större behovet av Y som framkommit i den oberoende XY-undersökningen”. Skriv hellre flera korta pratcitat med olika infallsvinklar än ett enda långt. Då kan citaten vinklas på olika saker, till exempel affärsmässiga, tekniska eller strategiska argument och uttalanden.

8. Rubriken, rubriken, rubriken
Om jag fick en tia för varje gång jag fick ett pressmeddelande via mail med rubriken ”Pressmeddelande” så skulle jag inte vara en rik människa, men i alla fall ha en betydligt lyxigare livsstil. Det är i rubriken du har chansen. Det är oftast den mest garanterade ytan för exponering framför journalistens ögon. De flesta skummar i alla fall igenom sin mailkorg även om inte allt öppnas. Utgå från det absolut viktigaste i ditt pressmeddelande och försök hitta en krok som drar uppmärksamheten till sig, en wow- eller aha-faktor. Att berätta om konsekvenserna samt vilka som påverkas/är i målgruppen kan också vara en bra grej. Lite så här:

Opinionsbildande: 200 000 svenskar drabbas om X blir av/stoppas/ändras
Produkt/tjänst: 200 000 svenskar kan dra nytta av X
Satsning: Genom utvecklingen av X kommer 200 000 svenskar att slippa Y

I exemplet ovan kan alltså 200 000 svenskar lika gärna vara en liten och supersmal (men relevant) målgrupp som naturligtvis finns bland läsekretsen eller bland lyssnarna/tittarna hos den tidning/kanal/blogg du vänder dig till.

Det går att hitta på oändliga exempel på rubriker, men det viktigaste är trots allt att i alla fall ha en vettig rubrik som beskriver vad det handlar om, istället för det minst sagt torftiga ”pressmeddelande”. Jag tror att fenomenet härstammar från fax-försättsblad, då man liksom skulle skriva en vinjett för informationen.

9. Var tillgänglig (och gå inte på semester samma dag som pressmeddelandet skickas)
Att den här punkten ens finns med kanske förvånar, men det har hänt fler än en gång att de personer som står omnämnda som kontaktpersoner varit onåbara den dagen pressreleasen gått ut. Om det beror på dålig kommunikation mellan till exempel vd (som ofta står med som kontakt) och marknad/info-avdelning som ofta roddar med utskicket, ska jag låta vara osagt. Hur som helst är det av stor vikt att den personer som nämns vid namn i pressmeddelanden även är tillgängliga med utförliga kontaktuppgifter, porträttbilder (som jag nämnt tidigare) och befinner sig på företaget eller på annan lättillgänglig plats för att svara på i första hand telefon, men även kunna ta emot besök. TV kanske kommer!
(Idén till den här punkten fick jag från Julia Skott som delar många av mina erfarenheter från att vara pressmeddelande-mottagare)

Det här var del 2 av pressmeddelande-skolan. I kommande inlägg ska jag skriva mer om vilka fallgropar det finns i ditt digitala pressrum, samt visa bra och dåliga exempel på pressmeddelanden. Kom gärna med kommentarer och feedback om du håller med om mina punkter, eller har ännu fler synpunkter på vad som krävs för att göra bra pressmeddelanden.

Relaterade inlägg:

Idag på Trollen och Rollen

Idag befinner jag mig på knytkonferensen Trollen och rollen, som jag skrev om förra veckan. Gridden är fylld av journalistik-relaterade ämnen och frågor, och vid lunchtid kommer priset för årets medieorm delas ut till Flashback-grävet om Terje Hellesøs förvanskade lodjursfoton. Representanter från Flashback kommer att närvara.

Du följer diskussionerna kring konferensen på hashtaggen #trollenorollen på Twitter och Bambuser. Senare kommer det att läggas upp ljud från i princip alla sessions. Först ut på min agenda idag var Emmy Rasper som är programledare på Brunchrapporten och berättade hur hon hanterar kommentarer på nätet (både positiva och negativa).

Nu är @emmyrasper in the house. Om besökarkommentarer m.m. #trollenorollen

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén