Representanter för det svenska judehatet finns i grupperingar som sinsemellan även hatar varandra. Är det därför hot och attacker mot judar i Sverige får relativt begränsad uppmärksamhet?

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan.Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Obs, senaste veckorna har jag provat lite olika format på hur jag presenterar länkarna. Du får gärna tycka till om vad du tycker funkar bäst, antingen genom att kommentera inlägget eller skicka ett mail direkt till mig.


Konfliktlinjen i det judehat som finns i olika svenska grupperingar tycks ibland motsägelsefullt.  Niklas Orrenius gör som vanligt en bra insats genom att beskriva utvecklingen  med anledning av de attentat som skett gentemot judar och judiska församlingar i Sverige senaste åren.

Svenska politiker måste hantera den här frågan med betydligt större tydlighet och kraft än tidigare, det står helt klart, om inte annat efter veckans attentat mot de judiska ungdomarna i Göteborg och utropen om att skjuta judar under en demonstration i Malmö i fredags.

”Men under tiden som politiker förtränger och förminskar hatet mot judar, så sker attacker som den i Göteborg. Nordiska motståndsrörelsen tillåts stå i Almedalen och sälja böcker som hyllar historiens värsta judehatare. På torg i Helsingborg och i Malmö tillåts propalestinska agitatorer skrika om att mörda judar. Svenska judiska församlingar tvingas befäster sina synagogor och församlingshus som ointagliga fort […] Problemet med hat mot judar i Sverige är så stort att USA:s förre president Barack Obama vid två tillfällen såg sig nödgad att skicka sitt särskilda sändebud mot antisemitism till Malmö. Nu måste även svenska makthavare börja ta det aggressiva judehatet på lika stort allvar.”

Det värmer att se hur Göteborgsbor visar sitt stöd för synagogan i Göteborg och genom att höja rösten mot antisemitism.

Och på tal om judehatare och partier med nazistiskt ursprung så är antagligen Sverigedemokraterna det parti som står bäst rustade på den digitala arenan inför valåret 2018. Eric Rosén skriver en intressant text angående vad som krävs för att nå ut till den breda majoriteten under en valrörelse.

Roséns slutsats är tydlig. Om du inte vill förlora initiativet i sociala medier är det hög tid att agera.

”Att valet avgörs på internet är en klyscha, oftast osann, som vi hört i mer än ett decennium. Den är nog inte helt sann nu heller. Men att en del av valet avgörs på internet kan nog alla ställa upp på. Och i den delen ser det just nu väldigt mörkt ut. En möjlig lösning vore att presentera politik som sätter hjärtan i brand.”


Efter flera uppmärksammade artiklar, utspel, avsked och allmän turbulens i mediebranschen med anledning av #metoo riktas nu kritiska röster mot mediebranschens chefer.

Malin Ekman vill att mediecheferna ska kliva upp ur sandlådan och sluta käbbla.

”Jag har sagt det förut: ett publicistiskt företag måste i första hand vara publicistiskt. Det är ett hårt ställt krav, men medieföretag är inga vanliga företag. De är fundament i en fungerande demokrati. Vindflöjel-publicistiken är inte bara opportunistisk, den är långsiktigt skadlig.”

Jack Werner kritiserar Expressens chefredaktör Thomas Matsson för att inte göra sig tillgänglig för intervjufrågor i samband med hans extremlånga ”kärleksförklaring”-text om Aftonbladet som publicerades förra veckan (och även nämndes i Söndagslänkarna). Enligt Werner vore detta ett gyllene tillfälle att göra det som medierna själv begär av alla makthavare – att svara på frågor.

Time Magazine utsåg i veckan ”The Silence Breakers” till årets person, och gav genom det fortsatt ljus och historisk legitimitet till #metoo-rörelsens alla vittnen och utsatta personer.


Samtidigt är Nina Åkestam klar med sin doktorsavhandling om stereotyper i reklam. Hon berättar om några av resultaten i den här intervjun med Resumé. En grej som hon själv blev förvånad över i sin forskning var att konsumenter inte upprörs över reklam som går emot deras värderingar i någon större omfattning.

”Det finns fortfarande de som är emot exempelvis homosexuella äktenskap. Om vi säger att vi i en kampanj har en avbildning av ett homosexuellt par visar min forskning att de inte kommer tycka illa om reklamen utan snarare inte förhålla sig till den. Den talar helt enkelt inte till dem. Vi konsumenter är vana att sortera reklam utifrån målgrupp och ser vi en kampanj vi inte tycker om tänker vi automatiskt att den inte är för oss.” säger hon till Resumé.


Jonas Gardell reflekterar över den ”mass-psykos” som verkar ha pågått i kretsen kring Svenska Akademien genom århundraden. Attityder och värderingar så starka att få vågat, velat eller orkat ifrågasätta dem i rädsla av att behöva bli utfryst av etablissemanget.


När jag själv funderar på vad jag tar med mig från den här hösten när det gäller allt ifrån metoo-rörelsen till Bitcoin-värdestegringen så är det ett enda citat som jag tycker summerar känslan:

All empires will fall.

 

Relaterade inlägg: