Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: integritet (Sida 1 av 2)

Fortsatt diskussion om Facebooks sätt att koppla samman användare

Imorse blev det tidig uppgång för avfärd mot Aftonbladet TV:s morgonprogram och diskussion kring Facebooks ibland skrämmande sätt att koppla samman användare.

Den här gången handlade det om en psykiater vars patienter fick varandra som förslag på nya vänner, något jag skrivit om i det här inlägget på Di Digital.

Här är inslaget i Aftonbladet Morgon.

Relaterade inlägg:

Så tar du kontrollen över din närvaro på nätet

I senaste numret av tidningen Civilekonomen har jag skrivit en artikel om hur du kan ta kontroll över bilden av dig själv på nätet. CivilekonomenI artikeln kan du bland annat läsa om vad som gäller rent juridiskt, hur du kan agera rent praktiskt för att antingen få bort eller hantera felaktig eller kränkande information som syns i sökresultaten, men också vikten av att själv agera och ta plats för att på så sätt ”äga” bilden av dig själv.

”Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för. Så brukar vissa argument låta när frågor kring integritet på internet diskuteras. Men hur är det egentligen? Visst har vi alla saker i vårt förflutna som vi kanske inte är jättestolta över i dag, eller händelser som vi helst vill glömma? Ofta kan det handla om några pinsamma bilder från en ungdomssynd eller ett ogenomtänkt blogginlägg där din intelligens kanske inte direkt briljerar. Hur de första tio sökträffarna ser ut när du söker på ditt namn kan betyda mycket, både i karriären och det sociala livet, för att inte tala om den bild av dig själv som kommuniceras via Facebook, Twitter eller andra sociala medier.
Samtidigt har möjligheterna att kränka eller baktala andra ökat markant i och med internet.”

Jag intervjuar också Emma Stjernlöf, kommunikationschef på Google Sverige, om hur företaget ser på ändringar i sökresultat, integritet på nätet och Googles roll i våra digitala identiteter. Ur artikeln:

Emma Stjernlöf, kommunikations- och public affairschef, Google Sverige

Emma Stjernlöf, kommunikations- och public affairschef, Google Sverige

”Finns det några fall där Google faktiskt gör förändringar av sökresultatet vid uppenbara felaktigheter, domslut eller andra faktorer?
– Google går inte in och manuellt påverkar själva sökresultatet, det vill säga vilka länkar som hamnar var. Den lista med länkar som kommer upp när du söker på ett ord är resultatet av över 200 matematiska formler. Däremot finns det vissa enskilda fall där Google tar bort länkar. Det kan handla om länkar till webbplatser med så kallad malware, program som kan skada din dator, eller om brott som barnpornografi där vi arbetar aktivt med internationella organisationer. Det kan också vara resultatet av domstolsbeslut från olika länder, men där gäller att vi prövar varje enskilt fall för sig innan vi tar bort informationen, eftersom vi i grunden tror på yttrandefrihet och ett öppet internet. Vi rapporterar också vilka länder som ber oss ta bort länkar i vår Insynsrapport (Government Transparency Report).”

Relaterade inlägg:

Har Datainspektionen rätt i sin kritik mot Facebook?

Imorse medverkade jag i Gomorron Sverige tillsammans med Elin Frendberg från United Minds. Vi pratade om de nordiska datasäkerhetsmyndigheternas utspel (eller kritik) mot Facebooks lagring och hantering av privat information. Det har förekommit fall där Facebooks sökalgoritmer hittat pedofiler som chattat med/om sina offer och informationen har lämnats till myndigheter som kunnat stoppa brott.

Lotta Bouvin, Elin Frendberg och Fredrik Wass i Gomorron Sverige

Lotta Bouvin, Elin Frendberg och jag i Gomorron Sverige

Men var går gränsen när det vi diskuterar i privata rum på nätet också skapar ett underlag för polisväsendet? Facebook slår ifrån sig och hävdar att vi inte har något att oroa oss för. Det är en komplex fråga, men jag tycker diskussionen imorse blev helt okej. Elin Frendberg sa också intressanta saker kring vad som motiverar och för den delen skrämmer människor. Det sociala trycket att delta i nätverket slår ofta ut ett vagt hot om att företag skulle syssla med övervakning. Se klippet nedan.

Relaterade inlägg:

Är du en Babblare eller Slipare?

Det är lite sent att ändra min stil nu, men ganska ofta funderar jag på hur ens persona på nätet fungerar och uppfattas. Det känns som att det finns två huvudspår att välja mellan i den digitala närvaron, och kanske framförallt på den mediala arenan. Så här tänker jag mig de två typerna:

En babblare

En babblare.

Babblaren
Det här är den typ jag själv representerar. Babblaren skapar ett ständigt flöde av inlägg, statusuppdateringar, bilduppladdningar, livesändningar, krönikor, artiklar, diskussioner och allmänt jox kring sig. Det är inte fråga om att stänga av eller sätta på knappen. Flödet är konstant och blir som en digital upptrampad stig bakom Babblaren. I mitt fall handlar det om att jag hela tiden skapar innehåll på olika nivåer och i olika sammanhang, egentligen oavsett var jag är någonstans och vilka människor jag träffar. Den stig jag skapar leder både till mitt professionella jag och till mitt privata jag, ofta överlappar både relationer, uppdragsgivare och andra människor i min omgivning de olika arenorna. Det här är något som blivit väldigt tydligt när jag till exempel kan få en uppdragsförfrågan om ett jobb med tillägget att ”hoppas det är okej med dig, läste lite på din blogg”. Babblaren är icke-exklusiv, hyfsat tillgänglig men kanske framförallt bred. Genom hens digitala spår kan du få en ganska bra uppfattning om vem personen är, vad hen gjort och hur hen är som person. Därmed inte sagt att bilden är transparent fullt ut. Det är fortfarande en persona, inte en person.
Exempel: Bloggare, journalister, konsulter och experter som ofta rör sig i både det gamla och nya medielandskapet.
Typ: Sofia Mirjamsdotter

Sliparen
Det här är en typ av persona som är ganska svårtillgänglig och sällan visar en privat sida för fler än vänner och bekanta. Sliparen finns väl representerad i sociala medier men de flesta uppdateringar är dels genomtänkta och (you guessed it) slipade. För Sliparen ligger personan längre ifrån det privata jaget än för Babblaren och personen bakom väljer sina sammanhang med omsorg. Sociala medier är framförallt en arena för professionellt utbyte och diskussioner om branschhändelser eller nyheter, absolut inte en plats där privata problem eller andra mer personliga saker diskuteras eller nämns. Sliparen är exklusiv och slösar inte med vare sig uppdateringar eller material, men är å andra sidan ofta skarp och vältalig när något till slut publiceras. I brist på information är det lätt att projicera egenskaper på Sliparen utifrån det som trots allt kommer ut. Det finns en aura av integritet och skärpa runt Sliparen. 
Exempel: Personer som profilerat sig i traditionella medier med hjälp av sina åsikter eller sin personlighet. Krönikörer, programledare, skribenter och artister kan ofta vara Sliparen.
Typ: Peter Wolodarski

Känner du igen dig i någon av ovanstående persona-typer eller är jag helt ute och cyklar?
Det finns förstås fördelar och nackdelar med båda typerna, och det är lite det jag vill belysa. För mig som Babblare kan mitt privatliv ge fördelar i mitt yrkesliv och tvärtom. Det kan också skapa problem att ha så täta trådar mellan yrkes- och privatpersonen, speciellt om något går fel. Sliparen som hela tiden håller distansen till omgivningen kan uppfattas som svår, kanske otillgänglig och elitistisk. Samtidigt har Sliparen bättre kontroll på hur hen representeras i olika sammahang och kan styra mer över sitt rykte och sin persona.

Relaterade inlägg:

Vem vill du vara? Kan du förklara det för mig?

Jag tänker olika.

Å ena sidan vill jag inte hamna helt i händerna på kommersiella intressen när jag använder internet. Jag vill inte bli totalt kartlagd, analyserad in i minsta detalj och inlåst i lösningar och tjänster som alltid har en prislapp.

Å andra sidan älskar jag när jag får rätt erbjudanden baserat på vem jag är och mina intressen. När jag slipper massor av meningslösa annonser, slipper spam-mail i inkorgen och helt enkelt får en förbättrad användarupplevelse tack vare en individuellt anpassad tjänst eller sajt.

Cookies. Jag kan inte hata dem, men jag kan inte alltid älska dem heller. Och mest hatkärlek får jag nog när jag tänker på tredjepartscookies, dessa charmiga små luringar. Utan dem inga smarta integrationer mellan mina sociala konton och de sajter jag besöker i övrigt. Men samtidigt bildar de en analysmetod som skulle göra de flesta underrättelseavdelningar avundsjuka (hur kommersiella intressen och metoder ibland ligger före militär och polisiär spaning är för övrigt ett helt eget kapitel).

Google undrar: Vem vill du vara? Kan du förklara?

Google undrar: Vem vill du vara? Kan du förklara? (Foto: Fredrik Wass)

Varför tänker jag på mina små sociala medier-darlings tredjeparts-kakorna just nu tänker du? Det har att göra med den här storyn om hur Google lyckats lura Apples webbläsare Safari från att blockera de cookies som Google vill lagra i användarnas webbläsare. Det här gäller både för den vanliga Safari-webbläsaren (6 procent av marknaden) och för den mobila versionen (50 procent av mobilsurfar-marknaden). Målet med luret från Googles sida var att få bland annat ”+1-knappar” och andra typer av widgets kopplade till besökarens egna Google-konto. Om webbläsaren blockerar tredjepartscookies känner inte widgeten eller sajten igen den som besöker sidan och många finesser med integrerade kopplingar till sociala plattformar försvinner. En gilla-knapp från Facebook under ett blogginlägg är ett annat exempel på den här typen av användningsområden.

Så här skriver Ryan Singel i ett gästinlägg hos Wired:

Google said it used the backdoor so that it could place +1 buttons on ads it places around the web via its Adsense program, so that logged-in Google+ users could press the button to share an ad. Without the work-around, the button wouldn’t be able to tell Google which Google account to link the button to.

Han spekulerar även kring varför Google valde att manipulera Safari-webbläsaren på egen hand snarare än att få till en öppen diskussion med Apple om varför default-inställningarna för Safari är en blockering av tredjepartscookies, då dessa är en så stor del av både den sociala och annonsbaserade webbekonomin.

Given that Google announced it is backtracking on its privacy promises to users in order to create the mother of all online profiles by combining the data you give it to nearly all of its services, that secrecy may be more disturbing than the “crime” itself.

Jag tror inte att det finns något svart eller vitt i frågan om personlig integritet och ”osynlighet” kontra spårbarhet och tracking-metoder med kommersiella syften. Ibland gör verkligen det senare att min användarupplevelse blir så mycket bättre. Och ibland blir jag orolig över både makten och kontrollen, speciellt vid tanken på data i orätta händer. Hur tänker du?

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

Gillade du det här inlägget?

Anmäl dig här så får du alla mina nya inlägg i mailen en gång i veckan. Ganska smart faktiskt. /Fredrik Wass

* måste fyllas i




(Glöm inte att bekräfta din adress efter att du fyllt i uppgifterna. Titta i skräpkorgen om bekräftelsemailet inte kommer fram)