Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: humor

Utplånar du din ensamhet med hjälp av mobilen?

De stora sanningarna sägs bäst med lika delar humor som visdom. Det är i alla fall min erfarenhet. När komikern Louis C.K. i klippet nedan pratar om hur vi använder våra uppkopplade enheter för att döva en ständigt närvarande ensamhetskänsla känns det som att resonemanget fäster; att vi genom frekventa uppdateringar och stimulans från omvärlden slipper ta in de stora känslorna, vare sig det är den djupaste sorgen eller den största glädjen.

Oavsett hur hobbypsykologiskt hans resonemang kan verka känner åtminstone jag igen mig i att både mediekonsumtion och ”social konsumtion” kan fungera som verklighetsflykt, och också flytta tankekraft från de jobbiga känslorna till vad som i bästa fall skulle kunna beskrivas som ett lugnt normaltillstånd.

I januari skrev jag att digital downshifting kan bli årets trend. Men är vi redo att hantera de känslor som en eventuell digital nedtrappning kan utlösa? Mitt eget svar på den frågan är långt ifrån självklart. Vad tycker du?

Ur inlägget Digital downshifting årets trend:

”De bästa sociala sajterna har lyckats skapa så starka och beroendeframkallande tekniker att det ibland är svårt att motstå gilla-jakten eller helt enkelt känslan av att när som helst kunna följa ett flöde för att döda tid. Det är helt okej att det är så och inget konstigt egentligen. På ett sätt är det djupt mänskligt med en ständig strävan efter att få kontakt med omvärlden. Men de smart byggda sajterna och apparna som triggar exakt rätt synapser i hjärnan kan också skapa känslan av att äta rysk kaviar varje dag. Även den lyxigaste tillvaro kan bli tråkig och förutsägbar om den överkonsumeras.”

Relaterade inlägg:

SVT följer Bisonblogs uppmaning

I just want to be cool

November 2012

I november 2012 uppmärksammade jag det begåvade humorgänget I just want to be cool och skrev ”Jag undrar när någon producent ringer upp humorgänget som står bakom ‘I just want to be cool’ och erbjuder dem en större budget och en plats i SVT:s utbud.”

Nu är det klart. I just want to be cool kommer att göra en egen serie som lanseras på SVT Play i höst. Självklart tar jag på mig all ära och kredd för SVT:s beslut. Att Emil Beer, Victor Beer och Joel Adolphson skapat humor som fått miljoner att titta på deras klipp och följa deras youtubekanal har förstås inget med saken att göra. Nejrå. Ett inlägg på Bisonblog är det enda som krävs för att ta sig in på SVT…

Det finns än så länge två smakprov på hur I just want to be cool kommer att se ut i SVT:s kostym. Och här berättar gänget mer om vad som väntar i höst:

Relaterade inlägg:

Fyra nyanser av rasism

Idag läser vi Nanna Johansson på Nöjesguiden.se.

”Godisrasisterna försöker få hela debatten att handla om godsaker, och då särskilt pepparkakor, chokladbollar och kinapuffar, som de fått för sig är hotade. De brinner för att få kalla sötsaker för vad de ”alltid” har kallats – men märkligt nog hör man dem aldrig strida för att halstablett ska kallas för det mer ålderdomliga ”pastill” eller klaga över att ingen längre säger ”bröstsocker”.”

Ur inlägget Fyra sorters Facebook-rasister.

Relaterade inlägg:

Ryssarnas skämtfilm kan vara en psyops-kampanj

Ur det ryska humorprogrammet Yesterday Live.

Ur det ryska humorprogrammet Yesterday Live.

Få har väl undgått den ryska satirfilmen som gör parodi på svenskarnas inställning till både hotet och från öst och NATO-samarbetet. Som före detta psyops-befäl i Afghanistan fastnade jag för det här inlägget på  I betraktrarens öga som jag hittade till via Sveriges viktigaste försvarsblogg Wisemans Wisdom.

Är du konspirationsteoretiker finns det mycket att grotta ner sig i, men det går inte att förneka att det ryska filmklippet fått långt mycket större spridning hos svenskar i allmänhet än säg vad ett vanligt försvarspolitiskt utspel på låghotsnivå brukar få.

”Att videon som häromdagen sändes i rysk TV är menat som en mjuk form av propaganda måste anses som mycket sannolikt. Budskapet, budbäraren, sändningstiden och den hårda styrningen av rysk media pekar på detta. Att till och med text på den karta som var i inslaget var skriven på Engelska (se nedan) visar att man var ute efter en internationell publik. Det gällde bara att göra det i ett format som svenska journalister skulle nappa på. Som synes ganska framgångsrikt då man här hemma högg på kroken nästan direkt. Sedan ska man komma ihåg att videon också kommer ses av ryssar. En hel del krut har alltså lagts på att forma sitt budskap till att tilltala två väldigt olika mottagare.”

Läs hela inlägget hos I betraktarens öga som är fyllt med spekulationer och källhänvisningar. Även Lars Gyllenhaal har skrivit en del.

Relaterade inlägg:

Att föreläsa eller inte föreläsa

Föreläsningsbranschen är så sjukt snårig. Här frodas rena kvacksalvare tillsammans med några av landets mest briljanta tänkare, ibland på samma event. Relativt ”nya” områden som internetkultur eller webbstrategier har länge dragits med profeter som hämtar erfarenheterna från sitt personliga Twitter-konto och målar upp en världsbild där alla tycks verka i en helt oberoende och konsekvensfri kontext, utan att behöva ta hänsyn till vare sig organisatoriska eller kommersiella aspekter av de råd och uppmaningar som profetiorna innehåller.

Jag tänker på det när jag läser om de föreläsare som satt i system att utmåla internet som en skräckvärld för barn och ungdomar och som turnerar landet runt för att skrämma upp oroliga föräldrar.

Elza Dunkels

Elza Dunkels

Nätforskaren Elza Dunkels skriver väldigt bra om fenomenet och ger också bra svar på hur vi borde tänka kring vuxnas ansvar och ungdomars användande av nätet.

”Standardupplägget för skräckföreläsningar är en rad anekdoter som ska illustrera vilka faror som finns på nätet. Dessa anekdoter är inte sällan exotiserande, alltså historier som förstärker uppfattningen att det finns ett vi och ett dom – vuxna och unga. Barn som zappar mellan tv-program, läser läxor, lyssnar på musik och chattar samtidigt är en klassiker. Det är viktigt för retoriken i dessa föreläsningar att etablera bilen av dagens unga som något väsentligt annorlunda.”
Läs hela inlägget Skräckföreläsare.

Jag tänker också på när jag pratade med Karin Adelsköld om hennes nya talarförmedling Adelsköld och Wennerberg och hur hon vill lyfta fram personer som faktiskt vet vad de pratar om, men också kan vara underhållande när de berättar om det. En kombination som inte är jättevanlig.

Jag tänker också på tidningen Filters reportage om talarbranschen från 2011.

”De framställs som superentreprenörer, visionärer och inspirerande coacher. Kommuner, organisationer och företag betalar tiotusentals kronor i timmen för att låta dem tala för personalen. Filter skrapade på talarbranschens glänsande yta för att se om produkten verkligen är värd sitt pris.”

Det är helt enkelt en djungel därute för den som söker en bra talare. Det viktigaste tycker jag är att veta varför en talare behövs. Om det är för att underhålla och inspirera kanske en renodlad komiker räcker? Är det för att skapa värde och konkret affärsnytta för bolaget så kanske inte en timmes föreläsning gör varken till eller från, då kanske det skulle vara bättre med en workshop eller ett mer långsiktigt samarbete? Jag tror dessutom att många företag har mängder av erfarenheter hos den egna personalen som är värda att spridas internt och lyftas upp bättre. Det blir ett billigt alternativ, men du får också en person som är väl införstådd med de utmaningar som finns inom den egna organisationen.

Relaterade inlägg:

SVT:s nästa webb-tv-succé?

Danne och Bleckan, Rebecca och Fiona och Gina Dirawi. SVT har vaskat guld på webb-tv-himlen förut och kan göra det igen. Jag undrar när någon producent ringer upp humorgänget som står bakom ”I just want to be cool” och erbjuder dem en större budget och en plats i SVT:s utbud.

Gänget bakom I just want to be cool (Bild från fb-sidan)

Jag inser hur sjukt gammal och efter jag är eftersom jag missat ett svenskt Youtube-fenomen som snittar på 150 000 – 200 000 visningar per klipp. Via Elin Alvemark fick jag tips om deras existens. Youtube-kanalen har över 50 000 prenumeranter och totalt har deras klipp visats över 8 miljoner gånger. De finns förstås på Facebook också. Det visar väl bara hur insnöad jag är i min ”filter bubble”, och kanske framförallt att jag är 35 år gammal, inte 15. Men det bjuder jag på.

Det är skruvad humor som ofta tangerar det pubertala men som också har en kärna av bra skådespelartalang, mimik och oväntade vändningar (samt ofta mer eller mindre välanvända effekter från After Effects). Trion bakom I just want to be cool är bröderna Viktor och Emil Beer samt Joel Adolphsson. Jag kan inte hjälpa att jag är helt fascinerad av klippen. Det påminner mig om när jag såg Meghan Julius garageklipp första gången 2006. Allt sitter i uttrycket.

Här är några exempel:

I just want to be cool har även gjort en remake/remix av den här scenen i The Social Network. Roligt.

Och vem vill inte sätta igång 2 timmars-klippet med en ständigt loopad Min Katt? Det vill jag.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén