Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Google (Sida 3 av 4)

Från behållare till dialog

Grejen med sociala medier är att de är… sociala. Det är ett faktum som ibland glöms bort i tider av optimerade uppdateringar för företagets facebooksida eller automatiserad twitterbevakning för att veta när och om det pratas om din verksamhet. Merparten av användarna på en social sajt befinner sig där just för att vara sociala, och det är ofta det jag upplever fungerar sämst när ett användarkonto går från att representera en person till en organisation. Ibland trycks gammal medielogik in i sociala medier och mätvärden som snarare hör hemma i pressklippsvärlden än i ett samtal appliceras.

Den sociala interaktionen med andra människor är ofta väldigt finkänsligt kalibrerad efter situationen och vilka de olika parterna i samtalet är. Maskiner har helt enkelt svårt att hänga med. Jag påminns om allt det här när jag läser Anders Engströms inlägg om hur han använder olika sociala nätverk. Han beskriver hur han tänker kring tjänster som Google+, Twitter, Facebook och den egna bloggen som han skrivit sedan 1999. Han påpekar också något som jag tycker är en viktig poäng. Varje sajt har sitt eget tonläge, sitt eget mikrouniversum med både skrivna och oskrivna regler för hur dialogen ska se ut. Sociala medier kräver en sak som är svår att kompromissa bort, hur många smarta verktyg och bevakningstjänster man än använder. Det krävs närvaro, en riktig och mänsklig närvaro som sträcker sig längre än att se sig som sändare av budskap till en publik.

”Har heller aldrig riktigt förstått mig på de som från en och samma tjänst uppdaterar ett gäng sociala nätverk samtidigt. Att posta samma sak till Twitter, Facebook, Linkedin, mfl känns mest som ett sätt att posera. Ett ängsligt försök att synas på alla platser samtidigt, utan egentligen bli engagerad i någon.”
Bakelit.com: Alla dessa sociala kanaler – här är min utvärdering och min strategi 

Jag har antagligen skrivit hundratals artiklar eller inlägg som på olika sätt beskriver hur företag och organisationer ska lyckas kommunicera och marknadsföra sig i sociala medier. Men om det är någon slutsats jag tar med mig så är det vetskapen om den krock som uppstår när sociala medier ska integreras som en ”kanal” bland andra kanaler i företagets marknadsplan. Det fungerar helt enkelt inte likadant.

Like-button

Like it or not?

Utan att bli helt Cluetrain-uppeldad nu så fastnar ändå känslan av att nätets sociala tjänster sällan byggts för att vara marknadsföringsplattformar i grunden. Utan samtalen och människorna är de bara tomma behållare. Och som företag krävs det både lyhördhet och ett finjusterat tonfall för att bli en del av dialogen istället för behållaren.

Relaterade inlägg:

Why I am leaving letter – the meme

Nu står de som spön i backen, avskedsbreven:

Why I am leaving as the CEO of Twingly, Martin Källström
”Last year I realized I felt uneasy from being too safe and not learning as much every day as I want to. I thrive in uncertainty. I’m an entrepreneur because I love the unknown, and Twingly is today a profitable and predictable business.”

Why I am leaving Goldman Sachs, Greg Smith
”I believe I have worked here long enough to understand the trajectory of its culture, its people and its identity. And I can honestly say that the environment now is as toxic and destructive as I have ever seen it.”

Why I left Google, James Whittaker
”The Google I was passionate about was a technology company that empowered its employees to innovate. The Google I left was an advertising company with a single corporate-mandated focus.”

Darth Vader mot nya utmaningar

Why I am leaving the empire, Darth Vader
”The Empire is one of the galaxy’s largest and most important oppressive regimes and it is too integral to galactic murder to continue to act this way. The firm has veered so far from the place I joined right out of Yoda College that I can no longer in good conscience point menacingly and say that I identify with what it stands for.”

Bild: Socratesplanet (CC)

Relaterade inlägg:

Sökmotorernas roll i våra liv

Jag ser fram emot Dokument inifrån-dokumentären Du är Googlad som kommer att sändas den 22 mars. Nikke Lindqvist berättar i det här inlägget om hans medverkan som sökmotorkonsult i produktionen. Brit Staktson är också inblandad. Johan Ripås är journalisten som står bakom dokumentären och han kommer att använda sig själv som testobjekt.

Ett av momenten är att vi ska försöka städa upp min digitala identitet. Det innebär i stort sett att förändra den sökbild som möter läsaren när man googlar på namnet “Johan Ripås”. Det har blivit allt viktigare att ha en städad profil på Internet. Både presumtiva arbetsgivare och nya bekanta googlar oss. Men det är ju inte alltid sökresultaten ser ut som vi vill att de ska göra.

Johan Ripås skriver också om hur två personer kommer medverka i programmet och beskriva sitt ”digitala helvete”. Kan bli intressant, och jag hoppas att begrepp och förklaringar hamnar rätt och att det inte blir slagsida för vare sig varningsropen eller de onyanserade hyllningarna. Sök är digital infrastruktur och precis som att de vägar vi färdas på kan vara skådeplatser för ond bråd död i form av trafikolyckor så kan de också länka samman oss med de platser och människor vi älskar.

För övrigt skriver Nikke Lindqvist idag om hur den nyfödda prinsessans liv dyker upp på nätet. Läs Prinsessan som växer upp i Google.

Och ja, jag är fullt medveten om att det här blogginlägget tjänar Johan Ripås syften att förändra sökresultatet för hans eget namn (man kan ju fråga sig om SVT ska vara arenan för såna syften) och få hans blogg att ranka högt. Men det må vara hänt.

Relaterade inlägg:

Vem vill du vara? Kan du förklara det för mig?

Jag tänker olika.

Å ena sidan vill jag inte hamna helt i händerna på kommersiella intressen när jag använder internet. Jag vill inte bli totalt kartlagd, analyserad in i minsta detalj och inlåst i lösningar och tjänster som alltid har en prislapp.

Å andra sidan älskar jag när jag får rätt erbjudanden baserat på vem jag är och mina intressen. När jag slipper massor av meningslösa annonser, slipper spam-mail i inkorgen och helt enkelt får en förbättrad användarupplevelse tack vare en individuellt anpassad tjänst eller sajt.

Cookies. Jag kan inte hata dem, men jag kan inte alltid älska dem heller. Och mest hatkärlek får jag nog när jag tänker på tredjepartscookies, dessa charmiga små luringar. Utan dem inga smarta integrationer mellan mina sociala konton och de sajter jag besöker i övrigt. Men samtidigt bildar de en analysmetod som skulle göra de flesta underrättelseavdelningar avundsjuka (hur kommersiella intressen och metoder ibland ligger före militär och polisiär spaning är för övrigt ett helt eget kapitel).

Google undrar: Vem vill du vara? Kan du förklara?

Google undrar: Vem vill du vara? Kan du förklara? (Foto: Fredrik Wass)

Varför tänker jag på mina små sociala medier-darlings tredjeparts-kakorna just nu tänker du? Det har att göra med den här storyn om hur Google lyckats lura Apples webbläsare Safari från att blockera de cookies som Google vill lagra i användarnas webbläsare. Det här gäller både för den vanliga Safari-webbläsaren (6 procent av marknaden) och för den mobila versionen (50 procent av mobilsurfar-marknaden). Målet med luret från Googles sida var att få bland annat ”+1-knappar” och andra typer av widgets kopplade till besökarens egna Google-konto. Om webbläsaren blockerar tredjepartscookies känner inte widgeten eller sajten igen den som besöker sidan och många finesser med integrerade kopplingar till sociala plattformar försvinner. En gilla-knapp från Facebook under ett blogginlägg är ett annat exempel på den här typen av användningsområden.

Så här skriver Ryan Singel i ett gästinlägg hos Wired:

Google said it used the backdoor so that it could place +1 buttons on ads it places around the web via its Adsense program, so that logged-in Google+ users could press the button to share an ad. Without the work-around, the button wouldn’t be able to tell Google which Google account to link the button to.

Han spekulerar även kring varför Google valde att manipulera Safari-webbläsaren på egen hand snarare än att få till en öppen diskussion med Apple om varför default-inställningarna för Safari är en blockering av tredjepartscookies, då dessa är en så stor del av både den sociala och annonsbaserade webbekonomin.

Given that Google announced it is backtracking on its privacy promises to users in order to create the mother of all online profiles by combining the data you give it to nearly all of its services, that secrecy may be more disturbing than the “crime” itself.

Jag tror inte att det finns något svart eller vitt i frågan om personlig integritet och ”osynlighet” kontra spårbarhet och tracking-metoder med kommersiella syften. Ibland gör verkligen det senare att min användarupplevelse blir så mycket bättre. Och ibland blir jag orolig över både makten och kontrollen, speciellt vid tanken på data i orätta händer. Hur tänker du?

Relaterade inlägg:

Undvik Google när du söker på Google

Det har varit ganska mycket snack om att Google marknadsför sin egen sociala plattform Google+ i sökresultaten genom att i vissa fall vikta den högre än andra sociala tjänster. Heidi Harman skriver en bra sammanfattning kring det här och tipsar samtidigt om ett enkelt plugin för webbläsarna Safari, Chrome och Firefox som gör att du kan välja att se sökresultat utan att Google+ automatiskt får högre ranking. En rolig detalj är att själva pluginet är skapat enbart med hjälp av Googles egna API.

The “focus on the user and all else will follow” that Google has been promoting for so many years is now taking a turn, promoting its own Google+ in organic search results before the actual search results. A plugin avaliable to Safari, Chrome and Firefox allows a clear search.
Heidi Harman: Don’t be evil Google, focus on the user 

Kolla gärna in filmen i Heidis inlägg för en pedagogisk förklaring kring hur både plugin och Googles egna rankingen av Google+ fungerar.

Relaterade inlägg:

När lämnar du Facebook?

Nu finns ett nytt avsnitt av Maktministeriet att lyssna på, podcasten där vi pratar om makt och strukturer på internet. I program nummer fyra pratar Josefine, Julia och jag om ”corporate power”.

Vilken makt har de stora IT-jättarna på nätet och hur förhåller vi oss till dem? Vad krävs för att vi ska överge Facebook och hur medvetna är vi om hur Googles tjänster fungerar? Medias granskning av nätmakten ökar, men spelar det någon roll?

Du hittar Maktministeriet på iTunes eller Soundcloud:

Relaterade inlägg:

Global frustration när Google Docs låg nere

Ikväll satt jag och jobbade sent med några artiklar när Google Docs plötsligt slutade fungera. Man kom bara till en 404-sida. Som vanligt när jag inte kommer åt en sajt ville jag kontrollera om det bara var jag, eller ett större problem. Jag gjorde sökningen ”google docs” på Tweetdeck och möttes av frustrerade kvällsjobbande twittrare världen över. Från Spanien, USA, Holland, Sverige och massor av länder kom det uppdateringar om att Google Docs ligger nere och det kritiska i att komma åt sina dokument just nu. Som den här tweeten från Kate Herr:

Jag gick över till att uteslutande använda Google Docs som skrivverktyg när jag jobbade i San Francisco 2009 och har fortsatt sen dess. Då berodde bytet på att Greentech Media där jag jobbade inte hade vare sig datorer eller program till sin personal. Den dator jag hade med mig var ganska ny så jag hade inte hunnit köpa eller installera något ordbehandlingsprogram.

Fördelarna med att spara allting i molnet är stora. Jag kan byta plattformar och datorer utan att påverkas. Jag kommer åt mina dokument var jag än är så länge jag har tillgång till internet, och tjänsten fungerar. Det sistnämnda var alltså problemet ikväll. Extra viktiga dokument brukar jag även spara i Dropbox för att få en dubbel backup, men oftast kör jag endast Google Docs.

Ja, jag blir sårbar och utelämnad när jag väljer att lita helt på en gratistjänst som Google erbjuder. Samtidigt har jag varit med om 4-5 hårddiskkrascher i mitt liv och vet hur bökigt det blir om man inte har ett bra backupsystem. I docs får jag också bra delningsmöjligheter och bra kollaborativa funktioner, samt versionshantering. Fördelarna överväger helt klart, men inatt drog vi som kör allting molnbaserat det längsta strået.

Uppdatering:

Google Docs började fungera igen efter ungefär 20-30 minuter. Men det var det största avbrottet jag varit med om som användare av tjänsten. Här kan du se statusen på Googles tjänster.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén