Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: genus (Sida 1 av 3)

Nästan alla du ser vill bli sedda

”Nästintill alla som står i rampljuset har velat göra det av en eller annan anledningen. Det gäller inte bara oss vanliga påfåglar utan också industripamapar, religionspåvar eller politiker. De är publika för att de strävat efter att bli det. Ofta är de män och alla blev de en gång inte bekräftade på det sätt de ville och behövde. Och detta är förstås ett krux i vår värld, att dessa obekräftade, narcissistiska och ofullkomliga pojkar gör upp spelplanen. För nu i alla fall. Kan jag uppmana till mer egocentrerad alfanarcissism hos kvinnorna månne? Det skulle utjämna. I alla fall, fåfängan är tydligen en seglivad fågel, för nu sitter jag här.”

– Johan Renck, Sommar i P1 2016.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

”Män är jävligt duktiga på att tycka om varandra och göra saker ihop”

Jan Helin - Foto: Fredrik Wass

Jan Helin. (Foto: Fredrik Wass)

”Jagat har jag gjort sedan jag var barn. Köra motorcykel är bland det skönaste jag vet även om det är en oförblommerad ålderskris. Men om ditt umgänge kretsar kring de här sakerna så är det ett problem om du lyfter in det i yrkeslivet. Män är jävligt duktiga på att tycka om varandra och göra saker ihop. Det är inte något negativt per se men det är exkluderande. Att vara medveten om det och förmå skilja på vad som krävs för att bygga ett dynamiskt team i yrkeslivet och hur manliga relationer fungerar är det enda jag kommit på för att i praktiken jobba för jämställdhet i ledningsgrupper.”

Läsvärd intervju med Jan Helin av Malin Ekman i SvD: ”Historien är full av gubbar som stannar för länge”. Läsvärt från Malin Ekman är också berättelsen om tidningen Fokus, dess uppgång (och fall?) samt ett gäng andra artiklar som du hittar här.

Relaterade inlägg:

Jämställdhet inom tech är inte ett ”blame game”

”Jämställdhet inom tech är inte ett ”blame game”, det är en konkurrensfaktor. Och Sverige har synnerligen goda förutsättningar att inte bara kopiera Silicon Valley, utan också gå före inom det här området. Men då krävs det att vi synliggör styrkan i diversifierade grundarteam, från skolan och hela vägen upp till styrelserummen. Vilka som reser och får kapital är resultatet av en befintlig struktur som finns i samhället, inom utbildningarna och i techvärlden i stort. Låt oss ändra på det.”

Läs mitt inlägg Därför ska vi fortsätta räkna kön på Di Digital.

Relaterade inlägg:

15 sidor mediemän i senaste numret av Filter

En lång artikel som handlar om hur jakten på klick förändrat medierna och journalistiken?
– JA TACK!

En lång artikel där smartingar som Jack Werner får berätta om det djur som är nätlogiken av idag?
– JA TACK!

En lång artikel som både beskriver förändringen bland de svenska medierna, sätter det i kontext mot de amerikanska (både traditionella och nykomlingar) och deras gemensamma strävan att hitta läsarnas ögon i stenhård konkurrens?
– JA TACK!

Filter sommaren 2014 - Simma medströms

Allt ovanstående hittar du i senaste numret av Filter. I artikeln Simma medströms får jag som läsare en 15 sidor lång och läsvärd artikel som både beskriver det ”nya medielandskapet”, men också för ovanlighetens skull vågar peka på några hållbara utvecklingsvägar inom journalistiken.

Filter är en tidning som jag dock slutat prenumerera på, bland annat på grund av det bristande genustänket. Tidningen har i princip sedan starten fått upprepad kritik för att både redaktion och tidningens innehåll haft brister när det gäller jämställdhet, något som ursäktats och förklarats ganska många gånger, ofta med en vad jag upplever som hyfsat genuin vilja att lyssna och förändras, men med blygsamt resultat. Artikeln Simma medströms belyser att det från redaktörshåll saknas en övergripande förståelse för varför och hur representation i media fungerar, både ur ett jämställds- och mångfaldsperspektiv.

Till artikeln har flera mediemän intervjuats, och ett antal andra män citeras (från artiklar eller bloggar) och omnämns flertalet gånger. Ingenstans på de 15 sidorna får en kvinna komma till tals, annat än som case (till exempel som Nyheter24-bloggare), medan männen som nämns i artikeln alltid har en expertroll.

Så här skrev några av de personer som såg att jag uppmärksammade avsaknaden av kvinnor i artikeln, på Instagram och på Facebook:

  • Filter fortsätter alltså på den inslagna vägen.”
  • ”Hur pinsamt kan det bli”
  • ”Ansvaret är minst lika stort redaktörens. Och när kritiken mot den ständiga överrepresentationen av män i tidningen pågått i några år nu utan att någon förbättring skett börjar jag undra om inte det filtrerande som tidningsnamnet antyder också gäller kvinnor och andra ”minoriteter”.”
  • ”Det framgick tydligt att det inte var en diss mot artikeln eller Filter i sig. Det är ju bara som vanligt. Bara trött på det. Jag vill hitta en tidning som inte gör min värld och min verklighet så osynlig. I min värld finns det sjukt kompetenta kvinnor som har hängt på och arbetat med Interwebz länge. Det är kanske på det som jag vill lägga mina pengar, tänker jag.”
  • Jag gillar ju Magasinet Filter som koncept, med långa reportage, annorlunda ämnen och mycket tid för artiklarna, men har slutat prenumerera av precis den anledningen. Så tråkigt. Ibland önskar jag nästan (fast nä, aldrig egentligen) att jag aldrig tog på mig genusglasögonen… 
  • ”Filters brist på a) kvinnliga skribenter b) reportage om kvinnor har gjort att jag aldrig prenumererat. Har alltid varit för mycket Café för intellektuella, manliga män. Vilket gjort att Filter inte känns relevant. Tycker f ö att bortförklaringar som ”borde ansträngt mig mer” inte håller. Det krävs inte en ansträngning för att hitta kompetenta kvinnor. Det svåra är snarare att välja bort och sålla bland dem.”

Christopher Friman som skrivit reportaget dök också upp i tråden på Instagram och skrev:

I övrigt kan jag dock bara hålla med, väldigt onödigt att det endast är män som uttalar sig. Till mitt försvar, om jag ska ha ett sådant, var detta ursprungligen en kortare text som bara handlade om Bonniers satsningar. När en annan text föll blev jag tvungen att snabbt omvandla den till ett mittvagnsrep. Men jag borde ha ansträngt mig mer.”

Min före detta kollega Yasmine El Rafie som jobbar med digitala medier på Sveriges Radio skrev:

”Det jag inte fattar, @cfriman, är varför du bara hade män top of mind på just det här området. Just sociala medier-journalistik är ju ett ovanligt kvinnotätt område jämfört med många andra ”tekniska” eller nya specialiter där man kanske måste leta mer? Jag testade nu att googla ”sociala medier journalistik” oinloggad och fick upp länkar till SR:s socmedhandbok med 4 kvinnliga författare, till Ulrika Hedman på JMG, Medieormen som har en kvinnlig redaktör (@ceciliadjurberg). För att nämna några exempel som var en googling bort.
Hade du pratat med mig kunde du ha fått lite minoritetsperspektiv också, som var påfallande långt borta när #BästaBeatrice analyserades av vita mediemän (även om de såklart också hade relevanta synpunkter). Men denna missade typ alla: http://bit.ly/omkhemiri.”

Jag skrev inte det här inlägget för att peka ut en enskild skribent. Artikeln är som sagt välgjord och intressant. Jag läste den med behållning. Jag är dock besviken på Filter och hur tydligt det blir att ryggmärgsvalet när experter ska väljas allt som oftast är vita män, trots att det rör ett område med många experter och aktörer inom andra grupper. Det är dessutom inte första gången, utan verkar nästan vara systematiskt. Det är just strukturerna jag vill peka på, och Simma medströms blev ett för tydligt exempel för att bara låta det passera.

Vad tycker du?

Relaterade inlägg:

Männens ansvar och kampen mot strukturerna

Det har varit en bra vecka när det gäller att belysa mannens ansvar och vinster i ett mer jämställt samhälle. I Fokus intervjuas författaren Junot Díaz om bland annat manliga strukturer och vad som krävs för att passa in mansrollen.

”Att vara en man i den grupp av vänner jag växte upp med krävde ofta att man levererade en uppvisning i manlighet. Hårdhet, självförtroende, aggressivitet. Inte femininitet, inte queerness, inte känslighet. Absolut inte intellektualism. Så alla lyfte skrot, alla var dumma i huvudet och försökte leva upp till bilden av en manlig stereotyp.” […] Han är villig att riskera att bli kallad sexist för att nå ut till män, säger han. Sina böcker ser han som kartor över manlighet vilka han hoppas kan vara »användbara i ett feministiskt projekt«.
– Om jag skrev om en manlighet som kvinnor skulle applådera så skulle män inte bry sig ett skit. En sak kvinnor inte kan göra är att skriva från en mans inre, säger Díaz, som tidigare kritiserat manliga författares oförmåga att skriva kvinnokaraktärer.”

Junot Díaz talar också om strukturellt våld i samhället. Hur det strukturella våldet behövs för att upprätthålla ett ojämlikt samhälle, vare sig det handlar om poliser som dödar unga och fattiga människor i Santo Domingo eller hur rika länder som USA placerar sitt strukturella våld utomlands. Jag tänker att det strukturella våldet självklart finns mitt ibland oss på hemmaplan och hur mäns våld mot kvinnor är ett tydligt exempel som går genom alla samhällsklasser och sociala strukturer.

En annan man som belyser alla mäns eget ansvar för varandras beteende och de strukturer som upprätthålls genom våld eller hot är anti-sexisten Jackson Katz. Under sin TEDx-föreläsning säger han så många smarta och intressanta saker att det knappt går att sammanfatta. Du måste se hela klippet, vilket lyckligtvis inte är längre än 19 minuter:

[Tipstack: Jack Werner]

Det här påminner mig om diskussionerna kring näthat tidigare i år och uppmaningen att visa digitalt civilkurage, men också att vända blicken inåt mot dig själv och se hur strukturerna och normerna tar plats även i det egna beteendet. Det här är något som de flesta män verkar vara väldig ovilliga att göra. Att se hur det inte bara finns ett ”vi och dem” utan att vi också ÄR dem, om än på ett annat plan, och med mycket mer subtila uttryck. I ett tidigare inlägg skrev jag bland annat:

”Att vända blicken inåt och identifiera hur strukturerna och åsikterna ibland har en klangbotten även hos dig själv skadar inte heller. Jag ser saker jag inte alltid är stolt över när jag reflekterar över mitt eget beteende, men jag försöker verkligen att analyser och reflektera varför och hur jag relaterar till det. Erfarenheten säger också att om någon vågar markera när någon utsätts för kränkande behandling kommer fler att ansluta. Då är första bollen i rullning. Låt oss börja där.”

Relaterat: Det jobbiga i att framstå som genusgnällig

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén