Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: debatt (Sida 1 av 3)

När en man skriver det självklara

Metro debattartikel av Fredrik Wass

Igår kväll funderade jag på alla inlägg om sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor den senaste tiden. Jag skrev en statusuppdatering kring det som jag valde att publicera i förmiddags. Nästan direkt hörde Metro av sig och ville publicera texten som en debattartikel.

Nu har artikeln publicerats hos Metro  och min egen statusuppdatering delats 66 gånger samt gillats av över 300 personer. Och det för att en man skriver självklarheter.

Jag skrev inte texten för att få ryggdunk av feminister. Jag skrev den för att visa att alla vi män kan göra skillnad i att påverka attityder och normer, men också peka på det faktum att även den som tror sig vara en ”snäll kille” också kan göra misstag eller gå över gränsen. Så även jag. Det är som en blind fläck eller döda vinkeln. Du ser det inte när det händer, för då hade du inte gjort det från början.

Här är texten:

Inte alla män, säger du.

Bra för dig. Då kan vi andra försöka komma till rätta med ett konkret problem som drabbar miljoner kvinnor så länge. Att du och jag inte gjort något ont enligt vår egen subjektiva upplevelse är irrelevant.

Rent statistiskt känner både du och jag män som någon gång utfört sexuella trakasserier, eller olika typer av övergrepp. Att vi inte sett det hända och fått en chans att fördöma dessa män betyder inte att de inte finns. Och att du upplever dig som ”one of the good guys” betyder inte att alla kvinnor gör det. Det som du uppfattar som naturligt, härligt och försiktigt, kan någon annan uppfatta som över gränsen, opassande, kränkande. Vår egen moral är lika lite facit som någon annans. Det är ett samspel. Vi lär oss av varandra vad som känns bra.

Men vad ska vi göra då? En lösning är till exempel att bli mer vaksam när det gäller beteendet och jargongen i våra egna kretsar, försöka vara lyhörd i våra egna relationer inför saker som ens partner kan ha varit med om tidigare, och helt enkelt inte slå ifrån oss problemet bara för att vi inte känner oss träffade. Kanske räcker det ibland att lyssna istället för att komma med en lösning när din vän eller partner beskriver sina upplevelser, sin verklighet. För eftersom människor vi bryr oss om är drabbade, blir vi också drabbade, och det beteende som andra män visar upp kommer även att färga av sig på hur vi uppfattas.

Inte alla män är orsaken till problemet. Men alla män har möjlighet att se, lyssna och erkänna att det finns ett problem. Och varje gång någon säger ”inte alla män” flyttas fokus från kvinnornas upplevelser till männens vilja att rentvå sig. Men männens icke-skuld är inte ett problem. Vad som är ett problem är hur kvinnor i alla samhällsklasser och generationer utsätts för fysiska och psykiska kränkningar som en del av en struktur, en norm, vi inte kan stå utanför.

Nästa gång du känner behovet av att påminna om ‘inte alla män’, pröva att istället fråga om personens upplevelse eller hur hon vill bli bemött för att slippa vara rädd för just dig. Fråga hur man gör för att inte vara som alla män.

I övrigt rekommenderas läsning av Cassandra M Klatzkows inlägg:

Ur inlägget:
”Jag minns varenda berättelse om sexuella övergrepp som mina tjejkompisar har berättat om för mig. Men jag kan inte påminna mig själv om en enda killkompis som själv erkänt sig ha utsatt någon tjej för ett övergrepp. Det går inte ihop alls. Det är så jävla viktigt att det skrivs och pratas om det här hela tiden. För de flesta unga förstår inte ens att det här är något problematiskt. Tjejer förstår inte att de är med på saker de egentligen inte vill och killar förstår inte alla gånger att det de gör är fel. ”

Relaterade inlägg:

5 perspektiv på sociala medier i valrörelsen 2014

Idag skrev jag ett längre inlägg på Intellectabloggen med fokus på hur sociala medier används i valrörelsen. Medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast påstår i en Brännpunkt-artikel i SvD att sociala medier inte avgör valet. Jag ger mig på att reda ut varför den typen av påståenden både är missvisande och direkt felaktiga. Inlägget innehåller även fem perspektiv på valrörelsen i sociala medier i punktform.

”Att säga att sociala medier inte avgör valet är som att säga att väljarna inte avgör valresultatet. Jag ska förklara varför.”

Läs mer på Intellectabloggen: Därför har forskarna fel om valet i sociala medier.

Relaterade inlägg:

Reaktionerna efter #TackaNEJ

Det har nu gått några veckor sedan vi lanserade #TackaNEJ. Uppropet har blivit uppmärksammat i många stora medier och även en del i bloggvärlden, och på Twitter förstås. Roligt är att så många inflytelserika personer ställt sig bakom uppropet. Du kan läsa hela listan på tackanej.se.

Nyligen skrev jag en debattartikel i ETC där jag både summerar uppropet samt några av reaktionerna.

”Att be manliga makthavare att lämna plats är provocerande, inte bara för just manliga makthavare. Journalisten Cissi Wallin tycker att uppropet framställer kvinnor som svaga och värnlösa samtidigt som det är synd om män som tvingas tacka nej och kanske får en utebliven inkomst. Ledarskribenten Sanna Rayman på Svenska Dagbladet vill inte vara “ställföreträdande underliv i en debatt som inte intresserar mig”. Till det kommer mängder av raljerande och kritiska inlägg från män som hänvisar till att #TackaNej är ännu ett initiativ från PK-maffian med sitt gäng av surdegsbakande manliga kompisar. Ja, även ett antal rasister lyckades klämma in några islamofobiska argument kopplat till #TackaNej.”
Läs resten av artikeln Kompetensen sitter inte i könet.

Här är några fler ställen där #TackaNEJ uppmärksammats.
Sydsvenskan: Vad är det ni tackar nej till?
DN Ekonomi: Helmanliga paneler – nej tack!
Göteborgsposten: #TackaNEJ till helmanliga paneler
Dagens Media: Han vill få fler att tacka nej
Resumé: Män vill få män att tacka nej
Politism: Män – det är dags att tacka nej
Nöjesguiden: Män uppmanar män att #TackaNEJ
Metro: De tackar nej till manliga paneler
Sveriges Radio P4 Dalarna: Panelen om mörker och manliga ”genier”
Sveriges Radio P4 Värmland: Eftermiddag
Sveriges Radio P4 Västmanland (2h 41m in i klippet): P4 Förmiddag
SvD Ledarblogg, Sanna Rayman: Jag och mitt kompetenta underliv
Expressen: Dags att börja tacka nej killar
Aftonbladet ledare: Fem män som borde tacka nej
Göteborgsposten: Tacka nej till Skavlans unkna gubbmönster
Sydsvenskan: Krönika av Thomas Frostberg: Ett nej är ett ja till förändring
Sydsvenskan: Rektor tackar nej
SydsvenskanJämställdhetsminister Maria Arnholm diskuterar #TackaNEJ

Bloggat om #TackaNEJ
DeepedTacka nej för att bredda kompetensen
Cissi WallinJag tackar faktiskt nej till tackanej
Lady Dahmer: Att ta ett steg tillbaka för att nån annan ska få plats
Tomas Oskarsson: Jag tackar ja till tacka nej
Martin Halldin, ETC: Därför tackar jag nej

 

Relaterade inlägg:

Männens ansvar och kampen mot strukturerna

Det har varit en bra vecka när det gäller att belysa mannens ansvar och vinster i ett mer jämställt samhälle. I Fokus intervjuas författaren Junot Díaz om bland annat manliga strukturer och vad som krävs för att passa in mansrollen.

”Att vara en man i den grupp av vänner jag växte upp med krävde ofta att man levererade en uppvisning i manlighet. Hårdhet, självförtroende, aggressivitet. Inte femininitet, inte queerness, inte känslighet. Absolut inte intellektualism. Så alla lyfte skrot, alla var dumma i huvudet och försökte leva upp till bilden av en manlig stereotyp.” […] Han är villig att riskera att bli kallad sexist för att nå ut till män, säger han. Sina böcker ser han som kartor över manlighet vilka han hoppas kan vara »användbara i ett feministiskt projekt«.
– Om jag skrev om en manlighet som kvinnor skulle applådera så skulle män inte bry sig ett skit. En sak kvinnor inte kan göra är att skriva från en mans inre, säger Díaz, som tidigare kritiserat manliga författares oförmåga att skriva kvinnokaraktärer.”

Junot Díaz talar också om strukturellt våld i samhället. Hur det strukturella våldet behövs för att upprätthålla ett ojämlikt samhälle, vare sig det handlar om poliser som dödar unga och fattiga människor i Santo Domingo eller hur rika länder som USA placerar sitt strukturella våld utomlands. Jag tänker att det strukturella våldet självklart finns mitt ibland oss på hemmaplan och hur mäns våld mot kvinnor är ett tydligt exempel som går genom alla samhällsklasser och sociala strukturer.

En annan man som belyser alla mäns eget ansvar för varandras beteende och de strukturer som upprätthålls genom våld eller hot är anti-sexisten Jackson Katz. Under sin TEDx-föreläsning säger han så många smarta och intressanta saker att det knappt går att sammanfatta. Du måste se hela klippet, vilket lyckligtvis inte är längre än 19 minuter:

[Tipstack: Jack Werner]

Det här påminner mig om diskussionerna kring näthat tidigare i år och uppmaningen att visa digitalt civilkurage, men också att vända blicken inåt mot dig själv och se hur strukturerna och normerna tar plats även i det egna beteendet. Det här är något som de flesta män verkar vara väldig ovilliga att göra. Att se hur det inte bara finns ett ”vi och dem” utan att vi också ÄR dem, om än på ett annat plan, och med mycket mer subtila uttryck. I ett tidigare inlägg skrev jag bland annat:

”Att vända blicken inåt och identifiera hur strukturerna och åsikterna ibland har en klangbotten även hos dig själv skadar inte heller. Jag ser saker jag inte alltid är stolt över när jag reflekterar över mitt eget beteende, men jag försöker verkligen att analyser och reflektera varför och hur jag relaterar till det. Erfarenheten säger också att om någon vågar markera när någon utsätts för kränkande behandling kommer fler att ansluta. Då är första bollen i rullning. Låt oss börja där.”

Relaterat: Det jobbiga i att framstå som genusgnällig

Relaterade inlägg:

Knip käft and carry on

Knip käft and carry on – den vite mannen har talat

Precis som Nina Åkestam tyckte jag från början att det verkar ha hänt något bra med Dagens Nyheter. Artikelserien om tiggarna i Stockholms tunnelbana och deras hemförhållanden i Rumänien och Jonas Hassen Khemiris artikel Bästa Beatrice är två exempel på både uppskattade och flitigt delade artiklar den senaste tiden. Men sen verkar en propp ha gått i det debattjournalistiska skåpet. Först genom att Jasenko Selimovics skrev Jonas, min vän och sedan genom Bengt Ohlssons uppmaning till alla de som yttrar sina åsikter eller vill debattera orättvisor att istället knipa käft och kavla upp armarna.

”Jag spyr på genus, anus, karius och baktus. Jag spyr på heteronormativitet och könsmaktsordning och jag spyr på hbtq, w, e, r, t, y, u, i, o, p. Jag spyr på gubblem, fittstim och snigelspår. Jag spyr på strukturer och sociala konstruktioner och jag spyr på ”andra” som verb.”

Kännetecknet för de två sistnämnda artiklarna är tesen om att det inte går att göra två saker samtidigt. Vi får inte debattera rasism och samtidigt uppskatta gästfrihet. Vi får heller inte prata om dolda strukturer eller problematisera utsatta personers upplevelse av världen om vi inte samtidigt är beredda att agera fysiskt, även om det också är lönlöst enligt Ohlsson. Den vite trötte mannen Bengt Ohlsson är helt enkelt trött på gnället. Trött på att allt fler ser och pekar på orättvisorna och att det tar upp för mycket plats i hans tillvaro, i hans flöden, hos människor omkring honom. Samtidigt gör han sig själv skyldig till det han kritiserar genom att skriva en debattartikel om något istället för att gå ut på stan och skapa ett fysiskt verk av sina åsikter. Kanske är Bengt Ohlssons reaktion ett fantastiskt bevis på att det faktiskt händer något. Att saker förändras. Att den vite mannens uttalade upprördhet över en öppen debatt är ett sundhetstecken någonstans. Eller så ”säger han bara vad alla tänker” som det brukar heta…

Knip käft and carry on

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén