Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: David Orlic

Slut på big data-jakten och nytt perspektiv på desinformation-psykologin

[Söndagslänkarna]. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan. Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Önskedrömmar
[Access] Tidskriftsnestorn och numera kommunikationschefen på Norstedt, Olle Lidbom, skriver i Access Magasin om medieföretagens kamp mot it-jättarna när det gäller att ha mest data om och uppmärksamhet från sina målgrupper. Den kampen kan de aldrig vinna enligt Lidbom.  Enligt honom ska medieföretagen sluta jaga positionen som en aktör som ger publiken ett allomfattande smörgåsbord. Nyckeln ligger i ett helt annat typ av erbjudande, något som är svårare för Facebook och Google att kopiera genom datakörningar.

Olika smaker och åsikter har under mediehistorien blivit alltmer uppdelade, inte minst med digitaliseringen och globaliseringen. På 1800-talet läste ingen svensk New York-tidningar – idag har New York Times över 200 000 svenska läsare varje månad. Däri finns framtiden för journalistiken: inte stirra sig blind på den stora, breda uppmärksamheten utan värdesätta något annat. Att bli inte något för största möjliga publik, utan för den rätta.

Nazisterna: Ni måste härifrån
[Aftonbladet/SvD] Aftonbladet och Svenska Dagbladet gav sig på att göra som Vice gjorde i Charlottesville, det vill säga en snabbt producerat dokumentär från nazistdemonstrationerna och motdemonstranternas situation. De lyckas kanske inte hitta samma nerv och närhet som Vice gjorde, även om det blev närgångna scener även här. Som summering av helgens händelser är det ett bra grepp.

Text-only news sites are slowly making a comeback. Here’s why.
[Poynter.] Snabba laddtider, hög tålighet för stora trafikvolymer och lättare att anpassa för människor med funktionshinder. Det är några av fördelarna med helt textbaserade sajter, redo att ta emot trafik vid större kriser eller när besökaren har en begränsad uppkopplingshastighet. Hur god är din beredskap?

Forskaren Emma Frans: Vi måste genomskåda osanningarna
[Dagens Nyheter]

”De som sprider desinformation har vetat mycket mer om psykologin bakom att övertyga en person. Jag tror att akademiker har trott att det räcker med att vi har rätt. Som Hans Rosling sa: ”Jag har rätt och du har fel.” Det tror jag är ett feltänk. Vi måste försöka kommunicera korrekt information och fundera över hur vi gör den lättillgänglig för allmänheten.”

Mark Zuckerberg, you dress like crap
[Mashable] Tech-kulturen har länge varit ett paradis för (män)niskor som hatar att gå i kostym, vill leva i en evig fritidsgård (med pingisbord och spelmaskiner förstås). Men bör en av världens mäktigaste affärsmän och ”semipolitiker” inte visa respekt för de han möter genom hur han klär sig? Jag är inte helt säker på var jag står i den frågan, men diskussionen är intressant.

Syftesdriven reklam är död
[Resumé] David Orlic, vice vd och innovationschef på Prime, skriver om döden för syftesdriven marknadsföring men födelsen för den syftesdrivna affären.

”Det som på engelska kallas purpose-driven marketing kan mycket väl vara en överhettad trend, men purpose-driven business är definitivt här för att stanna. Att förstå skillnaden mellan de två – och hur viktigt kreativitet och kommunikation är för det senare – är helt avgörande för vår sektor. Konsekvenserna av det här skiftet är enorma: bortom att bygga starka och resilienta varumärken, måste vi nu bygga starka och resilienta företag.”

Stödja journalistiken säljargument för annons
Apropå syftesdriven så kan stöttandet av journalistik vara varumärkesbyggande för en annonsör. Den linjen drevs delvis under en paneldebatt på Mediedagarna som Unn Edberg rapporterade om i veckan. Men medierna måste förstås leverera mer än bara goodwill.

”Vid sidan om argumentet om att stödja den goda journalistiken bör medierna utveckla nya format och nya affärsmodeller – samt se till att få data på plats – så att annonsörerna kan välja professionella medier för sina investeringar, både med hjärtat och hjärnan.”

Relaterade inlägg:

San Francisco sett från båten till Alcatraz Den amerikanska flaggan i förgrunden. Foto: Fredrik Wass

Krisen börjar efter presidentvalet

Jag visste inte att Brit Stakston aktivt valt att inte kommentera det amerikanska presidentvalet. Hon skriver om det klokt här, och jag är helt med i hennes resonemang. Både traditionella och sociala medier har spelat en viktig roll i att extrempartier och extrempolitiker lyckats nå ut till de större massorna. Som tidig nätevangelist är det lätt att tvivla på tidigare sanningar, den där upptäckarglädjen inför nätets möjligheter och vad som är meningen med hela skiten.

Men det är EFTER presidentvalet den riktiga utmaningen börjar. Trump vs Clinton har blivit en så extremt tydlig signal, och fått sån chockverkan, över vad som pågår även hos oss.  Precis som med Trump har dock inte rasisterna bland våra folkvalda dykt upp från ingenstans.

Vi har successivt fått vänja oss vid normaliseringen, nu även påhejad på ledarplats av vissa borgerliga skribenter hos seriösa och etablerade svenska dagstidningar. På samma sätt som med Trump i USA har traditionella medier spelat och fortsätter spela en viktig roll i att vrida agendan åt ett håll som gynnat brunskjortorna. Bradley-effekten har gjort att opinionsföretagens prognoser blivit missvisande och både medias och allmänhetens bild av opinionen och väljarnas fokus har snedvridits.

David Orlic är på plats i Washington just nu och ramar in problemet i den här statusuppdateringen.

”Varje gång som jag tittat på tv har Donald Trump upptagit över 80% av sändningstiden. Högst ovetenskapligt såklart. Men den som gnäller på filterbubblor i sociala medier bortser från att Trump har hackat traditionella mainstreammedier på ett historiskt sätt. […] Efter månader av säkerhet finns bara tvivel: på media, demokrati, politiska institutioner och social utveckling. Även om Trump skulle förlora, har han vunnit verklighetsbilden.” – ur David Orlics uppdatering.

När väl extrempartier tar makten kan man hoppas att deras gloria faller snabbt. Väljare inser att de inte är regeringsdugliga samt att deras löften aldrig kommer infrias. Litegrann som när Brexit-sidans företrädare nästan togs på sängen av framgångarna (och ansvaret) med följden att de hoppade av. Men att tänka att det först måste bli värre för att sedan kunna bli bra är sällan en effektiv strategi.

Vinner Hillary Clinton kommer många pusta ut, men bara tillfälligt. Det politiska landskapet efter valet kommer vara mer trasigt och polariserat än någonsin. Förtroendet för makthavare och det politiska systemet minskar antagligen ännu mer, samtidigt som Trump kommer göra sitt bästa för att göda konspirationsteorierna om riggade val, riggade medier (trots att hans huvudsakliga kampanjverktyg varit just gratis uppmärksamhet från traditionella medier) och en allmän misstro mot demokratin.

Vinner Donald Trump är det en seger för konservatism, högerextremism och en brun medvind världen över. Det här beskrivs träffande i slutet av den här artikeln hos Expo:

”Om Trump skulle vinna så kommer åtminstone ingen prata om Brexit längre. Då kommer valresultatet torna upp sig som en av vår tids mest avgörande politiska händelser. Det kommer att få eget namn och minnas som den dag då extremhögern reste sig ur andra världskrigets ruiner och återigen tog plats vid maktens bord.” – ur artikeln i Expo.

Bilden överst i inlägget tog jag själv på en båttur i San Francisco Bay för några år sedan. Apropå systemfientliga aktörer som ökar misstron mot etablissemanget är det en av ganska få baksidor av Silicon Valleys techvärld. Mer om det en annan gång.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén