Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Dagens Nyheter

Svenskt judehat i komplexa strukturer och käbblande mediechefer som borde veta bättre

Representanter för det svenska judehatet finns i grupperingar som sinsemellan även hatar varandra. Är det därför hot och attacker mot judar i Sverige får relativt begränsad uppmärksamhet?

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan.Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Obs, senaste veckorna har jag provat lite olika format på hur jag presenterar länkarna. Du får gärna tycka till om vad du tycker funkar bäst, antingen genom att kommentera inlägget eller skicka ett mail direkt till mig.


Konfliktlinjen i det judehat som finns i olika svenska grupperingar tycks ibland motsägelsefullt.  Niklas Orrenius gör som vanligt en bra insats genom att beskriva utvecklingen  med anledning av de attentat som skett gentemot judar och judiska församlingar i Sverige senaste åren.

Svenska politiker måste hantera den här frågan med betydligt större tydlighet och kraft än tidigare, det står helt klart, om inte annat efter veckans attentat mot de judiska ungdomarna i Göteborg och utropen om att skjuta judar under en demonstration i Malmö i fredags.

”Men under tiden som politiker förtränger och förminskar hatet mot judar, så sker attacker som den i Göteborg. Nordiska motståndsrörelsen tillåts stå i Almedalen och sälja böcker som hyllar historiens värsta judehatare. På torg i Helsingborg och i Malmö tillåts propalestinska agitatorer skrika om att mörda judar. Svenska judiska församlingar tvingas befäster sina synagogor och församlingshus som ointagliga fort […] Problemet med hat mot judar i Sverige är så stort att USA:s förre president Barack Obama vid två tillfällen såg sig nödgad att skicka sitt särskilda sändebud mot antisemitism till Malmö. Nu måste även svenska makthavare börja ta det aggressiva judehatet på lika stort allvar.”

Det värmer att se hur Göteborgsbor visar sitt stöd för synagogan i Göteborg och genom att höja rösten mot antisemitism.

Och på tal om judehatare och partier med nazistiskt ursprung så är antagligen Sverigedemokraterna det parti som står bäst rustade på den digitala arenan inför valåret 2018. Eric Rosén skriver en intressant text angående vad som krävs för att nå ut till den breda majoriteten under en valrörelse.

Roséns slutsats är tydlig. Om du inte vill förlora initiativet i sociala medier är det hög tid att agera.

”Att valet avgörs på internet är en klyscha, oftast osann, som vi hört i mer än ett decennium. Den är nog inte helt sann nu heller. Men att en del av valet avgörs på internet kan nog alla ställa upp på. Och i den delen ser det just nu väldigt mörkt ut. En möjlig lösning vore att presentera politik som sätter hjärtan i brand.”


Efter flera uppmärksammade artiklar, utspel, avsked och allmän turbulens i mediebranschen med anledning av #metoo riktas nu kritiska röster mot mediebranschens chefer.

Malin Ekman vill att mediecheferna ska kliva upp ur sandlådan och sluta käbbla.

”Jag har sagt det förut: ett publicistiskt företag måste i första hand vara publicistiskt. Det är ett hårt ställt krav, men medieföretag är inga vanliga företag. De är fundament i en fungerande demokrati. Vindflöjel-publicistiken är inte bara opportunistisk, den är långsiktigt skadlig.”

Jack Werner kritiserar Expressens chefredaktör Thomas Matsson för att inte göra sig tillgänglig för intervjufrågor i samband med hans extremlånga ”kärleksförklaring”-text om Aftonbladet som publicerades förra veckan (och även nämndes i Söndagslänkarna). Enligt Werner vore detta ett gyllene tillfälle att göra det som medierna själv begär av alla makthavare – att svara på frågor.

Time Magazine utsåg i veckan ”The Silence Breakers” till årets person, och gav genom det fortsatt ljus och historisk legitimitet till #metoo-rörelsens alla vittnen och utsatta personer.


Samtidigt är Nina Åkestam klar med sin doktorsavhandling om stereotyper i reklam. Hon berättar om några av resultaten i den här intervjun med Resumé. En grej som hon själv blev förvånad över i sin forskning var att konsumenter inte upprörs över reklam som går emot deras värderingar i någon större omfattning.

”Det finns fortfarande de som är emot exempelvis homosexuella äktenskap. Om vi säger att vi i en kampanj har en avbildning av ett homosexuellt par visar min forskning att de inte kommer tycka illa om reklamen utan snarare inte förhålla sig till den. Den talar helt enkelt inte till dem. Vi konsumenter är vana att sortera reklam utifrån målgrupp och ser vi en kampanj vi inte tycker om tänker vi automatiskt att den inte är för oss.” säger hon till Resumé.


Jonas Gardell reflekterar över den ”mass-psykos” som verkar ha pågått i kretsen kring Svenska Akademien genom århundraden. Attityder och värderingar så starka att få vågat, velat eller orkat ifrågasätta dem i rädsla av att behöva bli utfryst av etablissemanget.


När jag själv funderar på vad jag tar med mig från den här hösten när det gäller allt ifrån metoo-rörelsen till Bitcoin-värdestegringen så är det ett enda citat som jag tycker summerar känslan:

All empires will fall.

 

Relaterade inlägg:

Ett öga öppet

Läs. Bara läs. Jag vet inte hur du tänker, men såna här tankar har jag varje dag. Hela tiden ett öga öppet för att se mina egna privilegier, uppskatta det som slumpen gett mig och dessutom försöka undvika distansieringen till den andre. Men också med det andra ögat leva fullt ut, inte förminska de egna problemen, trots att de är så futtiga jämfört med de utmaningar som de flyende människorna har. Allting är relativt, men allting är också en del av samma.

Relaterade inlägg:

Knip käft and carry on

Knip käft and carry on – den vite mannen har talat

Precis som Nina Åkestam tyckte jag från början att det verkar ha hänt något bra med Dagens Nyheter. Artikelserien om tiggarna i Stockholms tunnelbana och deras hemförhållanden i Rumänien och Jonas Hassen Khemiris artikel Bästa Beatrice är två exempel på både uppskattade och flitigt delade artiklar den senaste tiden. Men sen verkar en propp ha gått i det debattjournalistiska skåpet. Först genom att Jasenko Selimovics skrev Jonas, min vän och sedan genom Bengt Ohlssons uppmaning till alla de som yttrar sina åsikter eller vill debattera orättvisor att istället knipa käft och kavla upp armarna.

”Jag spyr på genus, anus, karius och baktus. Jag spyr på heteronormativitet och könsmaktsordning och jag spyr på hbtq, w, e, r, t, y, u, i, o, p. Jag spyr på gubblem, fittstim och snigelspår. Jag spyr på strukturer och sociala konstruktioner och jag spyr på ”andra” som verb.”

Kännetecknet för de två sistnämnda artiklarna är tesen om att det inte går att göra två saker samtidigt. Vi får inte debattera rasism och samtidigt uppskatta gästfrihet. Vi får heller inte prata om dolda strukturer eller problematisera utsatta personers upplevelse av världen om vi inte samtidigt är beredda att agera fysiskt, även om det också är lönlöst enligt Ohlsson. Den vite trötte mannen Bengt Ohlsson är helt enkelt trött på gnället. Trött på att allt fler ser och pekar på orättvisorna och att det tar upp för mycket plats i hans tillvaro, i hans flöden, hos människor omkring honom. Samtidigt gör han sig själv skyldig till det han kritiserar genom att skriva en debattartikel om något istället för att gå ut på stan och skapa ett fysiskt verk av sina åsikter. Kanske är Bengt Ohlssons reaktion ett fantastiskt bevis på att det faktiskt händer något. Att saker förändras. Att den vite mannens uttalade upprördhet över en öppen debatt är ett sundhetstecken någonstans. Eller så ”säger han bara vad alla tänker” som det brukar heta…

Knip käft and carry on

Relaterade inlägg:

Journalistikens framtid? – It’s complicated

Medieföretag och pengar

Live Sketchnote från Björn Jefferys session på SSWC, av Emilia Blom

När tv:n kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. När videoapparaten kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. När hemmabion kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. Men varför var 2010 det mest lönsamma året någonsin för SF-biograferna? Var det inte tänkt att fildelning och internet skulle paja affärsmodellen kring biobesöket en gång för alla? Tydligen inte.

Ovanstående fakta och fler exempel på myter och sanningar om medieformat och lönsamhet presenterade Björn Jeffery under helgens Sweden Social Web Camp. Just Björns session var en av de jag uppskattade mest, kanske för att webb- och entreprenörsvärlden är fylld av föreställningar och fördomar om det gamla medielandskapet, ibland överdrivna och ibland totalt missvisande. Samtidigt är det ingen tvekan om vilket håll utvecklingen går med sjunkande upplagor för merparten av de svenska tidningshusen.

Björn Jeffery belyste på ett bra sätt hur dagens mediebolag tjänar sina pengar och gav dessutom konkreta siffror på några av de större dagstidningarna och magasinens intäkter och vinstmarginaler. För en publik bestående av nätnördar, entreprenörer och sociala medier-anhängare kanske det var en smula nedslående att höra att bara 5 procent av Dagens Nyheters intäkter kommer från webben och att DN, Aftonbladet och Expressen fortfarande gör miljonvinster på den traditionella pappersprodukten. Och även Pontus Schultz utveckling av Veckans Affärers intäktskällor i form av event- och sponsringsverksamhet är något som pekar på nyttan av ett starkt journalistiskt varumärke, ofta i pappersform, för att driva intäkter från kringverksamhet. Detta är något jag har konkret erfarenhet från efter min tid på Greentech Media i San Francisco, ett mediebolag med tre intäktsben (events, research/rapporter och redaktionell sajt).

Även Expressens chefredaktör Thomas Mattsson följde Björn Jefferys session via en Bambuser-sändning och kunde konstatera:

…för oss som söker finansiering för journalistik, oavsett om det handlar om reportageuppdrag till Afghanistan och Libyen eller bevakningen av schlager-SM och fotbollsallsvenskan, är det i sak irrelevant varifrån pengarna kommer så länge som den journalistiska integriteten kan bibehållas. […] Aldrig nog så framgångsrika digitala innehållssatsningar, och hit räknar jag alla från Wall Street Journal och Financial Times även om de inte alls är jämförbara med svenska dagstidningars förutsättningar, är fortfarande beroende av de tryckta editionerna. Inte bara för räckvidd, annons- och prenumerationsintäkter utan också för att printeditionerna fortfarande bygger varumärken som resten av affären är beroende av.

Björn beskrev även hur den amerikanska tidningsbranschen påverkat strategin kring de nya magasinsapparna för iPad och hur det kan komma sig att en svensk e-bok är dyrare än en fysisk pocketbok samt det faktum att e-boksförsäljningen i Sverige är extremt blygsam än så länge.. Den dubbla momsen för svenska appmakare är också en faktor som påverkar prisbilden för e-boksförsäljningen. Kolla gärna in klippen från Björns föreläsning. Här ovanför ser du Emilias sketchnote från samma föreläsning. Jag gillar verkligen det sättet att sammanfatta en föreläsning eller diskussion på och hoppas att fler börjar göra liknande illustrationer framöver.

Under SSWC var jag på ett gäng intressanta sessioner om bland annat konvertering inom e-handeln, arbetsprocessen hos en gaming studio, mötesdesign/möteskultur, storytelling och mycket annat. Men det får komma i ett annat inlägg.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén