Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Brit Stakston (Sida 1 av 2)

Torg med människor

Sociala medier i valrörelsen då och nu – en tillbakablick

Så här i slutspurten av valrörelsen 2018 roade jag mig med att leta fram en text jag skrev om sociala mediers betydelse under förra valet, 2014. När den här texten skrevs hade inte Trumps valkampanj startat, men den svenska extremhögern och dess hatsajter var aktiva. Nazister hade precis börjat dyka upp under till exempel Almedalsveckan. Ändå är det intressant hur frånvarande diskussionen om näthat och de ryssfinansierade propagandakampanjerna för Sverigedemokraterna är i min text. Var det verkligen så lite prat om det för bara fyra år sedan?

Därför avgör sociala medier valet

Att säga att sociala medier inte avgör valet är som att säga att väljarna inte avgör valresultatet. Jag ska förklara varför.

Varje valrörelse de senaste åren har mantrat upprepats: Sociala medier ska hjälpa politikerna att vinna valet. Och varje valrörelse har den givna motreaktionen kommit som ett analogt brev på posten: Nej, sociala medier kommer inte att avgöra valet. Så även under supervalåret 2014. Då skrev medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast en Brännpunkt-artikel hos SvD med fokus på just det sistnämnda budskapet. Forskarna skriver med en lite sarkastiskt ton att ”den dag som våra politiker kan få väljarna att på nätet intressera sig mer för politik än för perserkatter – då kommer sociala medier att avgöra valet”. De påstår även att politiska budskap sällan blir snackisar och därför inte tacksamma att sprida för människor i sociala medier. (för övrigt skrev samma två forskare en liknande artikel i SvD även under valrörelsen 2010).

Samtidigt rapporterade tidningen Fokus om hur Socialdemokraterna skulle använda verktyget Thunderclap för att koordinera sin sociala medier-aktiviteter i bästa Obama-stil. De amerikanska presidentvalskampanjerna brukar bevakas stenhårt av valstrateger från andra länder, och just president Obamas kampanjstabs förmåga att mobilisera sin valmaskin via nätet lyfts gång på gång fram som ett lyckat exempel, även om det handlar just om mobilisering och styrning, snarare än diskussion och samtal om politiken i sig.

Jag tycker att ”bevisföringen” i Brännpunkt-artikeln är bristande. Dels hänvisar den till flera år gammal forskning om hur svenskarna använder nätet (vilket i internet-år är ganska lång tid). Och dels ställs inte sociala medier i perspektiv till andra plattformar som används för att påverka väljarna. Slutligen saknas även perspektivet om vad som definierar en politisk diskussion i sociala medier. Är det när diskussioner kretsar kring specifika partiers aktiviteter, eller är det när vi diskuterar frågor som kan ha politisk innebörd?

Ett exempel på sociala medier-relaterad händelse som tros ha påverkat väljare under valrörelsen 2010 är blogginlägget på bloggen Klamydiabrevet, om utförsäkrade Annica Holmquist. Inlägget spreds som en löpeld och nådde ända till Washington Post. Enligt vissa gjorde blogginlägget att regeringen förlorade majoriteten och att SD fick en vågmästarroll.

Men det är inte enstaka inlägg som bör lyftas fram för att visa på hur sociala medier använts av medborgarna för att diskutera och reflektera över politik- och samhällsfrågor. Brit Stakston på JMW sammanfattade valrörelsen 2010 utifrån ett sociala medier-perspektiv på ett bra sätt och pekade på att ”Facebook med sina 4.1 miljoner aktiva medlemmar i valårets slutskede får symbolisera de nya kommunikationsformerna och närheten till väljarna utanför valstugan. Så visst har vi ett Facebookval bakom oss.”.

Här är 5 punkter som sätter sociala medier i perspektiv för supervalåret:

  • Hur bra fungerar valstugor, torgmöten, frågestunder och direkta möten mellan väljare och politiker för att avgöra ett val? Det ska jämföras med att lägga motsvarande resurser på den sociala webbnärvaron. Sociala medier är en kanal, en kommunikationsplattform. Den kan inte i sig avgöra något val, precis som att endast torgmöten inte kan göra det. Däremot kan självklart de budskap som bärs av plattformen vara avgörande, precis som ett möte i en valstuga, en tv-reklam eller en tidningsannons kan vara det. Via sociala medier når partierna dessutom befolkningsgrupper som de annars inte skulle kunna ha en dialog med. När vi har en hel generation som väljer bort tablå-tv så når ju inte heller mediernas rapportering fram till stora grupper i befolkningen på samma sätt som tidigare.
  • Vad händer om ett parti helt skulle avstå sin närvaro i sociala medier, valstugor och tv-reklam under valrörelsen? Skulle det förändra valresultatet? Antagligen, vilket återigen sätter fokus på att sociala medier måste ses som en del av något större än en apparat som på ett mystiskt sätt skulle omvandla svagt väljarstöd till större, eller på egen hand lyfta ett parti till valseger.
  • Innehåll i sociala medier påverkar antagligen väljarna på ett marginellt sätt, men politiska val avgörs ofta just på marginalerna. Det är inte de som röstat på samma parti i hela sitt liv som är den viktigaste målgruppen under en valrörelse, utan snarare de som inte bestämt sig.
  • Mobilisering! All kommunikation handlar inte om att övertyga. Om ett parti ser sociala medier som en kanal för att jaga väljare kommer de att misslyckas. Däremot är sociala medier en central funktion för att mobilisera de egna leden, skapa engagemang, få valarbetare, peppa förtroendevalda att köra ända in i kaklet och så vidare, precis så som Obama använt sociala medier. Och om inte det spelar någon roll kan man undra vad som spelar roll.
  • Slutligen, dock inte av liten betydelse, är insikten om att det ofta är i samtal med andra, oavsett om det sker i sociala medier eller vid fysiska möten, som våra politiska åsikter färgas och avgörs. Att vi tar mer intryck av rekommendationer som kommer från våra egna vänner än via en marknadsföringskampanj lär inte vara någon nyhet för någon pr-makare.

Min slutsats blir att utfästelsen om att sociala medier inte kommer att avgöra valet är som att säga att människor inte kommer att avgöra valet. Sociala medier fylls med innehåll av människor som är – just det – sociala. Även om vi skapar filterbubblor och bara pratar med vänner som vi redan känner så är det i samtalen de politiska åsikterna formas och testas. Och ofta sker det långt ifrån valstrategernas radar, i mötet mellan människor vi redan har en relation till.

Papper avgör inte valet, etervågor avgör inte valet, big data avgör inte valet. Människor av kött och blod som kommunicerar avgör valet. Och om man väljer bort nätet som plats för kommunikation, ja då har man förlorat all koppling till verkligheten och kommer definitivt att förlora valet.

Relaterade inlägg:

Facebook letters

Facebooks makt ifrågasätts men nyanseras också

Den här veckans länksamling blir återigen Facebook-dominerad. Det är inte så konstigt med tanke på vilken särställning företaget har och hur det påverkar individer, grupper och samhällen. Och det är ingen tvekan om att det amerikanska presidentvalet blev vändpunkten som till slut satte blåslampa på debatten om Facebooks demokratiska roll och maktposition. Men även hur sociala medier påverkar oss som individer har blivit en del i det frågebatteri som både media och politiker riktar mot Facebooks ledare.

Som du ser i en av länkarna nedan har det gått så långt att Facebook själva rapporterar om forskningsresultat som visar att en viss typ av sociala medier-användande kan leda till negativa effekter för användarna. Sammantaget är det en betydligt mer ödmjuk tonalitet från den blåa jätten i väst.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan. Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Wired: Inside the two years that shook Facebook – and the world

”The past year has also altered Facebook’s fundamental understanding about whether it’s a publisher or a platform. The company has always answered that question defiantly—platform, platform, platform—for regulatory, financial, and maybe even emotional reasons. […] You can’t make the world more open and connected if you’re breaking it apart. So what is it: publisher or platform? Facebook seems to have finally recognized that it is quite clearly both.”

KIT – Robert Brännström: Vad ska KIT göra nu när Facebook har förändrat newsfeed-algoritmen?

”Den frågan i lite olika varianter har ställts till mig och mina kollegor på KIT sedan det blev känt att Facebook gör en strategi-förändring mot mer innehåll från vänner och familj, och mindre nyhetsinnehåll.”

Brit Stakston: Unilever gör det många svenska medier borde gjort först

”Äntligen händer något i relation till Facebook som är efterlängtat. Att allt fler aktörer funderar över alternativ.”

Computer Sweden: Köpcentrum riskerar att gå under när e-handeln växer. Är det bra eller dåligt för våra städer?

”Vi har tidigare ratat butikerna i stadskärnan för jättelika handelsområden i utkanten eller gallerior. Men snart lämnar vi dem åt sitt öde och handlar på nätet i stället. Stadskärnan blir i stället platsen för tjänster och underhållning – i bästa fall.”

Elinor Cohen: It’s time to address the elephant in the room: Influencers don’t really influence anything or anyone!

”This post is about something else altogether. It’s about the very concept of “influence” and the fundamental difference between “influence” and “thought leadership”.”

Buzzfeed: He Predicted The 2016 Fake News Crisis. Now He’s Worried About An Information Apocalypse.

“What happens when anyone can make it appear as if anything has happened, regardless of whether or not it did?” technologist Aviv Ovadya warns.

Facebook Newsroom: Hard Questions: Is Spending Time on Social Media Bad for Us?

”Psychologist Sherry Turkle asserts that mobile phones redefine modern relationships, making us “alone together.” In her generational analyses of teens, psychologist Jean Twenge notes an increase in teen depression corresponding with technology use. Both offer compelling research.”

Relaterade inlägg:

Jag är ny programledare för Tidskriftspodden

Johan Kellman Larsson har startat, drivit och byggt upp Sveriges Tidskrifters podcast Tidskriftspodden som hade premiär våren 2016. Sedan årsskiftet har dock Johan gått vidare till en tjänst som redaktör på tidningen Café och jag har tagit över som ansvarig och programledare för podden.

Det känns kul att vara tillbaka i poddvärlden igen efter ett fyra år långt uppehåll från Maktministeriet – som jag Julia Skott och Josefine Hådell drev tillsammans under 2,5 år och cirka 50 avsnitt. Det är också lyxigt att kunna bygga vidare på det fina jobb som Johan Kellman Larsson gjort med podden.

Gäst i Tidskriftspoddens säsongstart är Brit Stakston som verkligen inte kräver någon presentation för den som läst Bisonblog genom åren. Vad du kanske inte vet är att Brit även sitter i styrelsen för Sveriges Tidskrifter och är vd för Blankspot.

Tidskriftspodden Brit Stakston

Här är några smakbitar ur avsnittet med Brit Stakston:

✔️ Därför är läsarna den mest underskattade resursen i det journalistiska arbetet
✔️ Så ska Blankspot bevaka valårets blinda fläckar – i Nils Holgerssons fotspår
✔️ Om nätet som mötesplats: ”Vi har nästan alla blivit nättroll i det offentliga samtalet online”
✔️ Om #metoo-bevakningen: ”Vi behöver tänka flera varv till”
✔️ ”I internetkretsar är diskussionerna otroligt historielösa – som att vi bara blivit förändringsbenägna genom internet”
✔️ Om betalväggar: ”Det är bekymmersamt att du stoppas från det bra innehållet men hittar de galna konspirationsteorierna så mycket lättare”

Bland tidigare gäster i podden märks till exempel Amelia Adamo, Johan Såthe, Camilla Björkman, Irena Pozar, Margret Atladottir, Thomas Arnroth, Robert Brännström och Helle Klein.

Lyssna direkt här ovanför, eller prenumerera på Tidskriftspodden i din poddapp. Kom gärna med feedback på vad som kan göras bättre, eller vilka gäster du skulle vilja se i podden.

Relaterade inlägg:

San Francisco sett från båten till Alcatraz Den amerikanska flaggan i förgrunden. Foto: Fredrik Wass

Krisen börjar efter presidentvalet

Jag visste inte att Brit Stakston aktivt valt att inte kommentera det amerikanska presidentvalet. Hon skriver om det klokt här, och jag är helt med i hennes resonemang. Både traditionella och sociala medier har spelat en viktig roll i att extrempartier och extrempolitiker lyckats nå ut till de större massorna. Som tidig nätevangelist är det lätt att tvivla på tidigare sanningar, den där upptäckarglädjen inför nätets möjligheter och vad som är meningen med hela skiten.

Men det är EFTER presidentvalet den riktiga utmaningen börjar. Trump vs Clinton har blivit en så extremt tydlig signal, och fått sån chockverkan, över vad som pågår även hos oss.  Precis som med Trump har dock inte rasisterna bland våra folkvalda dykt upp från ingenstans.

Vi har successivt fått vänja oss vid normaliseringen, nu även påhejad på ledarplats av vissa borgerliga skribenter hos seriösa och etablerade svenska dagstidningar. På samma sätt som med Trump i USA har traditionella medier spelat och fortsätter spela en viktig roll i att vrida agendan åt ett håll som gynnat brunskjortorna. Bradley-effekten har gjort att opinionsföretagens prognoser blivit missvisande och både medias och allmänhetens bild av opinionen och väljarnas fokus har snedvridits.

David Orlic är på plats i Washington just nu och ramar in problemet i den här statusuppdateringen.

”Varje gång som jag tittat på tv har Donald Trump upptagit över 80% av sändningstiden. Högst ovetenskapligt såklart. Men den som gnäller på filterbubblor i sociala medier bortser från att Trump har hackat traditionella mainstreammedier på ett historiskt sätt. […] Efter månader av säkerhet finns bara tvivel: på media, demokrati, politiska institutioner och social utveckling. Även om Trump skulle förlora, har han vunnit verklighetsbilden.” – ur David Orlics uppdatering.

När väl extrempartier tar makten kan man hoppas att deras gloria faller snabbt. Väljare inser att de inte är regeringsdugliga samt att deras löften aldrig kommer infrias. Litegrann som när Brexit-sidans företrädare nästan togs på sängen av framgångarna (och ansvaret) med följden att de hoppade av. Men att tänka att det först måste bli värre för att sedan kunna bli bra är sällan en effektiv strategi.

Vinner Hillary Clinton kommer många pusta ut, men bara tillfälligt. Det politiska landskapet efter valet kommer vara mer trasigt och polariserat än någonsin. Förtroendet för makthavare och det politiska systemet minskar antagligen ännu mer, samtidigt som Trump kommer göra sitt bästa för att göda konspirationsteorierna om riggade val, riggade medier (trots att hans huvudsakliga kampanjverktyg varit just gratis uppmärksamhet från traditionella medier) och en allmän misstro mot demokratin.

Vinner Donald Trump är det en seger för konservatism, högerextremism och en brun medvind världen över. Det här beskrivs träffande i slutet av den här artikeln hos Expo:

”Om Trump skulle vinna så kommer åtminstone ingen prata om Brexit längre. Då kommer valresultatet torna upp sig som en av vår tids mest avgörande politiska händelser. Det kommer att få eget namn och minnas som den dag då extremhögern reste sig ur andra världskrigets ruiner och återigen tog plats vid maktens bord.” – ur artikeln i Expo.

Bilden överst i inlägget tog jag själv på en båttur i San Francisco Bay för några år sedan. Apropå systemfientliga aktörer som ökar misstron mot etablissemanget är det en av ganska få baksidor av Silicon Valleys techvärld. Mer om det en annan gång.

Relaterade inlägg:

Almedalen 2016 #Rotlös

Hela listan: Så var almedalen 2016

Årets almedalsvecka var som väntat ett mellanår men med ett politiskt landskap som skiljer sig stort från förra sommaren. En reflektion från en av SVT:s politiska kommentatorer är att ”vi befinner oss i en ständig valrörelse” sett till nerven i svensk politik just nu.

Men veckan handlade som vanligt om mycket mer än politik och mingel, vilket det tycks vara oerhört svårt för både besökare och medier att förmedla till fastlandet. Det ger utrymme för såna här artiklar och många missförstånd kring vad som egentligen sker i Visbys gränder. Personligen föredrar jag att mina förtroendevalda åker till Almedalen för att samverka med andra och dela erfarenheter, framför att sitta på sin egen kant och uppfinna egna hjul utan kontakt med omvärlden.

Mediefrågor, digitalisering och jämställdhet blev mina tre huvudfokus under årets vecka även om en del annat slank med av bara farten.


Det blev inte så mycket försvars- och säkerhetsfrågor för mig som under tidigare år, trots att dessa frågor är hetare än någonsin.

Min kommande jobbstart som omvärldsbevakare hos Sveriges Tidskrifter gjorde förstås att medieutveckling och digital utgivning blev ett naturligt fokus.

Årets seminarium: Failkonf16 av Maktsalongen
Maktsalongen fortsätter ta plats i Almedalen. I år fortsatte Failkonf16 ett event i misslyckandets tecken. Fi-ledaren Gudrun Schyman, Rättviseförmedlingens ordföranden Seher Yilmaz och Omni-grundaren Markus Gustafsson gick alla upp på scenen för att dela med sig av sina personliga misslyckanden. Vi fick höra om allt ifrån panikattacker på jobbet till härskartekniker inom ungdomsrörelsen. Ett välkommet tema som jag hoppas fler tar upp kommande år. Vi behöver höra om hur även framgångsrika människor kan misslyckas och hur de hanterar motgångarna.

. @seher_y om att misslyckas i ungdomsrörelsen, på #failkonf16 #almedalen #maktsalongen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mingel: Politism
I flera år i rad har Politism stått för almedalsveckans mest avslappnade mingel, där konkreta diskussioner faktiskt får utrymme och det finns tid att träffa nya människor (mer än bara 2 minuters kallsnack). Det skadar heller inte att minglet har bästa värdarna och utsikten också. Eller som de tre poliserna som gjorde inspektion under kvällen sa: ”Klart man måste få ha fest”. Att både ordningsmakt och aktivister hyllar ett mingel säger något om nivån.

Årets handskakning(ar): Almedalsfesten (Fokus, CNN, Strandberg Haage, DCG)
Vid entrén till St Nicolais ruin stod värdarna uppradade för att skaka hand med alla gäster. Det kändes som när hovet bjuder in till fest på slottet och gästerna passerar förbi kungaparet för vördnadsfull hälsning, men det var ändå en fin gest och ovanligt i Almedalen.

Perfekt mingelljus i ruinen med @elin.eng @future_kid_san @litenmendryg. #almedalsfesten #fokus

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mest-givande-samtal-på-kortast-tid-ögonblick: Superminglet (Resumé, Veckans Affärer och Meltwater)
På Gutekällarens takterass arrangerades ett mingel där jag på kort tid återigen fick uppleva det allra bästa med Almedalsveckan. Och av en slump kom alla mina samtal att handla om balansen jobb och utbildning. Berghs rektor Camilla Wallander gav kloka inspel om sitt sätt att se på utveckling och kompetens. Katarina Ljungdahl från Sveriges kommunikatörer likaså. Alltid inspirerande Karin Nygårds hade ett ”ledigt” år, men har ändå spelat in nytt barnprogram åt SVT som kommer i höst (Programmera mera), samt precis släppt en ny bok (Så fungerar internet). Brit Stakston, Seher Yilmaz, Johanna Snickars och Karin Zingmark var några som med bara några få ord hann med att diskutera misslyckanden, framgångar och almedalsveckan som fenomen. Allt detta inom loppet av en timme.

Årets moderator: Beata Wickbom (med Viktor Ström som runner up)
Med varm, tydlig, pedagogisk och bestämd hand lotsar Beata Wickbom besökarna genom programpunkt efter programpunkt i trädgården hos HejDigitalt (utlånad av Hill & Knowlton). Genom sitt sätt att ställa både de dumma och smartaste frågorna och hela tiden inkludera publiken skapar hon ett av Almedalsveckans bästa diskussionsklimat. Samarbetet med Di Digital (Viktor Ström och Mimi Billing var på plats) fungerade också väldigt bra och bidrog till att både de stora visionära frågorna likväl som de mer konkreta affärsfrågorna fick utrymme.

Morgonen börjar med #hejdigitalt #almedalen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets härskarteknik: Maud Olofsson kallar Annie Lööf för duktig chey

När kvinnor är ”duktiga”. #almedalen #expressen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets tv-ögonblick: Facebook Live
Möjligheten att enkelt sända livevideo via sin mobil har funnits sedan 2008 när Bambuser lanserade sin smarta tjänst. Men först i år, åtta år senare, har tekniken blivit så integrerad och enkel att den börjat slå igenom på allvar. Jag själv och andra sände live från många seminarier och fick dessutom både många tittare och uppskattning från de som inte var på plats.

Årets bäst-före: Mediecheferna
Vad är grejen med alla nuvarande eller före detta mediechefer som ska tassa runt och leka reportrar hos sina respektive redaktioner och hitta på helt omotiverade (och ofta rätt trötta) specialprogram om gotländska kulturminnen eller leka Skavlan? Jag förstår att medarbetarna har svårt att säga nej när högsta ledningen vill vara med och leka, men ändå.

Årets middag: Surfers
I år blev det endast ett besök, men det blev den bästa måltiden under veckan. Friterad tofu, räkbollarna och rättiksalladen rekommenderas varmt.

Årets lunch: Creperiet
Västerbotten rekommenderas. Bord på balkongen är också att föredra.

Årets frukost: Grötfrukosten på Pensionat Fridhem
En blandning av skolmatsal på 1980-talet och en rejäl hotellbuffé. Kaffet är svagt, juicen utspädd och nostalgin total.

Årets roomies: Linda Eriksson, Victoria Gillberg och Anders Gardebring
Ingen snarkade! Alla höll tiderna!

Stort tack för bra samtal och möten Anton, Sofia, Karin, Julia, Jonas, Negra, Rebecka, Maria, Andreas, Kerstin, Lisa, Jenny, Hampus, Anna-Karin och alla andra jag hade kontakt med under veckan.

Det finns mycket mer att säga om både det politiska läget och almedalsveckan som fenomen. Men jag ville göra det här inlägget så fort som möjligt innan semesterkoman sätter in och jag blir för slö för att få ihop det. För vad det är värt.

Relaterade inlägg:

Studio Webbdagarna med Brit Stakston

Studio Webbdagarna med Brit Stakston

Studio Webbdagarna med Brit Stakston

Idag var jag programledare för Internetworlds Studio Webbdagarna tillsammans med Ada Fredelius. Dagens gäst var Brit Stakston och vi pratade om den senaste veckans snackisar, fick en rapport från Miriam Olsson Jeffery i San Francisco, utsåg veckans flipp och flopp (bland annat nämnde jag Bonnier Tidskrifters framgångar med sin nya annonslösning) och vi berörde förstås dagens Uppdrag granskning-reportage om Män som näthatar kvinnor. Som vanligt spelades programmet in i Studio Bronx hos FKDV.

Här kan du se klippet:

Relaterade inlägg:

Så tar du kontrollen över din närvaro på nätet

I senaste numret av tidningen Civilekonomen har jag skrivit en artikel om hur du kan ta kontroll över bilden av dig själv på nätet. CivilekonomenI artikeln kan du bland annat läsa om vad som gäller rent juridiskt, hur du kan agera rent praktiskt för att antingen få bort eller hantera felaktig eller kränkande information som syns i sökresultaten, men också vikten av att själv agera och ta plats för att på så sätt ”äga” bilden av dig själv.

”Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för. Så brukar vissa argument låta när frågor kring integritet på internet diskuteras. Men hur är det egentligen? Visst har vi alla saker i vårt förflutna som vi kanske inte är jättestolta över i dag, eller händelser som vi helst vill glömma? Ofta kan det handla om några pinsamma bilder från en ungdomssynd eller ett ogenomtänkt blogginlägg där din intelligens kanske inte direkt briljerar. Hur de första tio sökträffarna ser ut när du söker på ditt namn kan betyda mycket, både i karriären och det sociala livet, för att inte tala om den bild av dig själv som kommuniceras via Facebook, Twitter eller andra sociala medier.
Samtidigt har möjligheterna att kränka eller baktala andra ökat markant i och med internet.”

Jag intervjuar också Emma Stjernlöf, kommunikationschef på Google Sverige, om hur företaget ser på ändringar i sökresultat, integritet på nätet och Googles roll i våra digitala identiteter. Ur artikeln:

Emma Stjernlöf, kommunikations- och public affairschef, Google Sverige

Emma Stjernlöf, kommunikations- och public affairschef, Google Sverige

”Finns det några fall där Google faktiskt gör förändringar av sökresultatet vid uppenbara felaktigheter, domslut eller andra faktorer?
– Google går inte in och manuellt påverkar själva sökresultatet, det vill säga vilka länkar som hamnar var. Den lista med länkar som kommer upp när du söker på ett ord är resultatet av över 200 matematiska formler. Däremot finns det vissa enskilda fall där Google tar bort länkar. Det kan handla om länkar till webbplatser med så kallad malware, program som kan skada din dator, eller om brott som barnpornografi där vi arbetar aktivt med internationella organisationer. Det kan också vara resultatet av domstolsbeslut från olika länder, men där gäller att vi prövar varje enskilt fall för sig innan vi tar bort informationen, eftersom vi i grunden tror på yttrandefrihet och ett öppet internet. Vi rapporterar också vilka länder som ber oss ta bort länkar i vår Insynsrapport (Government Transparency Report).”

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén