Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: bloggande

Så använder du bloggen som karriärverktyg

Idag har jag legat däckad i årets andra feberyra hela dagen. Men jag vaknade till lagom till insikten att även en sån här dag ska föräras med ett blogginlägg. Det blir en klassisk hänvisning till vad någon annan skrivit helt enkelt, dessutom vad någon annan skrivit om mig.

Jobbcoachen och skribenten Lars Carlén hörde av sig och ville göra en intervju kring hur du kan använda bloggen som karriärverktyg och hur du kan tänka kring bloggandet som ett sätt att få kontakt med de arbetsgivare eller uppdragsgivare du vill jobba med. Jag träffade Lars och beskrev hur jag bloggat på Bisonblog sedan 2004. Resultatet blev den här artikeln.

”Ju fler kontakter och uppdragsgivare som jag har fått, desto mindre betydelse har bloggen fått, men som ögonöppnare för nya uppdragsgivare är den viktig. Folk hör av sig till mig och ber mig skriva artiklar eller föreläsa på grund av vad de har läst på min blogg, säger han.”

Kuriosa: Så här såg Bisonblog ut 2006, inklusive pilar som visar hur besökarnas ögon rör sig över bloggen.
The way you look at bisonblog.se

Relaterade inlägg:

Resultatet av #blogg100

Efter att ha bloggat i 100 dagar i rad blev jag lite utmattad känns det som. Därav en viss tystnad här på Bisonblog. Men här kommer det utlovade inlägget om mina slutsatser efter utmaningen. Kortfattat kan jag beskriva det som att det lönar sig att blogga ofta. Besökarantal, kommentarsfrekvens och inlänkar har ökat markant under perioden. Det ska också sägas att Bisonblog inte hade någon enorm trafik sedan tidigare så därför är det ganska enkelt att få upp statistiken genom det faktum att det hela tiden publiceras nytt innehåll.

Det här är en nischblogg med allt vad det innebär av få men initierade besökare. Att mäta besöksmängd är intressant men inte avgörande för att mäta bloggens popularitet eller genomslagskraft. Ofta blir jag förvånad över att fortfarande bli länkad till och omnämnd i andra sammanhang efter många års bloggande, men också flera perioder då jag nästan inte bloggat alls. Min slutsats är att det krävs energi och engagemang för att nå ut med en nystartad blogg (till exempel att blogga dagligen) medan du inte behöver jobba lika hårt på att behålla din position om du redan är etablerad inom en nisch. Rätta mig gärna om jag har fel.

Det var även roligt att se hur många andra som valde att hoppa på min utmaning. Längst ned i ursprungsinlägget ser du länkar och pingbacks till många av de som deltagit. En del har hoppat av på vägen, men många har också gått i mål med hedern i behåll. Själv missade jag att blogga en dag, så ur det perspektivet misslyckades utmaningen. Men jag är ändå nöjd med resultatet, det vill säga att ha hittat tillbaka till det som från början var orsaken till mitt bloggande. Att känna den där nyfikenheten och upptäckarlustan som fanns där hösten 2004. Jag fick min tes bevisad, att det går att ”mekaniskt” påverka sig själv genom att sätta frekvensmål och helt enkelt skrida till verket. När man är i ett flow är det mycket lättare att hitta uppslag och ”tänka blogg” hela tiden, snarare än att få prestationsångest inför varje inlägg eftersom de publiceras så sällan.

Hoppas att du också hade behållning av mitt försök.

Här kommer lite statistik:

Antalet besökare månadsvis från december till 20 april (blogg100 pågick 9 januari till 18 april)

Vanligaste sökorden under perioden

1. (not provided) 674

12.83%

2. äkta människor 341

6.49%

3. klarna 322

6.13%

4. klarna new york 245

4.66%

5. sex.com 156

2.97%

6. jens saltin 84

1.60%

7. pinterest 65

1.24%

8. ogadenprovinsen 61

1.16%

9. bisonblog 59

1.12%

10. studio total 50

0.95%

Populäraste landningssidornac  (sida/ antalet besök/procent av totala antalet)

1.
/(startsidan)
749

14.50%

2.
/2012/01/sa-skriver-du-ett-pressmeddelande-del-1/
554

10.72%

3.
/2012/01/svt-haveriet/
507

9.81%

4.
/2012/03/nar-polisen-ar-pa-ratt-plats-i-ratt-kanal-vid-ratt-tillfalle/
325

6.29%

5.
/2012/02/klarna-chefer-arresterade-i-new-york/
262

5.07%

6.
/2012/02/maste-du-vara-med/
144

2.79%

7.
/2012/01/sa-skriver-du-ett-pressmeddelande-del-2/
132

2.55%

8.
/2012/04/darfor-koper-facebook-instagram-for-1-miljard-dollar/
128

2.48%

9.
/2012/02/tweetupsthlm-tog-mig-tillbaka-till-framtiden/
88

1.70%

10.
/2012/04/vad-betyder-titeln-expert-pa-sociala-medier/
84

1.63%

De flesta av mina besökare använder Chrome som webbläsare. Här är de fem vanligaste webbläsarna hos besökarna.

1.  Chrome 6,004 27.54%
2.  Mozilla Compatible Agent 4,281 19.64%
3.  Safari 3,752 17.21%
4.  Firefox 3,421 15.69%
5.  Internet Explorer 3,218 14.76%

När det gäller sökmotorer är Google-dominansen total.

1. google 5,125

97.54%

2. bing 64

1.22%

3. conduit 15

0.29%

4. yahoo 13

0.25%

5. eniro 11

0.21%

Besöksstatistik generellt:

Visits: 21,802
Unique Visitors: 15,328
Pageviews: 29,195
Pages/Visit: 1.34
Avg. Visit Duration: 00:01:04
Bounce Rate: 80.72%
% New Visits: 70.25%

Relaterade inlägg:

Därför ska du fortsätta blogga

Bloggen känns ett gammalt format jämfört med alla de andra platser jag använder för att både kommunicera med omvärlden och ge min syn på den. Facebook, Twitter, Instagram, Path, Pinterest och ett gäng andra tjänster och sajter får dagligen ganska stort fokus i mitt sociala internetanvändande. Samtidigt är det inte så länge sedan som bloggen sågs som det nya heta och något ”alla skulle ha”. Men hur ser det ut nu? Min upplevelse är att det bloggas färre inlägg men med längre och djupare innehåll jämfört med tidigare. Så är det i alla fall för mig. De snabba och korta kommentarerna går direkt ut i flödet på Twitter och Facebook, medan mer tidlösa och även fördjupade inläggen hamnar här på bloggen.

Jag tror inte på någon bloggdöd, det har jag aldrig gjort. För mig symboliserar ordet blogg den utveckling som gjort att vem som helst med internettillgång kan publicera sina alster utan mellanhänder. Det fenomenet har vi bara sett början av. Samtidigt smakar jag på tanken att själva ordet blogg kanske inte kommer att överleva, men det är en annan diskussion.

Det finns orsaker att fortsätta blogga. Som jag delvis var inne på i förra inlägget om kravet att vara på Facebook, så finns en aspekt av bloggandet som kanske inte alla tänker på. Den är min egen.

Förutom mitt webbhotell är det bara jag som sätter upp villkoren för min blogg. Innehållet, dess lagring och distribution styrs av mig vilket skiljer sig ganska rejält mot Facebook och Twitter där vi rör oss på en arena vars riktlinjer, struktur och innehåll inte kontrolleras av användarna utan av ägarna. Facebook-vägraren Måns Nilsson pekar på det som ett stort problem i en kommentar till förra inlägget. Jag håller med om att det kan vara problematiskt, men värdet i att delta slår högre för mig. Men precis som med bloggen väljer jag själv exakt vad jag vill lämna ifrån mig för typ av information. Jag gör det avvägandet varje dag. Ibland framstår det som att jag lämnar ut mycket information om mig själv, men varje publicering är ett ”emotionellt utgivarbeslut” som får konsekvenser. Inte okomplicerat som sagt, men värt det.

En ytterligare orsak att fortsätta blogga är för spårbarheten och sökbarhetens skull. Jag kan hoppa runt bland mängder av sociala tjänster och plattformar, men här på bloggen kan jag välja att samla det jag tycker är viktigast. Det är en referensyta gentemot de andra sociala ytorna, en plats som inte påverkas av ändringar i användaravtal eller plötsliga nylanseringar eller konkurser. Samtidigt blir innehållet sökbart, något jag faktiskt har stor nytta av själv många gånger när jag behöver hitta äldre inlägg. Försök ta dig bakåt i ditt Twitter- eller Facebookflöde och du inser ganska snabbt att det inte här helt enkelt att hitta specifika inlägg, trots Facebooks nya timeline.

Bloggen hindrar mitt onlineliv från att bli historielöst. Den blir en knutpunkt för min identitet på nätet.
För övrigt har Twingly  nu även tagit över Bloggvärldsbloggen (efter uppköpet av Bloggportalen). Idag publicerade de en lista på 2011 års mest bloggade nyhetsartiklar.

Men vem läser bloggar då? Det är ju en sak att såna som jag väljer att fortsätta blogga, men är det någon som orkar läsa inläggen i konkurrens med de snabba flödena från andra sociala tjänster? Enligt Mediebarometern läste nästan en femtedel av Sveriges befolkning en blogg dagligen under 2010. Verkar lovande, även om statistiken är ganska gammal.

För att ta pulsen på personer som jag förknippar med en aktiv webbnärvaro ställde jag en fråga till de som följer mig på Twitter igår kring hur de läser bloggar nu jämfört med tidigare. Min analys av svaren var att många ersätter det aktiva bloggläsandet med länkar och innehåll som de får serverat via inlägg på Twitter eller Facebook. Men de bloggar man ändå läser, läser man mer fokuserat. Hur läser du?

Frågan var ”Läser du färre eller fler bloggar idag jämfört med för 3 år sen? Varför?”. Här är några av svaren (sorry för skärmdump, men det gick snabbast).

Twitter-fråga om bloggandets vara eller icke vara.

 

Relaterade inlägg:

Tweetupsthlm tog mig tillbaka till framtiden

Nu ska jag berätta om två saker som inte har med varandra att göra, men ändå går att länka samman. I mitten av januari började jag med mitt Blogg100-projekt som går ut på att blogga i hundra dagar i rad. Det har gått väldigt bra än så länge (tackar som frågar). Innan helgen var jag på Tweetupsthlm, ett mingel med den enda gemensamma nämnaren att de som deltar gillar att twittra typ. (även om det förstås finns kluster bland de människor som dök upp på Hilton Slussen i fredags). Det var 470 personer anmälda till Tweetupsthlm varav kanske 300-400 dök upp. Imponerande, och bra fixat av eldsjälen Niklas Dahlqvistmed flera.

#tweetupsthlm 3 februari 2012 på Hilton Slussen i Stockholm.

#tweetupsthlm 3 februari 2012 på Hilton Slussen i Stockholm.

Båda de här sakerna har fått mig att bli nostalgiskt. För det är något med det entuasistdrivna som ibland glöms bort i tider av optimerade statusuppdateringar från din företagssida på Facebook eller de där listorna på hur du undviker felsteg i sociala medier. Därmed inte sagt att guider av den typen inte behövs, men ibland vill man sluta vara hubot och bli lite mer känslomänniska liksom. Det finns plats för båda perspektiven, det vet jag.

I fredags blev jag påmind om hur det kändes 2004, de där första åren jag bloggade och långsamt hittade andra som var lika intresserade och entusiastiska som jag. Jag minns Bloggforum och den där mixen av människor som uppstår när det är intresset och inte vinsten, nätverket eller exponeringen som får styra. Jag minns spontana träffar med Jaikububblan.

Självklart kan du ha rent affärsmässiga skäl till att prata med andra människor på Tweetupsthlm, men det är inte i första hand det som utmärker stämningen eller eventet som sådant. Istället är det en välkomnande och öppen attityd från de allra flesta (och självklart lite nervösa blickar och ängslan inför att kanske inte känna så många, vilket senare brukar lösa sig av sig självt).

Tweetupsthlm påminde mig om det som en gång var det fina med nätet. Blogg100-bloggandet har tagit mig tillbaka till den mentala känslan av att blogga för att det är kul, och inget annat än det. Inga måsten eller krav på att ”underhålla det personliga varumärket” eller ”finnas på radarn för att få fler uppdragsgivare” (även om det säkert hjälpt för sådana syften också). Mitt eget bloggande har även blivit längre, mer ambitiöst och enligt mig mer relevant (upp till andra att bedöma i och för sig), men framförallt mer entusiastiskt.

Det känns litegrann som att jag hittat tillbaka till det som var orsaken till att jag blev så engagerad i internet från första början, de sociala möjligheterna, styrkan i entusiasmen snarare än beräknandet av mänskliga transaktioner. De där stapplande steget med 28,8-modemet i mitten av 1990-talet. Allt är inte likadant såklart, och tur är väl det. Men angreppssättet och tankarna liknar varandra.

(Jag hade tänkt skriva något om vilken typ av personer som INTE dyker upp på mingel av ovanstående typ, eller som inte är så närvarande på nätet som man skulle kunna tro med tanke på deras yrkesroller eller bakgrund. Men det får bli i ett annat inlägg. Det finns förklaringar. Ledtråd: Makthavare, entreprenörer, medieetablissemang)

Relaterade inlägg:

Engelska vs svenska på nätet

På nätet är som bekant orden och språket viktigt. En sak jag funderar på är det här med engelska och svenska. Både i bloggvärlden och i andra sociala medier finns det exempel på personer som uteslutande skriver på engelska, uteslutande på svenska eller både och. Min känsla är att de som skriver på engelska vill ha möjligheten att nå ut längre med sina inlägg, och kanske har de redan ett internationellt kontaktnät som de ”skriver för”. Samtidigt är min erfarenhet att det krävs att man skriver på svenska för att kunna bli riktigt stor eller välläst på hemmaplan. Det är få svenska bloggare eller twittrare som skriver på engelska och samtidigt har en stor svensk publik, även om det finns undantag (Carl Bildt på Twitter till exempel).

För mig var valet av svenska som bloggspråk en fråga om ork. Jag visste att jag inte skulle orka hålla igång bloggandet om jag skulle tvingas skriva på engelska. Men jag minns att jag i början av min bloggkarriär sneglade på till exempel Hans Kullin som skrev om liknande saker som jag på kullin.net, dessutom på engelska och med ganska stor läsekrets (i alla fall på den tiden, vet inte hur det är nu). Han har sedan dess startat socialamedier.com där han skriver på svenska för en svensk målgrupp.

När jag bodde i USA blandade jag engelska och svenska i mina uppdateringar på bland annat Twitter. Det fungerade förvånansvärt bra. När jag skrev på engelska fick jag respons från mina utländska kontakter och tvärtom. Det är något som håller i sig än idag, och jag märker direkt respons från engelsktalande Facebookvänner så fort jag skriver något på engelska. Vet inte om de upplever det som jobbigt att ta sig igenom mängder av svenskspråkiga uppdateringar däremellan.

Det finns en ”Big in Japan”-känsla över att skriva på engelska enligt mig. Det kan leda till helt oväntade kontakter och möjligheter, men man minskar som sagt möjligheterna att få genomslag hemma i Sverige. Håller du med?

Relaterade inlägg:

#blogg100 – första dagen på resten av min blogg

Det sägs att det är de första 100 dagarna som avgör hur bra en chef eller ledare har lyckats och kommer att lyckas i framtiden. Det som sätter avtryck helt enkelt. Jag är dock ingen ny president eller partiledare. Jag är blott en skribent som försöker hålla liv i en blogg, men från och med idag ska jag blogga här på Bisonblog varje dag i 100 dagar i rad. Det är i alla fall mitt mål.

Kan den här mannen blogga 100 dagar i rad?

Mikrobloggandet och statusuppdateringarna avlöser varandra i en strid ström. Är bloggandet på dekis? Är de längre inläggen och analyserna bortglömda till förmån för korta och snärtiga oneliners med kommentarer om samtiden? Jag vet inte. Det jag vet är att #blogg100 i första hand är ett försök inför mig själv. Men vill du hänga på i min utmaning så blir jag jätteglad, för jag har alltid tyckt att det är roligt när man gör saker tillsammans.

Tagga gärna dina inlägg med #blogg100 (både i inlägget och för referens på Twitter) om du också vill starta 2012 med en välfylld och förhoppningsvis bättre blogg än tidigare. Och nej, jag tänker inte skapa några särskilda regler för vad som räknas med ett blogginlägg. Jag hoppas att bloggmoralen är tillräckligt hög, så att det inte BARA blir youtubeklipp och twitter-citat, även om det såklart är okej det med, då och då. Jag börjar idag. Du får börja när du vill. Men sen gäller 100 i rad.

Tänk så här; om vi lyckas med utmaningen kommer det att vara vår i luften när vi är klara. Bara det är ju skäl nog att hoppa på #blogg100.

Passar på att tacka Joakim Jardenberg som i mellandagarna sparkade igång sitt dagliga länktipsande under vinjetten #jjk igen. Uppskattat av många, och ett skäl till att jag åter kände peppen att få fart på bloggen igen.

Uppdatering:
Initiativet har fått bra gensvar, och redan efter någon timmes tid har flera sagt på Twitter att de tänker anta utmaningen. Följ #blogg100-taggen så ser du.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén